Att känna livet i sig

Livet är fantastiskt! Vissa dagar känner jag livet i mig lite mer än andra och denna sista dag i april har utan tvekan varit en sådan dag.

Denna Valborgsmässoafton sjunger vi in våren men här i södra delarna dundrade sommaren in idag med 18 grader i skuggan. Barfota i skorna, kortärmat, ligga och gunga fram och tillbaka i hängmattan med hjälp av den ljumma vinden och lyssna på bäcken som porlar, fåglarna som kvittrar, humlorna som surrar och känna hur solens strålar värmer mitt fräkniga ansike där under äppelträdens kronor. Ja, då är det svårt att inte känna livet i sig och känna en tacksamhet för så oerhört mycket.

Ikväll gör vi som Madicken och beger oss till majbrasan och hälsar våren välkommen tillsammans med grannar, vänner och bekanta. Utan nya sandaler men med en känsla av liv inom oss. Livet är gott!

En trevlig Valborg till er alla!

(Fotografi: Min plats i solen)

En tur till Danmark

Igår styrde vi kosan mot Danmark. Det var alldeles för längesedan sist. Utomlands. Men ändå inte. Som skåning känns Danmark som ett andra hem. Det tar oss 20 minuter med färja att komma till Helsingör. En tur in i taxfree för godisinköp och en kissepaus och sedan är vi framme.

Nuförtiden går det fort. Annat var det då jag var liten och satt på köksbänken och såg kockar och servitriser fara fram och tillbaka i det lilla trånga köket. Trångt och stressigt men alltid tid för en pratstund och en läsk med den lilla blonda yrvädret på köksbänken. Det var då man turade över sundet. Åt en bit mat i restaurangen och åkte fram och tillbaka. En helt annan tid.

Igår strosade vi runt på Helsingörs gator och tittade i butiker, fyndade och hade det mysigt. Små suckar kunde höras från övriga familjemedlemmar då mamman stannade vid ännu en blomsteraffär och tittade, luktade och klämde på allt det fina.

Mer än något annat är Helsingör trånga små gränder överallt. Det gamla som finns bevarat och ger den där extra lilla känslan. Och danska röda pölser är ett måste i pausen mellan allt shoppande.

Döttrarna är rörande överens om att de danska röda brevlådorna är bra mycket vackrare än de svenska gula. Även om äldsta dottern konstaterade att de brittiska fortfarande är ohotade på första platsen.

Blommor och åter blommor. Danskarna kan det där med stora hav av blommor i alla de färger. Vi är många svenskar som fraktar vackra blomsterbuketter över sundet dagligen.

Några grönsaker fick inte följa med hem denna gång. Däremot en påse med danska wienerbröd. En påse som vid hemkost var något illa behandlad men vad gjorde väl det - wienerbröden smakade lika gott för det.

Ost brukar också få följa med hem men denna gång nöjde jag mig med en tur i ostaffären och provsmakning.

Men självklart fick ett gäng med ljuvligt rosa buketter med rosor, ranunkler och gerbera följa med hem. En rosa bit av Helsingör.

Vi hade en mysig lördag strosandes runt i Helsingör. Vi hann inte med det planerade besöket på Kronoborg Slott men det tar vi nästa gång. Vi kommer tillbaka. Snart.

(Fotografi: Min plats i solen)

Bloggintolerans

Jag brukar hylla bloggvärlden för all dess värme, uppmuntran och kreativitet. Ett ovärderligt peppande nätverk fyllt med så mycket styrka och mod. Kanske för att det är den del av bloggvärlden som jag har haft turen att mötas av här på min egen blogg.

Men hur mycket jag än skulle önska att bloggvärlden vore ett enda Happyland så är det inte på det viset. Bloggvärlden är en del av samhället och verkligheten utanför datorskärmarna och därför möter vi även i bloggvärlden intolerans.

Det allt mer eskalerande näthatet som inte bara drabbar bloggare utan många av dem som rör sig ute på eller omskrivs på nätet har jag skrivit om  här tidigare. Något som vi inte får acceptera vare sig på nätet eller i samhället i övrig.

Men det är inte bara elaka eller kränkande kommentarer som en bloggare kan råka ut för, utan även annan form av intolerans och bristande respekt som vi inte pratar lika högt om. Åsikter från både bloggare och de som inte bloggar om vad någon bör eller inte bör skriva om på sin blogg, att svara eller inte svara på kommentarer, hur ofta inlägg bör göras och något som dyker upp allt som oftast - uttalanden om att många bloggare bara visar upp en fin fasad och inte tar upp svårigheter eller visar smutstvätten.

Jag har svårt för det där. När någon kommer med pekpinnar och talar om för andra hur de bör göra. Något som jag tycker visar på en bristande respekt och empati för andra människor och deras sätt att leva.

Det som jag tycker är det fina med hela det här bloggäventyret är att var och en själv bestämmer vad den vill eller inte vill skriva om på sin blogg. Vilka bilder som visas, anonym eller offentlig, besvara kommentarer eller inte och var. Det finns inga rätt eller fel. Var och en gör de val som passar bäst för en själv och sin egen livsituation.

Oavsett om en bloggare bara lyfter fram det positiva i sin blogg eller visar tillrättalagda och stylade inredningsbilder vet vi ju alla om att ingens liv är rosenrött och stylat alltid. Alla har vi vår släng av tråkigheter och matrester under strumporna emellanåt. Men behöver alla verkligen dela med sig av alla sina sidor i sitt (och sin familjs) liv offentligt? 

