Skrivbubbla, fågelsång och drömmar

Skrivbubbla. Jag tycker om ordet men framförallt tycker jag om känslan av att befinna mig i den där bubblan. Efter en veckas sportlov tillsammans med döttrarna var det idag tillbaka med rumpan på stolen, tekoppen bredvid mig och åter knattrande på tangenterna.

I trädet utanför mitt fönster satt som alltid koltrasten som håller mig sällskap då jag skriver. Men idag var han för första gången inte ensam.Nej, under sportlovet är det minsann någon som har funnit kärleken. Idag hade han nämligen en liten koltrastdam som sällskap och denna duo sjöng så vackert för mig. Bättre arbetsförhållanden kan man knappast ha.

Jag är så ofantligt lyckligt lottad som får lov att känna det där lyckoruset av att sätta mig ner framför min dator och kasta mig in i min egen fiktiva värld. Att känna hur orden och min berättelse rinner ut ur fingrarna på mig. Hur mina karaktärers berättelser kräver och förtjänar att berättas. Att jag även de stunder då jag tvivlar på min egen förmåga innerst inne vet att jag kan och att detta kommer att bli bra. Tack vare maken, min störste supporter, lever jag min dröm om att skriva. Utan dig vore inget av detta möjligt. Tack för att du tror på mig. Jag älskar dig!

Ute faller snön och här inne virvlar jag runt på köksgolvet till musiken på radion och snart ska här gräddas våfflor till trötta tonåringar. Nygräddade våfflor med sylt och vispad grädde. Kan det bli bättre?

(Bild via )

Sunday - solens dag

Sunday - solens dag. Ett mer passande namn på denna dag kan jag inte tänka mig för denna veckas sista dag har sannerligen flödat i solsken.

Efter en helg som har gått i musikens tecken med glitter, glamour och virvlande med dansskorna var det idag dags att dra på sig arbetsskorna och ge sig ut i ett strålande solsken och under den klarblå himlen äntligen få skita ner händerna i jorden. Ackompanjerat av makens sågande med röjsågen har jag rensat bort löv och vissna växter i rabatterna. Och inte har jag behövt känna mig ensam där i solskenet då våra katter med stor glädje har lapat vårsol bredvid mig. 

Det mesta av de vissna växterna hamnade i skottkärran men de vackra frökapslarna från sommarens iris fick följa med in och skänka lite extra skönhet inomhus. Jag är allt lite svag för frökapslar och tycker ofta att de är minst lika vackra som blomman. Jag gillar kombinationen av det sköra och det ruffiga.

Efter veckor med kameran liggandes i sin väska och en förlorad lust att fotografera är det glädjande att återigen känna lust och längtan för min kamera. Att mitt huvud inte bara tänker i ord utan även åter i bilder. Med förvåning och nyfikenhet inser jag att mina bilder har tagit en annan väg på sistone. Ett nytt uttryck. Spännande och jag ifrågasätter inte utan hänger på och ser var det bär.

Ett underbart sportlov går mot sitt slut och imorgon väntar åter vardagen. Det känns bra. Vi behövde denna vecka för att ladda batterierna ordentligt och det har vi verkligen gjort. Nu känner vi oss redo för att ta oss an en minst lika underbar vardag.

Happy Sunday till er - denna solens dag!


(Fotografi: Min plats i solen)

Glitter, glamour och en rejäl dos schlager

Det blev mycket Melodifestival igår. Vi tillbringade nämligen eftermiddagen med att besöka Melodifestivalens genrep i Malmö Arena. Favorit i repris och ett perfekt sätt att tillbringa en blåsig sportlovseftermiddag i februari. En dag för glitter, glamour och en rejäl dos schlager, och ni känner mig, detta resulterar självfallet i en lista:

Mest imponerande - Även detta år blir jag imponerad av detta stora maskineri till show och hur otroligt många som jobbar stenhårt för att allt ska klaffa vecka efter vecka. Imponerande och visst är det roligt att se hur allting fungerar utanför tv-skärmen.

Roligast - Utan tvekan studiomannen Henric von Zweibergk som verkligen är spindeln i nätet i produktionen. Dessutom är han den som hälsar publiken välkommen och informerar om vad som kommer att hända under genrepet och saker att tänka på. Han är den som eldar igång publiken och får oss att skratta högt.

Årets genombrott - Gina Dirawi. Vilken begåvad kvinna!

Skyltar - Det var mycket hemmaknåpade skyltar i arenan igår och alla hade de samma namn: Danny.

Godast - Fyra små Delicatobollar som delades ut i foajen. Livsfarligt goda!

Mest energi  I - Helena Bergström verkligen bubblade av energi. Jag blev glad bara av att se henne. Härligt!

Mest energi II - Axel Algmark och hans låt "Kyss mig". Det var kärlek direkt där i arenan. Hela familjen golvades  av detta bidrag som andades en hel del Håkan Hellström.

Proffsigast - Utan tvekan Charlotte Perelli. Kvinnan går bara upp på scenen och ger järnet. Genrep eller inte - allt sitter som en smäck. Proffs med stort P.

Bästa cover - Melody Clubs "The Hunter" med Sarah Dawn Finer och Stenhammarkvartetten. Vackert och vilken röst den kvinnan har!

Vackrast - Lisa Miskovskys "Why start a fire". Avskalat, vackert och rätt in i hjärtat.

