Ett gult hav fullt av lycka

Minns ni solrosfältet jag sådde i köksträdgården i maj?

Nu blommar mitt solrosfält för fullt.

Ca 400 kvadratmeter av härligt gul lycka. Bara för ren glädjes skull.

Och nog känner jag livet i mig lite extra när jag på kvällarna står där omgiven av mitt gula hav fullt av lycka.

Ha en fantastiskt fin helg på er! / Kram Lotta

(Fotografi: Min plats i solen)

Att koppla ner

Jag gillar Leah och hennes sätt att uttrycka sig och det här tycker jag verkligen är spot on. Klokt och insiktsfullt.

Missförstå mig inte nu, jag tokgillar er alla och all värme som ni sprider här. Fantastiska vänskapsband som jag uppskattar oerhört men de som är prio ett i alla lägen för mig är min familj. De som står mig närmast. De som älskar mig villkorslöst i både mina vackra och mindre vackra stunder.

När det är dags för semester ja, då är det så självklart att koppla ner, stänga av bruset och vara här och nu. Vår tid. Tillsammans. Allt socialt nätverkande av alla de former går bort för mig och maken. Ingen dator, inga mail, ingen blogg och inget av allt det andra. Befinna sig här och nu och kunna ge våra barn och varandra det viktigaste vi kan ge - av vår egen tid och närvaro. Ta paus från bruset och släppa egofokus och vad alla andra gör. Inte behöva vara ständigt uppdaterad eller tillgänlig.

Som mamma, pedagog och vuxen blir jag mörkrädd av rapporter från BRIS om anmärkningsvärd ökning av samtal från barn med nödrop om att deras föräldrar inte har tid med dem utan istället prioriterar facebook, twitter, bloggar, instagram, sms och datorspel. Sådant gör mig vansinnig. Vad håller vår generation på med? När barn tar det drastiska steget att ringa BRIS då måste verkligen vuxenvärlden reagera. Då är det allvar. Då måste vi rannsaka oss själva och framförallt måste vi lyssna.

Dagens teknik ger oss alla fantastiska möjligheter av alla de slag och självklart ska dessa möjligheter få lov att vara en del av vår vardag. Jag tjatar ständigt här på bloggen och i kommentarfält om det fantastiska i att vi får lov att göra och vara olika. Däremot har vi alla ett ansvar för det vi gör, för det vi publicerar och de konsekvenser det får. Frågor som Varför? och För vem? måste ständigt vara närvarande oavsett om det handlar om bloggar, instagram, twitter, facebook eller andra sociala forum.

Alla val vi gör innebär alltid att vi prioriterar bort något annat. Men vad är det vi prioriterar bort och hur ofta, hur länge? Hur mycket av vår tid lägger vi per dag ner på bloggar, instagram, twitter facebook, sms, wordfeud, datorspel och internet i övrigt? Och måste vi verkligen vara delaktiga i allt?

Kanske är det viktiga inte var vi tillbringar vår semester utan hur vi gör det?  Kanske är det så att semester snarare definieras av hur närvarande vi är och om att våga koppla ner? Att ta en paus från gilla-knappar och statusuppdateringar. Om att släppa taget om dator- och mobilskärmar och våga leva i det verkliga livet.

(Bild via )

40 år och snyggare än någonsin

Igår fyllde maken 40 år. Vi firar båda 40 i år och vi har velat fram och tillbaka länge angående stort firande eller inte. Till slut bestämde vi oss att följa i vännen Karins spår och fira med en hejdundrande fest nästa år då vi fyller 41 istället. Helt enkelt för att vi varken har råd eller tid med en stor fest i år. Därför firas 40 lite lugnare och 41 med pompa och ståt.

Men inte kunde makens stora dag gå obemärkt förbi inte. Nej, döttrarna och jag hade planerat en riktig heldag för pappa/make som började med sång, blommor, frukost och paket på sängen och när äldsta dottern spelade tre av pappans favoritlåtar på gitarr grät han så att det skvalade om det.

