Söndagstankar

Lugnet sänker sig över vårt hem denna söndagskväll. Efter en helg helt och hållet med fokus på födelsedagar, firande, god mat, samtal, skratt och mängder med tårta, kakor och fullständigt sockerrus har vi nu hamnat här i tv-soffan. Nöjda, sockerrusiga och svullna om magarna är vi överens om att i morgon är en annan dag.

Trädgårdslivet går in i välförtjänt vintervila nu. Hur mycket jag än njuter av min trädgård och mitt trädgårdsliv tycker jag om dessa sista månaderna av året. Månader då fokus inte ligger på det praktiska arbetet utan istället får lämna plats åt drömmarna, planerna och skissandet. Bilden ovan får mitt hjärta att bulta och en längtan om en underbar arbetsplats som denna för mina trädgårdsdrömmar sätter in. Att drömma kan vara riktigt härligt.

Jag minns den härliga känslan och hur skrattet bubblade ur mig när mamma och pappa vandrade runt med mig på sina fötter när jag var liten. Som förälder fick jag uppleva de där stunderna med skratt och mys då jag vandrade runt med mina barn ståendes på mina fötter. Stunder av lycka, tillit och vetskapen om att det finns människor som alltid fångar dig och hjälper dig upp på fötter då du faller.  Villkorslös kärlek.

Under sommarmånaderna är vi svenskar verkligen ett utomhusfolk. Vi solar, badar, grillar och äter utomhus. Men så kommer kylan och hösten och vi drar oss inåt. Till det varma och ombonade. Bilden ovan känns som en härlig påminnelse om hur ljuvlig hösten är och att med lite mer kläder på kroppen kan en måltid utomhus vara alldeles, alldeles underbar. Jag ska bli bättre på det där.

I helgen pratade vi om det där med telefoner. Döttrarna är uppväxta i den digitala tidsåldern med mobiltelefoner, internet och ständig och billig tillgänglighet. Maken och jag framstår som dinosaurier uppväxta med backelittelefoner med snurrskiva. Nummerpresentatörer fanns inte och att prata i telefon kostade mycket pengar. Speciellt de nästan förbjudna rikssamtalen som var en lyx som unnades väldigt sällan. Telefonautomater var det vi fick använda då vi befann oss utanför hemmet och behövde ringa och då gällde det att ha tillräckligt med växel på fickan. Inte speciellt många år sedan men det känns verkligen som en helt annan tidsålder.

Jag älskar den här bilden och varje gång jag tittar på den känner jag en längtan efter att slå ner en vägg här hemma och bygga sådana där ljuvliga inbyggda bokhyllor.

Kärleksbrev. Brev ämnade bara för en enda att läsa. Fyllda med kärlek och heta känslor. Nästan lite hemliga. Har ni era sparade? Jag har. De finns där i min stora kista med alla brev jag har fått i mitt liv. Med ett fint band om. Speciella. Vackra. Ämnade bara för mig. Vilken lycka! Varför slutade jag och maken skriva kärleksbrev till varandra? Kanske jag skulle ta och skriva ett kärleksbrev. Ämnat bara för honom. Och berätta om mina känslor och min kärlek. Här och nu. För inte kan man bli för gammal för kärleksbrev.

Jag avslutar detta inlägg med blandade söndagstankar med ännu en bild som jag tycker så mycket om. En bild som får mig att längta till Skottland och Edinburgh så att det värker i hjärtat. One Day.

Ha en fin söndagskväll och sköt om er!

(Bilder lånade från tumblr.com)

A nice cup of tea

Veckan som har gått har varit en härligt intensiv och smått galen resa. En vecka då jag fullständigt har gett mig hän i mitt skrivande och min bok. Dagar i pyjamas knattrande på min dator i mitt kaosartade arbetsrum och te- och varm chokladdoft som har legat tung över huset. En impulsiv researchresa tillsammans med maken i bil och undertecknad endast iklädd pyjamas och barfota i mina skor. Tack och lov att bilen inte gick i sönder! Fullständigt galet men ack vad roligt, inspirerande och förlösande kreativt och för mitt självförtroende. För det är precis som maken säger, det är det där dåliga självförtroendet som är min stora fiende. Det jag får brottas med varje dag och varje gång jag sätter mig vid datorn och låter orden strömma ur mig känns det som en vinst mot det där dåliga självförtroendet. Lika mycket blir det en känga till den svensklärare i gymnasiet som hävdade att jag inte kunde skriva och fick mig att tappa allt självförtroende och en tacksam tanke till den svensklärare på högskolan som hävdade att jag hade fått en gåva som jag hade en skyldighet att förvalta och som fick mig att börja skriva igen. Tänk vilken makt ord har och vilken betydelse vi låter dem få beroende på var vi befinner oss i livet när de uttalas.

Höstlovet står för dörren. Efterlängtat och välkommet. Sovmognar, sena kvällar och kravlösa dagar står på schemat. Ladda batterierna med ny energi för att orka året ut. En hel oplanerad vecka känns som en rikedom just nu för våra något hösttrötta kroppar och efter en galet rolig skrivvecka tycker jag att jag är förtjänt av "a nice cup of tea", en kanelbulle, fötterna upp, "Fly me to the moon" med Frank Sinatra och en stund av njutning innan det är dags att ta itu med allt det där som har fått vänta under veckan. Ni vet det där som kallas tvätt, städ, disk och plock, plock, plock. Men idag görs det med ett stort leende på läpparna och i sång tillsammans med Frankie. Ha en strålande sista helg i oktober och ta hand om er!

Ps. På söndag kl.12.03 lyssnar jag på P4, Ulf Elwing och en nostalgitripp i form av Upp till tretton. För en dag återuppstår klassikern som fick mig sitta klistrad vid radion då jag var liten. Ett måste denna helg!


