Tack för alla omtänksamma och rara kommentarer. För mail och oroliga hälsningar. Er värme och omtanke har gjort mig både rörd och tacksam. Jag har sagt det förr men det tål att upprepas: Ni är fantastiska! Tack!
Det var inte min mening att göra er oroliga men visst blev jag rädd. Riktigt rädd. Smärtan har försvunnit, kvar finns nu bara en trötthet (som kanske beror mer på oro än något annat) och en beslutsamhet om att jag måste ta hand om mig själv bättre.
Det är inte lätt med stress. Den yttre stressen tycker jag att jag har blivit bra på att minimera och hantera. Att inte bara köra på utan också vila. Men den inre stressen är svårare. Att vara egna företagare är fantastiskt och inspirerande och jag och maken kan nog inte ens tänka oss att ha det på något annat sätt. Men det innebär också ekonomisk oro och arbete 365 dagar om året. Det är en utmaning att skilja på arbete och fritid när man som vi arbetar hemma. De där helt lediga dagarna finns inte. Men jag måste bli bättre på det där. Både att ha helt lediga dagar men också att inte låta oro omedvetet krypa under skinnet på mig.
Jag måste bli bättre på att ta hand om mig själv helt enkelt. På alla plan. Förändingar måste göras och den enda som kan göra det är jag själv.
Igår tog vi en ledig dag. Lite mör i kroppen var jag men det var konstigt nog avkopplande att strosa runt på IKEA och titta på allt fint. Målet var dock att köpa solcellslamporna på bilden ovan. I ett tidigare inlägg skrev jag om planerna på en trädgårdsfest här hemma och belysning i trädgården. Då fick jag tips om dessa lampor hos IKEA och ett gäng fick följa med hem för att lysa upp vår trädgård under kommande sommarkvällar. Ett restaurangbesök unnade vi oss också igår och hade både en god och avkopplande dag. Det behövde jag.
Återigen ett stort tack för all värme och omtanke. Ni är bäst!
(Fotografi: Min plats i solen)
Det bästa, tycker jag, för att komma bort från den inre stressen är att göra något helt annat så att jag inte kommer ihåg att bekymmra mig över jobbet. Ikea-besöket är ett bra exempel. Kanske inte bästa lösningen i längden, den vet jag inte hur den ser ut, för att kunna koppla bort en del av tankeverksamheten är svårt.
SvaraRaderaTa hand om dig.
SvaraRaderaStress är inte att leka med. Den kan komma smygande och hålla sig dold länge.
Kram.
Kära söta Lotta,
SvaraRaderaInte förrän nu såg jag ditt förra inlägg och kände direkt hur jag liksom drog efter andan och blev alldeles orolig i kroppen. Och i sinnet. Jag vill gärna fokusera på att du i detta inlägg beskriver hur du verkar må bättre, att smärtan i bröstet försvunnit, och jag hoppas av hela mitt hjärta att du få fortsätta att må BARA bra. Men oron finns ändå kvar, för jag vet ju hur otroligt svårt, näst intill omöjligt, det är att värja sig för den inre stressen, oron, det undermedvetna som arbetar och funderar långt efter att vi har kört den uppenbara stressen på porten. Den stressen är inte lätt att rå på, och tyvärr vet jag ju detta alltför väl. Samtidigt så går det säkert att jobba med den, att på något vis sätta en mer medveten tilltro till att universum kommer att ge oss det vi behöver, att allt kommer att bli ok. Hm, jag vet inte hur, men lovar att höra av mig när jag har knäckt koden! Och jag önskar SÅ att du, och nu upprepar jag mig, får må bra, bara bra!
De varmaste kramar till dig, kära Lotta!
Helena
Vilka kloka svar från omtänksamma systrar!
SvaraRaderaVar rädd om dig Lotta. Jag har låtit jobbstress ta för stort utrymme hos mig och det går ut över de jag bryr mig mest om. Det ska bli ändring och lite omprioriteringar.
Skönt att du fick en avkopplande stund igår. Er trädgård kommer bli den finaste!
Varm kram
Det är den mentala stressen som är värst. Man kan faktiskt arbeta 365 dgr per år, men då får man försöka koppla av hjärnan i arbetet och gå på autopilot.
SvaraRaderaSen, den lilla tiden man har utöver arbetet, försöker man koppla av och inte göra någonting, och absolut inte tänka på nånting. Inte ta några beslut.
Man tvingar sej själv till total mental "sysslolöshet".
Sen efter två dygn är hjärnan full med kraft och hujj så klarar man av så mycket mer och man blir mer effektiv både hemma och på arbetet.
Vart lärde jag mej detta?
I ett kloster i Asien i ungdomen.
Kram!
Men Lotta nu blir jag orolig även om du säger att du mår bättre nu. Det låter som jag får komma ner och ta hand om dig. Jag håller med om att det är svårt att hitta den där balansen. Kan inte förstå att man gör om samma fel om och om igen. Lär man sig verkligen aldrig?
SvaraRaderaTa hand om dig ordentligt nu. Lova!!
stora kramen, dorro
Hej Lotta!
SvaraRaderaDet lät verkligen oroligt med bröstsmärtor osv. Det är bäst att du tar hand om dig och försöker ta det lugnare. Det är en varningssignal som man ska ta på allvar. Livet är skört, det har jag fått erfara den här vintern och våren.
Ta hand om dig och lev nu och gör det du tycker bäst om!
Varm kram
Maria
Lotta..
SvaraRaderaTa hand om dig. Lyssna på kroppen. Det är svårt. Jag vet.