Vi har alla olika mål med vårt bloggande, några vill att det ska vara en feelgood-oas fri från tråkigheter (som den personen kanske får nog av i livet utanför skärmarna), några bloggar handlar om ett speciellt intresse som matlagning, inredning, mode, trädgård eller böcker med fokus på bara detta. Det finns bloggar som fokuserar på foto medan andra handlar enbart om ord. Några vill skriva för den stora massan medan andra vänder sig till den lilla.

Själv har jag en hullerombullerblogg som spretar hej vilt eftersom det är så mitt liv är. Här samsas ord och bild, djupt och ytligt, lycka och sorg i en enda salig röra. Små delar av min vardag och den jag är men inte hela Lotta. För självklart väljer jag som de flesta av oss bloggare att hålla delar av mitt liv utanför bloggandet. Ett aktivt val. Och för oss alla är gränsen för vad vi delar med oss olika.

Jag tycker så otroligt mycket om denna härliga bloggvärld men är det något jag önskar den skulle bli bättre på är det just respekten för varandras olikheter och se det värdefulla i att vi inte behöver göra lika. Att mångfald berikar.

(Bild via )

Blommigt regn

Det är regn för hela slanten just nu och hur roligt jag än tycker att det är att baka vill jag ha sol och värme nu. Hela min kropp och själ skriker efter det. Värmande solstrålar och en ljum vind som får mitt hår att fladdra. Gå barfora i sandaler och utan jacka. Äta glass och se hur solstrålarna glittrar på vattenytan. Lyssna på radion och svänga fram och tillbaka i hängmattan i köksträdgården och bara känna livet i sig. Jag är så redo för sol och värme nu. So bring it on!

Tills dess får jag helt enkelt trösta mig med att det är ett blommigt regn som faller. Ett regn som kommer att ge oss ett vackert blommande maj. Och maj är ju faktiskt bara några dagar bort.

Happy fredag till er alla!

(Bild via )

En bild säger mer än tusen ord III

Colin Firth

Adele

Helen Mirren

Julia Roberts & George Clooney

Anne Hathaway

 

Kate Winslet

 

Carey Mulligan

Idag behöver jag en dos av lite ytlig glitter och glamour. Hollywoodstänk som får mig att le. Inga ord, inga tankar utan bara bilder som får tala för sig själva.  Lite glitter och glamour en helt vanlig torsdag.

En fin torsdag önskar jag er alla!

(Bild 1, 2 och 5 via , bild 3 via Getty Images, bild 4 och 7 via  och bild 6 av Gilles Bensimon for Elle Magazine)

Regnig onsdag x 2

Idag har regnet vräkt ner. Det var bara att hoppa i de rutiga gummistövlarna när jag skulle ut i trädgården. Jag gillar mina rutiga stövlar. De får mig att längta till Skottland och känns väldigt mycket Lotta.

När det regnar bakar jag. Det är något med regn som triggar igång baklusten i mig. I takt med smattrandet mot rutorna har jag spritsat maränger så att det har stått härliga till. Barn och man jublade eftersom de förstod att det var Eton Mess med rabarber på gång. För det hjälpte ju inte att jag hade bestämt mig för att inte köpa färska rabarber i affären utan vänta till vi kunde ta våra egna. För det var något med de där rabarberna som skrek på mig varje gång jag var och handlade och i måndags kunde jag inte stå emot längre. Rabarber åkte ner i kundvagnen.

Något annat som hände i måndags var att blixten slog ner. Ni som har hängt med här ett tag vet att jag är livrädd för åska och den där rädslan blir inte bättre av att blixten slår ner då och då. Nu var det dags igen. Vi hade precis satt oss för att äta då en blixt och en knall utan dess like small till ovanför vårt hus. Från ingenstans. Ingen varning innan. Samtidigt blixtrade det till i hallen och strömmen gick. En router och en skrivare fattigare blev vi men huset står kvar. Tack och lov. Men inte hjäkpte det till med min rädsla för åska inte.

Tack för alla fina lyckönskningar till mig och maken i mitt förra inlägg. De värmer gott!

(Fotografi: MIn plats i solen)

Vår kärlekssaga

Jo, så är det - vår kärlekssaga är min favorit bland dem alla. Det är den och ingen annan som får mitt hjärta att slå lite snabbare, som får kinderna att hetta och får mig att bli lika fnittrigt förälskad som i tonåren.

Det är vår kärlekssaga som får mig att dansa i regnet, som får mig att finna styrkan och modet att utmana mig själv och sikta mot stjärnorna.

Vår kärlekssaga är den som får mina ögon att glittra, som får mig att känna mig vackrare än någonsin trots hängiga bröst, degig mage och de där små gråa hårstråna i min lugg.

Det är också vår kärlekssaga som kan orsaka mig en smärta inombords som inget annat, som får mina tårar att rinna, som får mig att säga ord i vredesmod som jag sedan ångrar.

Vår kärlekssaga är allt det där och så mycket mer. Att älska en annan människa från djupet av sitt hjärta är modigt, vackert och sårbart på en och samma gång. För kärlek är något som måste underhållas. Varje dag. Den kan aldrig tas för given.

När jag ser på våra vackra döttrar och hör dem skratta, när jag ser dig sova djupt bredvid mig i sängen, eller hur du alltid kramar om mig eller kysser mig i nacken då du går förbi, när du säger att du tror på mig och mina drömmar och stöttar mig hela vägen och att jag aldrig har varit vackrare - ja, då vet jag vilken magi vår kärlekssaga skapar. Vi två tillsammans. För alltid.

Jag älskar dig min underbare man och tack för 25 fantastiskt spännande år tillsammans! Jag ser fram emot att fortsätta äventyret.

