Lördagslunk

Jag tycker om lördagslunken som infinner sig här hemma. Lugnet som tar sin början med sovmorgon, Ring så spelar vi på radion, frukost, läsa tidningen länge och sedan går dagen av sig själv i ett lugnt och behagligt tempo. Känslan av att jag själv helt och hållet styr över min tid är som allra störst på just lördagar. Idag har lördagen dessutom haft ett extra skimmer över sig eftersom det är första dagen på påsklovet. Vetskapen om att vi har ett helt gäng med lediga dagar framför oss känns som guld. 

 

 

Jag och dottern for iväg på en liten shoppingrunda bara vi två. Det är mysigt att gå arm i arm och prata och skratta tillsammans. Vi var på jakt efter en ny köksradio och jag föll som en fura för en radio som såg ut precis som den mormor och morfar hade i köket då jag var liten. Retro och nostalgi i ett.  

Sedan blev det blommor i mängder. Tulpaner, pärlhyacinter, påskliljor, penséer. Fullständig blomsterfrossa. Jag får inte nog av de vackra vårblommorna. Och lördagslunken, ja den fortsätter här hemma och den är riktigt, riktigt skön.

Njut av helgen och sköt om er!

(Fotografi: Min plats i solen)

And the winner is...

Ett stort tack till er som ville vara med i min utlottning av två dvd-boxar med säsong 1 och 2 av Gossip Girl. Dragningen är utförd och namnet som stod på lotten var: Weronica - En mammas dag. Ett stort grattis Weronica! Maila mig din adress på: minplatsisolen@hotmail.se och boxarna kommer på momangen.

 

Tack till er alla och trevlig helg!

PS. Glöm nu inte säsongstarten av Gossip Girl kl.18 på söndag i Kanal 5.

(Fotografi: Min plats i solen)

Bästa-listan 30 mars

En av de saker flertalet av er saknade och ville jag skulle återföra till bloggen var "Bästa-listan". Den har varit vilande under några månader och jag hade tänkt fortsätta ha det så. På begäran kommer dock så här i slutet av månaden mars en Bästa-lista á la Lotta. Allt och ingenting som jag tycker är bäst just nu. Så nu kör vi!

Bästa London-dos - Flera familjemedlemmar har under mars haft vägarna förbi London vilket innebär att vi den senaste tiden har befunnit oss i en ljuvlig brittisk bubbla här hemma. Engelska tidningar och magasin, te, limecurd, brittiska favoritkakor och godis. På döttrarnas önskelista när någon har vägarna förbi öriket står alltid godis och då sådant godis som inte finns här hemma. Ett stort tack till de resande familjemedlemmarna för att ni bjöd oss på en lovely brittisk bubbla.

Bästa energikick - Ljuset. Det är rent magiskt vilken skillnad ljuset gör för vårt välbefinnande. De ljusa timmarna blir allt fler och jag njuter över att det är ljust långt in på kvällen. Tröttheten som jag känt under vinterkvällarna är som bortblåst och kroppen är fylld av energi. Ljuset är utan tvekan den bästa energikicken just nu.

Bästa musik - Det finns en låt som har spelats mycket i detta hem under denna månad. Vi har spelat, sjungit och dansat och jag kan inte tänka mig en bättre låt just nu att kicka igång helgen med. En låt som får mig känna den rätta fredagskänslan. Vill ni också dansa loss till Drive By klicka HÄR

Bästa doft - Just nu är det inte mycket som slår doften av tvätt som har fått hänga på tork utomhus. Vårdoftande tvätt - ljuvligt!

Bästa dryck - Ja, vad ska jag säga, te är fortfarande ohotad favorit här hemma. Åtminstone några veckor till. För ju varmare det blir utomhus desto mindre te dricks det här hemma men än så länge är det te som regerar i mitt kalla vindsrum.

Bästa motion - Jag gillar att gå. Det är min typ av motionsform. Gärna långt, i olika tempo och motstånd (jag muttrar över de där backarna men innerst inne älskar jag dem) och just nu är mina dagliga rundor inte bara hälsosamma för min kropp utan lika mycket en lisa för sinne och själ. Att få följa naturens uppvaknande och hur grönskan breder ut sig är en ljuvlig bonus. Som dessutom inte kostar ett öre. 

Bästa trädgårdskänsla - Det är inte bara naturen som har vaknat till liv igen, trädgårdsnörden inom mig har också vaknat till liv efter vinterdvalan. Det pratas gödsel, grävning, gjutning, grävmaskin och fönstertäckta djupodlingsbäddar här hemma just nu. Vi planerar och drömmer. Drömmen om vildvin växande på husfasaden vet jag kommer få stanna kvar som dröm. Jag vet att vår fasad inte skulle må bra av det. Däremot vill jag plantera persikoträd mot fasaden i söderläge eftersom det växte där förr i tiden och tanken på att kunna skörda våra egna persikor är inte dum alls. 

Bästa färg - Just nu är det utan tvekan grönt och framförallt den där ljusa skira grönskan som hör våren till. Överallt dyker den upp nu och jag blir alldeles varm inombords.

Bästa längtan - Härom dagen drabbade den mig med kraft - längtan efter saft. Hemlagad flädersaft. Nu ska det sägas att jag egentligen inte är någon större saftdrickande människa men jag älskar att göra saft och just flädersaft tycker jag är väldigt gott att dricka på sommaren. Så nu längtar jag till en av de där varma sommardagarna i hängmattan med ett glas med kall flädersaft. Sommarkänsla.

Mest efterlängtade - Våren. Jag tror att den är lika efterlängtad varje år. Oavsett hur vintern har varit. För vintern är lång i vårt land och här nere i söder är den dessutom i avsaknad av snö också ofta väldigt mörk och dyster. Åtminstone tiden efter jul. Därför kanske vi här ner i söder längtar lite extra efter våren och det magiska ljuset en bit in på det nya året och när den väl kommer, ja då lever vi upp. Då blomstrar vi.