Det handlar om dig och din familj. Flickorna behöver sin mamma många många år till. De orden fick jag höra en gång. Jag grät och tänkte: Nää, det är inte värt att stressa livet ur sig.
Jag skickar lite cyperstyrka till dig och lova att ta vara på dig.
Kram Anna
De lamporna är riktigt coola tycker jag.
SvaraRaderaTag hand om dig!
Vacker bild.
SvaraRaderaMen framförallt måste du ta hand om dig.
Ha en fin kväll!
Kram
Hanna
Har läst ikapp lite här nu, det låter inget vidare med trycket och illamåendet. Bra att du funderar över vad du behöver göra för att må bättre. Sköt om dig Lotta!
SvaraRaderaKram Linda
Oj men kära du vilken tur det gick bra ändå. Verkligen ett tecken på att du måste sakta ner tempot kanske..och tempot inombords...
SvaraRaderaTa hand om dig!
Kram Ann-Louise
Vilken underbar bild Lotta!
SvaraRaderaOooh, här kommer en varm kram! Blir glad att du unnar dig ledighet och tid med de som står dig nära, mer sånt ♥
Var rädd om dig!
Hej vännen!
SvaraRaderaTack för din underbart fina kommentar på min blogg. Usch, jag fick klump i halsen. Så, TACK!
Jag ville bara säga att jag vet allt om den där ständigt lurande stressen och oron som ligger och gnager, som jag kanske inte alltid märker, förrän de stunderna jag INTE känner av den. Du vet, som när en fläkt plötsligt tystnar och man märker att något faktiskt surrat störande i bakgrunden. Hur svårt det faktiskt är att acceptera att man (jag) måste ta det lugnare trots att jag älskar många järn i elden, att ständigt ha att göra och bli mentalt utmanad. Men med åren har det börja komma ikapp. Förr klarade jag det bättre. Nu kan jag bli "stress-bakis" om jag haft ett stort påslag, eller känna tendensen av tryck över bröstet. Jag vet hur lätt det är att säga att man ska ta det lugnare eller ta hand om sig själv. Det är verkligen lättare sagt än gjort, speciellt när man har viljan att göra allt.
Hur klok du än är, för du är en av de klokaste, vet jag att det är svårt att byta gamla vanor. Men jag hoppas, verkligen hoppas att du kommer göra det. För det är VIKTIGT, och det vet du redan, men det ÄR verkligen det. Att må bra, framförallt för din egen skull, men även för de närmaste.
Nu blev det kanske lite snurrigt igen, men du förstår nog vad jag menar.
Jag är glad att läsa du mår bättre och jag hoppas verkligen att du kommer att fortsätta må bra. Tack för att du berikar våra liv med ditt. (Och dina tankar och ditt klokskap.)
Kram Helena
Det var skönt att höra att du mår bättre. Jag kan förstå att det blir svårt att verkligen känna sig helt ledig när man är egenföretagare. Jag hoppas att du klarar av att verkligen ta hand om dig själv och känner att du kan vara ledig och bara få vara utan att något "gnager" inom dig. Må nu så gott fian du och ha en fortsatt bra helg! Kramar Jennifer
SvaraRaderaSkönt att du mår bättre, har inte hunnit vara inne och se att du mådde dåligt! Vi får alla till mans bli lite bättre på att ta vara på oss själva! Vi har bara en av oss själva :)
SvaraRaderaTA hand om dig Lotta! Man behöver vila ibland.
SvaraRaderaKram Kia
Vad härligt att det känns bättre och restaurangbesök låter riktigt mysigt. Jag känner väldigt väl igen mig i det du beskriver. Här hemma är vi en hårt arbetande egenföretagare (relativt nystartad dessutom, drygt ett år) och jag, studerande. Visst kan det ge inre stress. Det är lätt glömma också, att det faktiskt påverkar oss och vår kropp. En läkare sa det så bra på en av alla föreläsningar om just stress, att vår kropp inte kan skilja på om vi blir jagade av ett lejon eller är stressade av en deadline, ekonomi etc. Oavsett vilken stress det är, aktiveras alltid kroppens "stressystem" (kickar igång blodtrycket osv) som ett försvar.. Kan vara bra att ha i åtanke, även för mig, och ta ett djupt andetag istället.. Stor kram. Ha en fin söndag! (Älskar bilden!)
SvaraRaderaSå mycket klokt är sagt, så jag tillägger bara en mängd styrkekramar, när du jobbar mot ett bättre sätt att ta hand om dig!
SvaraRaderaAllt gott!
Märit
Härligt att du känner dig bättre!!!
SvaraRaderaHar gett dig en blogg award: http://tinefiskrivnaord.wordpress.com/2012/05/18/blogg-award/
=o)
kram!
Har helt missat att du har haft det tufft! Som du skriver att vara egen är underbart men det är en kamp med den inre stressen. Det gäller att hålla distans och ha perspektiv och dra i nödbromsen när det blir för mycket. Snygga lampor... Måste jag ta och spana in
SvaraRaderaKramar i massor!
Hélena
Åh vad glad jag blir att du känner dig bättre igen. Det kan väl aldrig uttryckas tillräckligt tydligt, hur viktigt det är att ta hand om sig själv och älska sig själv varsamt.
SvaraRaderaHa en riktigt skön och avkopplande vecka!
Många kramar!
Så skönt att höra att det känns bättre. Många kramar!
SvaraRaderaVad skönt du mår bättre. Man blir ju rädd när du skrev sådär.. Ta det nu lugnt.Kram
SvaraRadera