Plan för dagen hade varit en tur på gokart-banan men då värmeböljan lagt sitt varma täcke över oss valde vi istället att ta med maken till en annan favorit - vattenrutchbana. Bilden ovan är från besöket på Kneippbyn på Gotland i juni då det åktes och tävlades för allt vad badkläderna höll. Utbudet igår var inte lika fantastiskt som det på Gotland men nog hade vi några härliga timmar med både vattenrutchkana, bad och glass. Lunch blev det på en hederlig korvmojje. Inget som händer ofta men som vi visste påminde maken om hans barndom.

Sedan fick maken någar timmars välförtjänt siesta i hettan medan vi tjejer fixade till nästa överraskning - en picknick i det fria. Vi skålade 40-åringen i champagne (tack snälla Uffe & Karin för den, nu hittade vi äntligen det perfekta tillfället) - ja, det vill säga vi vuxna, döttrarna fick nöja sig med cider och högg sedan in på en härlig födelsedagsmiddag i det fria.

Och utsikten... ja, inte kunde vi klaga på den inte.

Vädret var allra bästa tänkbara. Specialbeställt. Vilken kväll vi hade.

Fler överraskningar stod på schemat då vi kom hem. En filmkväll i tv-soffan.

En mysig avslutning på en härlig 40-års dag och den sena kvällspromenaden vi tog i skenet av månen innan vi gick och la oss var pricken över i:et på en fin dag.

Nu är maken 40 år och snyggare än någonsin. En bättre make och pappa kan man inte tänka sig. Som vi älskar denne fantastiske man. Grattis på dig älskling!

(Fotografi: Min plats i solen)

Sommarlovslunk

Det finns vissa ord som just nu är lite mer aktuella än andra här hemma. Då pratar jag om ord som bada, pool, vatten, solkräm, glass och pocketbok. För nog har vi som den badtokiga familj vi är tagit vara på de senaste dagarnas solsken och sommarhetta. I klorerat vatten njuter vi, glass slinker ner utan några invändningar och med skön pocketläsning i skuggan. Vi njuter av den svenska sommaren och om vädret tillåter det planerar vi att fortsätta på samma sätt framöver. Sommarlovslunk.

Ta hand om er och ha det gott!

 

Ps. Lika glamourös som kvinnan på bilden är jag inte när jag badar men nog är hennes badmössa bra mycket snyggare än den gula hemska saken jag hade som barn då det var badmössetvång då vi badade med skolan varje vecka. Men nej, mina badmössedagar är definitivt över. ;)

(Bild via )

Dingla med barfotafötter och äta hallon

Ibland behöver man få vara ensam med sina tankar. Få tänka klart sina tankar utan att någon eller något avbryter.

En stund att umgås med mina karaktärer eller fundera kring händelser i min bok. En stund att fundera över drömmar och hur viktiga de är. Hur mina drömmar får hela min själ att sjunga och mitt ansikte att le.

En stund att fundera över livet. Vad som är viktigt. Vad jag lägger min tid och energi på. Hur värdefull min tid är. Att den är begränsad.

En stund att bara njuta av livet, sommaren, kärleken och de söta bären som med sin smak av sommar formligen exploderar i min mun.

Jo, det är en hel del tankar som hinner tänkas när jag sitter där i trädgården med mina barfotafötter dinglandes över brokanten med vattnet porlande under mig och en skål med nyplockade hallon bredvid mig. En stund av ensamhet mitt i den vivlande sommaren.

(Fotografi: Min plats i solen)

Att köpa skor när man har stora fötter

Stora fötter och skor är ingen höjdare som kvinna. Än idag, 2012, lever skobranschen i villfarelsen att kvinnor med storlek 40+ är en minioritet som knappt ens är mätbar. För inte kan kvinnor ha stora fötter inte? Nej, kvinnor ska ha storlek 37 och 38 och i yttersta extremfall stl 39. Det är bara att ta sig en snabb blick bland skohyllorna i vilken skobutik som helst och det blir tydligt att stl 37 och 38 is da shit om man är kvinna.

