En känsla av vår

Idag andas det en känsla av vår här hemma. Ja, inomhus då vill säga. Utomhus är läget oförändrat med snö, -12 grader och inte någon vår så långt ögat når. Men inomhus däremot frodas vårkänslorna mer än någonsin. Idag sår jag nämligen basilika och tomat och får den där första härliga känslan för året av att skita ner händerna i jorden.

Min absoluta favorit bland allt det jag odlar i min köksträdgård är basilika. Jag i det närmaste dyrkar denna fantastiska krydda och jag blir lika förundrad varje år över att dessa små svarta frö om några månader kommer att skänka vår familj ljuvlig pesto och krydda till vår mat. Jag längtar efter ljumma sommarkvällar då jag går barfota i köksträdgården och drar med fingrarna genom min basilikalåda och känner doften sprida sig. Det är sommarkänsla det.

Förutom spirande vårkänslor är det lugn som råder här hemma. Kylan har slagit hårt mot skåneland och varmvattenleningarna har frusit i vårt gamla hus vilket innebär att vi får nöja oss med kallvatten. Kvällarna tillbringas framför brasan eller nerbäddade i sängar och under filtar läsandes. Kraften har gått till att hålla sig varm men även om vi ser fram emot lite varmare temperatur har vi alla också välkomnat avbrottet och lugnet och alla bubblar vi om våra böcker just nu. Döttrarna har övertalat mig att läsa Hungerspels-triologin som de båda är helt lyriska över. Ja, det blir mycket bokprat här hemma just nu.

Jag vill också passa på och tacka er alla för intressanta och kloka tankar kring det här med att blogga i mitt förra inlägg. Det är just det här som jag tycker är så fantastiskt med att blogga, när människor delar med sig av sina tankar och känslor och det uppstår ett möte. Inte bara mellan två personer utan flera. Tack för att ni delade med er!

Nu fortsätter de spirande vårkänslorna här hemma med mer frö som ska ner i jorden och mer jord under naglarna. Nog är det vår inomhus alltid. Även utan varmvatten.

(Fotografi: Min plats i solen)