(Fotografi: Min plats i solen)

Rädsla att misslyckas

Jag får då och då frågan om varför jag är så öppen här på bloggen om att jag skriver på en bok. Hade det inte varit bättre att inget säga utan berätta då den har blivit publicerad? För tänk om jag misslyckas? Då misslyckas jag inför hela världen.

Jag kan inte riktigt förstå det där sättet att resonera. Vad är det hos oss svenskar som gör oss så rädda för att misslyckas? Och varför är det så skamligt att misslyckas? Allt för många där ute vågar inte berätta öppet om sina drömmar, förhoppningar och mål av rädsla av vad andra ska tycka, säga och tro. Rädslan för att misslyckas och tappa ansiktet tar över och hindrar dem för att kasta sig ut och ta sikte på sin dröm. Jante är tyvärr fortfarande starkt rotad i vårt avlånga land. 

Själv tycker jag att den där rädslan är mycket otäckare än vad andra människor tycker eller tänker om mina drömmar, mål och vad jag väljer att göra med mitt liv. För det enda rädsla bidrar till är att hindra oss att leva våra liv som vi önskar. Rädsla begränsar. Och det är en av anledningarna till att jag här på bloggen skriver om mina drömmar och om mitt arbete med min bok. Om stunder av lycka och skrivflow men också om det jobbiga och tvivlen på den egna förmågan. Kanske kan min resa och mina funderingar inspirera en endaste människa därute till att våga ta steget och leva sin dröm och med stolthet säga. "Det här är mina drömmar och mål.". Jag tycker att det är dags att vi utrotar Jante och istället peppar, stöttar och lyfter varandra att bli den bästa versionen av oss själva. Att tro på den egna förmågan, styrkan och modet. Att allt är möjligt. Därför väljer jag att dela med mig av min egen resa här på bloggen.

Ytterligare en anledning är att jag jobbar bäst under press och genom att berätta för andra måste jag verkligen sätta mig på stolen varje dag och skriva. Då kan jag inte skjuta mina drömmar åt sidan längre och låta alla andra måsten ta över. Och det bästa av allt är att det inte finns någon rädsla för att misslyckas. Jag tror på min historia, jag tror på min egen förmåga att skriva ner min historia (ok, jag erkänner att jag tvivlar ca 200 gånger varje dag) och jag är villlig att lägga ner allt det oerhörda arbete som krävs. Och visst är det så att den stora drömmen är att en dag få min bok utgiven, se den där i hyllorna i affärerna och se människor på bussen läsa MIN bok. Beröra andra människor med MIN historia, MINA karaktärer och MINA ord. Det som kittlar och känns extra spännande är att det idag finns många olika vägar att ta mot utgivning. Allt är möjligt och vilka vägar mitt skrivande än kommer ta mig kommer jag aldrig se på det som ett misslyckande. Jag hade modet att hoppa och ta mig an min dröm och hur skulle det någonsin kunna vara ett misslyckande? Nej, strunta i rädslan och ta tag i era drömmar - det finns inget bättre tillfälle än här och nu. Och jag kommer att heja på er hela vägen.

(Bild från www.tumblr.com)

Olivolja från Kreta

Jag slutar aldrig att imponeras av hur mycket kreativitet, företagsanda och driv som existerar hos många i bloggvärlden. Det är härligt att se hur många som har modet att kasta sig ut i det äventyr som det är att vara egen företagare. Sådant gillar jag.

En av dessa är Marina Loulaki med den fina bloggen The Olive Farmers blog . Marina bor tillsammans med sin familj i en by i bergen på Kreta där hon har köpt sin egen olivlund. Tack vare Marinas omvårdnad och kärlek produceras det av dessa oliver en fantastiskt fin olivolja. En olivolja som det nu går att köpa genom hennes hemsida www.marinasolivolja.se

Igår hämtade jag ut ett paket med mina två liter olivolja från Kreta och Marinas olivlund och det var med stor förväntan jag smakade på oljan och jag kan intyga att den mer än väl levde upp till mina förväntningar. Vilken skillnad mot den olivolja jag tidigare har köpt i affären! Olivolja de luxe som kommer att förhöja våra stunder kring middagsbordet än mer. En olivolja jag verkligen kan rekommendera. Så kika in på Marinas hemsida www.marinasolivolja.se och läs mer om Marina, hennes olivlund och olivolja. Just nu erbjuder dessutom Marina gratis frakt till alla kunder i Sverige och Grekland.

Tack för att jag får ta del av en bit av ditt Kreta Marina och lycka till!

(Fotografi: Bild 1 & 3 Min plats i solen samt bild 2 Theolivefarmer.blogspot.com)

Söndag 23 oktober

Tidigt i morse gick jag och yngsta dottern en runda i trädgården tillsammans. Både barfota- och sandaltiden är över nu, istället är jacka och varma skor ett måste. Tillsammans gick vi där över den frostvita gräsmattan medan katterna skuttade runt våra fötter. Solen sken in genom det färgsprakande lövverket och dottern tog sig en tur på gungan i trädet sparkandes med fötterna i de enorma lövhögarna på marken. Och tänk, där i morgonsolen längs ena kanten på vårt stora stenbord invid den stora eken fann vi detta fina hjärta i mossa. För visst ser det ut som ett hjärta om man tar på sig fantasiglasögonen? Kärlek bara så där en helt vanlig söndagsmorgon i oktober.  

Tusen TACK för alla födelsedagsgratulationer både i form av kommentarer och mail de senaste dagarna.!All er värme och omtanke får mitt hjärta att svämma över och jag känner en stor tacksamhet över att jag genom bloggandet har fått lära känna sådana underbara människor med stora, stora hjärtan där ute. Och nästa vecka när jag yrvaket äter tårta i sängen kommer jag skänka er alla en tanke. Bloggkärlek och TACK till er alla!

Ha en strålande fin söndg och njut av solskenet!