De som inte faller in i normen utan som drar större storlekar är hänvisade till det eviga styvsystersyndromet från Askungen. Att sitta där på en pall i skobutiken och kämpa med att få ner hälen i en sko som är på tok på för liten. Att inse att majoriteten av skorna i butiken inte är att tänka på eftersom det enda exemplar av storlek 40, 41 eller 42 som butiken tagit in redan har hittat en lycklig ägare. Att komma på sig själv med att nästan stå där och be om ursäkt för storleken på sina fötter inför ett butiksbiträde som rent ärligt skiter fullständigt i dina fötter och ditt problem med att hitta skor som passar.

Om jag nu vore den enda som gick runt med stadiga 41:or hade jag kanske kunnat köpa det hela och helt resolut vändt mig till en specialbutik för storfotade och betalat snuskigt dyrt för specialdesignade skor. Men hallå, vi är mängder med kvinnor i detta land som har storlek 40+. Varenda gång jag befinner mig i en skobutik hör jag kvinnor med hopp i rösten fråga ett butiksbiträde om skorna finns i större storlek och strax därefter se deras besvikna blick då svaret är nej.

Så många kvinnor som känner sig mindre värda helt i onödan för ett sko- och storleksideal som modeskapare och handel har bestämt. För att inte tala om alla de pengar som handeln faktiskt går miste om genom att inte producera och beställa hem fler skor i storlekarna 40+. Då hade nämligen även vi kvinnor med stora fötter köpt mer skor. Och vi är många, många med härligt sköna slantar. En win-win situation.

Uppmaning till skobranschen: låt kvinnor få känna sig som de vackra gudinnor de faktiskt är oavsett skostorlek och få sålt mer skor. Ni har makten att göra gott och tjäna pengar samtidigt, vad väntar ni på?

Ps. Jag är medveten om att kvinnor med små fötter även har det tufft då det gäller skor och att det kommer en dag då man tycker att man har växt ifrån rosa skor med rosett på barnavdelningen.

(Fotografi: Min plats i solen)

Sockerkoma

Nu är det officiellt - vi har hamnat i sockerkoma. Frukt- och bärsockerkoma. Krusbär, hallon, vinbär, jordgubbar, körsbär -  you name it. Det växer så att det knakar i köksträdgården och vi äter, ja, herrejösses vad vi äter. Hela tiden. Vi kan bara inte låta bli utan smyger ner till köksträdgården så ofta vi kan och står där och äter och ler i hemligt samförstånd. En tyst överenskommelse om att bättre än så här blir det inte. Jag är galet och hejdlöst förälskad i sommaren. Så är det bara.

(Fotografi: Min plats i solen)

Vänner, fredag och chokladblommor

Vi tillbringade gårdagen hemma hos vänner. Fina, fina vänner som vi uppskattar så otroligt mycket. Det var alldeles för längesedan sist men desto roligare när vi lyckas få till en träff. Födelsedagsfirande, vansinnigt god mat, skratt och bubblande samtal. Alltid lika varma inombords när vi säger adjö i sommarnatten och när vi kryper i säng halv tre på morgonkvisten är det med stora leenden på läpparna (och något svullna magar) och en tacksamhet över dessa fina vänner. Tack för en härlig kväll!

Fredag idag. Jag ska villigt erkänna att sommarlovslunken har gjort oss lite dimmiga i huvudet vad det gäller datum och veckodagar. Ingen har någon riktig koll och det känns faktiskt alldeles underbart.

Vi skrotar runt denna dag. I vårt eget tempo. Det klipps gräs, det hörs gitarrspelande från ett tonårsrum, en annan tonåring har ockuperat köket och bakar, det läses deckare, smygs ner till köksträdgården för räder i bärbuskarna och diskmaskinen som brummar på.