Mesta skrik - Jag lovar, Sveriges småtjejer har röstresurser. Skriket som utbröt så fort Danny visade sig måste ha gjort utslag på Richterskalan. Och nog var det en hel del mammor som stämde in i jublet också.

Gåshud - När en nästan fullsatt Malmö Arena på Ginas uppmaning ställer sig upp och sjunger för Danny på hans födelsedag. Mäktigt!

Bästa show - Det rådde inga tvivel vem det var som knockade arenan fullständigt. Det var en stjärna som lyste starkare än någon annan denna dag och det jubel som mötte Danny både före och efter hans framträdanden måste ha värmt gott i hans hjärta.

Sötaste kommentar - Då showen är över och alla reser sig upp utbrister den lilla tjejen bakom mig till sin syster/kompis: "Jag ska vara Danny och Charlotte". Jag ler och minns min egen barndom då jag och kompisarna också mimade framför tv:n till Melodifestival- och Eurovision Song Contest-bidragen. Vissa lekar blir aldrig omoderna.

(Fotografi: Min plats i solen)

Full fart framåt

Det känns som ledord för helgen - full fart framåt. Våren är här och idag även bekräftat av SMHI. Och det är något berusande med våren och de känslor som den ger upphov till. Det spritter och bubblar i hela kroppen på mig och jag längtar intensivt efter att få skita ner händerna i myllan. För att inte tala om den där sköna pausen i solskenet mot den vita väggen med en kopp te i handen efter några timmars intensivt arbete.

Idag fick de komma fram ur vintervilan - mina ovärderliga arbetsredskap. Mina hackor, spadar, spett och mina arbetshandskar.  Arbetshandskarna är nog det viktigaste redskap jag äger. Utan dem klarar jag mig inte. Grova, rejäla och bekväma handskar som klarar rostaggar, nässlor och björnbärssnår utan problem. Guld värda.

I helgen ska arbetshandskarna få komma till användning. Då ska trädgårdens vinterskrud börja sin fövandling mot den hoppgivande vårskruden. Då ska det gamla och vissna rensas bort till förmån för det nya. Det spröda ljusgröna.

Helgen kommer dock inte bara bestå av jord och skitiga händer. Nej, det kommer minsann bli en stor dos av glitter och glamour också. Helgen går i musikens tecken. Dansskorna ska på och läpparna kommer glittra av svagt rosa där jag virvlar fram. För nog ska jag virvla och glittra lite extra denna helg.

Nej, varför krångla till det? Lyckan finns i det lilla. I det lilla blir det enkla stort och helt, helt fantastiskt.

Ha nu en glittrande och härlig helg allihopa för nu kör vi. Full fart framåt - mot helgen och våren!

(Bild 1 Min plats i solen, bild 2 här , bild 3 här och bild 4 tumblr.com)

Idag kom våren

Idag kom våren till Skåne. Efter en natt med hårda vindar och piskande regn vaknade vi idag upp till strålande solsken, en klarblå himmel och 10 härliga plusgrader. Det sista av snö och is hade regnat bort under natten och då vi tog steget ut på trappan kändes det i hela kroppen: Idag kom våren till Skåne!

När snötäcket försvann visade sig den skatt som finns i vår trädgård just nu. Snödroppar och krokus i massor. I rabatter och gräsmattor breder de ut sig.  Tänk att dessa små blommor kan få mitt hjärta att jubla högt av glädje. Vårkänslorna skapar rusningstrafik i min kropp just nu. Jag längtar efter att börja med allt. På en och samma gång. Nu.

Det var ren njutning att gå min dagliga trädgårdsrunda idag. Bäcken vårskriker och leker hej vilt. Fåglarna tävlade om vem som kunde kvittra högst och vackrast. Träden sträckte sig upp mot solens varma strålar och var vackrare än någonsin. Vackrast är valnötsträdet (ovan). Just nu helt naket men om några månader kommer det vackra trädet skänka oss välkommen skugga där vi sitter i trädgårdsmöblerna under dess krona. Jag är allt lite förälskad i det där trädet.

Till och med lejonfötterna som bär upp vår lyktstolpe solade sig i vårglansen och såg ut att trivas alldeles utmärkt. Och ja, vi har en Narnialyktstolpe i vår trädgård. En riktig sagolyktstolpe och lejonfötterna bidrar till den där extra magiska Narnia-känslan. Tänk vilka äventyr som har utspelat sig i vår trädgård under så många år. Kojor, skatter, pirater, privatdetektiver, riddare, prinsessor och drakar ... ja, alla har de kommit till liv i vår trädgård genom åren. En magisk plats för fantasifulla barnahjärtan.

Idag har jag gått runt med ett stort leende på läpparna hela dagen. Fattas bara annat en dag som denna. En dag då våren kom till Skåne med besked. En dag att känna livet i sig.

(Fotografi: Min plats i solen)

En prinsessa

Ett stort grattis till Kronprinsessan Victoria, Prins Daniel och deras lilla Prinsessa! Lycka!


(Bild från pinterest.com)

Tandställning

Att inleda sitt sportlov med att få en tandställning insatt i munnen skulle kanske de flesta tycka är en ganska trist start på ett sportlov. Och jag hade verkligen förstått om dottern hade gråtit och skrikigt högt över vetskapen om att hon de närmaste två åren kommer ha tandställning. Men dottern är nog den coolaste människa jag någonsin mött. En tjej som utan tvekan vet vem hon är och en självkänsla som gör mig varm inombords. Hon har tagit hela tandställningsgrejen med ro. Två år med tandställning rycker hon på axlarna åt. No big deal. Tryggheten personifierad.