(Fotografi: Min plats i solen)

Bästa-listan 21 oktober 2011

Bästa firande -  Det är inte bara jag som fyller år i oktober. Det är flera bland familj och vänner som fyller år denna höstmånad vilket innebär en mängd firande, tårta, presenter och skratt tillsammans med nära och kära. Och visst är det så, att oavsett hur du ser på det här med att åldras är det alltid roligt att träffa människor som betyder mycket för dig och fira och skratta tillsammans. En extra grattiskram skickar jag idag till min pappa. Grattis pappa!

Mesta helgaktivitet - I helgen är det operation höststädning som gäller i trädgården. Det sista rycket med att skörda det sista i köksträdgården, gräva, ta in krukor och ja, helt enkelt allt det där som jag brukar vara sååå dålig på att göra varje höst. Men i år ska jag göra bättre. I år ska jag städa upp efter mig helt enkelt. Finns det möjlighet att önska solsken till helgen?

Bästa musik - Jag upptäckte James Morrison och hans musik då han gjorde duetten "Broken Strings" tillsammans med Nelly Furtado och föll som en fura för hans raspiga sensuella röst och låttexter som går rakt in i hjärtat. Den där kärleken har fortsatt spira och "I won't let you go" från hans senaste album spelas mycket här hemma just nu. Den passar på något vis in alldeles utmärkt på regniga och blåsiga höstdagar i oktober. Lyssna HÄR

Mest tummade - Måste utan tvekan vara döttrarnas skolkataloger. Jag minns den där glädjen då skolkatalogen kom och när fasan över den egna minen, frisyren eller någon annan detalj hade lagt sig var det kompisar, snygga killar och annat som gällde. Hur jag och bästa kompisen bläddrade fram och tillbaka tills katalogen knappt höll ihop längre. Detsamma gör döttrarna nu. Och inte bara de. Även jag och maken tittar. För att få ett ansikte på klasskompisar, lärare och bekanta. Men vi tittar lika mycket för att se hur våra gamla lärare ser ut idag, kompisars barn och bekanta som numera är lärare. Så nog är det tummade ex de där skolkatalogerna alltid.

Bästa känsla - Jag älskar julen och allra mest älskar jag nog egentligen hela månaden INNAN jul. Alla förberedelser inför den stora högtiden. Men jag är inte en av dem som jublar så fort en tomte visar sig i affären. Speciellt inte om jag fortfarande går i sommarsandaler. Nej, den rätta känslan måste infinna sig innan mina julförberedelser och tankar kring jul sätter igång. Denna vecka infann sig den där känslan. Jag vet inte vad det var som triggade igång den (kanske vädret som har växlat mellan frost, starka höstvindar  och ösregn denna vecka) men nu är den här. Det traditionella stearinljuset med månaden decembers alla siffror som ska stå på köksbordet inhandlades och med ens börjar mina tankar kretsa kring julklappsinköp, julbak och glögg. Mm, nog är känslan här nu.

Bästa kvällsaktivitet - Oktober har bjudit på många kyliga kvällar med frost, fullmåne och stjärnklart himlavalv. Här på landet där det inte finns en lyktstolpe så långt ögat når kan vi stå utomhus under desa stjärnklara kvällar och se alla de lysande stjärnorna ovanför våra huvud. Vi letar och pekar på de olika stjärnbilderna och imponeras av det fantastiska skådespelet som varje natt utspelar sig ovanför våra huvuden. Det gör en ödmjuk.

Bästa läxa - Det blir mycket bokprat här hemma just nu. I skolan arbetar dottern just nu med klassiker och nog blev dottern lite imponerad av sin mamma när jag med skolans lista över klassiska författare i min hand kunde plocka fram böcker av varenda författare på listan ur mina bokhyllor. Själv blev jag påmind om vilken bokskatt som gömmer sig där på hyllorna och att många av de här klassikerna är utmärkta högläsningsböcker. Denna höst och vinter kommer vi därför krypa ner under täckena och tillsammans läsa Skattkammarön, Gullivers Resor, Huckleberry Finns äventyr, Robinson Cruse, Oliver Twist och andra av de där klassiska magiska äventyren.

Bästa dryck - Det brukar under denna tid vara te som är min absoluta favorit men den senaste veckan har en ny favorit något oväntat seglat upp: varm choklad. Den favoriten brukar inte infinna sig förrän snön börjar falla men den senaste veckan har huset doftat av varm choklad i takt med mitt smattrande på tangenterna i mitt arbetsrum.

Bästa Harry - Den kvinnliga delen av denna familj håller som bäst på att planera in en liten shoppingresa till London nästa år. En mysig tjejresa för oss tre tjejer. Dock är det inte bara shopping som kommer att stå på schemat. Som de stora Harry Potter-fans vi är kommer ett besök på

Warner Bros. Studio Tour London vara ett måste. Den 31 mars 2012 slår nämligen dörrarna upp för guidade turer i de inspelningsstudios och miljöer som användes under 10 år vid inspelningarna av filmerna om Harry Potter. Ett besök i denna magiska värld känns som ett måste för vår del. Kika HÄR  

Bästa köp - Min nya vintermössa. Kan tyckas obetydligt men en varm OCH snygg vintermössa är inte det lättaste att finna. Jag fann min och det blev kärlek vid första ögonkastet. Nu är jag redo att ta mig an kyla, blåst, regn, hagel och snö. Jag är rustad och kommer hålla huvudet varmt.

Bästa "Comfort food" - Hösten är verkligen min tid för "comfort food". Den där maten som får mig att må bra. Mat som påminner om min barndom och mat som jag kan längta efter. Med höststormar, regn och frost blir det mycket värmande mat här hemma just nu. Det blir mycket soppa, grytor, stekar och röror. Mat som räcker länge, som lagas mycket av och fryses in till de dagar då ork och inspiration är borta och mat med mycket smak och ofta mycket kryddor. Måltiderna kring matbordet under de mörka månaderna blir längre. Vi samlas kring bordet både före, under och efter måltiden. På hösten blir det än mer tydligt att köket är husets hjärta.