Mest nyfiken på - Det är alltid med förväntan och nyfikenhet jag börjar läsa en ny bok. En förhoppning att det ska bli en läsupplevelse som kommer att få mig att känna, tycka, reagera och lämna kvar ett bestående avtryck. Boken som nu ligger bredvid min säng och som jag ikväll för första gången ska läsa är speciell av den enkla anledningen att kvinnan som har skrivit den är en mycket uppskattad bloggsyster. Nära dig är skriven av Joanna Björkqvist med den fina bloggen Joannas universum och det är med en varm känsla inombords som jag nu ska läsa hennes debutroman. Spännande att se vilken betydelse det har för läsupplevelsen att jag under en tid har fått följa Joanna och en liten del av hennes vardag och livsäventyr via bloggen. Jag ser fram emot att läsa din bok Joanna, ditt kärleksverk.

Mesta hjälte - Jag har skrivit om Jamie Oliver tidigare och jag beundrar hans passion och kamp för att männsikor ska äta bra mat och må bra och varje vecka när jag på tv följer hans Matrevolution i Los Angeles är jag full av beundran. Han stångar huvudet blodigt i en stor vägg av okunskap och prestige och trots det ger han inte upp. Han kämpar och brinner passionerat och mina i ögon är han verkligen en sann hjälte.

Bästa citat - För några dagar sedan funderade dottern kring det här med filmer och repliker man minns. Vi ser mycket film i vår familj och nog är det så att det finns repliker som fastnar och som man skulle kunna återge så om man blev väckt mitt i natten. Vi började räkna upp alla de repliker från olika filmer och tv-serier vi kom att tänka på. Det blev massor. En del klassiker och andra familjeklassiker. Citatet ovan är väl utan tvekan ett ur kategorin klassiker.

Mesta syssla - Hela vårt hem är fullt med små bebisar just nu. De trängs i nästan varenda fönster och kräver mycket kärlek och omvårdnad i form av mängder med vatten. Jag pratar om alla mina plantor av basilika, chili, paprika, tomater och gurka. De växer så att det knakar och jag vattnar och vattnar. Och varje dag går jag här och drar mina fingrar genom basilikaplantorna och njuter av en av de bästa dofter jag vet.

Bästa lyckopiller - Boken Citroner och rosmarin i mitt kök av Sanna Töringe och med foto av Helene Toresdotter. Hela boken är ett enda stort lyckopiller och ren njutning och feelgood rakt igenom. Jag bläddrar och bläddrar och längtar till sommaren och all god mat jag vill laga med det som kommer att växa i vår köksträdgård. Denna bok kommer förhoppningsvis skänka oss många minnesvärda stunder kring matbordet i sommar och jag är så glad att jag köpte den. En riktig pärla!

Vackrast - Alla människor som lever upp och blir alldeles vårrusiga. Människor som ler, skrattar, hälsar och strålar var man än tittar dessa dagar. En smittande glädje som sprider sig över landet.

Bästa känsla - Maken sa det härom dagen: "Det känns som vi är på gång på alla fronter. Det känns som om detta vekligen kan bli vårt år. På alla sätt och vis."
Han har rätt och det är en skön känsla. Vi tar med oss känslan och hoppas att den ska bära oss genom hela detta år. Både privat och yrkesmässigt. Förhoppningen att detta ska bli ett år fyllt med glädje, milstolpar, nya utmaningar och mycket kärlek.

Bäst med mars - Just idag känns det som om allt med mars är helt underbart men utan tvekan färgas mars här nere i söder av våren, ljuset, dofterna, färgerna, värmen och hoppet. För våren är hoppets årstid. När allt det härliga ligger framför oss och allt fortfarande är möjligt.


Trevlig helg på er allihop!


(Bild 1 och 9 via , bild 2 via , bild 3 via , bild 4 via , bild 5 via , bild 6 och 8 Min plats i solen och bild 7 via )

Trädgårdsrunda 29 mars

Den dagliga rundan i trädgården blir allt mer händelserik och rolig för varje dag som går nu. För även om det varnas för både snö och minusgrader även här nere i söder framöver så råder det absolut ingen tvekan om att våren har kommit för att stanna. Och även om det inte är några fantastiska 20 grader som vi snuddade vid i början av veckan så är jag inte ensam om att lapa sol i trädgården just nu.

1. Min absoluta favorit; vit Löjtnanshjärta har redan blivit 15 cm hög.

2. De söta snöklockorna vajar i vinden.

3. Repstegen behöver en rejäl runda med högtryckstvätten. Egentligen borde den kanske plockas ner eftersom våra döttar har växt från den. Men jag är sentimental och låter den vara kvar.

4. Vitsipporna i vår trädgård lapar sol även dem.

5. Dörren till lekstugan borde slipas och målas om men jag kan inte hjälpa att jag tycker om dess ruffighet. Den får vara som den är.

6. Rabarbern växer så att det knakar och lovar gott inför lata sommarlovsdagar då vi inte orkar äta något annat än rabarberkräm till kvällsmat. Mm, jag längtar!

7. Årets säsong står i startgroparna och fram åker armeringsjärn och mattor. Jag är ju väldigt svag för järn i min trädgård.

8. Svartvinbärsbuskarna sträcker sig mot solens strålar.

9. Det glittrar och porlar i bäcken. Tänk vilken rogivande effekt vatten har.

Det är ett smörgåsbord av njutning i trädgård och natur just nu och hela min kropp skriker: Äntligen!

(Fotografi: Min plats i solen)

Tack underbara vårsol!

Tack du underbara vårsol för att du lyser över min vintertrötta kropp. För att dina värmande strålar får mitt glåmiga vinterhår att ljusna. För att du väcker mina fräknar till liv igen och för att jag inte kan låta bli att le igenkännande då jag ser dem.

Tack för att du med dina strålar ger mig bästa tänkbara start på dagen och får mina ögon att glittra då jag rullar upp gardinen på morgonen. För att du gör det möjligt att ta på mig vårjacka istället för den tunga vinterjackan. För att du tar fram det pastelliga inom mig.

Tack för att du får mig att längta ut då jag sitter och skriver på min bok vilket gör att jag skärper till mig och skriver av hjärtans lust. För att du gör mina promenader vackra och speciella.

Tack för att du väcker trädgårdsnörden inom mig genom att värma upp jorden och låta naturen blomstra. För att du på något magiskt vis lyckas väcka människor till liv igen och gör dem strålande, vackra och rosiga. För att du får dem att le och skratta. 

Tack du underbara vårsol för att du finns!