Lite pirrigt i magen var det allt att på måndagsmorgonen få sin tandställning men vi beslöt att göra denna dag till en enda stor fest. Efter tandläkarbesök blev det därför en tjejdag på stan för oss tre tjejer med shopping, lunch och smarrigt efterrätt. Och som vi skrattade tillsammans. Skrattade åt hur knasigt uttalet kan bli med tandställning och allt annat som man måste vänja sig vid då man har fått en tandställning. Lyckan över upptäckten att det gick hur bra som helst att tugga tuggummi med tandställning. Så skönt och befriande att få skratta tillsammans efter att ha haft fjärilar i magen på morgonen.

Och dottern, jo hon ler, gnistrar och lyser precis lika mycket som innan tandställningen. Tack vare en självkänsla och trygghet som jag är oerhört tacksam över att hon besitter. Något jag önskar att varje barn fick känna. För alla barn borde få le, gnistra och skina. Varje dag.

(Bild från tumblr.com)

Vänner

Med en jättekartong med semlor och tulpaner stod de där på trappan. Våra goda vänner som det var alldeles för längesedan vi träffade sist. Men nu äntligen. Kramar och skratt och en härlig dag tillsammans med människor som betyder mycket för oss. Vänskap som ger den där sköna känslan i hjärtat. En tisdag i vänskapen och glädjens tecken.

(Fotografi: Min plats i solen)

Tonårslycka

Jag har bilen fullastad med fnittriga tonåringar. De skrattar, fnittrar, sjunger och pratar i mun på varandra oavbrutet. På det där viset som bara tonårstjejer kan. Speciellt efter att ha tillbringat några timmar i ett shoppingcenter tillsammans.

Med alla sina påsar och väskor i famnen sitter de där rosiga om kinderna och jag behöver inte ens fråga om de har haft roligt. De utstrålar sådan glädje  och bubblar nästan över av lycka. Jag ler och minns tillbaka. Minns lyckan och den berusande känslan av att vara ung. Av vänskap, gemenskap och av att dela stegen in vuxenvärlden och det stora äventyret med de som betyder så mycket. Vännerna.

Jag kör en bil fullastad med tonårslycka och jag blir alldeles varm inombords.

(Bild från tumblr.com)

You inspire me

Den senaste veckan har jag ägnat mig åt något som har varit otroligt inspirerande. Jag har nämligen läst och besvarat alla de mail som formligen har vällt in med feedback kring min blogg. Och vilken läsning det har varit!

Ni har varit fantastiskt generösa med era tankar, upplevelser och funderingar kring min blogg. Jag har fått veta vad ni vill se mer av, vad som kan bli bättre, vad ni vill jag skriver om igen och era favoriter. Det har varit intressant att läsa om vad det är som gör att ni läser just min blogg och se variationen i vad det är som gör att ni återkommer. För en del är det bilderna, för andra är det texterna, en känsla, igenkännande, mig som person eller helt enkelt en mix av alltihop.

Tusen tack för att ni tog er tid att sätta era tankar på pränt och all den värme och omtanke som har strömmat mot mig via era rader denna vecka har gjort mig oerhört glad, rörd och ödmjuk. Tacksam över att ha världens finaste bloggläsare. Ni anar inte hur mycket ni inspirerar mig.

Jag har printat ut alla era mail och kommer att spara dem och plocka fram de dagar då jag funderar på att sluta blogga och de dagar då jag tvivlar på mig själv och min röst. Då ska jag läsa och låta era ord lyfta mig. Ett stort tack till er alla!

Och utlottningen av mitt Lotta-paket då? Hur gick det med den? Jo, här har det  klippts, skrivits och vikts lappar och en vinnare är dragen. Vinnaren av mitt Lotta-paket blev Elin med bloggen Kiwielin . Grattis Elin! Och glöm inte att maila mig din adress.

Ett stort tack till er alla för att ni ville vara med i min utlottning och tog er tid att skriva ett mail till mig. Ni är fantastiska!

(Fotografi: Min plats i solen) 

Friday it is

Efter flera veckor med snö, kyla och iskalla vindar vaknade vi idag upp till dropp. Det töar utomhus och med ens spritter kroppen till av den där bubbliga vårkänslan. Maken som är mer realist än sin drömmande och längtande hustru försöker dämpa min entusiasm med att vi bara är i februari och att det än kan vara mycket vinter kvar. Men idag väljer jag att inte lyssna på det örat utan istället hänge mig åt droppandet, vårkänslan och det härliga ljuset som varje dag vinner nya minuter.

Ibland behöver jag påminnas om detta. Att de viktigaste sakerna ska stå överst på listan och inte halka ner under saker som är av mindre betydelse. Därför sitter detta citat på väggen ovanför min arbetsplats. Som en daglig påminnelse om vad som är viktigt i mitt liv.

Jag är böjd att hålla med Julia Child i detta påstående. För nog är det rent av magiskt det som utspelar sig kring ett matbord. En grupp med mäniskor som njuter av god mat tillsammans och de samtal, skratt och den gemenskap som uppstår kring måltiden. Oslagbart!