Bästa klädsel - Jag tycker om hösten och dess kläder. Jag tycker om att klä på mig utan att behöva bylsa på mig men trots det känna den där varma sköna känslan. Varma material tillsammans med varma färger. Och stövlar. Ja, jag tycker om stövlar. Det känns lite extra roligt att klä sig under hösten.

Mest efterlängtade - Den 29 oktober kl.21.30 i SVT1 är det så dags att återse karaktärerna i det hyllade brittiska kostymdramat Downton Abbey.  Jag tror att vi är en hel del som kommer att sitta bänkade framför tv-apparaterna nästa lördag.



Bäst doft - Doften av nybakat. Under sommarmånaderna blir det inte mycket bakat för min del. Det är inte under de heta sommardagarna jag vill stå inne i köket. Däremot återvänder min längtan efter bak när hösten kommer. Då finns det ingen ände på det hela. Då skulle jag kunna baka oavbrutet. Äppelkakor, bärpajer, kanelbullar, matbröd och småkakor avlöser varandra på löpande band och hela vårt hus lindas in en välkomnande bakdoft. Denna helg lär nog inte vara något undantag.

Största längtan - Om en vecka är det höstlov och dagarna räknas verkligen ner här hemma. Det har varit en tuff termin för tonåringarna. En oändlig ström av prov, läxor, arbeten och långa dagar har tagit ut sin rätt. Jag är i full beundran över det oerhörda arbete som utförs varje dag i våra skolor och sedan hemma av barn och ungdomar i vårt land. Kunskapskraven är mycket hårdare idag än vad det någonsin var för oss. De är verkligen välförtjänta av det lov som snart står för dörren.


Bäst med oktober - Jag har tidigare här på bloggen tokhyllat månaden oktober så jag tänker inte bli långrandig alls utan helt enkelt bara konstatera att som det oktoberbarn jag är så älskar jag oktober. All of it! Och vilken fantastisk oktober vi fick detta år. Helt underbar!

En trevlig helg önskar jag er alla!


(Bild 1 och 8 Min plats i solen, bild 2 www.dailymail.co.uk, bild 3 www.johnlewis.com, bild 4 us.penguingroup.com, bild 5 www.pinterst.com, bild 6 deliciousmagazine.co.uk och bild 7 www.dailymail.co.uk /Nick Briggs)

Snart 39

Snart fyller jag 39 år. Hur det gick till vet jag inte riktigt. Det känns som det var igår jag var 25. Det var ju förstås inte igår, men de där åren sedan 25 har rusat på i ett sådant tempo att jag inte har tänkt på att jag har blivit äldre. Med barnafödande, småbarnsår, studier, företag, dagis, skola, läxor, gymnastikpåsar, barnkalas,hus, trädgård, nätter med febriga barn, middagar att laga, vardag och semester, dagar vid havet och dagar stilla vajandes i en hängmatta och oändlig kärlek har åren rullat på. Jag har varit fullt upptagen med att leva livet att jag inte har ägnat någon större tanke på att jag själv har blivit äldre.

Fokus har dessa år legat på barnen och deras kurvor, utvecklingsplaner, omdömen och betyg. Något utvecklingssamtal rörande denna blivande 39-åring har det inte hunnits med i livets karusell och vardag. Kanske är det dags nu? För jag inser att jag har blivit äldre. Med tonåringar i huset blir jag ibland smärtsamt påmind om att jag i deras ögon tillhör en generation som står med ena foten i livet och den andra halvvägs ner i graven. Döttrarna är med full fart på väg ut i livet och det stora äventyret. Precis som det ska vara. Och som tonårsmamma infinner sig med ens den där tiden att stanna till vid speglen och ta sig en ordentlig titt. Vem är jag och vad vill jag med det som återstår av mitt liv? En ny fas av mitt liv är på väg att ta sin början och det är jag som håller i taktpinnen. Det är jag som bestämmer hur nästa fas ska bli och jag kan inte låta bli att tycka att det ska bli oerhört spännande.

Det må vara att det framträder ett och annat grått hårstrå i min lugg då håret växer fram under färgningen, att mina bröst numera är närmare knävecken än himlen, att min hud inte längre är så där len och mjuk som i ungdomen och att jag inte kommer undan med mina kurvor på samma sätt som Marilyn Monroe gjorde. Men herregud vad mycket livslust det finns i denna snart 39-åriga kropp! Tanken på att fylla 39 kittlar och några ålderskriser gör sig icke besvär. Livet är som det är och åldrandet tillhör spelreglerna. Jag kan inte förändra det och då känns det bättre att lägga energi på att leva fullt ut istället. Att ta tillvara på varje dyrbar sekund. Och ni kan tro att jag kommer att njuta av 39. Detta år som kommer att bli ännu ett av MINA år. Ett år jag ska hylla och hedra med livslust och glädje varje dag. Snart fyller jag 39 och jag har aldrig känt mig mer levande än just nu.

(Fotografi: Min plats i solen) 

Äppelmuffins

Igår bakade vi äppelmuffins här hemma och testade ett för oss nytt recept. Herrejösses, så goda de var! Pure heaven! Och jag tror att jag har drömt om dessa äppelmuffins hela natten. Helt klart de godaste äppelmuffins jag någonsin har ätit och de kommer utan tvekan att bakas fler gånger här hemma.

Men inte blir jag förvånad. Receptet kommer från Elisabeth Johanssons bok Min Äppelbok som är en guldgruva i dessa äppeltider. Jag har flera av hennes fina böcker fyllda med fantastiska bakverk som aldrig har gjort mig besviken utan tvärtom bjudit på underbara smakupplevelser. Hennes böcker rekommenderas å det varmaste.