Det regnar inte idag. Därför har jag suttit på trappan. Njutit av fågelsången och borrat ner mitt huvud i chokladblommorna och känt livet i mig. Dessa ljuvliga blommor som jag förälskade mig handlöst i den där gången hos Apotekarns Trädgård i Simrishamn för en hel del år sedan nu. Det var då i begynnelsen av mitt trädgårdsintresse och som jag föll. Passionerat. En kärlek som står sig lika starkt ännu.

Ja, i detta sakta mak kommer fredagen mest troligt att fortsätta. Vi lunkar på i vår sommarlovslunk och fortsätter med att fånga kropp och själ full med härlig, härlig sommar.

Ha en fantastisk helg och sköt om er! / Kram Lotta

(Fotografi:Min plats i solen)

Att åldras

När människor i ens egen ålder dör en alldeles för tidig död får man oundvikligen ett annat förhållningssätt till livet. Innan det sker är man på något vis ostoppbar. Odödlig. Hela livet ligger framför en. Men då människor man tycker om, människor som har berört ens själ, plötsligt en dag inte finns längre... ja, då ter sig också livet annorlunda.

Mitt i all sorg, saknad och smärta infinner sig också en vetskap om att det kan ta slut precis när som helst. Livet är verkligen här och nu. Om morgondagen vet vi inget. Kanske den största gåva vi har fått - vetskapen om att det hela tar slut. Att inget bör skjutas upp.

Jag fyller 40 i höst och även om själen har svårt att inse att den snart fyller 40 så verkar inte kroppen ha några problem alls. För visst finns alla tecken där: de små grå hårstråna i luggen (ljusa slingor är svaret enligt min frisör), en hud som inte är så där slät och ungdomlig längre utan istället får nämnas tillsammans med ord som slapp, rynkor och livserfarenhet och njutningskilon som är bra mycket svårare att få bort nu än för 20 år sedan (kan det vara allt nattklubbsdansande som saknas numera?) .

Och hår... vad är det med detta med ålder och hår? Tydligen så glesnar håret på huvudet med ålder (det har tack och lov inte mitt hår förstått ännu) men vad det gäller kroppen i övrigt så är tydligen "more the merrier" melodin. Plötsligt dyker det upp små hårstrån i ansiktet som aldrig har funnits där tidigare. Vem kom på det?

Jo, nog finns spåren av åldrande där alltid och visst muttrar jag emellanåt och en och annan högljudd suck framför spegeln, men allra mest känner jag faktiskt tacksamhet. Jag vet, det låter klyschigt och kanske är det precis vad det är, men jag är tacksam över att jag får uppleva de grå håren, gäddhänget, en försämrad syn och anses vara en uråldrig dinosaurie av tonåringar. Att jag får lov att hänga med på resan ytterligare en dag. Det finns allt för många i min närhet som aldrig fick förmånen att åldras, se sina barn växa upp eller förverkliga sina drömmar. För dem och deras minne ler jag åt de grå håren, gäddhänget och intalar mig själv att de där skrattrynkorna bara gör mig vackrare och mer levande. Full av liv varje dag. För visst ska det synas att det är ett liv som har levts med skratt, tårar, kärlek, lycka, sorg och mycket, mycket livslust? En sjuhelsikes resa helt enkelt!

(Bild via )

Djärv och vacker

Hopp i gummistövlarna och ut i regnet. Jag bara måste. För nu blommar de äntligen. Mina favoritblommor. Djärva och vackra står de där och sträcker sig upp mot solen (idag var det dock lite tufft vad det gäller solbiten). Gula, bedårande och pur lycka. Och nog är det så att jag är galet och hejdlöst förälskad i mitt solrosfält och inte ens regnet kunde stoppa mig från att ta in årets första solrosbukett idag. En bukett med solsken.