Jag ber om ursäkt för att jag har varit rätt fånvarande både här på bloggen och i kommentarfält hos er den senaste tiden. Tiden har inte räckt till. Jag har haft fullt upp med att virvla runt i livets virvelvind men nu hoppas jag att det ska lugna ner sig lite.

Den senaste veckan har också det mesta av min datortid gått till att läsa och besvara alla dessa fantastiska mail som ni har tagit er tid att skriva till mig med feedback kring min blogg.   Jag är rörd över det stora gensvar som min önskan gav upphov till och att ni har tagit er tid att dela med er av era tankar och upplevelser. Tack!

Jag har nu besvarat de sista av de mail som väntade på svar, så vet du med dig att du har skickat ett mail för att delta i utlottningen av mitt Lotta-paket men inte fått något svar från mig, skicka ditt mail igen. Det har tydligen varit något tekniskt strul under veckan och mail har försvunnit på vägen. Utlottningen avslutas imorgon (18/2) kl.11.00. 

Det är något med den här bilden som bara säger tjong i mig. Jag tycker om lugnet, vardagen och den fantastiska sommarkänslan som den förmedlar. Jag känner ett lyckorus då jag ser den och den får mig att längta till varma och lata sommardagar.

Det är fredag och för mig betyder det choklad. Fredag har blivit min chokladdag och ska jag vara ärlig kan jag inte tänka mig ett bättre sätt att påbörja helgen. Denna fredag är dessutom extra lyxig då sportlovet kickar igång om några timmar. En hel vecka med efterlängtade sovmorgnar, sena kvällar och dagar att fylla med det som önskas. En vecka att ladda batterierna med ny energi. Bara det förtjänar att firas med choklad.

Så enkelt men ack så betydelsefullt. Det krävs inte mycket för att göra skillnad för en annan människa och få solen att lysa lite extra för dem omkring oss just denna dag.

Ha en fantastiskt fin fredag och helg alla ni underbara människor där ute. Jag är sannerligen lyckligt lottad med bloggväldens finaste läsare. Tack för att ni finns!

(Bild 1 här samt text av Min plats i solen, bild 2,4 och 5 tumblr.com, bild 3 här , bild 6 här och bild 7 här )

Barndomsminnen

Igår när vi satt här och mös med kärleksmums med vispad grädde  kom en varm känsla över mig och med den ett helt hav av minnen från barndomsdagar hemma hos mormor och morfar. Just denna kaka är otroligt mycket min barndom. Mockarutor som min mormor kallade dem.

Min mormor är mycket mat för mig. Som gammal kokerska var det ständigt något som tillagades eller bakades i köket då jag var liten. Kakor i långa banor. Alla de gamla klassikerna. Det fanns alltid bullar, mjuk kaka och de obligatoriska hårda kakorna hemma hos mormor och morfar. Kaffe med kakor var ett dagligt inslag. Det har hänt lite med hälsorönen sedan den tiden vill jag lova.

Jag tror att det är efter mormor jag har ärvt min passion för att safta och sylta. Hos mormor och morfar fanns det en matkällare som jag i hemlighet brukade smyga in i. Där stod det burkar och flaskor i långa rader på hyllorna. Hela sommarens skörd. Och jag tyckte att det var så vackert. En rikedom och ett sätt att bevara sommaren länge, länge.

Nu är det längesedan min mormor saftade, syltade, bakade och lagade mat. Idag vet hon inte längre vad en spis är för något. Hon vet inte heller längre vem jag är. Det är så sorgligt. Min mormors själ har lämnat hennes kropp och kvar är nu bara ett skal. Jag tröstar mig med att hennes själ har återförenats med morfar och jag väljer att minnas min mormor som den hon var. Den som for runt som en virvelvind i köket.

Sluter jag mina ögon förflyttas jag på en sekund till barndomen och kan känna smaken och doften av mormors svart vinbärssaft, rabarberkräm och hennes goda mockarutor. För visst är det så att många av våra barndomsminnen är kopplade till dofter och smaker. En rikedom av minnen.

(Fotografi: Min plats i solen)

Kärlekens dag

Visst är det så att Alla Hjärtans Dag har blivit en kommersiell dag. En dag då de dyraste röda rosorna säljs världen över. Och visst är det så att det är den kärlek och omsorg vi visar våra nära årets alla 365 dagar som är det viktiga och inte det vi gör en dag om året. För att inte tala om den inflation det har blivit med dagar att fira året om. Oavsett om det gäller kanelbullar eller nallar. Men allt detta till trots tycker jag om Alla Hjärtans Dag.

Vi firar födelsedagar, bröllopsdagar, religösa högtider, ett nytt år och annat som har betydelse i vårt liv och då känns det ganska självklart att ha en dag då hela världen hyllar kärleken. En dag då de vi älskar får stå i centrum. Då vi visar lite extra omsorg och uppskattning mot vår omgivning. En dag då vi tänker lite extra på de som står oss nära. Våra barn, en partner, föräldrar, syskon, släkt, vänner, kollegor och de som inte längre finns bland oss. Sedan är det upp till var och en av oss hur kommersiell vi gör denna dag.

