Söndagstankar

 

 

 

 

Jag gillar känslan av höst. Först de där små smygande stegen. Knappt märkbara. För att sedan en dag bara vara helt självklar. Hösten är här. En känsla, en doft, ett väderomslag, en färgton och en krispighet.

 

Efter en vecka med hela "smärta-i-mage/underliv/rygg- kanske-cancer-grejen" och ett känslomässigt kaos känns det skönt och välkomnande att stå inför en ny vecka. En vecka då jag ska omfamna hösten och hela dess härlighet med liv och lust.

 

 

 

 

 

 

Istället för att sakna de ljusa och ljumma nätterna i juni ska jag bli vän med mörkret och att det tar över dagen mer och mer. Jag ska börja tända stearinljusen igen på kvällarna och mysa och känna lugnet i deras sken.

 

 

 

 

 

 

 

Jag ser fram emot att klä på mig lite mer igen. Varma sköna tröjor, mössor och vantar. Höstfärgerna. De röda rosiga kinderna efter att jag har tagit min morgonpromenad och kommer in i värmen igen. Njuta av den klara luften.



 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag ser fram emot alla kvällar i fåtöljen framför brasan. Sitta där under filten, med en kopp te och läsa och lyssna på hur det knäpper i de brinnande träbitarna. Känna värmen hetta på mina kinder och hur den gör mig lite sömnig. Spela spel tillsammans med resten av familjen och få stryk så att det tjongar om det i Yatzi och äta lussekatter i september bara för att det är så gott.

 



 

 

 

 

 

 

 

Jag har laddat upp med en hel hög med böcker som ligger på min läshylla i sovrummet. Höstens läsnöje. Svenska författare, utländska författare och allra mest spännande - bloggande författare. Jag är en riktig höst- och vinterläsare. När mökret sänker sig reser jag iväg till andra världar, timme efter timme. Jag hoppas på många riktiga bladvändare i höst.

 

 

 

 

Musiken. Den finns där alltid. Årets alla dagar. Radion står på i köket dygnets alla vakna timmar. Ur tonårsdöttrarnas rum strömmar det ut musik ur datorer, radio och mobiler. Äldsta dottern spelar på sin gitarr och sjunger en nykomponerad låt och det stolta mammahjärtat ler. Musik spelar en viktig roll i vårt hem. Numera också ett generationssamarbete. Döttrarna introducerar mamman för ny musik och mamman återgäldar med att presentera döttrarna för den gamla. De där måste-låtarna och artisterna.

Fulsjunga kommer jag också göra mycket i höst. Det gör jag året om. Jag fulsjunger högt och innerligt till musiken och svänger på rumpan och är allmänt pinsam. Det har sina fördelar att bo på landet och inga grannar som kan se en tonårsmamma svänga till musiken som om hon vore 16 igen. Med kärlek, passion och fullständigt ohämmat. Då känner jag livet i mig.

Ja, mer behöver jag inte då jag skriver. Imorgon är det dags igen. Att ta trappan upp till mitt arbetsrum och sätta mig och skriva på min bok. Med varma sockar och många koppar te. Det är dags nu.

 

 

 

 

För nog känns det lite som om livet ville ge mig en knuff i rätt riktning under veckan som gick. En påminnelse om att min tid är begränsad och att det är dags att ta itu med drömmarna nu. Att se till att skriva färdigt min bok. Att inte hela tiden sätta mina egna drömmar på vänt. Att inte vara den som tar steget tillbaka till förmån för andra.

 

Livet knäppte mig på näsan. Vänligt men bestämt och imorgon är det jag som tar steget fram. Livet är här och nu och nu ska jag skriva av hjärtans lust. För att jag kan, vill och måste.

 

Det känns som detta kommer att bli en magisk och spännande höst och jag är redo att omfamna den på alla sätt och vis.

 

Ha en fantastisk kommande vecka och ta hand om er! / Kram Lotta

 

(Bilder via )