(Bild via )

Näthat

Näthat. Ordet i sig själv ger mig rysningar. Ett ord som är så laddat och alla som rör sig ute på internet vet exakt vad det innebär. De flesta av oss har stött på det i någon form. Själv har jag aldrig varit utsatt för det men jag vet att det finns dem av er som har. Och det är inte ok.

Internet ger oss alla fantastiska möjligheter till kommunikation med andra människor. Världen över. Ett enda stort virituellt smörgåsbord. Men med den där friheten och alla möjligheter följer också en hel del skyldigheter och regler. För precis som i livet utanför skärmarna gäller på internet samma regler vad det gäller vett och etikett. Tack och lov behöver inte alla tycka lika och vara överens hela tiden. Livet skulle bli både tråkigt och skrämmande om det vore så. Mångfald berikar. Däremot är det inte ok att låta vettet flyga ut då man placerar sig framför en datorskärm och tack vare en bristande ögonkontakt vräka ur sig alla möjliga hemskheter mot andra människor. Det är helt enkelt inte ok.

Rötägg finns överallt och kommer alltid finnas men det som skrämmer mig mest är att det tycks vara en växande kultur att det är ok att spy ut galla över allt och alla på internet. Utan någon som helst hänsyn till andra människor. Att mobbing, kränkningar, påhopp och elakheter rent allmänt tycks vara helt ok på internet. Det kan till och med få tummen upp av mängder med människor. Det är en skrämmande utveckling som vi inte stillasittande och tysta bara kan acceptera. För det är inte ok.

Internet är inte någon påhittad värld där allt är tillåtet och man aldrig behöver ta ansvar. Internet är en del av den riktiga världen. Människorna som döljer sig bakom namn och signaturer på internet är riktiga människor. Det vi publicerar på internet stannar där för alltid. Något vi ansvarar för. Där måste vi alla och envar vara förebilder. Inför varandra men framförallt inför våra barn. Lära dem hur man beter sig mot andra människor och att det som gäller öga mot öga också gäller dold bakom en datorskärm. Hur ska vi någonsin komma tillrätta med mobbing i skolan om vi tillåter våra barn mobba, kränka och vara elaka mot varandra på internet? Detta är ett ansvar som vilar lika tungt på allas våra axlar. Oavsett om vi har barn eller inte. Vi kan inte stillasittande tiga och acceptera den växande kulturen av näthat. Det är helt enkelt inte ok.

(Bild via )

Gossip Girl

För dem av er som har hängt med här ett tag är det ingen nyhet att jag är lite svag för amerikanska tonårsserier som Dawsons Creek, One Tree Hill, Gilmore Girls, OC och Gossip Girl. Kanske inte speciellt förvånande med tanke på att vi har två tonårsdöttrar i huset. En gång i tiden var det Bolibompa vi tittade på - nu är det tonårsserier.

På söndag kl. 18.00 är det säsongsstart av Gossip Girl på Kanal 5 och vad passar väl bättre än att fira detta med en Gossip Girl-utlottning. Vill du tillbringa några timmar med vänskap, kärlek, intriger och en stor dos av New York tillsammans med Serena, Blair, Chuck, Nate, Dan och Vanessa? Skriv då en kommentar till detta inlägg och du är med i utlottningen av Säsong 1 och 2 av Gossip Girl. På fredag 30/3 kl. 15.00 drar jag en vinnare som får de båda dvd-boxarna hemskickade. Lycka till! 

Varför bloggar du?

Det är en fråga jag får då och då. Varför jag bloggar, hur jag hinner och varför jag vill dela med mig av mitt liv inför en hel värld? Frågorna kommer nästan uteslutande från människor som inte bloggar eller läser bloggar. Jag vet inte om mina svar gör dem mycket klokare men för mig är det väldigt klart varför jag bloggar.

Jag började blogga den där dagen för lite mer än 2 år sedan för att jag låg sjuk och var uttråkad. Mer djupodlad än så var inte min bloggstart. Med tiden insåg jag att bloggandet blev ett sätt för mig att hitta tillbaka till mitt skrivande och min egen röst. Den spark i baken jag behövde för att ta tag i mina författardrömmar.

Idag skriver jag på min bok. Jag hoppade ut i det stora äventyret. Livrädd och full av förväntan på en och samma gång. Vilken väg resan kommer att ta vet jag ännu inte men jag vet att jag kanske aldrig skulle ha hoppat om det inte vore för den där bloggstarten. För i bloggvärlden fann jag en kraft, kreativitet, styrka och ett mod som inspirerade mig. Allt det där som redan fanns inom mig och som kom upp till ytan genom kontakten med er läsare och bloggare där ute.

Hur jag hinner blogga? Sanningen är väl den att jag inte gör det i dagsläget. Åtminstone inte som jag skulle önska. Min datortid räcker inte till helt enkelt. Det är så det är. Emellanåt tillåter jag det där dåliga samvetet krypa under mitt skinn. Ett dåligt samvete över att inte hinna svara på kommentarer, inte hinna besöka och kommentera på andra bloggar och att mina svar på era mail ibland dröjer alldeles för länge. Men för det mesta försöker jag att borsta det där av mig. Jag är ingen storbloggare, bara en liten guppi som simmar runt i den stora ankdammen. Min blogg är inte mitt levebröd och jag tjänar inte en krona på det här med att blogga utan är en 39-årig kvinna som försöker stjäla lite datortid i den virvlande vardagen som är mitt liv här på landet. Precis som var och en av er gör jag så gott jag kan.

Till frågan med det här om att dela med sig av sitt liv offentligt. Ja, det är ju det vi bloggare gör. Var och en väljer den nivå som känns bäst. Däremot tror jag att det som förenar oss är att det är en liten del av dem vi är och det liv vi lever som vi delar med oss av. Vi öppnar dörren lite på glänt till vårt liv och de människor vi är.

Varför bloggar jag då fortfarande efter 2 år? Helt enkelt för att det är vansinnigt roligt och för att alla dessa inspirerande möten berikar mitt liv och så länge jag har den känslan fortsätter jag.

(Bild via )

Kärleken är blå

Denna söndag i mars har utan tvekan kärleken varit blå. Ljuvligt, ljuvligt blå. Dagen började med dimma men som genom ett trollslag försvann den och ersattes av den blåaste himmel jag har sett på länge. En klarblå himmel, solsken och vårvärme. Första dagen i kortärmat utomhus.