Här hemma blir det extra mycket pussar, kramar och mys denna dag. Fina små kort vid frukostbordet. Kort som döttrarna har knåpat ihop i hemlighet och fyllt med oändlig kärlek. Lite choklad som väntar vid frukostbordet till chokladtokiga döttrar och ett mail fyllt med kärlek till mig från maken då jag öppnade upp datorn för dagen. Min kärleksgåva blir kärleksmums som vi ska gotta oss med senare idag. Kärleksmums som jag bakade ofta då barnen var yngre vilket dottern påpekade igår, men som det var alldeles för längesedan jag bakade sist. Flera år sedan. Därför blir det nybakade kärleksmums idag. Bakade med kärlek.

Kram till er alla denna kärlekens dag!

( Bild lånad här )

Dear Monday

Efter en helg med hela livets palett i form av glitter och glamour, mängder med snö, varmvattnets återkomst och den sorgliga, sorgliga nyheten om Whitney Houstons död känns det på något vis skönt att välkomna en ny vecka och en ny start. En måndag som välkomnande strålar i ett uppfriskande ljus och med en vackert blå himmel.

Det där ljuset får hela min själ att sjunga och svänga rumpan i takt med musiken på radion. Hela kroppen spritter av kreativitet och skaparlust. Love is in the air och då syftar jag inte bara på kärlekens dag som stundar imorgon, utan en bubblande känsla av kärlek till livet, familj, vänner och allt det vackra i mitt liv. Men också de livsöden och människor jag skapar i mitt huvud och som genom mina händer och datorns tangenter kommer till liv på ett sätt som gör mig alldeles varm inombords. Jag tror att jag har förälskat mig i varenda en av mina karaktärer och jag njuter av att få lov att dela deras värld under några timmar varje dag.

Måndag - vilken underbar dag det är! Min dag. Därav återanvändningen av det underbara citatet ovan.

Gör denna måndag till din dag! Kram

(Bild lånad här )

Bloggen 2 år

Två år. Det är ju helt galet. För inte fanns det i min tanke den där dagen för 2 år sedan då jag låg sjuk här hemma, tyckte synd om mig själv och fick infallet att börja blogga att jag skulle blogga i 2 år. Och vilka 2 år det har varit! Bloggvärlden tog emot mig med en stor öppen famn och jag har mött mer värme, omtanke, kreativitet, inspiration och jävlaranamma än någonsin tidigare. Möten via datorskärmarna med fantastiska människor. Människor som alla har en historia att berätta. Ni har en viktig röst i denna bloggvärld, glöm aldrig det. Ett stort TACK till er alla för att ni har gjort mina 2 år till ett sådant makalöst bloggäventyr. För det är ni alla som har gjort min blogg till vad den är idag. Det är ni som får denna plats att leva. Ett stort Hurra för er idag!

För att fira att min blogg fyller 2 år idag tänker jag ha en utlottning. En utlottning av ett stort Lotta-paket. En vinnare kommer att få ett paket med:

Hela första säsongen av den brittiska tv-serien Downton Abbey på DVD. Som den anglofil och fantast av brittiskt kostymdrama jag är känns detta som en given sak att ha med i ett Lotta-paket.

Ett exemplar av Jamie Olivers kokbok Jamies Matrevolution. För er som har hängt med ett tag är det ingen nyhet att jag har en stor passion för kokböcker och att Jamie Oliver är den stora favoriten. Därför är min absoluta favorit bland hans kokböcker ett måste i ett Lotta-paket. En bok jag älskar för att den innehåller mängder av rätter som har blivit stora vardagsfavoriter i vårt hem. Dessutom behövs inga stora kökskunskaper för att kunna laga dessa rätter. En riktig vardagskokbok med andra ord. En pärla.

En av mina favoritböcker: Jane Eyre av Charlotte Brontë. Böcker och ord är en annan av mina passioner och listan över favoriter är lång men i dagens mediabrus över nya författare och genres vill jag gärna påminna om klassikerna som håller än idag. En av dessa är just Jane Eyre som dessutom fått en ny renässans tack vare filmatiseringen som gick upp på biograferna förra året.

Trädgård och då framför allt odling av sådant som är ätbart är en annan av mina passioner. Min kära köksträdgård som är under ständig förvandling. Vad passar väl bättre då än att i ett Lotta-paket skicka med ett exemplar av Terence Conrans bok Kockens Trädgård - Köksträdgård på liten yta. En vacker liten pärla där designern Terence Conran visar att det inte behövs enorma ytor för att kunna anlägga en egen köksträdgård. Tips på vad som behövs för att anlägga en köksträdgård, råd om vad att odla och dessutom recept. Oavsett om du bor i lägenhet, radhus eller villa.

Dessutom kommer det i Lotta-paketet stoppas ner sådant som choklad, fröpåsar, te och lite annat smått och gott. Vad behöver du nu göra för att ha chans att vinna detta Lotta-paket? Jag brukar inte kräva några motprestationer för att delta i mina utlottningar men denna gång kommer jag att göra ett undantag. Dock kommer det inte krävas några länkningar eller följ-mig-uppmaningar (jag har lite svårt för det där måste jag erkänna, eftersom jag vill att de som följer mig ska göra det av fri vilja och intresse och inte för att ha chans att vinna ett pris). Däremot vill jag att du ska skicka mig ett mail på adressen: minplatsisolen@hotmail.se och berätta varför du läser min blogg. Vad är det som gör att du återvänder? Finns det något du önskar jag skrev mer eller mindre om? Saker jag kanske skrev om tidigare men som kanske har fallit bort? Önskerubriker eller ämnen? Vad är bra och vad är dåligt?  