Bara jag läste beskrivningen av dessa äppelmuffins var jag såld:

"Mycket goda äppeluffins med krispig smulpajtopping. Genom att steka äppelklyftorna blir de mjukare, saftigare och fylligare i smaken."

Och jag lovar, de levde upp till varenda ord och mer därtill. Receptet hittar du HÄR

(Själv hade jag inga pecannötter hemma utan tog istället hasselnötter vilket blev vansinnigt gott det med).

(Fotografi: Min plats i solen)

Söndag i oktober

En hel vecka har vi nu haft nattfrost. Jag tror många av oss skåningar blev lite tagna på sängen av kylan. Det fantastiska höstvädret med sommartemperaturer fick oss att glömma bort att nattfrost i oktober hör mer till vanligheterna än sommarvärme. I helgen fick det införskaffas vantar, mössor och halsdukar, så nu är vi rustade för de kalla morgnarna då vi tar steget rakt ut i ett magiskt vinterlandskap. Ack så vackert, men brrr så kallt!

Även våra två katter känner av temperaturskillnaden och tillbringar numera allra helst dagarna med att ligga nära, nära varandra i min och makens säng. Det känns som vi har en hel del att lära av djuren om hur vi borde bete oss nu när mörker och kyla sänker sig. Dra ner på tempot, hålla sig varm och vara nära.

Något som verkligen värmer är all den omtanke, generositet och uppmuntran som ni skänker mig både genom kommentrer här på bloggen men också genom fina, fina mail och kort/brev i brevlådan (vilken lycka det är att finna något annat än räkningar och reklam i lådan). Jag slutar aldrig förvånas över hur många underbara människor med stora, stora hjärtan det finns där ute i internetrymden. Ni är fantastiska! Tusen TACK! Ni anar inte hur mycket det betyder för mig och hur roligt det är att ni hör av er. Ni ger feedback, ställer frågor, delar med er, uppmuntrar och sprider så mycket värme och omtanke. Tack snälla ni!

Ett litet extra TACK vill jag rikta till Trillingnöten som fick mina tårar att strömma nerför mina kinder idag när jag öppnade min mail. Tack snälla du för dina otroligt värmade ord och en gest och omtanke som får mitt hjärta att svämma över (och mina tårkanaler). TACK!

Så hur kallt det än må vara utomhus just nu är iallafall bloggvärlden en plats fylld med värme, omtanke, glädje, uppmuntran och stora, stora hjärtan. Tack för att ni finns och en fin söndag till er!


(Fotografi: Min plats i solen)

One Day

Kvällen har vi tillbringat i biomörkret tilsammans med Emma och Dexter och filmen One Day/En Dag. Där i biomörkret har jag skrattat och gråtit, jag har med ett leende känt igen låtar och minnen från mitt London och jag har låtit mig beröras av Emma och Dexter och deras kärlekshistoria och vänskap.

Jag har tidigare här på bloggen skrivit om det kluriga med filmer som bygger på en bok. Ska man se filmen först och läsa boken sedan eller tvärtom? Blir man alltid besviken på en filmatisering? Det där varierar för mig.  Ibland blir jag fruktansvärt besviken om jag har läst boken innan. Ibland blir en filmatisering otroligt lyckad. Lika ofta har jag sett en film som bygger på en bok och genom filmen upptäckt boken eller ett författarskap.

Har du inte läst One Day tror jag att du kommer att njuta av denna kärlekshistoria. Du kommer att skratta och gråta och jag tror att du kanske kommer vilja läsa boken och fylla i de där pusselbitarna som du vet att du missar i en filmtisering. Har du läst boken har du redan en bild i ditt huvud och du har all förhandsinformation och självklart kommer du upptäcka att det finns saker och ting som inte finns med. Som har fått tas bort av tidsbrist. En film kan aldrig ge samma helhet som en bok. För mig är det helt ok. Det viktiga för mig är att känslan finns där och jag tycker att känslan finns där i denna film.

Jag tycker att Anne Hathaway och Jim Sturgess är mycket bra i rollerna som Emma och Dexter och har ett samspel som gör att jag tror på deras vänskap och kärlek. Känslan finns där och jag känner deras lycka, sorg, frustration, sökande och det speciella band de delar. Ja, jag tycker att det är en kärleksfilm väl värd att se oavsett om du har läst boken innan eller inte. Och boken, ja den är en succe som har tagit världen med storm. En kärlekshistoria. Som berör. Filmtrailer kan ses HÄR

(Bilder från www.moviezine.se)

Spread the pink love

Oktober har de senaste åren blivit månaden som går i rosa. Det är månaden för Cancerfondens årliga Rosa Bandet kampanj och insamling för att stödja forskningen kring bröstcancer. En insamling som pågår och behövs året om men som lyfts fram och hamnar extra mycket i fokus just i oktober. Överallt i handeln finns det rosa små sätt för oss att bidra till forskningen. Själv är jag väldigt förtjust i disktrasorna fyllda med kvinnorbröst. Ett vackrare sätt att torka av middagsbordet kan jag inte tänka mig.

För mig handlar inte oktober och Rosa bandet så mycket om de olika materiella saker som går att köpa i handeln. Jag bidrar på det lilla vis jag kan eftersom det är en kampanj som är vikig och betyder mycket för mig. Men framförallt är oktober månaden då mitt hjärta och minne går i rosa.

Just denna oktober skulle min väninna ha fyllt 40 år om hon hade överlevt kampen mot bröstcancer. Vi brukade skoja om det där med att bli äldre och om hur vi ville ha hela paketet med man, barn, hus och ett intressant arbete då vi var 40. Jag är glad att hon hann uppleva det innan hon dog. Hur hon sin sista tid var omgiven av oändlig kärlek från sin man, sin son, familj, vänner och arbetskamrater.