En stor del av dagen har tillbringats just utomhus. Jag och maken har röjt i trädgården. En röjning som borde ha gjorts för länge sedan men som av olika anledningar har skjutits upp. Uppmuntrade av det ljuvliga vårvädret och av de vackra blåsipporna som blommar i vår trädgård fick vi röjt ordentligt. Skönt att få det gjort.

Nygräddade våfflor med vispad grädde och blåbärssylt. Mmm, det är kärlek det och en utmärkt belöning efter trädgårdsarbetet.

Kärlek är även att se årets första tvätt svänga i takt med vinden och sedan köra ner näsan i tvättkorgen och insupa den underbara doften av nytorkad vårtvätt. Det är något speciellt med den där doften. Lycka i det lilla.

Det har verkligen varit en helt underbar söndag i slutet av mars. En blå söndag. Och nog blir man trött av all sol, värme och frisk vårluft så nu har vi hamnat här i tv-soffan. Trötta men nöjda över vår fina dag och med godisskålen nära till hands. Utan tvekan är kärleken blå. Åtminstone idag.

En trevlig söndag önskar jag er alla!

(Fotografi: Min plats i solen)

The Hunger Games

I månader har dottern pratat om och längtat till premiären av den första filmen baserad på Hungerspelstrilogin av Suzanne Collins. Hon och hennes storasyster slukade böckerna i en rasande fart och för lillasyster var detta utan tvivel en av de största läsupplevelserna någonsin. Den där gyllene läsupplevelsen då det knappt går att lägga undan boken ens för att äta och man sveps med med kropp och själ. En läsupplevelse som går direkt till hjärtat. 

Dottern har räknat dagar och kollat in varenda trailer och klipp som funnits tillgängligt på internet och hon har längtat. Igår var det så äntligen dags. Laddade med popcorn och dricka var vi redo att följa Katniss äventyr i Hungerspelen i 2 timmar och 22 minuter.

Efteråt är vi alla överens om att det var en mycket bra film. För mig som inte har hunnit läsa böckerna ännu var nog filmupplevelsen störst. Jag grät så att tårarna sprutade, obehaget i magen var ständigt närvarande och spänning från början till slut. En strålande Jennifer Lawrence i huvudrollen. Likaså en utmärkt Woody Harrelson. Kritiken av det media- och maktsamhälle vi har skapat och var det kan leda oss är svidande och som en välplacerad käftsmäll. Jag kan inte låta bli att dra paralleller till William Goldings "Flugornas herre".

För döttrarna blev det mycket diskussioner kring allt det från boken som inte fick plats i filmen och vissa scener som ändrats. Men trots att det fanns saker de hade önskat skulle vara med och att en del karaktärer inte såg ut som i huvudet var de båda överens om att det var en mycket bra filmatisering av den första boken.

Det pratas mycket om att dagens unga inte läser böcker i samma utsträckning som unga gjorde förr. Det är mycket möjligt att det stämmer men själv tycker jag att både ungdomar och ungdomslitteratur får oförtjänt dålig cred. Det skrivs mycket bra barn- och ungdomslitteratur och Suzanne Collins, J.K.Rowling och Stephanie Myers är alla bevis på att rätt bok kan få en hel värld av unga att läsa med brinnande passion. Oavsett om det handlar om ett framtida samhälle, trollkarlar eller vampyrer. Det goda mot det onda, samhällskritik, kärlek, vänskap, att växa upp, äventyr och spänning, liv och dör. Ingredienserna är många men gemensamt är att de har fångat miljoner med unga läsares intresse. En bedrift som är få författare förunnat men som också visar att en riktigt bra historia finner sina läsare och som i detta fall även sina tittare.

Ps. Tralier för Hungerspelen kan ses HÄR

(Bild via )

Tid

Minns ni tiden före datorer och internet? Då när vi inte mailade, twittrade, googlade, bloggade, skypade, facebookade, surfade, streamade och levde en stor del av våra liv via dator och internet? Det känns som en hel evighet sedan, samtidigt som det känns som det vore igår. För mig var det igår eftersom jag de senaste dagarna har gjort en tidsresa tillbaka till den tiden. Under fyra dagar har jag inte öppnat min dator. Fyra dagar. Det är väl inget? Men i dagens samhälle där vi ständigt är uppkopplade och tillgängliga är fyra dagar en hel evighet. Fyra dagar i ett samhälle som inte längre existerar.

Jag skulle inte klara mig utan min dator. Precis så krasst är det. År 2012 är jag beroende av min dator för att min vardag ska rulla. Min sociala vardag i form av mail och bloggar, min ekonomiska vardag i form av banktjänster och företag, mina barns skolgång, mitt arbete med min bok, shopping, nyhetsuppdatering, besök hos läkare och tandläkare, musik, film och mycket mer. Små bitar som alla är en del av det pussel jag kallar mitt liv. Ett pussel som är beroende av en dator.

Jag skulle inte vilja vara utan min dator men det är lätt att bli berusad av alla möjligheter den har att erbjuda och låta den få mer tid än vad den borde få. Just därför har det varit fyra väldigt nyttiga dagar. Dagar att koppla ur och av. Dagar att bli medveten om hur mycket tid jag tillbringar framför datorn. Tid som jag dessa dagar har lagt på annat och med ens har jag känt mig riktigt rik på tid. En nyttig påminnelse om vikten av balans.

Ett stort tack för alla fina ord och all värme i kommentarfältet till mitt förra inlägg. You are amazing! Bloggläsare med stora, stora hjärtan. Tack för att ni finns där ute! Ni har varit saknade under dessa dagarna ska ni veta, men ibland är det inte så dumt att få längta lite. Få längta och sakna och nu känna en glädje över att vara tillbaka igen. Tillbaka med batterierna fulladdade och en sprudlande lust. En skön känsla.

(Bild via )

På återseende

Det regnar, ur högtalarna ljuder Dusty Springfields "Son of a preacher man" och efter att ha skrivit hela morgonen sitter jag nu här. På trappan slokar påskliljor och penséer tyngda av regnet och inomhus är det jag som står för slokandet. 

Jo, nog har jag de senaste dagarna allt mer börjat likna den där slokande påskliljan på bilden ovan. Full gas, en kropp som vill så mycket men som inte orkar med det uppskruvade tempot i kombination med ett dåligt samvete som gnager över att jag inte räcker till som jag skulle önska.