Det jag vill ha är helt enkelt feedback. Från dig. Så skicka mig ett mail (minplatsisolen@hotmail.se) senast den 18 februari kl. 11.00 och du är med i utlottningen av mitt Lotta-paket. Och självklart är du välkommen att skriva även om du inte vill vara med i utlottningen.

Tack för två fantastiska år här på Min plats i solen!

Uppdatering: Det tycks vara lite strul med mailen. Jag besvarar alla mail som ni skickar och bekräftar att ert mail har kommit fram och att ni är med i utlottningen. Har du inte fått ett svar på ditt mail inom ett dygn så skicka det igen för det verkar som det är något som strular med hotmail. Glöm inte heller att det är .se i slutet på min mailadress och INTE .com

(Bild 1 från tumblr.com plus text från Min plats i solen och bild 2-5 av Min plats i solen)

Att känna livet i sig en fredag

Efter en vecka då vårt gamla hus här på landet verkligen har testat oss till det yttersta med frusna varmvattenrör (vi väntar fortfarande på varmvattnets återkomst), frusna avloppsrör vilket i sin tur innebar stopp och översvämning (tack och lov att det finns människor som arbetar med att hjälpa till i sådana här situationer), 4 (!) fångade råttor i källaren under vårt hus plus en råtta som orsakade strömavbrott (tack och lov för jordfelsbrytare) då den gnagade på sladden bakom vår spis, har det inte varit lätt att se charmen med att bo i ett gammalt hus på landet. Tvärtom har jag nog aldrig längtat så mycket efter ett nybyggt hus i stan som just dessa dagar.

Då är det lite otippat att vakna upp denna fredag och verkligen känna livet i sig. Se solen stråla från en klarblå himmel och de första små basilikaskotten som tittar upp i fönsterkarmen. Känna en lycka över att bo just där jag bor även då vårt gamla hus driver oss till vansinne. För i ärlighetens namn vill jag inte bo någon annanstans på jorden. Och även om dottern ligger nerbäddad i en rejäl förkylning och känner sig allt annat än pigg så har vi det bra. Vi har tak över huvudet och mat på bordet. Kärlek i överflöd och åtminstone kallvatten. Och med en nybakad kladdkaka med vispad grädde till kvällen känns det som en alldeles strålande fredag. Livet kunde vara bra mycket värre.

Jag hoppas att ni alla har en fin helg framför er oavsett om den blir fylld med spännande äventyr, jobb eller avkoppling. Själv har jag en helg framför mig med mycket lek. Mitt i allt kaos denna vecka fann jag glädjen att fotografera igen och därför har jag bestämt mig för att i helgen leka med min kamera. Testa nya saker, nya motiv och våga utmana mig själv. Learning by doing. Men framförallt ha roligt och fortsätta känna den där berusande känslan av att känna livet i sig.

Trevlig helg allihop!

(Fotografi: Min plats i solen)

Kvalitetstid

Det finns ord som får nackhåren att resa sig på mig. Ord som gör mig ledsen och arg. Ett av dessa ord är kvalitetstid. Ett modernt ord som inte bara gemene man slänger sig med utan som även används flitigt i media och reklam. Ett allmänt vedertaget ord skulle vi kunna säga. Ett ord som får mig att skaka på huvudet varenda gång jag hör det och undra vem i hela världen som kom på detta uttryck. Kan det ha varit en förälder med dåligt samvete som genom ordet kvalitetstid vill rättfärdiga ett beteende och beslut som de innerst inne känner är fel? Eller bara ett försvarstal från en vuxen utan dåligt samvete? Jag vet inte och ska jag vara ärlig har det inte speciellt stor betydelse, däremot tycker jag att det har betydelse att ordet har blivit allmänt accepterat och det skrämmer mig att det nästan uteslutande används då människor pratar om sina barn eller sin partner. Att det viktiga inte är kvantitet utan kvalitet och att de hellre har kvalitetstid tillsammans med sina barn. Hur tänker man då? Vad är kvalitetstid och vilken tid du tillbringar tillsammans med dina barn är inte kvalitet? Vad i sjutton är kvalitet? Är det bara semester och fredagsmys som räknas som kvalitet? Men vardagen då? Trötthet, tjafset, tårarna, skratten, diskussionerna, veckohandling, läxläsning, kramarna och att bara finnas där. Är det inte kvalitet och viktiga stunder av vår vardag?  

Jag blir mörkrädd när jag hör om undesökningar som visar att föräldrar talar med sina barn i snitt 8 minuter om dagen. Åtta minuter! Vi tillbringar alla mer tid på toaletten under en dag. Är inte våra barn värda mer än så? Ska de formas till bra vuxna på 8 minuters "kvalitetstid" om dagen? Och hur kommer det sig att det bara pratas kvalitetstid då det gäller våra barn? Jag har aldrig hört någon säga att de ska tillbringa lite kvalitetstid på arbetet och att kvalitet är bättre än kvantitet då det gäller arbetet.