När tårarna kommer och saknaden är svår försöker jag att inte tänka på den svåra dödsångest hon led av. Rädslan att inte få se sin som växa upp. Att inte få vara där vid de stora stunderna i livet som då han tappar sin första tand, lär sig cykla, börjar skolan, lär sig läsa och skriva, hans första förälskelse och första brustna hjärta, studenten, bröllop, födelsedagar och julafton. Jag försöker att inte tänka på allt hon missar och allt vi inte får dela med henne utan istället fokusera på allt det fantastiska hon hann uppleva under sitt liv. Allt det fantastiska vi fick uppleva tillsammans med henne och hur hon gjorde oss alla till bättre människor med sin värme och omtanke. Hur hon alltid finns med oss trots att det är 5 år sedan hon dog. Ständigt närvarande.

I oktober är mitt hjärta och mitt minne färgat rosa och jag hoppas att dagen kommer då bröstcancer inte längre kommer innebära dödsångest för de kvinnor som varje dag får beskedet om att de har drabbats. Att dagen kommer då överlevnadsstatistiken kommer vara 100%. Vi kan alla bidra till att göra det till en verklighet genom att stödja forskningen till förmån för bröstcaner.

Och för guds skull kvinnor, gå aldrig till sängs på kvällen utan att känna på era bröst. Lär känna varenda millimeter och upptäcker ni något som inte är som det ska så sök hjälp genast. Livet kan aldrig vänta!

(Fotografi: Min plats i solen)

Det finns en plats ...

Det finns en plats på Fredriksdal i Helsingborg som jag tycker extra mycket om. Det är en plats där det lila och gröna härskar, Där breder enorma hav av Jätteverbena ut sig. De långa och ståtliga blommorna böljar fram i den ljumma septembervinden.

Stora runda cirklar av lavendel omringar jätteverbenan och sprider en doft som är helt magisk. Jag kan inte låta bli att dra mina fingrar lätt över de runda häckarna och känna den där ljuvliga doften som skänker sådant lugn.

Det är inte bara jag som förtrollas av denna plats. Var jag än tittar fladdrar vackra fjärilar. De flyger från blomma till blomma. Och hela tiden hörs ett tyst surrande från alla de bin och humlor som fullständigt berusade tar för sig av detta lila och gröna hav.

  

Jag slår mig ner på en av de bänkar som finns kring detta område och njuter av allt det vackra. Av dofterna, färgerna, solen och den varma vinden denna dag i början av september. Solar mig en stund och känner tacksamhet över allt det vackra som finns i mitt liv. All kärlek, vänskap, skratt och tårar. All styrka, mod, inspiration och livslust.

Mitt liv består av alla färger. Hela paletten. Jag älskar dem alla. Och mitt i detta vackra hav av lila och grönt påminns jag av hur färgstarkt och vackert mitt liv är. Att jag är den som målar min egen tavla och som bestämmer hur den ska se ut. Och att jag aldrig får förlora tron på det magiska här i livet. Allt är möjligt. Tre viktiga ord att bära med sig och att njuta av en dag i solen mitt i ett hav av jätteverbena och lavendel.

(Fotografi: Min plats i solen)

Det är mycket just nu ...

Sandra Bullock är inte bara en fantastisk skådespelerska. Hon är klok också. Jag jobbar med de där bitarna. Varje dag. Och jag blir bättre hela tiden. Ett steg i taget.

Om helgen var mycket "bara vara", familjetid och äpplen har veckan börjat i raketfart. Jag känner mig som en av de där rosa kaninerna i Duracell-reklamen som gick på tv för en hel massa år sedan. Jag trummar på och trummar på hela dagarna och på kvällarna tar mitt batteri slut och jag faller i säng helt utmattad och sover som en stock. Totalt urladdad. Vissa dagar/veckor är sådana. Intensiva. Och Duracell-kaninen trummar på.

Men i morgon står bara en enda sak på schemat: att skriva på min bok. Tänk att man kan få abstinens av att inte få skriva. Det får jag. Och jag blir olidlig. Jag blir på dåligt humör och glittret i ögonen försvinner. Jag blir en pina för min omgivning. Med andra ord är det inte bara jag som ser fram emot att jag åter igen ska trumma på tangenterna i morgon.

Nu blir det favoriten "The Notebook" (Dagboken-jag sökte dig och fann mitt hjärta) på TV11 (kärleksfilm när den är som absolut bäst), Ninas citronskorpor (hjälp, vad goda de är, utan tvekan vanebildande) och en kopp te. En trevlig tisdagkväll till er alla!

(Bild från sbullock.net)  

En helg på landet

Vår helg här på landet kan sammanfatts med två ord: äpplen och familj.

Det har blivit mycket äpplen i helgen. Trots den där köldknäppen i maj har vi fått fantastiska äppleskördar denna sommar och höst. Träden dignar av röda, gula, rosa, gröna och nästan vita äpplen och vi hinner inte med att ta hand om alltihop. Det finns på något vis en gräns för hur mycket äpple, äppelkakor, mos och annat man orkar göra och äta. Därför bestämde jag mig i helgen för att lämna iväg ett gäng för musttillverkning. Jag och en av katterna klättrade upp och ner på stege (jo, även katten) och plockade för glatta livet, körde skottkärra och tömde i äpplelådor. När jag inte nådde längre stod jag där vajandes på stegen med en kratta i händerna och skakade ner äpplen. Katten sprang förskräckt fram och tillbaka mellan nerfallande äpplen och grannarna undrade väl om jag blivit fullständigt tokig. Sedan en tur till musteriet och invägning. Hela 70 kilo äpplen blev det minsann! Nu finns det gott om flaskor med god äpplemust i matkällaren.

