En kvällsrunda

Livet går i 190 knyck just nu känns det som. Målning av sovrummet (bara dörrkarmar och dörrar kvar sedan är jag klar - yes!), födelsedagsfirande med kalas, skolaktiviteter, skrivande och en köksträdgård som har blivit på tok försummad på sistone.

Då, när det blir lite mycket på en och samma gång, är det skönt att gå en runda i trädgården och bara njuta av allt det vackra. Andas djupt och bara vara. Känna tacksamhet över den ljuva sommaren. Ikväll får ni följa med på min runda.

Utanför dörren finns två nyinköpta hortensior. Vita och fina lyser de upp i sina svarta krukor. Min nemisis bland blommor. Jag vet inte hur jag bär mig åt, men jag lyckas alltid ta död på dem. Men skam den som ger sig. I år försöker jag igen. Det är sådan jag är. Envis som en åsna.

Det regnar. På altanen står den gamla slitna hinken vi använder för att ta ut aska ur den öppna spisen. Vi borde köpa en ny. Men på något vis tycker jag om den där slitna gamla saken. Och den är ju hel. Fungerar fortfarande. Den får hänga med ett tag till. För kärleks skull.

Jag vet att de klassas som ogräs men jag älskar ju hundkexen och har mitt eget lilla hav i en del av köksträdgården. Bara för glädjes skull.

Tänk, jag blir lika glad varje sommar över att se de där små luddiga blivande valnötterna på valnötsträdet. Det där stora härliga trädet skänker så mycket glädje. För att inte tala om goda måltider. I veckan köpte jag ett fikonträd som ska planteras i trädgården. Jag hoppas det kommer att trivas lika bra.

Trots det ihållande regnet är allt så vansinnigt vackert runt omkring oss just nu. Men det gäller att skynda och älska. Syrenerna har redan blommat över för denna gång. Ljuvligt men kort. Hagtornen däremot blommar fortfarande lika intensivt och bedövande vackert.

Dessa söta små klockor växer i mängder i trädgården men jag har ingen aning om vad det är för något. Kanske någon av er som vet? Jag anar att det är någon form av ogräs eftersom det sprider sig snabbt. Oavsett vilket får de vara kvar för otroligt söta är de iallafall de där små klockorna där de hänger på rad.

Den trasiga gungan som hänger i ett av träden. En påminnelse om en barndom som går mot sitt slut. Det brukade vara döttrarnas favoritgunga. Där under det stora lövverket gungade de , sparkade av sig tofflorna så att de for all världens väg och nuddade himlen med sina bara små fötter och skrattade det där ljuvliga skrattet som bara bubblar upp inom en då man känner sig fri, lycklig och känner vinden blåsa i håret. Det var några år sedan de gungade senast. Men det är dags att laga den där gungan nu. För inte blir man för gammal för att gunga inte och nog vill jag gunga och sparka av mig skorna där under trädet i sommar. Känna livet i mig samtidigt som vinden blåser i mitt hår. Mm, det är utan tvekan dags att laga gungan.

Stärkt av min lilla kvällsrunda i trädgården känner jag nu mig redo att ta mig an en intensiv men rolig helg. Tack för att ni följde med!

Happy weekend till er alla och stor kram!

(Fotografi: Min plats i solen)