Menar jag då att alla ska sluta arbeta och vara hemma med sina barn? Nej, självklart inte. Däremot menar jag att det är viktigt att vi tar ansvar och finns där för våra barn. Den tid de behöver och inte den tid vi är villiga att ge mellan facebookuppdateringar, blogginlägg, twittrande, träningen, shoppingrundan, tv-serierna eller lattefikan med väninnorna. Att "egentid" (ännu ett modernt ord) inte får bli mer än den tid vi ger våra barn. Att inse att de där få åren av vårt liv som vi har våra barn boendes hemma faktiskt är de viktigaste i våra liv. Tid då vi måste ta ansvar och tid då vi måste sätta våra egna behov lite på vänt. Dagen då sista barnet lämnar boet kommer fortare än vi tror och vill vi då att de ska gå ut i vuxenlivet med 8 minuters "kvalitetstid" om dagen i ryggsäcken och ett löfte om att fira jul ihop via de sociala medierna?

Jag vet fortfarande inte vilken tid tillsammans med mina tonårsdöttrar som skulle vara av kvalitet och vilken som då måste vara motsatsen och för en gångs skull känner jag mig lycklig över att vara ovetandes. Tacksam och lycklig över att känna att varenda minut de vill tillbringa tillsammans med sin mamma har betydelse. För mig. För dem. För oss.

(Bild lånad här )



En känsla av vår

Idag andas det en känsla av vår här hemma. Ja, inomhus då vill säga. Utomhus är läget oförändrat med snö, -12 grader och inte någon vår så långt ögat når. Men inomhus däremot frodas vårkänslorna mer än någonsin. Idag sår jag nämligen basilika och tomat och får den där första härliga känslan för året av att skita ner händerna i jorden.

Min absoluta favorit bland allt det jag odlar i min köksträdgård är basilika. Jag i det närmaste dyrkar denna fantastiska krydda och jag blir lika förundrad varje år över att dessa små svarta frö om några månader kommer att skänka vår familj ljuvlig pesto och krydda till vår mat. Jag längtar efter ljumma sommarkvällar då jag går barfota i köksträdgården och drar med fingrarna genom min basilikalåda och känner doften sprida sig. Det är sommarkänsla det.

Förutom spirande vårkänslor är det lugn som råder här hemma. Kylan har slagit hårt mot skåneland och varmvattenleningarna har frusit i vårt gamla hus vilket innebär att vi får nöja oss med kallvatten. Kvällarna tillbringas framför brasan eller nerbäddade i sängar och under filtar läsandes. Kraften har gått till att hålla sig varm men även om vi ser fram emot lite varmare temperatur har vi alla också välkomnat avbrottet och lugnet och alla bubblar vi om våra böcker just nu. Döttrarna har övertalat mig att läsa Hungerspels-triologin som de båda är helt lyriska över. Ja, det blir mycket bokprat här hemma just nu.

Jag vill också passa på och tacka er alla för intressanta och kloka tankar kring det här med att blogga i mitt förra inlägg. Det är just det här som jag tycker är så fantastiskt med att blogga, när människor delar med sig av sina tankar och känslor och det uppstår ett möte. Inte bara mellan två personer utan flera. Tack för att ni delade med er!

Nu fortsätter de spirande vårkänslorna här hemma med mer frö som ska ner i jorden och mer jord under naglarna. Nog är det vår inomhus alltid. Även utan varmvatten.

(Fotografi: Min plats i solen)

Min blogg

Jag får då och då frågor kring varför jag väljer att blogga anonymt. Varför jag inte "outar" mig själv på bloggen med fullständigt namn och bilder på mig, min familj och vårt hem? Om jag inte vågar stå för det jag skriver? Varför jag gömmer mig bakom anonymitet?

Först vill jag bara säga att sätten att blogga är lika många som det finns bloggare och enligt min åsikt finns det inget rätt eller fel sätt. Jag tror att vi alla väljer den form som vi tycker känns bäst för oss här och nu och det är kanske just det jag tycker så mycket om med bloggvärlden - variationen. Vi behöver inte göra lika. Själv besöker jag bloggar av alla de slag. De bloggar där jag som läsare vet vad bloggaren heter, var hon/han bor, hur de och familjen ser ut och hur deras hem ser ut och sedan bloggare som jag inte ens vet vad de heter i förnamn, var de bor och hur de ser ut men där jag kanske vet desto mer om vem de är som person. Och sedan självklart hela spektrat däremellan. Oavsett vilket blir det intressanta möten som sker i bloggvärlden och mångfald berikar och gör det hela mycket mer intressant.

Då jag bestämde mig för att börja blogga tog jag beslutet att göra det utan bilder av mig, familjen och vårt hem. Detta för att bloggandet var mitt beslut och inte familjens. Det fanns inget behov av att lämna ut övriga familjemedlemmar. Jag skriver om min familj emellanåt men det blir mest skrap på ytan och alltid med deras godkännande och aldrig med bilder. Jag har ingen inredningsblogg/renoveringsblogg och därför blir det inga hemma hos bilder och jag har inte min blogg i företagssyfte och behöver därför inte lämna ut namn och adress. Jag har inte flyttat utomlands och bloggar för att hålla kontakt med familj och vänner hemma i Sverige. Nej, jag började blogga för att hitta tillbaka till mitt skrivande. Hitta min röst igen. Jag är en ordmänniska helt enkelt. Det var orden jag ville skulle stå i fokus på min blogg. Under resans gång upptäckte jag hur ofantligt roligt det är att fotografera och glädjen med vackra bilder. Där någonstans blev min blogg en ord och bild blogg. En spretig blogg har det varit från dag 1 och jag vet inte vilken kategori den skulle hamna under. Kanske helt enkelt under "Spretiga bloggar"?