En fin måndag till er alla! / Kram Lotta

(Fotografi: Min plats i solen)

Söndagstankar

Det är betong för hela slanten här hemma denna sommar. Tove Admans vackra betongsockel fick följa med mig hem från Gotland i juni (och jag älskar den) och sedan dess har sommaren fortsatt med betong som ledord. Just nu har jag ett stort hål i min köksträdgård där en betongplatta för trädgårdsmöblerna ska gjutas och själv tänker och arbetar jag betong dygnet runt känns det som. Krukor, bänk under äppelträden...skapandets sommar stavas betong här hemma.

Jag och Linus har samma livsfilosofi. Varför krångla till det?

Plötsligt slog bara sötsuget till och ett enda ord dök upp i mitt huvud: blåbärsrulltårta. Vissa frestelser ska man bara ge efter för och denna var en av dem. Rulltårta bakades, skivades, en klick vispad grädde och blåbär på toppen och Lotta was in yummyheaven.  Tydligen resten av familjen också för den försvann i ett nafs denna söndageftermiddag.

Svensk sommar brukar vara detsamma som bra brittiska deckare på tv. I år tycker jag allt att det har varit lite tunnsått på den fronten. Istället sätter jag hoppet till Charles Dickens 200-års jubileum som SVT uppmärksammar med start ikväll. Klockan 20.00 i SVT2 visas första delen av tre av BBC-filmatiseringen från 2011 av Great Expectations (Lysande utsikter).

Jag kan ju inte annat än hålla med Jane Austen och även om jag läser mycket året runt så går det ju inte att förneka att jag läser än mer då det är sommar och regnet faller. Då känns det helt legitimt att kura ihop sig och läsa timme efter timme medan regnet smattrar mot rutorna. Så inte kan jag klaga på regnet inte.

På tal om böcker. Kan inte någon drivande entreprenör återinföra denna fiffiga uppfinning? Jag ser framför mig dessa bokautomater med pocketböcker på flygplatser, tågstationer, färjeterminaler och busshållsplatser. Tänk vad smidigt att kunna köpa en pocketbok eller två för resan. Speciellt om det visar sig att det blir förseningar. Utan tvekan en hit.

Jag saknar vallmofälten på Gotland. Jo, det gör jag allt.

Jag är inte mycket för att skjuta upp saker till imorgon. Men det finns tillfällen då jag gör undantag. Då det känns helt ok att skjuta upp till imorgon. En av dessa saker är ogräsrensning. Oj, vad ogräset växer av allt regn och nog borde jag gå ut och dra lite. Men nej, jag har ingen lust. Jag tror jag läser ytterligare några sidor i boken. Ogräset tar jag imorgon.

Ha en fantastiskt fin söndagskväll allihopa!

(Bild 1, 3 och 7 Min plats i solen, bild 2, 5, 6 och 8 via och bild 4 via )

När blixten slog ner och det började brinna i hallen

Det råder inget tvivel om att jag är den i vår familj som är mest rädd för åska. Livrädd. Så när åskan drog in igår försökte familjen distrahera mig med spel. Nog för att jag fick storstryk i Yatzy men vi hade det riktigt mysigt och jag var lite stolt över mig själv. Om det bara hade stannat där...

Istället drog ett nytt åskväder in och detta var utan tvekan storebror till det föregående. Det blixtrade och small rakt ovanför vårt hus så att rutorna skallrade. Då kröp jag in i makens famn. Hu, så läskigt! Döttrarna som också tyckte att det började bli lite läskigt nu undrade om vi inte kunde sätta oss under trappan i hallen och mysa. Det är det enda stället i vårt hus där man inte ser blixtrarna så vi tjejer satte oss där och turades om att sjunga första bästa låt vi kom på. Återigen hade vi det riktigt mysigt och maken som bytade sängkläder i vår säng på övervåningen hojtade att nu hade det nog dragit bort. Då hände det...

Det small till som om någon hade skjutit ett pistolskott i hallen, det blev kolsvart och sedan flammade det upp vid elutaget vid fönstret. Vi skrek högt, maken ropade att dottern skulle springa och hämta brandsläckaren. En rullblixt hade kommit in genom uttaget och rullat in bakom elementet.