Det har också varit fokus på familj i helgen. Bara vår lilla familj. Det är så mycket man vill hinna med på helgerna. Många att träffa, mycket att göra och väldigt roligt alltihop. Men ibland är det skönt att ha en helg emellanåt utan några måsten, borde och inplanerade aktiviteter. Bara vara och ta det lunt tillsammans. En sådan helg har det varit. Maken och döttrarna storhandlade tillsammans medan jag fick en stund för mig själv med dammsugaren, dammtrasan och en cd-bok. Jag och döttrarna bäddade ner oss under täcken i soffan på lördagseftermiddagen och åt popcorn, drack äpplemust och tittade på kärleksfilm och suckade. Idag for hela familjen iväg på oplanerad utflykt innehållandes matmarknad, Skånes Djurpark och lunch utomhus i solskenet. Dessutom frossade vi fullständigt hämningslöst i glass till efterrätt där i solskenet. Lovely!

Nu har vi laddat batterierna ordentligt och känner oss redo att ta oss an en ny vecka. Men först ska vi krypa ner i soffan och återstifta bekantskapen med "Gilmore Girls" och bara vara en stund till. Det behöver våra höstförkylda kroppar. En fin söndagskväll önskar jag er alla!


(Fotografi: Min plats i solen)

October

Jag tycker om oktober. Vissa skulle hävda att det är för att det är min månad och till viss del har de rätt. Födelsedagsmånaden har ett speciellt skimmer över sig. Månaden som jag räknade ner till då jag var liten eftersom den innehöll MIN dag. Så redan där hade oktober mig fast och övertygad om dess skönhet. Men min kärlek till oktober är större än så. Jag älskar den explosion av färger som sker i naturen i oktober. Då naturen antar de där gula, orange, röda, gröna och bruna färgerna. Då löv faller från träd och virvlar runt mig där jag går. Då vi räfsar ihop stora lövhögar i trädgården och hoppar och dansar i lövregnet tills alla löv ligger utspridda i hela trädgården igen. Oktober då vädret är så där härligt oförutsägbart. Strålande solsken från en klarblå himmel, frostnätter, dagar då regnet står som spön i backen och höststormar som får fönsterrutorna att skallra, ja oktober kan innehålla dem alla. Jag tycker om den höstkänsla som oktober ger mig varje år. En tid för mer kläder utan att för den skull bylsa på mig, tänd brasa, mer läsande, filtar, tända ljus, te, husmanskost med höstkänsla, spel, äpplen, inomhusaktiviteter, tid för vila och återhämtning och en tid för kreativitet. idéer och skapande. Ja, det råder ingen tvekan, jag har en pågående och livslång kärleksaffär med månaden oktober.

Enligt min äldsta dotter finns det en filmscen som är den bästa i filmhistorien och den måste jag helt enkelt dela med mig av denna fredag. En scen som mer än någon annan beskriver den där underbara känslan av fullkomlig lycka och glädje. En känsla jag vill skicka med er alla in i helgen och en önskan om en fantastisk helg trots några regnskurar här och där. Kika HÄR

(Fotografi: Min plats i solen)

Höst

I helgen plockade vi ner våra två hängmattor. En sista svängom blev det där under äppelträden och sedan tog vi ner dem. Lite sorgligt, för vi älskar de där hängmattorna och att ligga där och gunga i takt med livet. Men det var dags. Hösten är utan tvekan här. Träden dignar av äpplen och barnen klättrade för att nå de allra godaste. De klarröda Ingrid Marie som växer högt upp. Solen och värmen som kom på besök i förra veckan var ljuvlig och vi njöt av varenda stråle och varenda grad, men vi insåg också att det mest troligt var de sista riktigt varma och torra dagarna. Att det är dags att göra trädgården iordning inför höststormar och vinter. Att ta steget in i viloperioden. Då det är dags för återhämtning och att samla kraft och energi.

Det gäller inte bara trädgården utan det gäller i allra högsta grad även mig själv. Dagarna blir kortare och jag måste dra ner på listan över saker jag vill göra och hinna med. Det är svårt det där. Att anpassa sig och lyssna på kroppen. Att prioritera. Jag har bestämt mig för att ta tag i en del av de där sakerna jag har varit dålig på sistone. Jag har varit dålig på att höra av mig till mina vänner. Förlåt mig! Skrivbubblan har en tendens till att ta över, göra mig lite egoistisk, och jag fastnar med ett ben i min fantasivärld och ett i den verkliga. En del av mig som fokuserar på ord, scener, karaktärer och driv framåt och sedan den andra delen av mig som fokuserar på läxläsning, matlagning, tvätt, städ och att bara vara och leva här och nu tillsammans med tonåringar, man, djur och ett hus som är i behov av mer TLC än jag kan erbjuda just nu. Men jag har inte glömt bort er och nu när mörkret sänker sig utomhus ska jag bli bättre på att svara på mail, brev, kort, sms och ringa till er. Se till att de där fikastunderna blir av. Vårda vänskap och själ! Skratta, gråta, trösta, glädjas och bara vara en del av varandras liv. Tack för att ni alltid finns där!

Ett stort tack vill jag också rikta till er som tog er tid att kommentera mitt förra inlägg. Ni är pärlor! Tack för att ni delade med er av era tankar. Dorro, det kommer att komma ett inläg med din rubrik här. Tack för den! Sedan förstår jag av era kommentarer att det ni är mest nyfikna på är min bok och det är faktiskt en av de saker jag delar med mig minst om här på bloggen. De som vet vad min bok handlar om kan räknas på en hand och så kommer jag låta det förbli tills den är klar för att läsas och bedömas av andra. Men däremot kommer jag ta mig an Oljekritan/Karinas funderingar och skriva lite mer om min skrivprocess och hur jag arbetar med skrivandet av min bok. Tack snälla för att ni tog er tid och för alla värmande ord som lägger sig som bomull kring mitt hjärta.