(Bild via )

Odlartrenden

Det pratas mycket just nu om den stora odlartrenden. Det säljs pallkragar, fröpåsar, kryddor och säckar med jord utan dess like. Tv, tidningar, radio och bloggar svämmar över av odlarglädje. Människor packar ihop studsmattorna och gräver upp gräsmattan för att anlägga sin egen lilla odlingslott. Det köps plantor och planteras frön och människor talar drömmande om känslan av att gå ut i sin trädgård och plocka ihop delar av den egna middagen. Egenodlat. Kan det bli mer närodlat än så?

Jag gillar detta. Inte bara för att jag själv odlar. För rent krasst så är kanske inte odlartrenden något nytt för oss som bor på landet. Här har det odlats i generationer och det må hända att vi har gräsmattor fulla med maskrosor men nog finns det gott om exemplariskt skötta köksträdgårdar alltid. Mat på bordet är av tradition lite av a big deal här på landet.

Det är därför med visst intresse jag följer mediabevakningen av denna odlartrend. För trend är ett ord som används om och om igen. Som för att påpeka att detta är något tillfälligt. Något nytt men dock något som människor kommer att tröttna på lagom tills det dyker upp en ny trend. En fluga som snart kommer vara glömd.

Men jag håller inte med. Tittar vi tillbaka i historien så har odlandet varit en stor del av våra liv. Något som sakta men säkert försvann under 1900-talet i takt med urbaniseringen och istället ersattes med ett konsumtionssamhälle och ett liv som rullade på i allt snabbare takt. Jag tror att odlartrenden är en reaktion på allt det där. Ett sätt att dra i handbromsen i ekorrhjulet, en önskan om att skapa något eget men framförallt en önskan om att veta vad det är man stoppar i munnen. En önskan om att vilja ge sina barn en del av de smaker och upplevelser man minns från mor- och farföräldrars köksträdgårdar från barndomen. Ett letande efter rötterna i ett samhälle som blir allt mer rotlöst lika mycket som en känga till en matindustri som har kommit att handla allt mer om pengar och vinster än om kvalité och bra villkor för djur och arbetare.

Trend eller inte, jag tycker det är härligt när människor drabbas av odlarglädje oavsett om det handlar om att ha en kryddhylla i köksfönstret, en hink med en tomatplanta på balkongen eller en odlingslott i trädgården. När människor känner glädje över att kunna skörda det man själv har sått/planterat och barn får se att grönsaker är något som växer i jorden och inte föds i en hylla i matvarubutiken. Sedan om det är en trend eller inte, ja det tycker jag kan kvitta.

(Fotografi: Min plats i solen)



Gorgeous Monday

Måndag. Nystart och återigen en oskriven vecka som ligger framför oss. Jag gillar måndagar och känslan som den ger av att allt är möjligt. Monday - Min Dag!

Själv tar jag nu med mig min kopp te och slår mig ner för några timmars arbete med min bok.

 

A gorgeous Monday to you all!

(Bild via )

Tonårsmamma

Jag är en tonårsmamma och i ett tidigare inlägg skrev jag att ordet tonårsmamma är ett av de vackraste ord jag vet. Lisa skrev i sin kommentar till det inlägget att jag nog var den första hon hade hört säga det. Det fick mig att tänka på det där. Tänka på hur vi kvinnor ofta hyllar småbarnstiden som den allra bästa. Vi använder ord som mysigt, gosigt, lycka och med stolthet i rösten hyllar vi alla framsteg våra små gör i sin utveckling.

Tonårstiden råkar däremot ofta ut för det motsatta. På förhand målas tonårstiden ut som en period som kommer att vara jobbig, besvärlig och full med bråk och tjat. Alla eventuella problem härleds till att barnen befinner sig i den problematiska tonårstiden och föräldrar ojar och suckar över att det är besvärligt att ha tonåringar i huset. Vilket riskerar att bli en självuppfyllande profetia.

För lika lite som småbarnstiden bara är ett rosa skimmer så är tonårstiden inte per automatik en kaosperiod i hemmet. I mina ögon skiljer sig faktiskt inte de båda perioderna åt särskilt mycket. Samma närvaro, stöd, uppmuntran och bekräftelse som barn behöver då de är små behöver de som tonåringar. Kanske till och med mer. Tonårstiden behöver inte bli en krigszon om vi föräldrar insåg att vi själva har en stor del i det som händer.

Vi har alla varit där. Tonåren. Tiden då det är mycket som sker i både kropp och knopp. Tiden för frigörelse, tiden för att stå på egna ben och finna sig sin plats och sin röst i det stora hela. Ena foten i det trygga som barndomen (förhoppningsvis) innebär och den andra i det stora äventyret som vuxenvärlden innebär. Det är hormoner, sökande, frigörelse och testande av gränser. Det är behovet av att ha närvarande vuxna som vågar vara vuxna. Som stöttar, uppmuntrar och framförallt lyssnar. Men det är också vuxna som sätter gränser, vågar och orkar ta konflikter och vågar vara föräldrar.

Föräldrar som inser att barnet börjar bli vuxen och att det är dags att sluta curla och steg för steg överlämna ansvaret för sitt liv åt tonåringen själv. Att låta tonåringen få finna sig själv med allt vad det innebär med att fatta beslut och ta ansvar.  Föräldrar som inser att tårarna, snäsandet och smällandet i dörrarna är jobbigast för tonåringen som kämpar med att hitta sig själv. Att det är en process som vi alla måste gå igenom. En process som går över. Och att det viktigaste vi föräldrar kan göra är att stötta dem, finnas där och lyssna.