Blixten dog ut av sig själv till slut och maken behövde aldrig använda brandsläckaren (men den fick stå kvar där hela natten för säkerhets skull) och jag tackade lyckliga stjärnan för att jag hade dragit ur alla kontakter och lagt upp gardinerna i fönsterkarmen.

Efter fyra timmars oavbrutet åskande, blixtnedslag, brand i hallen och en bränd doft som låg tät över vårt hus var det en utmattad Lotta som trillade i säng. Något skakad och lika rädd för åska som förut.

(Fotografi: Min plats i solen)

Lillaro - en skånsk pärla

Jag brukar då och då bjuda på några av mina skånska pärlor här på bloggen och det var verkligen alldeles för längesedan sist så vad passar väl bättre än att så här i semestertider bjuda på ett av mina smultronställen. En liten bit av mitt Skåne.

Har ni vägarna förbi Bjärehalvön och de nordvästra delarna av Skåne så rekommenderar jag varmt ett besök på underbara Lillaro.

Denna ljuvliga skånska pärla som inte bara erbjuder de godaste varma toast som jag någonsin ätit (rekommenderas) utan som dessutom erbjuder en mängd med smarriga bakverk. Perfekta fikastället!

Inomhus eller utomhus - det är bara att välja beroende på väder eller lust. Båda delarna är lika inspirerande så varför inte göra både och.

Lillaro är fyllt med så mycket kärlek och värme. Ett fantastiskt fint bemötande och soliga leenden, en inredning som andas lekfullhet och sprudlande kreativitet och en smakupplevelse som stannar kvar länge, länge.

När fikat är avklarat finns det kanske också tid för lite fyndande eller bara härligt "ögonshoppande".

Och bara en sådan sak som att ha en egen liten krokodil på sitt bord - ja, det är sådant som får mitt lekfulla hjärta att smälta direkt. Lovely!

 

Så har du vägarna förbi norra Skåne och vill ha en fikastund utöver det vanliga. En fikastund med mycket hjärta, ja då rekommenderar jag verkligen ett besök på Lillaro. Deras hemsida finner du på www.lillaro.nu

(Fotografi: Min plats i solen)

Skördetid

Det är skördetid i köksträdgården. Belöningen för allt arbete under vår och försommar. Och vilken lycka det är att gå ner och äta mina egna ärtor och bara njuta av hjärtans lust. Mer närodlat och ekologiskt än så här blir det inte.

Skulle jag tvingas till att bara få odla en endaste sak skulle det utan tvekan bli mina ärtor och bönor. Något vackrare, godare och mer självförtroendehöjande finns inte. De växer så att det knakar om det och skänker mig fantastiska skördar. Utan tvekan favoriter.

Andra favoriter är som ni vet mina solrosor. Minns ni mitt lilla solrosfält jag sådde?

Nu står de där i massor och är alldeles sprickfärdiga. Snart så. Och jag längtar.

Valnötterna dröjer ett litet tag till men skörden ser ut att bli god och jag blir lycklig bara av att se dem hänga där i trädet.

Svarta vinbär påminner mig om somrarna hos mormor och morfar då jag var liten. Kanske jag ger mig på att göra mormors goda saft av bären. Eller så äter vi dem rakt upp och ner vid buskarna bara för att de är så goda.

Tro det eller ej, men under allt det där gröna döljer sig faktiskt små meloner. Årets äventyr i trädgården.Som det har penslats och förundrats över dessa två små (!) plantor som växer som om det inte fanns någon morgondag. Spännande.

Det ser ut att bli snålt om plommon i år men träden med päron och äpple dignar med löfte om en god höst.

Körsbär och bigaråer. Mina favoriter. Och det är en mysig stund att stå där på stege i sommarkvällen och äta och spotta kärnor så långt som vi bara kan. Jag är galet förälskad i sommartid och skördetid. Jo, så är det allt...

