Odlartrenden

Det pratas mycket just nu om den stora odlartrenden. Det säljs pallkragar, fröpåsar, kryddor och säckar med jord utan dess like. Tv, tidningar, radio och bloggar svämmar över av odlarglädje. Människor packar ihop studsmattorna och gräver upp gräsmattan för att anlägga sin egen lilla odlingslott. Det köps plantor och planteras frön och människor talar drömmande om känslan av att gå ut i sin trädgård och plocka ihop delar av den egna middagen. Egenodlat. Kan det bli mer närodlat än så?

Jag gillar detta. Inte bara för att jag själv odlar. För rent krasst så är kanske inte odlartrenden något nytt för oss som bor på landet. Här har det odlats i generationer och det må hända att vi har gräsmattor fulla med maskrosor men nog finns det gott om exemplariskt skötta köksträdgårdar alltid. Mat på bordet är av tradition lite av a big deal här på landet.

Det är därför med visst intresse jag följer mediabevakningen av denna odlartrend. För trend är ett ord som används om och om igen. Som för att påpeka att detta är något tillfälligt. Något nytt men dock något som människor kommer att tröttna på lagom tills det dyker upp en ny trend. En fluga som snart kommer vara glömd.

Men jag håller inte med. Tittar vi tillbaka i historien så har odlandet varit en stor del av våra liv. Något som sakta men säkert försvann under 1900-talet i takt med urbaniseringen och istället ersattes med ett konsumtionssamhälle och ett liv som rullade på i allt snabbare takt. Jag tror att odlartrenden är en reaktion på allt det där. Ett sätt att dra i handbromsen i ekorrhjulet, en önskan om att skapa något eget men framförallt en önskan om att veta vad det är man stoppar i munnen. En önskan om att vilja ge sina barn en del av de smaker och upplevelser man minns från mor- och farföräldrars köksträdgårdar från barndomen. Ett letande efter rötterna i ett samhälle som blir allt mer rotlöst lika mycket som en känga till en matindustri som har kommit att handla allt mer om pengar och vinster än om kvalité och bra villkor för djur och arbetare.

Trend eller inte, jag tycker det är härligt när människor drabbas av odlarglädje oavsett om det handlar om att ha en kryddhylla i köksfönstret, en hink med en tomatplanta på balkongen eller en odlingslott i trädgården. När människor känner glädje över att kunna skörda det man själv har sått/planterat och barn får se att grönsaker är något som växer i jorden och inte föds i en hylla i matvarubutiken. Sedan om det är en trend eller inte, ja det tycker jag kan kvitta.

(Fotografi: Min plats i solen)