Förlåt för att det blir mycket blombilder just nu. Jag kan bara inte låta bli och idag blir det återigen höstens favoriter: Höstanemoner. De skänker mig lugn och jag njuter av att se dem vaja i vinden och sträcka sig mot solen. Så otroligt vackra och sorgsna på en och samma gång. Precis som denna låt som i denna version träffar mitt hjärta hårt, naket och med smärtsam skönhet. Hans röst (jo, han börjar sjunga vid 1.20) förmedlar den där sårbarheten, smärtan och det vackra som knockar mig fullständigt denna tisdag i oktober då de färgsprakande löven faller i solskenet. Lyssna HÄR

(Fotografi: Min plats i solen)

Utmaning

Nu har jag snart bloggat i 1 år och 8 månader (helt galet egentligen) och några av er har varit med sedan mina första stapplande steg i bloggvärlden och många av er har tillkommit längs vägen. Ni anar inte vad glad,förvånad och ödmjuk jag känner mig över det faktum att ni kikar in här hos mig och ibland även tar er tid att lämna några ord. Tänk vad de där komentarerna värmer gott och uppmuntrar till fortsatt bloggande. Och alla ni som aldrig lämnar någon kommentar, ni betyder lika mycket ni. Det är roligt att ni kikar in och att lämna kommentarer är helt valfritt. Men visst är jag lite nyfiken på vilka ni är så ni får gärna säga hej.

Min blogg är precis lika spretig nu som den var då jag började blogga och ibland undrar jag vad det är som får er att kika in här för det är ju verkligen en salig blandning jag skriver om. Vardag, allvar, humor, fotografi (jag måste erkänna att jag tycker det är lite kul att fotografera och funderar på att gå en kurs och lära mig mer), skrivande, trädgård, film, böcker, mat, kokböcker, musik och en massa annat. Spretigt så det stänker om det! Detta är ju jag så jag fortsätter på det spretiga spåret.

Det är så lätt att man fastnar i sina invanda spår även då det gäller bloggandet därför vill jag i detta inlägg be er om att ge förslag på önskerubriker på inlägg. Vad vill ni att jag ska skriva om helt enkelt? En bestämd rurik, en fråga, ett ämne, något jag har skrivit om tidigare men som ni nu saknar, något jag aldrig har skrivit om, något ni vill veta mer om mig? Ni bestämmer! Ni får komma med hur många förslag som helst. Antingen i en kommentar till detta inlägg eller i ett mail till: minplatsisolen@hotmail.se  Spännande att se vad ni kommer på och är nyfikna på och en intressant utmaning för mig. Precis vad jag behöver just nu då jag känner att jag börjar gå på tomgång i mitt bloggande. Så klura på mina vänner och överraska och utmana mig!

(Fotografi: Min plats i solen)

Funkar det ej att kommentera?

Det går fortfarande inte att kommentera hos en del av er bloggare. Det gäller er bloggare som har blogspot-adress och som har kommentarfältet inbäddat under inlägget och som har ordverifiering. När man försöker kommentera hos er så försvinner bara kommentaren så fort man klickar på kommentera (det går dock att gilla inlägget hos dem av er som har den möjligheten). För att era läsare ska kunna kommentera hos er så kolla först så att ni INTE har rutan "Håll mig inloggad" ikryssad i rutan där ni loggar in er på er blogg. Har ni den ikryssad så ta bort krysset. Har ni inte den ikryssad så gå till inställningar på instrumentpanelen och ta bort ordverifieringen för kommentarer (för de flesta som har inbäddat kommentarfält men utan ordverifiering går det att kommentera). Vill du vara på säkra sidan att det ska gå och kommentera hos dig så ändrar du även till ett pop-up fönster för dina kommentarer. Allt detta gör du under fliken inställningar. Har du som jag bytat till det nya gränssnittet måste du växla tillbaka till det gamla gränssnittet och göra dina inställningar, spara och sedan växla tillbaka till det nya gränssnittet. Förhoppningsvis kommer dina läsare sedan kunna kommentera hos dig eftersom det inte har varit några problem med att kommentera hos de som har pop-up fönster och som inte har ordverifiering. Så har du inbäddat kommentarfält (så som jag hade tidigare) med ordverifiering kolla dina inställningar. Lycka till!


(Fotografi: Min plats i solen)

Skörd i morgondimman

Tidigt i morse, medan morgondimma och dagg fortfarande låg som ett skyddande täcke över det skånska landskapet, skördade jag mina allra första kronärtskockor någonsin. Lite högtidligt kändes det allt och det var med stolthet jag skar av de är kockorna. För i början av året då jag sådde de där fröna i mitt lilla växthus av plast och placerade det i ett söderfönster undrade jag om det någonsin skulle bli några kronärtskockor. Skulle jag klara av det? Och inte såg plantorna mycket ut för världen då jag satte ut dem i köksträdgården i början av sommaren men för varje dag har de växt sig allt starkare och större och i morse var det så dags. Mer närodlat och nyskördat kan det inte bli. Nu är bara frågan hur vi ska tillaga dem på allra bästa sätt? Några bra tips? Hittills har jag bara fått rådet att koka dem och servera med smör. Det är kanske det bästa sättet att äta dem på? Alla tips ermottages med tacksamhet för fler kronärtskockor väntar på att skördas och jag är fullständig nybörjare på det här med kronärtskockor. Men en väldigt stolt sådan.

(Fotografi: Min plats i solen)

Vinnaren

Ett stort TACK till alla er som ville vara med i utlottningen av Macarons Cupcakes Cakepops av Mia Öhrn. Månaden oktober har inletts med högtidlig lottdragning här hemma och vinnaren av denna lilla smällkaramell till bakglädje är: Min tekopp . Ett stort grattis till dig! Maila mig din adress på: minplatsisolen@hotmail.se och boken skickas hem till dig direkt.

Tack till er alla för att ni ville vara med och ha en solig och fin lördag!

(Bild från www.adlibris.com och text av Min plats i solen)