Det är dags att koppla ur och av. Kliva av det elektroniska ekorrhjulet och stänga av dator och mobil under några dagar. Skala av och hitta tillbaka till kärnan. Vårda, tanka kärlek och kraft och känna att jag är good enough. Andas djupa andetag och fylla mina lungor, finnas där för de som behöver mig, skratta så att jag får magknip, dansa som om ingen ser (och hoppas att ingen gör det), göra de där sakerna som får mitt hjärta och min själ att blomma och låta mig inneslutas av den värme och kärlek som jag omges av. Som en spabehandling för själen.

Tack för alla kommentarer, mail, nya följare och all värme som strömmar emot mig. En värme jag känner att jag inte gör mig förtjänt av just nu. Men jag tar tacksamt och ödmjukt emot och låter det lyfta mig. Tack!

Jag kommer tillbaka. Med ny energi och otämjd kraft. Tills dess: På återseende och stor kram till er alla fantastiska och enastående människor där ute. Ni inspirerar mig. Varje dag.

(Fotografi: Min plats i solen)

Oh lovely Sunday

Sköna, sköna söndag. En dag för avkoppling och fri från måsten. Sovmorgon och vakna av en buffande kattnos i ansiktet. Maken som står i köket och diskar undan gårdagens disk. Många tallrikar, glas och bestick. Dagen efter en kväll med sköna skratt, gemenskap och god mat.

Lite trötta men nöjda beslutar vi oss för en pyjamasdag denna söndag. Vi äter rester från gårdagens middag och tårta som blev över. Döttrarna belägrar tv:n och varvar Bella och Edward, äventyr och Gossip girl. Var och en pysslar med det den önskar. Skriver, ritar, surfar och läser. I samma rum. Tillsammans slappar vi denna sköna söndag och njuter av en härlig pyjamasdag. Känns som ett bra sätt att avsluta denna vecka på. Oh lovely Sunday...

(Fotografi: Min plats i solen)

När 80-talet kom på besök

Idag var det dags för vårstädning här hemma. Damma, dammsuga, tvätta golv, putsa fönster och hela köret. Ett riktigt städmaraton med andra ord. För mig är städning och musik tätt sammankopplat. Jag städar bäst med musik strömmande på hög nivå ur högtalarna. Då svänger det både om dammtrasa och rumpa.

Mitt i det där svängandet kom jag på att jag skulle göra en 80-tals spellista på Spotify. Tonårsdöttrarna genomgår just nu samma uppenbarelse med 80-tals musik som jag själv gjorde med 60-tals musik då jag var i deras ålder. Och nog måste jag erkänna att det värmer mitt hjärta att höra mina gamla favoriter med bl.a. U2, Madonna och Eurythmics strömma ut ur dotterns rum. Därför bestämde jag mig för att sätta ihop en 80-tals lista med alla de där låtarna från min tonårstid som betydde mycket för mig.

Vilken nostalgitripp det blev! Med ens var jag tillbaka till tiden med permanentat hår, sprejad spretlugg, axelvaddar, skipants, neonfärger, Salomonryggsäck, jeansjacka, Jane Hellen-shampoo, disco, varma päronhalvor med after eight och Dallas på tv. Tonårsminnen i massor!

Det är tur att ingen mer än maken har sett mig dansa runt här hemma idag. För ni kan tro att jag har dansat. Minns ni scenen ur "Loveactually" där Premiärministern (Hugh Grant) dansar loss? Jepp, jag har släppt loss fullständigt här hemma och dansat så svetten lackat. Alla gamla tonårsmoves (döttrarna hade dött av skam om de hade sett mig) och en hel del 39-års-moves. Dance like no one watches  - tro mig, det har jag gjort. Och inte bara det, dessutom har jag sjungit för full hals. Hängandes ut genom fönster med fönsterrakan i högsta hugg har jag sjungit och svängt på rumpan. Att bo på landet har helt klart sina fördelar.

Nu är det dock soffläge och fötterna upp för även om jag för en dag blev tonåring igen är tiden då jag kunde hålla igång non stop 4-5 timmar på ett dansgolv förbi. Städat blev det och en trevlig nostalgitripp då 80-talet kom på besök för en dag.

Trevlig helg på er!

(Bild via )

Torsdagstankar

Det pratas mycket växthus här hemma just nu. Det är skisser, planer och drömmar. Vi vill bygga vårt eget växthus. Det kommer dock inte bli i år. Det finns varken ekonomi eller tid för det just nu. Men drömmarna tar inte paus. Nej, de frodas och utvecklas hela tiden. Det känns bra. Att känna av sina behov och tankar innan man kastar sig in i något så stort som att bygga ett växthus.

Jag vet inte var bilden ovan är tagen men den säger verkligen tjong i mig. Det är åt detta håll jag tänker mig vårt växthus. Fönster, ljus, tegelgolv, jord, krukor, bord och liv. Min kreativa gröna plats. En arbetsplats. En plats för njutning medan jag skitar ner händerna i jorden.

En blick på bilden ovan och mina tankar går direkt till Downton Abbey. En annan tid,ett annat samhälle och ett annat sätt att leva. Det kan tyckas vara länge sedan men rent historiskt är det inte speciellt längesedan alls. Inte ens hundra år sedan.

Vårt hus har haft ett liknande system. Före elektricitetens intåg var det kanske ett liknande detta ovan det vet jag inte. Däremot berättar maken med glittrande ögon om hur han och hans kusiner lekte med den elektriska varianten som fanns här i huset då de var små. Hur de ringde på de olika "klockorna" (knapp som trycktes in) i de olika rummen och sedan rusade ner i köket för att se hur lamporna lös på panelen. Då en rolig leksak för barnen men en gång en symbol både för ett klassamhälle och ett hushålls skötsel.

När vi flyttade in var det enda som fanns kvar en av dessa ringklockor i matsalen. Resten hade genom åren renoverats bort. Ibland önskar jag att renoveringsivern inte hade varit så stor i vårt gamla hus och att mer av de där gamla sakerna fanns kvar. Som en påminnelse om husets historia.

Jag har tidigare skrivit om det här med filmatiseringar av böcker som jag tycker riktigt mycket om och hur det kan vara både på gott och ont. Snart är det dags igen och då pratar vi om en av mina absoluta favoriter i litteraturens värld. En av de där böckerna som hamnar på Topp-5 och som för alltid har en speciell plats i mitt hjärta. - The Great Gatsby av F. Scott Fitzgerald.