För tonårstiden är ju så mycket mer. Det är privilegiet att få följa med på deras resa mot vuxenvärlden, stoltheten över de mäniskor de har blivit, över att se dem växa med ansvar, dela deras smärta då de går på någon av livets alla minor och glädjen över att se dem resa sig upp igen, diskussionerna, skratten, tårarna och kramarna. För kramarna tar inte slut. De fortsätter.

Tonårstiden är ännu en av livets alla guldåldrar. Tiden då ditt barn hoppar ut för klippan och provar sina vingar medan du står kvar leendes vinkande, med andan i halsen och hoppas att allt ska gå bra. Hoppas att du har lyckats ge ditt barn både vingar och rötter och modet att använda sig utav dem. Ja, jag vidhåller att tonårsmamma är ett av de vackraste ord jag vet och att tonårstiden är en guldtid och jag känner tacksamhet över att jag får dela deras resa. Jag är en stolt tonårsmamma.

(Fotografi: Min plats i solen) 

Jag och min kompis

Jag har en speciell liten kompis. Han heter Grå Prinsen men kallas kort och gott för GP. Denne lille kille och jag är bästa kompisar. När jag ropar hans namn kommer han springande och sedan viker han inte från min sida. Förutom mat och att bli kelad är det bästa han vet när jag arbetar i trädgården. Då vill han vara med där det händer.

Idag har jag och GP klippt rosorna tillsammans. Eller rättare sagt, jag har klippt och GP har sysselsatt sig med att försöka äta upp kvistar, jaga min sekatör, krypa upp i mitt knä, ligga tätt intill och sova och allmänt övervaka så att saker och ting går rätt till och att han inte missar något.

Det må hända att han inte är mycket till hjälp vad det gäller trädgårdsarbete men en bättre trädgårdskompis kan man inte ha. Villkorslös kärlek. Ja, åtminstone så länge jag förser honom med mat och det obligatoriska kelandet bakom örat.

Idag är det hullerombullerväder. Sommarvärme och strålande solsken ena stunden för att i nästa förvandlas till mörkblå himmel, hagel och hällregn och sedan tillbaka till sommarvärmen. Minns ni midsommarreklamen på tv där de bär in och ut på matbordet? Ja, det är så livet är här på landet denna lördag. Vi går ut. Vi går in. Och vi går ut igen. Hullerombuller och faktiskt hur skönt som helst.

(Fotografi: Min plats i solen)

Happy Weekend!

Fredagkväll. Fötterna upp i soffan. Let's Dance på tv (Heja Anton!) och senare ikväll film med stort F - Kramer mot Kramer (jag stortjuter varenda gång). Fredagslugnet har sänkt sig över vårt hem.

Önskar er alla en fantastisk helg och tack för alla fina kommentarer som värmer så gott i mitt hjärta. Jag slutar aldrig att förundras över att det finns människor där ute som läser min blogg och tittar på mina bilder. Inspirerande! Tack för att ni finns!

Kram på er

(Fotografi: Min plats i solen)

Bästa-listan 19 april

 

Nog förtjänar även månaden april en Bästa-lista så här kommer min lista över vad jag tycker är bäst just idag:

Bästa dröm - Den går just nu i lavendel. Bilden ovan övertygade mig om att rabatten jag planerar att anlägga i köksträdgården som en avdelare ska vara ett stort hav av lavendel. Ett hav av lycka! Och på tal om bilden ovan, nog kan jag se mig sittandes där i en av de där stolarna och njuta av livet.

Bästa ord - Tonårsmamma. Det är precis vad jag är och jag älskar varenda sekund av det. Våra två fantastiska döttrar gör hela den här tonårsgrejen till en guldtid och jag är tacksam över att jag får följa med på resan. Denna vecka har det varit mycket egentid med var och en av döttrarna. Viktiga guldstunder med tid för samtal, gå arm i arm och skratta och sjunga högt och galet tillsammans. Tonårsmamma är definitivt ett av de vackraste ord jag vet.

Bästa vårtecken - Ett vårtecken om något är då cyklarna får komma ut och luftas här på landet. Det blir mycket bil när man bor på landet men då våren kommer då får också cyklarna vårkänslor. Att susa fram förbi hagar och öppna fält med vinden fladdrande i håret är vardagslyx i det lilla. Det var ett tag sedan jag och maken cyklade som paret på bilden ovan. Kanske dags att testa igen?

Bästa syn - Mannen och kvinnan (70+) som handlade tillsammans och som hela tiden höll varandra i händerna. Det självklara sätt på vilket deras händer hela tiden fann varandra och hur deras ögon glittrade då de tittade på varandra. Jag hoppas att jag och maken kommer få uppleva samma magi om vi har turen att uppnå samma ålder tillsammans.

Bästa odling - Bilden ovan tog jag i början av februari då jag sådde mina första basilikafrön för säsongen och nu mer än 2 månader senare är våra fönster belamrade med stora fina basilikaplantor. Min absoluta favorit då det gäller fröodling! Enkelt, doftar helt ljuvligt och smakar vansinnigt gott. De flesta av plantorna ska planteras ut i maj men några lär nog hinna bli pesto innan dess. Pasta med pesto, riven parmesan och pinjenötter i solskenet på trappan - det är matlycka det!

Vackrast - Alla dessa knoppar som håller på att brista i naturen. Knoppar som skänker hopp om grönska, sol och värme.