(Fotografi: Min plats i solen)

Det är kärlek....

Det är kärlek att vakna upp på morgonen av att våra döttrar står bredvid sängen och sjunger för full hals med famnen full av de ljuvligaste rosor från trädgården.

Det är kärlek att få vackra kärleksfulla och hemmasnickrade teckningar, tavlor och kort inslagna i vackert inslagspapper och band.

Det är kärlek att de har smugit upp i hemlighet kl. 7 på morgonen för att baka marängtårta med nyplockade hallon och smultron från trädgården som vi serveras på sängkanten.

Det är kärlek att få sitta där i sängen tillsammans hela familjen och mumsa tårta och dricka flädersaft och mammahjärtat bara svämmar över av kärlek och stolthet över dessa två tonåringar. Vilka hjärtan de har.

Det är kärlek att komma ner till köksbordet och finna en enorm bukett med trädgårdens blommor från maken. En bukett han smög ut och plockade tidigt på morgonen.

Det är kärlek att sitta där i biomörkret och hålla varandra i händerna. Döttrarna som sitter bedvid och ler åt vår kärlek (och förmodligen hoppas innerligt att vi inte ska vara pinsamma på något sätt).

Det är kärlek när du klappar min kind då mina tårar rinner ner för kinderna mitt i filmen.  

Denna dag för 14 år sedan stod vi där på kyrktrappan och möttes av våra käras jubel. Det var kärlek då och det är kärlek nu. Starkare än någonsin. Detta är vår kärlek ...

(Fotografi: Min plats i solen)

Dance in the rain

Det regnar. Och så skiner solen. Sedan lite regn igen. Ena stunden sandaler för att i nästa byta till gummistövlar. Svensk sommar. Det passar mig alldeles utmärkt. Baddagar som varvas med inomhusdagar. Och nog dansar vi i regnet alltid. Med våra gummistövlar.

Vi har det bra. Döttrarna sommarjobbar, maken jobbar och jag skriver på min bok så att tangenterna glöder. Ja, jäklar vad jag skriver. Den där boken ska bli klar nu. Det är på tiden.

Mellan varven av jobb njuter vi av skön ledighet och fångar så mycket sommar som vi bara kan. Njuter och kapslar in och sparar vackra sommarminnen i hjärta och själ.

Och när regnet piskar mot rutorna på kvällarna tittar vi på filmklassiker från 80- och 90-tal. Footloose, Top Gun, Ghost, Braveheart och alla de andra filmerna som man bara måste se. Nya upplevelser för döttrarna och nostalgi för mig och maken.

Nog har vi det bra alltid. Livet är gott.

Ta hand om er, njut av sommaren och dansa i regnet lite då och då! / Kram Lotta

(Bild 1 via och bild 2/text via )

Happy summer!

Det är dags att fånga sommaren. Fånga, kapsla in och njuta med alla sinnen. Familjetid, semestertid och härochnu-tid. En tid för roadtrips, bad, sommarkvällar, sakta gungande i hängmattan i takt med livet, samling kring måltider och skratt som ger magknip. Ja, och så har jag ju en bok att skriva.

Därför kommer det att bli tyst här ett litet tag. Men jag kommer tillbaka. När jag har fångat kropp och själ full med sommar.

Ta hand om er ni fantastiska och inspirerande. Tack för att ni finns! Njut av sommaren och så hörs vi snart igen.

Happy summer!

(Bild via )

Skrivlycka

Det finns stunder då fullständig skrivlycka infinner sig. De där riktigt magiska stunderna. En av dem fick jag uppleva på Gotland nyligen.

Gotland var semester. Inget arbete. Bara ledighet och vara tillsammans. Befinna sig i stunden tillsammans med dem som jag älskar. Datorfri tid för oss alla. Otroligt skönt och befriande.