Står jag då inte för det jag skriver på min blogg? Jo, varenda ord. Jag ansvarar för varenda ord och bild som jag publicerar på min blogg och även om de flesta av er inte vet vem jag är så finns det flertalet familjemedlemmar och vänner från tiden före bloggen som läser min blogg och som både kommenterar och som inte gör det. För många är jag med andra ord inte anonym. De känner mig och vet vem jag är och de vet också att det jag skriver om här på bloggen är mitt liv men bara en liten del av mitt liv. Den del jag väljer att dela med mig av. Ibland brutalt naket och ärligt för att i nästa stund vara mer ytlig. För tro det eller ej, innerst inne är jag en väldigt privat person. Jag har aldrig haft som mål att bli en "stor" bloggare eller göra karriär som bloggare. Tvärtom blir jag nästan skrämd av att se besöksantalet växa och vetskapen om att det efter snart 2 år finns en hel del människor som läser min blogg om mitt liv och mina tankar. Nu kan ju någon tycka att detta rimmar dåligt med mina drömmar om att en dag kunna leva på mitt skrivande av mina böcker men för mig är det helt skilda saker. Då handlar det om människor, miljöer och historier som jag har hittat på. En fantasivärld. Bloggen däremot är en del av mitt eget högst verkliga liv. Men det är inget som är skrivet i sten. Just nu trivs jag med att blogga på detta vis men vem vet, nästa vecka slår jag kanske till med både bilder av mig själv och mitt hem.

För någon vecka sedan såg jag en bloggerska på stan. Hon var i sällskap med ett av sina barn och att jag kände igen henne berodde på att jag kände igen hennes barn från bilderna på hennes blogg och då slog det mig att själv kan jag segla genom Sveriges gator utan att någon vet vem jag är men för många av er andra bloggare därute är livet annorlunda. Det vore roligt att höra era tankar kring det här med bloggande. Om era val kring ert bloggande, för- och nackdelar, om människor ni inte visste läste er blogg (eller bloggvänner) kommer fram och berättar det för er på stan eller helt enkelt tankar och funderingar kring bloggvärlden.

(Bild från tumblr.com)

Tankar en kall fredag

Jag tycker om den här bilden och försöker bära med mig dessa ord dagligen. Vara rak i ryggen och drottningen i mitt eget liv. Känna mig vacker och betydelsefull. Veta vem jag är och vad jag kan. Ge mig själv det allra bästa i form av sömn, bra mat, motion, kärlek och passion för både kropp och själ. Varje dag.

Jag vet inte vad det är med den här bilden men den får hela min själ att sjunga varje gång jag ser den. Färgerna, ljuset, träet, stolen ... ja, det är kärlek helt enkelt. Dessutom framkallar den vårkänslor i mig utan dess like.

Nej, det är inte en bild från min garderob, men visst hade det varit trevligt om så vore. För nog är det intressant det där att jag har en garderob full med kläder men trots det infinner sig känslan av "jag har inget att ta på mig" allt för ofta. Jag har aldrig någonsin hört maken säga de magiska orden medan de närmast ses som en tradition från min mun då vi är bortbjudna eller ska ha bjudning här hemma. Min garderob får definitivt bli ett projekt för 2012. En garderob som behöver ses över, struktureras upp och bli ett område där denna 39-åriga kvinna känner sig bekväm och nöjd. Och så måste jag sluta köpa samma kläder om och om igen. Hur många liknande toppar, koftor och annat behöver en kvinna? No, it's time to think outside of the box.

Utmaning. Bara ordet sätter igång någonting inom mig. Jag gillar utmaningar och är det en utmaning som någon hävdar att jag inte klarar eller som kommer bli svår, ja då går jag igång än mer. Framförallt tycker jag om att utmana mig själv. Att lämna det trygga hörnet som medvetet eller omedvetet hindrar mig från upplevelser och möten. Därför tycker jag om citatet ovan och försöker ha det med mig. Ibland misslyckas jag men väldigt ofta lyckas jag - att göra en sak varje dag som skrämmer mig. Nu pratar jag inte om att slänga sig ut från ett plan i en fallskärm (men man ska aldrig säga aldrig) utan de där små eller stora sakerna som kan vara skämmande i din vardag. I mitt fall handlar det bland annat om att varje dag sätta mig ner framför min dator och skriva och tro på mig själv och min röst, att åka hiss ensam, att blotta sin själ för en annan människa eller att be om hjälp. Saker som kan te sig skrämmande men som stärker självkänsla och själ varenda gång jag övervinner dem. 

Trots att vinterlandskapet är så vackert att det nästan gör ont måste jag erkänna att jag just nu längtar till våren och till den där allra första omgången tvätt som har fått torka i den friska vårvinden. Det är något magiskt med just den tvätten. Att borra ner huvudet i tvättkorgen och bara andas in all friskhet.

Choklad. Utan tvekan "the drug of my choice". Godis och sötsaker i övrigt kan jag klara mig utan men choklad ... ja, då är jag helt såld och visst är det något oslagbart i kombinationen fredag och choklad?

En fantastiskt fin vinterhelg önskar jag er alla!

(Bild 1 här , bild 2 och 5 tumblr.com, bild 3 och 6 här samt bild 4 här )