Bästa musik - Min gamla gitarr har fått en ny användare här hemma. Dottern och gitarren är numera ett. Varje dag spelar hon och vilket musiköra hon har. Helt på egen hand har hon lärt sig spela med hjälp av mina två gitarrböcker och överst på önskelistan till födelsedagen står en egen gitarr. Och mamman hon går här hemma och nynnar till gitarrmusiken som strömmar genom vårt hus.

Bästa känsla - Att åter igen få skita ner händerna i myllan i köksträdgården. Låter galet men efter en lång vinter är det härligt när odlingssäsongen sätter igång på allvar.

Bästa fika - Det finns hur mycket gott som helst men nog är nygräddade kanelbullar svårslagna. Tillsammans med ett glas kall mjölk.

Lycka - När hängmattorna hängs upp mellan våra äppelträd och vi åter igen kan ligga där och sakta gunga fram och tillbaka i takt med livet och höra fåglarna kvittra och bäcken porla.

Bästa kombination - Böcker och choklad - a match made in heaven. Utan tvekan en bra kombination och citatchoklad från The Chocolate Library är inte dumt alls.

Mesta fniss - När jag känner mig lite off och behöver piggas upp brukar jag plocka fram mina gamla Lotta-böcker och läsa och fnissa högt. Jag älskade Lotta-böckerna då jag var ung och det är en kärlek som är lika stark än idag och ett utmärkt botemedel mot deppighet.

 

Bästa kokbok - Det är så roligt att få följa en människas resa via en blogg och en av dessa som jag har följt sedan starten är Jennie Benjaminsson med matbloggen Kalasgott. Jennie som är fylld med så otroligt mycket känsla för mat, färg och kreativitet. Något som tog henne till en 2:a plats i första säsongen av TV4's Mästerkocken och som nu resulterat i en fantastiskt färgsprakande kokbok. En kokbok som definitivt kommer att bli sommarens kokbok nr1 här hemma.

Bäst just nu - Våren. Japp, jag är allt lite förälskad i våren.

Bästa råd - Be kind to yourself. Ett råd som vi alla borde ta till oss.

Bäst med april - Vårmånaden med stort A. Ljuset, värmen, solen, de ljumma vindarna, grönskan och den exploderande skönheten i naturen. April gör underverk med både natur och oss människor. För nog ser människor gladare, piggare och rosigare om kinderna i april?

(Bild 1, 2 och 8 via , bild 3, 4, 5 och 7 Min plats i solen och bild 6 via )

Vårkänslor de luxe

Det är vårkänslor de luxe som råder just nu. April tuffar på och med den våren. Om mindre än 2 veckor tar vi steget in i månaden maj. En månad som här nere i söder mycket väl kan innebära sommar. Att det första kalla doppet i havet tas i maj är inget ovanligt. Låter galet när det sägs högt men inte desto mindre sant.

Därför är det bråda dagar nu. Framförallt i köksträdgården. Till helgen ska det sås morötter, sallad, rädisor och dill. Men vårkänslorna och doften av sommar börjar också synas i garderoben. Igår var jag och yngsta dottern ute på en shoppingrunda och i fokus stod sommarskor. Dottern var på jakt efter sandaler och fann vad hon sökte. Själv hade jag inte några planer på att köpa några skor men kom hem med ett par sommarsandaler och ett par laxrosa sneakers. Jag ska ärligt erkänna att jag inte har varit någon sneakerskvinna. Som tonåring - definitivt! Som vuxen - not so much! Därför var det högst oväntat att jag fann ett par som jag blev tokär i. Och dessutom laxrosa. Det må hända att jag pushar 40 men än kan jag överraska mig själv.

Några reflektioner från shoppingcentret:

... att jag utan tvekan låter gammal men jag kan verkligen inte föstå modet hos killar/män att jeansen ska sitta under skinkora och de ska visa kalsongerna för alla som vill och de som hellre hade avstått. Mamman i mig vill rusa in i närmsta butik och köpa ett skärp så att de slipper går och dra upp sina byxor hela tiden. Så gammal har jag blivit. ;)

... ett steg in i en av dotterns favoriter bland klädkedjorna och jag var övertygad om att jag hade tagit steget tillbaka in i 80-talet. Dessutom hela 80-talet på en och samma gång. För i ena delen av lokalen var det bara kläder i neonrosa, gult och grönt. I en annan fanns alla de slitna och håliga jeansen med obligatoriska urtvättade t-shirten och i den andra hörnan var det pastelliga 80-talet som regerade. Mintgrönt, ljusrosa och beige. Det var bara det permanentade håret med den sprayade luggen, axelvaddar och Madonnas "Like a virgin" i högtalarna som fattades. Jag älskade 80-talet men let's face it, inte lär det gå till historien som det mest välklädda årtiondet precis. Och dottern? Jo, hon skakade uppgivet på huvudet och undrade hur vi egentligen tänkte och deklarerade att hon aldrig tänker sätta på sig ett neonfärgat plagg. Oavsett hur modernt det råkar vara just nu. Och mamman? Jo, hon fortsätter med devisen "been there - done that".

(Fotografi: Min plats i solen)

Att lita på sin röst

Berusande. Ett bättre ord kan jag inte komma på för att beskriva känslan då ett skrivflow infinner sig. Det där magiska tillståndet då det finns en direktlinje mellan mitt huvud och mina fingrar. Ett flöde av ord som bara kommer i en strid ström. Ett tillstånd då jag inte tänker utan bara gör. Ett tillstånd som bara är. En magisk känsla.