Det är en filmatisering jag ser fram emot. Två av mina favoriter bland skådespelare, Carey Mulligan och Leonardo Di Caprio, i huvudrollerna och Baz Luhrmann som regissör. Nog blir det en spännande kombination alltid.

Jag tokgillar hallen på bilden ovan. Framförallt golvet. Trots det protesterade jag då maken för någon dag sedan föreslog att vi kanske skulle ta fram stengolven som finns i vår hall. För hur vackert det än skulle vara räcker det med en enda tanke på hur kallt det skulle bli för att inse att stengolv inte fungerar utan golvvärme i vårt hus. Istället njuter jag av andras vackra stengolv. Som detta ovan.

Mars är en galet spännande filmmånad. Mängder med intressanta och bra filmer går upp på svenska biografer denna månad men det finns en film som jag längtar lite extra efter att se bland urvalet - The best exotic Marigold Hotel. Filmen har samma regissör som Shakespeare in love och ett helt koppel av fantastiska brittiska skådespelare av yttersta klass (se bild ovan). Om man som jag gillar brittisk feelgood-film så är detta definitivt vårens film att se. Feelgood med stort F! Trailer kan ses HÄR

I mitt huvud händer det massor. Det är där en helt annan värld existerar och som kommer till liv genom mina fingrars möte med tangentbordet på min dator. En magisk känsla och även om det är en påhittad värld känns den förunderligt verklig för mig. Jag vet redan att det kommer att bli svårt att slita mig från denna värld och mina karaktärer då min bok är klar. De är ju alla en del av mig. Men än är jag inte där utan kan fortsätta njuta av min påhittade värld ett tag till. Som ett möte med en god gammal vän. Varje dag.

Ta hand om er och ha en fin torsdagskväll!

(Bild 1 via , bild 2 via , bild 3 via , bild 4 tumblr.com, bild 5 movieposter och bild 6 via )

Let it be

Här hade jag tänkt skriva om ett möte som påverkade hela min dag. Ett oväntat otrevligt möte som gjorde mig arg, ledsen och som fick mig att sänka mig till en nivå som inte är jag. Ett möte som fick mig att stortjuta efteråt. Både av ilska och för att jag gick i fällan och sjönk ner på nästan samma låga nivå som den andra personen. Jag som inte är sådan. Jag som har mått dåligt hela dagen över att ha blivit bemött på ett sådant otrevligt sätt och att jag dessutom lät primitiva känslor ta över och nästan blev otrevlig tillbaka. Det är inte den jag är.

Vissa saker ska man bara släppa och låta vara. Inte låta dem ta energi och kraft. Gå vidare. Detta är en sådan sak. Let it be.

(Bild via)

Förälskad i våren

Jo, så är det. Jag har blivit fullständigt tokförälskad i våren. Ni vet på det där viset när det spritter i hela kroppen, ansiktet är ett enda soligt leende, det sjunger i själen och man bara känner livet i sig. Precis så där galet tokförälskad är jag i våren just nu. En skön känsla.

Det har varit en helt underbar vårdag idag med en blåare himmel än jag har sett på länge, strålande solsken och tvåsiffrigt på termometern. Våren från sin allra bästa sida. Belöningen efter alla de mörka, kalla och stormiga vinterdagarna.

Det är något magiskt med våren och det där ljuset som får människor att blomma. Överallt ser jag människor som ler, skrattar och sprudlar av vårrus. Rosiga kinder och glittrande ögon. Våren har definitivt en berusande effekt.

Även min dagliga trädgårdsrunda är berusande dessa dagar. Det pågår en grön explosion där ute. Överallt dyker de upp - vårtecknen. Snödroppar, krokus och scilla blommar för fullt, mina löjtnanshjärtan är redan 5 cm höga och tro det eller ej men till och med rabarbern kikar fram i köksträdgården. Och jag, ja jag ler åt alltihop. Ni vet på det där viset då man är tokförälskad - för galet härligt tokförälskad i våren är just vad jag är.

(Fotografi: Min plats i solen) 

När glassen är slut ....

Vad gör man när det hostas så att rutorna skallrar här hemma och glassen är slut? Jo, då bakar Lotta kladdkaka. Kladdkaka, vispad grädde och blåbär är inget dumt alternativ till glass. Det slinker ner riktigt fint det med.

Den här hostan tycks vara av det segare släktet och det som går åt som smör i solsken här hemma just nu är varma drycker (te och varm choklad), kalla drycker (vatten och saft), soppa, kräm, halstabletter och glass. Men idag var glassen slut. Den senaste veckans såriga halsar hade tagit ut sin rätt. Ingen glass i sikte.

Därför fick det bli kladdkaka istället. Choklad funkar i alla lägen. Räddaren i nöden. Och nog blev hostan något bättre efteråt. Åtminstone intalar vi oss det. För visst låter choklad, solsken och ett fantastiskt vårväder som en oslagbar kombination för att besegra en seg influensa?

En fin måndag önskar jag er alla!

(Fotografi: Min plats i solen)

Fredagskänsla

De fem centimeter snö som vi fick igår har under dagen töat bort och lagom till helgen återvände vårkänslorna. Det firades med en nyplockad bukett med snödroppar från trädgården. Fredagskänsla och vårkänsla i ett.

Den där sköna fredagskänslan breder ut sig över vårt hem i detta nu. Efter en vecka som sannerligen har varit en resa i livets bergochdalbana känns fredagen mer välkommen än någonsin. Dags att varva ner, andas i ett lite långsammare tempo och en stund med en kopp te, en bit choklad och en klassiker av allra bästa sort - A Christmas Carol av Charles Dickens.

Det sägs att det finns änglar mitt ibland oss och jag vet att det är så. En av dessa är fina Elin med bloggen Kiwielin som överraskade med ett paket fyllt med så mycket gott och fint (bland annat denna gudomligt goda choklad nedan) i min brevlåda idag. Dessutom ett kort fyllt med värme. Tusen tack snälla Elin för din omtanke och generositet!

Jag njuter av fredagskänslan och den gudomligt goda chokladen och välkomnar helgen. En helg som kommer ha ett stort fokus på växthus och trädgård. Och Melodifestival såklart.