Dock åkte jag på en rejäl förkylning och de sista nätterna höll jag huset vaket halva nätterna pga min hosta. Sista natten vaknade jag kl.3 på morgonen. Det gick bara inte längre. Jag hostade som en tok.

Det var en av de där magiska midsommarnätterna då det inte blir riktigt mörkt. Jag virade in mig i mitt täcke och smög ut på altanen och stod där och bara njöt av ljuset och den vackraste av konserter jag någonsin hört. Hela Gotlands fågelliv tycktes befinna sig just utanför vårt hus och sjöng av hjärtans lust.

Jag tassade in igen och väckte maken som just hade somnat om. Han var ju bara tvungen att få uppleva det vackra han med. När vi stod där på altanen mitt i natten invirade i våra täcken sa han:

"Sätt dig här ute och skriv. Du kan ändå inte sova längre och jag vet att du längtar efter att skriva på din nya bokidé. Sätt dig här och njut."

Och visst hade han rätt, en bild och ett ord dagen innan hade satt igång processen med en helt ny bokidé i mitt huvud. Klockan 3 på en altan på norra Gotland fick jag den där morgonen en av mina allra bästa skrivstunder någonsin. Invirad i ett täcke och ackompanjerad av den vackraste fågelsång skrev jag ihop hela synopsin till mitt nya bokprojekt (tack snälla Anna för skrivboken som låg och väntade i handväskan). Mitt sommarprojekt.

Tack vare en envis hosta blev min sista natt på ön rent magisk och fylld med euforisk skrivlycka.

(Fotografi: Min plats i solen)

Vardagshjältar

När datorn plötsligt börjar bete sig konstigt för att i nästa stund krascha och vara fullständigt död (och då menar jag stendöd, gick inte ens att starta) ja, då är det nog milt att säga att paniken slog till på alla cylindrar.

Det är bara en maskin och borde inte alls få hjärtat att bulta och mig att svära och skrika högt. Men numera finns halva våra liv i de där maskinerna och då man som jag arbetar hemifrån är en fungerande dator a och o. Bara tanken på vilken skada som var skedd med datorn och vad det skulle komma att kosta i både tid och pengar fick mig att svära högt en gång till.

Tack och lov för vår lokala datoraffär där underbara serviceminded vardagshjältar arbetar. Vardagshjältar som vet exakt vad som behöver göras för att knutarna ska lösas upp. Lycka då telefonsamtalet kommer om att datorn är fixad, färdig att hämta och det bästa av allt - inget har gått förlorat. Allt finns kvar.

Vardagshjältar finns i många skepnader. Stora som små. Idag var mina vardagshjältar killarna i datoraffären.

(Fotografi: Min plats i solen)

Alla de som försvann

Kvällarna är magiska just nu och när jag går där med min kamera i högsta hugg och njuter av sommarkvällen och allt det vackra vandrar tankarna.

Jag har läst bloggar under flera år nu och själv varit en del av denna bloggvärld i snart två och ett halvt år. Det har varit ett härligt äventyr och på vägen har jag mött mängder med intressanta, kloka och godhjärtade människor. Människor som jag har lärt känna på olika sätt. Några djupare och några bara på ett ytligt plan. Oavsett vilket berör vi varandras liv på ett eller annat sätt. En del av varandras vardag. En bloggvänskap.

Men en dag tar det slut. Bloggar avslutas och vissa bara tystnar. Livet förändras och det behov som en gång fanns att blogga finns inte längre kvar. Jag har full förståelse för att det blir så. Inget varar för evigt. Jag har ju själv haft de tankarna ett par gånger. Livet går vidare mot nya äventyr. Men visst blir det en saknad och jag kan inte låta bli att undra hur det går. Om de har det bra, hur det har gått med planerna, drömmarna och livet.

Så till alla er därute som försvann på vägen, som gick vidare mot nya äventyr - jag hoppas att ni har det bra, att livet behandlar er väl och att drömmarna blev en del av er vardag. Ni är saknade.

(Fotografi: Min plats i solen)