För mig kan det där magiska tillståndet vara i en timme likaväl som det kan vara i tre dagar. Oavsett vilket vet jag att då känslan infinner sig gäller att ta tillvara på den och njuta. Rida på vågen som flowet för med sig. För sanningen är den att flowet inte infinner sig varje dag. Åtminstone inte för mig. För mig handlar mitt skrivande till största del om att gå till jobbet. Om att under bestämda arbetstider ha min rumpa på stolen och skriva. Oavsett flow eller inte. Skulle jag vänta på flow eller någon form inspiration skulle det bli väldigt lite skrivit. Istället är det något så oglamoröst som en dag på jobbet. Ibland blir det 2 meningar skrivna och ibland blir det sida efter sida. Det viktiga är helheten och resan fram mot målet. Att lita på min röst och min förmåga att berätta min historia.

Det finns dock dagar då min tilltro till min egen röst är som bortblåst. Dagar då jag inte kan skriva en rad, då prestationsångest och dåligt självförtroende regerar. Dagar då jag känner mig värdelös och inte tycker jag kan skriva överhuvudtaget. Igår var en sådan dag. När jag satte mig på stolen var det som att dunka huvudet i en vägg. Det gick bara inte. Då brukar jag göra något annat. Rensa skallen. Men inte ens det hjälpte. Det var stopp. En vanlig dag hade jag kanske struntat i att skriva alls. Lämnat och hoppats på en bättre dag i morgon. Men igår var det tjurskallen inom mig som regerade och jag beslöt att lämna just den del av boken som jag höll på att skriva och istället skriva om en av mina favoritkaraktärer (jo, jag har sådana). Tillsammans med denne äldre man med det vita håret och den karaktäristiska kepsen lyckades jag slå hål på den där väggen och skriva. Ett litet vardagsberg att bestiga men känslan går inte att beskriva. En seger över det dåliga självförtroendet och tvivel.Vardagsmod i det lilla. Att lita på sin egen röst.

(Bild via med text av Min plats i solen)

Höstens hetaste boksläpp

Utan tvekan står J.K.Rowling för höstens hetaste och mest efterlängtade boksläpp. Den 27 september släpps hennes nya bok The Casual Vacancy, Rowlings första bok riktad mot en vuxen publik. Vi är många som har längtat och sett fram emot att få stifta bekantskap med ytterligare en av J.K.Rowlings världar och åter kunna njuta av hennes unika berättarröst.

The Casual Vacancy beskrivs som: Blackly comic, thought-provoking and constantly surprising.  Mer om J.K.Rowlings nya bok finns att läsa på hennes hemsida HÄR

(Bild via )

Hallon & Blåbärspaj

Man blir hungrig av trädgårdsarbete. Eller man och man, varför linda in det, vi här hemma blir hungriga av trädgårdsarbete. Sugna på något sött, onyttigt och gott. Det blev Hallon och Blåbärspaj. Snabbt och enkelt. Dessutom väldig gott. Och det bästa av allt, vi gjorde en dubbelsats till den riktigt stora pajformen så halva finns kvar till idag.

För det blir mer trädgårdsarbete idag. Potatisen ska ner i jorden, hängmattor ska upp i äppelträden och löken ska tryckas ner i jorden. Hela huset är fullt av små plantor just nu men lök frösår jag inte (bara purjolök). Dels för att det helt enkelt inte får plats med mer plantor inomhus och framförallt för att det blir så mycket bättre och enklare med löksättor.

Det blir med andra ord en utomhusdag idag och jag är rätt säker på att det sista av Hallon och Blåbärspajen ryker idag.

(Fotografi: Min plats i solen)

Ombyggnad pågår

Fantastiska Kristin Scott Thomas får symbolisera de känslor som avverkas vid tangentbord och skärm idag. Som ni kanske har upptäckt pågår det just nu en ombyggnad av min blogg. Sedan en tid har jag känt mig lite vilse med min blogg. Jag har letat efter ett utseende, en header och en struktur på min blogg som förmedlar vem jag är och vad min blogg är. Jag har famlat mig fram med olika headers utan att hitta den rätta känslan. Kanske för att jag så hett önskade att ett stilrent, klassiskt, minimalistiskt, svart och vitt utseende på min blogg skulle vara det rätta. Det var det inte. Det var inte jag.

Vem är då jag? Vem är Lotta? Jo, en 39-årig f.d stadsbo som hamnade på landet tillsammans med man, två barn och en mängd djur. En varm, färgstark, positiv kvinna med ett stort bultande hjärta. Det är liv och rörelse, känslor, färger, dofter, smaker, äventyr och tankar. Lycka och sorg, skratt och tårar, skoj och allvar, full fart och långsamt tempo i ett enda virrvarr. Det är om att leva, älska, drömma och ha modet att hoppa. Det är spretigt så att det förslår men det är Min plats i solen. Det är mitt liv och den jag är och jag tror att jag äntligen har hittat rätt känsla här på bloggen.  För det är ju mitt i solroshavet jag befinner mig. Barfota, leende och livsnjutande. Det här är Min plats i solen.

Jag hoppas att ni kommer att fortsätta trivas här och att ni ursäktar ombyggnadsröran.

Helgen står för dörren och jag hoppas på fint väder. Jag längtar till havet så kanske blir det en tur i helgen. Jag må vara en lantiskvinna numera men jag är född vid havet och har bott en hel del vid havet och ibland sätter längtan in. Längtan efter att höra vågorna slå mot land, känna dofterna, känna vinden ta tag i mitt hår, sand mellan tårna och lugnet som sänker sig över min kropp och själ vid havet. Det känns som om en tur till havet ligger högt på helgens lista.