Nu väntar ett avkopplande skumbad och sedan en svängom med maken till VÅR låt. För nog känns det som om vår kärlek förtjänar att hyllas lite extra denna vecka.

En fredag med skön fredagskänsla änskar jag er alla! / Kram Lotta

(Fotografi: Min plats i solen)

Utsikt från min skrivarlya

Bland alla de fantastiska mail som många av er skrev till mig nyligen angående min blogg var det en sak som tydligt stod ut då det gällde ämnen som ni vill att jag ska skriva mer om - mitt skrivande. Och visst har ni rätt, jag skulle kunna skriva mycket mer om skrivandet av min bok. Varför har jag då inte gjort det? Jag har inget enkelt svar men jag tror att jag har låtit Jante påverka mig i den frågan. Hela "du-ska-inte-tro-att-du-är-något-grejen" som är så djupt rotad i vårt samhälle. Jag har ju ännu inte någon bok publicerad utan är fortfarande en av dem som skriver och drömmer. Vad har jag att bidra med? Det finns mängder med duktiga och kunniga författare i vårt land som kan bidra på ett helt annat sätt än vad jag kan. Jag är fortfarande en som drömmer och hoppas.

Era mail har fått mig på andra tankar. Ni har fått mig att inse att jag har något att bidra med kring skivande. Det unika jag kan bidra med är min resa. Mitt skrivande, mina tankar, mina upplevelser, min dröm och min väg framåt. My dream - my way. Kan detta på något vis inspirera andra till att ta tag i sina drömmar, att börja skriva, att våga eller bara känna att det finns någon mer som delar deras dröm, deras väg och kanske även tillvägagångssätt är det utan tvivel värt det.

Det kommer med andra ord bli fler inlägg kring mitt skrivande och min skrivprocess och era mail var fyllda med frågor kring detta. Jag kommer att beta av dem en efter en. Finns det fler som har frågor kring detta så ställ dem, antingen i kommentarfältet eller via mail: minplatsisolen@hotmail.se,  och jag ska försöka svara så gott jag kan.

Idag bjuder jag på en bild av den virvlande vårbäcken som jag blickar ut över från mitt fönster där jag sitter och skriver på min bok. Mitt arbetsrum och tillika skrivarlya ligger i ett av vindsrummen i vårt hus. Där har jag mitt skrivbord placerat framför rummets enda fönster vilket innebär att jag har en fantastiskt utsikt och ibland tar jag paus från min bok och bara njuter av det skådespel som utspelar sig där kring bäcken. För det är ett skådespel utan dess like med naturens krafter, djur- och växtliv.  Inte helt olikt det skådespel som utspelar sig i min bok. Även där utspelar sig livet med alla sina slingriga vägar och möten.

En fantastisk fredag önskar jag er alla och återigen ett stort tack för all den omsorg ni visat min make. En make som låter hälsa att han mår bra nu. Sköt om er!

(Fotografi: Min plats i solen)

Lika värde

Idag på Internationella Kvinnordagen sänder jag en tacksam tanke till dessa två kvinnor och alla andra kvinnor som kämpade för att kvinnor skulle få rösträtt. Som kämpade för det som många av oss idag ser som en självklarhet - att kvinnor och män har lika värde, lika rättigheter och lika skyldigheter.

Tack vare dessa kvinnors kamp växer mina döttrar upp med vetskapen om att allt är möjligt. De kan bli precis vad de vill och att de enda hinder som finns är de som de själva sätter upp. De vet sitt värde och att det varken är mer eller mindre än någon annans. Precis som deras röst kommer att vara första gången de röstar i ett val.

Idag skänker jag en tanke av tacksamhet till alla de kvinnor som gjorde det möjligt men också en tanke av hopp till alla de kvinnor runt om i världen som fortfarande kämpar för rätten att få rösta. För den självklara rätten till lika värde.

Jag kan inte tänka mig en mer passande låt idag än denna duett med två stora ikoner inom popvärlden.

(Bild från guardian.co.uk)

Att stå öga mot öga med sin egen dödlighet

Jag är fortfarande lite yrvaken då du berättar om smärtan i bröstet. Jag hör det lätta darret på din röst och jag ser oron i dina ögon. Med ens är jag klarvaken och när du ber mig köra dig till doktorn utbryter en känslomässig jordbävning inom mig. Du som aldrig är sjuk, som knappt har en existerande sjukjournal och som har en smärttröskel som är få förunnat. Du ber mig köra dig till sjukhuset och jag inser allvaret.

Jag klär på mig, pratar med barnen, försöker att inte oroa men inte heller undanhålla. Säger som det är, att du har ont där hjärtat sitter.

Vi sitter bredvid varandra i bilen. Vi skrattar, skämtar, lyssnar på radion och vi håller varandra i händerna. Jag smeker din kind som jag så ofta gör. Som jag har gjort i 25 år. Utåt sett är vi båda lugnet personifierat men inombords råder det kaos. Vi behöver inte prata om det. Efter 25 år sida vid sida vet vi på något konstigt vis vad den andre tänker. Det behövs inga ord. Allt som behövs är närhet och att hålla hand.

På akuten visas vi direkt in till ett undersökningsrum. Du ligger där på britsen med alla elektroder fästa vid din kropp. Maskinen visar en mängd olika siffror på skärmen och din hjärtfrekvens ritar diagram som jag inte förstår något av. Upp och ner, upp och ner. Är det bra? Är det dåligt? Vad händer? Jag vill skrika rakt ut: NEJ! Inte nu. Jag är inte redo. Du är inte redo. Vi som har så mycket kvar. Herregud, du ska ju fylla 40 i år. Inte kan man dö vid 39? Men det vet vi att man kan. Vi minns båda det där hemska året då flera av våra vänner och släktingar avled. Alla var de under 40. Flera var just 39. Dessutom har ni en tragisk historia med hjärtproblem i släkten. Det är en av anledningarna till den oro vi båda känner. Arvet. Det vi inte kan påverka.

Kardiologen förklarar lugnt och metodiskt att inget visar på att ditt hjärta inte skulle må bra. Testerna är bra och våra axlar sänks flera centimeter av lycka. Han kan inte förklara din smärta men ni är överens om att så länge det inte beror på hjärtat spelar det mindre roll. Dock blåser han inte faran över, fortsätter smärtan och den intensifieras eller förändras får vi återkomma men i dagsläget fungerar ditt hjärta som det ska.