Nu väntar dock städ och tvätt, för den där trollstaven jag skrev om i förra inlägget har ju inte uppfunnits än. Istället svänger jag loss till Olly Murs. Ett alldeles utmärkt sätt att kicka igång helgen på tycker jag. Vill du också svänga lite så klicka HÄR

Tack för alla fantastiska kommentarer till mitt förra inlägg. Ni är underbara! Och jag lovar att höra av mig både vad det gäller bok och På Spåret. Ni skulle utan tvekan bli de första jag informerar om SVT eller Ernst hör av sig. ;)

Ha nu en strålande fin helg och sköt om er! / Kram Lotta

(Bild 1 via , bild 2 via och bild 3 via )

Om jag ...

Om jag...

... arbetade på Systembolaget skulle jag be alla kvinnor i medelåldern visa legitimation bara för att få dem känna sig unga och se glittret i deras ögon. Bättre effekt än all botox i världen!

... var en uppfinnare skulle jag uppfinna en trollstav likt Mrs Weasley's i böckerna och filmerna om Harry Potter som genom ett enda sving diskade, städade, tvättade och lagade maten. Visst är alla revolutionerande maskiner och elektriska prylar som uppfinns av män strålande, men ska det verkligen en kvinna till för att uppfinna den mest revolutionerande av dem alla - den som frigör värdefull tid som kan tillbringas tillsammans med familjen och som förhindrar mängder av bråk, gnäll, utbrändhet och skilsmässor. Skulle utan tvekan bli årets julklapp!

... var den som bestämde i vår kommun skulle jag se till att det satsades på ungdomar. De som faktiskt är vår framtid och som det alltid sparas in på. Jag skulle se till att fritidsgårdarna hade öppet alla veckodagar och att det fanns aktiviteter även för de ungdomar som inte är intresserade av sport. En satsning som inte bara skulle rädda många av dem som riskerar att hamna på glid, utan som skulle skänka de unga något att göra, ställen att träffas på och engagerade vuxna som finns där och lyssnar. En satsning som faktiskt skulle spara pengar i det långa loppet.

...  skulle namnge 5 artister/grupper som har haft stor inverkan på mitt liv behöver jag inte tänka länge: Abba (mimande med hopprep), The Beatles (skattjakt bland mina föräldrars skivor), Madonna (en naturkraft som fullständigt knockade tonåringen i mig, girlpower innan ordet ens var uppfunnet), U2 (kärlek vid första ögonkastet för en grubblande tonåring) och Robbie Williams (en sångare och entertainer som skriver låtar om både det ljusa och det mörka i livet, ärligt, naket och med smärta, något som tilltalar den vuxna Lotta). 

... känner mig själv rätt kommer ni inte att få se denna blivande författare (believe in yourself) i några lekprogram på tv. Det är inte jag. Däremot kommer jag besöka varenda skola och bibliotek jag kan hinna med. Träffa människor öga mot öga. Det är mer jag. Men ok, för att göra en helgardering här kan jag erkänna att jag inte skulle säga nej till "På Spåret" som den frågesportsnörd jag är. Ernst Kirchsteiger och jag barfota i en tågkupé med en liten hemmasnickrad ljuskrona - jag hade utan tvekan sagt ja. Svårare än så var det alltså inte att få mig att ändra uppfattning. ;) 

Ha en strålande och glittrande helt vanlig torsdag! / Kram Lotta

(Fotografi: Min plats i solen)

Kreativa bloggare

Jag slutar aldrig att imponeras av hur mycket kreativitet det finns i bloggvärlden. Ni är många som skapar och glädjer er omgivning på en mängd olika sätt. Ni inspirerar!

En av dessa kreativa är Monika med bloggen CL.O.T - pärlor och annat som förutom att driva en egen butik dessutom tillverkar vackra smycken. Tack snälla Monika för det vackra hjärtat som jag tycker så mycket om och bär med stolthet!

En annan kreativ glärdjespridare är Nettan med bloggen Livets pussel som läste mitt tidigare inlägg om glädjen med att få rolig post och tillverkade ett vackert kort som hon fyllde med värmande ord, ett recept på Banana Cake och skickade till mig. Bara för att. Tack snälla Nettan! Du har ett otroligt stort hjärta och jag blev så oerhört glad. Tack!

Slutligen den fantastiskt kreativa Katarina med bloggen Fröken Kråknäs som lottade ut denna vackra väska som hon själv har sytt och som jag hade turen att vinna. Tack snälla Katarina för den vackra väskan som låg så fint inpackad! Det kastas många lystna blickar här hemma på väskan och jag inser att jag får hålla hårt i den om inte tonårsdöttrarna ska sno åt sig den. Tack snälla!

Bloggvärlden är verkligen en bubblande gryta av kreativitet och jag låter mig förundras, imponeras och framförallt inspireras av er alla kreativa människor där ute. Heja er!

(Bild 1 och 2 av Min plats i solen och bild 3 lånad av Fröken Kråknäs)

Få lite perspektiv

Igår vaknade jag upp med nackspärr. Med en strulande nacke smäller nackspärren till då och då. Inget farligt och efter ca en vecka är jag ok igen. Smärtan och orörligheten gör dock att jag blir ganska gnällig och ynklig av mig. Jo, lite synd tycker jag allt om mig själv. Då gäller det att rycka upp sig och få lite perspektiv på tillvaron och inse att det finns människor som har det bra mycket värre. Så idag är det slut på ynkligheten och jag ser framåt istället. Ja, något annat går inte eftersom jag inte kan vrida på huvudet. ;)

En fin onsdag till er alla!

(Bild lånad via )

Att krama ur det sista

Det är den sista dagen på påsklovet. Vi hade planerat att gå på bio idag men vi skjuter upp det besöket till en annan dag. Döttrarna ville ha ytterligare en "baravaradag". Gå runt i mjukisbyxor och ta dagen som den kommer. Så fick det bli.

Maken har drabbats av rensningsviruset. Han rensar, slänger och organiserar i sitt kontor. Jag som drabbades av viruset för några veckor sedan vet hur skönt det är att ge sig hän. Att ta tag i det där som ha fått ligga allt för länge. Det är en skön känsla att se resultatet och känna hur axlarna har sjunkit flera centimeter.

I rensningen tidigare idag hittades dessa ca 50 år gamla fraktgodssedlar som jag räddade från soporna. Vad jag ska ha dem till vet jag inte men tyckte att de var alldeles för fina för att slänga. Får fundera kring det. Kanske till årets julklappar? Vi får se.

Påsken sjunger på sista versen och i morgon sätter vardagen in igen. Det känns bra. Vi har haft ett skönt påsklov och tagit det lugnt och laddat batterierna. Vi har alla en intensiv vår framför oss så denna vecka har varit guld värd. Lugnet före stormen.

I morgon välkomnar vi vardagen men idag kramar vi ur det sista av påsklovet. I våra mjukisbyxor.

(Fotografi: Min plats i solen)

Påskdagstankar

Kikar in för att säga hej och tala om att vi lever och mår bra. Vi njuter av härlig påsklunk här hemma. Riktigt sköna batteriladdardagar. Mycket vi-tid men också jag-tid som idag då var och en pysslar med det den känner för. Inga måsten. Tid att timme efter timme försvinna in i en annan värld i bokform med en sovande katt vid fötterna. Att helt och hållet förfoga över sin egen tid. En skön känsla.

Ibland kommer den över mig - längtan till Edinburgh. Idag är den stark. Jag drömmer mig bort och längtar. Skottland ligger definitivt högt upp på reslistan just nu. Det är dags.

Det lovades busväder i Skåne under påsk men än så länge har det inte varit så farligt. Lite skrämselhicka fick vi allt igår morse då vi rullade upp gardinen och såg ett tunnt vitt täcke över landskapet men tack och lov försvann det vita under dagen.

Idag under vår promenad möttes vi av frusna vattenpölar överallt och nattens frost har slagit hårt mot krokus, snödroppar och en del penséer. Men våren är hoppets årstid och det lovas riktigt varma temperaturer här nere i söder redan i början av den kommande veckan. En efterlängtad comeback av vårvärme.

För det är ju det här vi vill ha just nu. Värme, sol, vår, grönska och färger. En färgexplosion utan dess like. I'm ready so bring it on!

Vårt badrum är i behov av renovering och då pratar vi inte lite utan verkligen total utblåsning. Att ta steget in i vårt badrum är som att genom ett trollslag förflytta sig tillbaka till 60-talet. Retro och nostalgi är mer inne än någonsin men jag kan lova er att vårt badrum aldrig någonsin kommer att bli modernt igen. Vi vet att det börjar bli dags och det är med en blandning av längtan och fasa vi ser fram emot det. Fast mest längtan. Vi har en ganska bra bild av hur vi vill att det ska se ut och även om jag älskar folk som "think outside the box" så är jag rätt säker på att det inte kommer finnas någon cykel i vårt badrum. Men man ska ju aldrig säga aldrig...

Jag älskar bilden ovan och lika stark som min längtan är till Edinburg lika stark är den att återvända till Toscana. Det var alldeles för längesedan sist och jag skulle vilja visa och upptäcka detta vackra landskap tillsammans med döttrarna och maken. För jag tror att de skulle komma att falla lika handlöst förälskade i Italien som jag en gång gjorde. Kanske nästa år? Varför inte?

På tal om fönster har jag tidigare berättat att då jag skriver på min bok sitter jag framför ett fönster med en bedårande utsikt. Det är slut med det nu. Vid mitt besök hos optikern i veckan fick jag veta att det var sämsta tänkbara plats att sitta och skriva på för mina ögon. Det blir fullt krig i mina ögon med en lins som öppnar och stänger sig oavbrutet. Aldrig sitta med en dator framför ett fönster var den hårda men tydliga domen. Optikern menade att det inte var konstigt alls om jag blev trött och fick huvudvärk. Nu blev det istället kaos i min kropp - för var ska jag nu sitta och skriva? Kommer jag hitta ett lika bra "skrivställe"? Har det någon betydelse var jag sitter och skriver? Jag har en spännande vecka framför mig då jag ska finna mig min nya skrivplats som både jag och mina ögon ska trivas med. Förändring är bra brukar jag ju säga.

Tycker ni om brittisk feelgood måste ni definitivt titta på SVT1 i morgon kl. 13.35 (kan ni inte se då rekommenderar jag inspelning) då en av mina absoluta favoriter visas igen (visades senast 2010). Filmen heter En passion för Mr Lester (engelsk titel Framed) med Trevor Eve (från bl.a. Mördare okänd) i huvudrollen. Klicka HÄR för att läsa vad jag skrev om denna film och dess handling då den senast visades på tv.

En påminnelse, ack så viktig som någon. Låt ingen människa dämpa ditt glitter. Du är en fantastisk människa och låt ingen få dig att tro eller känna något annat. Utan glittra på ditt unika sätt och tro på dig själv. För du är vacker och speciell. Glöm aldrig det!

En fortsatt glad påsk till er alla medan påsklunken fortsätter här hemma! / Kram Lotta

(Bild 1 via , bild 2 och 4 via , bild 3 via , bild 5 och 7 via , bild 6 via , bild 8 via och bild 9 via )