Stegen ut ur sjukhuset är så mycket lättare än då vi gick in. Det går lättare att andas. Vi har idag båda stått öga mot öga med vår egen och varandras dödlighet. En påminnelse om att inget varar för evigt. Att det gäller att ta vara på tiden. Att vara här och nu. Om morgondagen vet vi inget.

Vi vandrar vidare. Du och jag. Tillsammans. Sida vid sida. Hand i hand. Tacksamma för ytterligare en dag tillsammans.

Ps. En solros för att det är den blomma som jag mest förknippar med min man, den kärlek och det liv vi delar. En blomma som inte bara lyser starkast av dem alla utan som också står pall då det stormar. Starkt förankrad i jorden. Livets blomma.
(Fotografi: Min plats i solen)

Allt och ingenting

Inomhus kämpar vi vidare med inluensa och en hosta som skär genom ben och märg. Utomhus däremot härskar våren och nog skrattar jorden alltid. Överallt tittar de fram - blommorna med sina vackra efterlängtade knoppar.

Igår kom dottern in från trädgården med en stor härlig första vårbukett av snödroppar. Trädgården svämmar över av dessa små vita glädjehöjare och jag njuter av se de vita och gröna mattorna breda ut sig. Glädjemattor av allra bästa sort.

Det är något med bilden ovan som säger tjong i mig och gör mig lite vårrusig. Är det ljuset, färgerna eller vad? Jag vet inte. Däremot tror jag att en av anledningarna till att jag tycker om bilden är att klänningen påminner mig om en av mina klänningar. För många herrans år sedan köpte jag nämligen en liknande klänning i London. Dock var den mörklila (den där mörklila färgen som nästan gränsar till svart) med svart tyllkjol undertill, en rosett av större modell där bak (vi pratar sent 80-tal här) och dessutom en kort bolero till.

Jag älskade den där klänningen och jag vet att den införskaffades för ett speciellt tillfälle men jag kan inte längre komma ihåg till vad. Dock minns jag hur vacker jag kände mig. Klänningen finns kvar än idag. Något tilltufsad dock efter år i döttrarnas utklädningslåda. Två generationer har svassat runt i den klänningen på höga klackar och med smink i ansiktet. En vuxen kvinna och två underbara småtjejer. Alla kände vi oss som prinsessor. Tack vare en klänning.

Dessa tre kvinnor har de senaste åren också fått svassa runt i en hel del vackra klänningar och säkert bidragit till det återuppväckta intresset för 1910- och 20-talets mode. Nu när en tredje säsong av Downton Abbey spelas in och kommer ta tittarna med in i 30-talet blir det spännande att se om det blir mer av glittriga cocktailklänningar och charleston i allas vår vardag. Oavsett vilket längtar jag efter den där tredje säsongen och hoppas den dyker upp i svensk tv innan årets slut.

Yngsta dottern längtar tillbaka till England. Precis som sin mamma har hon förälskat sig i det brittiska språket och varje gång hon hör en britt prata på tv suckar hon högt och säger: "Åh mamma, jag saknar det! Det låter så vackert!". Jag kan inte annat än hålla med henne och le åt att det finns någon mer som jag. Någon som har förälskat sig ett språk.

Alan Rickman. En av mina absoluta favoriter. Och jag kan ju bara instämma. Harry Potter kommer även denna familj alltid bära med sig och läsa om och om igen. En mer magisk och fantastisk värld att låta sig inneslutas av kan jag inte tänka mig. J.K.Rowling har lyckats med något som är ytterst få författare förunnat - att lyckas få en hel värld av barn och vuxna att läsa av hjärtans lust. Om den föräldrelöse trollkarlspojken Harry Potter, om det goda och det onda och om hur vi blir den vi väljer att vara.

Bokomslag är sådant som jag funderar lite extra på dessa dagar då jag skriver på min bok. Jag vet inte hur det är med er men för mig har ett bokomslag betydelse. Det borde kanske inte ha det. Kanske borde en text vara det enda som betyder något men för mig är det inte så. För visst dras automatiskt mina ögon till böcker med ett tilltalande bokomslag där bland mängder av boktitlar i hyllorna. Det är omslaget snarare än titeln som får mig att vända på boken och läsa baksidetexten.

Skulle min bok bli utgiven på ett bokförlag kommer jag inte ha något att säga till om vad det gäller min egen boks omslag. Skulle jag däremot ge ut min bok som egenutgivare är det jag och ingen annan som styr över hurmitt bokomslag ska se ut. För en kvinna som attraheras av det här med att ha kontroll och ta egna beslut blir det här med att starta eget inom förlagsbranschen och ge ut mina egna (och andras) böcker allt mer lockande. Tack härliga Joanna med bloggen Joannas universum för att du inspirerar, peppar och har öppnat mina ögon för egenutgivning. Tänker på dig och din familj i er svåra stund och hoppas ni kommer finna styrka i varandra och er eviga kärlek för din bror.

När vi nu är inne på klassiker måste jag säga att jag är lite nyfiken på den nya filmatiseringen av  Tolstojs "Anna Karenina". En bok jag läste och tyckte mycket om i högstadiet och när det gäller filmatisering finns det en som står ut mer än någon annan och det är den med Greta Garbo i huvudrollen.

Trenden med nyinspelningar av klassiker fortsätter och i september har Anna Karenina med Keira Knightley och Jude Law i huvudrollerna premiär och det som lockar mig allra mest med just denna filmatisering är att regissören är Joe Wright. Joe Wright regisserade nämligen en av mina all time favourites då det gäller film - Atonement/Försoning (även den med Keira Knightley i huvudrollen). Det lovar gott.

Jag avslutar denna kavalkad om allt och ingenting en tisdag i mars med ännu en bild som säger tjong i mig. Det är något speciellt med stolarna i en teater, kosertsal eller biosalong tycker jag. Det är inte ofta jag har suttit på lika tjusiga som dessa på bilden ovan men visst är det något i den där mörkröda färgen som lovar dig en stund med starka känslor, passion och en upplevelse att njuta av. Ett löfte om att bli berörd. Ett löfte gott som något.

Trevlig tisdag önskar jag er alla!

(Bild 1 och 8 via, bild 2 via, bild 2, 6 och 7 via och bild 4 och 5 via tumblr.com)