Brev till alla nyblivna mammor

Jag må numera vara en tonårsmamma men trots det minns jag det som igår. Hur det var att vara nybliven förälder och småbarnsmamma. Idag när jag ser tillbaka gör jag det med ett leende och värme, men en liten, liten bit av mig är lite sorgsen över att det inte fanns någon som talade om för mig att jag dög som jag var och att allt inte är underbart och gulligt hela tiden. Men att det är som det ska. Att det är ok. Inte en enda gång under alla föräldragruppssamtal, utbildningar eller samtal med andra mammor pratades det om det svåra, det jobbiga. Istället lindades allt in i ett skimmer av lull vilket bidrog till att många av oss led och kände oss otillräckliga i tysthet som nyblivna mammor. Idag vet jag att det är mycket bättre, men fortfarande är det lite tabu, fasader ska hållas uppe och istället för att tala om det svåra visas det upp stylade småbarnsrum, trendiga kläder, barnvagnar och leksaker till de små. Jag blir ledsen över att se nyblivna mammor idag duka under av alla krav de tror att de måste leva upp till. Av en felaktig bild av hur de tror att det ska vara och hur de hela tiden förlorar mot den bilden. Nej, det är dags att vi kvinnor börjar vara snälla mot varandra och vågar erkänna att livet som småbansmamma inte är så glamoröst som de glansiga magasinen vill få oss att tro. Låt inte de kommande nyblivna mammorna gå till sängs med ett dåligt samvete varje kväll.

Brev till alla nyblivna mammor



Du sitter där med ditt vackra och efterlängtade barn och borde vara (och förmodligen är) den lyckligaste kvinnan på jorden men trots det kan du utan förvarning helt plötsligt brista ut i gråt och du har ingen aning om varför. Lika snabbt svänger humöret tillbaka till absoluta lycka. Hormonerna rusar runt i kroppen som om det vore ett tävlingslopp och du hinner inte med. Med såriga bröstvårtor av amning eller dåligt samvete för att du inte kan eller vill amma och ögon som hänger nere vid knävecken efter vaknätter med ett barn som inte vill sova eller ännu värre, som har kolik, känner du att detta inte riktigt var vad du hade förväntat dig. Att du skulle vilja ta en paus och när du kommer tillbaka är allt som det ska vara. Nu inser du vilken lyx du levde i då att gå på toaletten, duscha, sova en hel natt och äta en varm måltid var en självklarhet. Mannen tycker att du är vackrare än någonsin. Kvinnan som har burit och fött fram hans barn. Han räknar dagarna tills dina stygn faller av och ser fram emot att återuppta sexlivet där ni slutade. Själv har du aldrig känt dig osexigare med din degklump till mage, bröst som sprutar ut mjölk bara man tittar på dem, hår som aldrig hinner tvättas och än mindre trimmas och toalettbesök som på grund av de där stygnen är ett äventyr varenda gång. Och i dina mörkate stunder funderar du allvarligt på om inte dina nedre regioner borde klassas som förbjudet område för din man hädanefter. Dessutom bidrar inte matresterna under strumporna, bebiskräk på axlarna,den enorma tvätthögen, bajsblöjor och dammråttona som flyger överallt till någon större sexlust. Mat som ska handlas, lagas, tid att vara social med sin omgivning och alla som hela tiden säger att det är viktigt att få egen tid. När då? Du hinner ju inte ens gå på toaletten ifred under två minuter. Ett ständigt dåligt samvet, ångest och otillräcklighet breder ut sig och min vän, det är inte konstigt att tårarna faller emellanåt. Men du är INTE ensam! Vi går alla igenom allt eller delar av ovanstående. Det är tufft, jobbigt och det är helt ok att säga det högt. Det får dig inte att älska ditt barn mindre, det gör dig inte till en sämre människa och det gör dig inte mindre lycklig över att ha blivit förälder. Mitt i allt det fantastiska och underbara finns också det jobbiga, svåra och överrumplande. Det är som det ska och jag lovar dig att om du vågar prata om det, be om hjälp och härdar ut de tuffa tiderna så kommer det att bli så mycket bättre. Småbarnstiden är tuff för alla. Det finns en anledning till att många par skiljer sig under den perioden. Det är en tid som prövar oss till det yttersta. Men det blir bättre. För föräldraskapet är en fantastisk resa som otroligt nog bara blir bättre och bättre hela tiden. Varje guldålder avlöses av en ny. Jag lovar! Var inte så hård mot dig själv. Du och din partner är de bästa föräldrar ert barn kan ha och det viktigaste av allt: du duger som du är. Glöm aldrig bort det!


(Bild från www.tumblr.com)

Strul

Just nu är det något som gör att jag inte kan kommentera hos många av er. Jag skriver en kommentar och klickar för att publicera och då försvinner allt bara. Jag har förstått att fler har samma probem och att det tydligen är svårt att kommentera här hos mig också. Förhoppningsvis får de ordning på det hela snart men om ni undrar varför ni inte hör ifrån mig beror det helt enkelt på att jag inte kan kommentera. Men jag läser och fortsätter att försöka. Skam den som ger sig!

Är det någon som vill vara med i utlottningen av "Macarons Cupcakes Cakepops" av Mia Öhrn men inte kan kommentera skicka mig ett mail på: minplatsisolen@hotmail.se  så är du med i utlottningen. Och är det någon som vet om jag har missat någon inställning, har något ikryssat som inte ska vara ikryssat eller vad det nu kan vara som strular så får ni gärna också skicka ett mail och berätta.

Ha en fin torsdag önskar den ofrivilligt tysta Lotta!

(bild från www.tumblr.com) 

Jag tycker inte om att springa

Jag önskar innerligt att jag vore en av alla de människor där ute som snörar på sig löparskorna och ger sig ut för att springa en runda och som kommer tillbaka med härliga rosiga äppelkinder och som från hjärtat säger att de har njutit av att springa en runda. Tänk om jag vore en av er. Men det är jag inte. Nej, jag har aldrig varit och inser nu vid 38 års ålder att jag aldrig kommer att bli någon löpare. Inte på någon nivå alls. Vissa sanningar är tydliga från början och detta är en av dem. Jag tycker inte om att springa!

Vi fick springa mycket på gymnastiklektionerna i skolan och jag hatade det. Jag tyckte om gymnastiken (ok, jag erkänner, jag hatade även den där förbannade stången som man skulle snurra upp sig på underifrån, en kunskap jag har klarat mig alldeles utmärkt utan i livet så här långt men vem vet, kanske hemsöker den mig på hemmet en dag...) och jag kunde springa hur mycket som helst i en fotbolls-, handbollsmatch eller liknande. Nej, det var det där monotona löpandet runt, runt på en idrottsplats eller på en motionsslinga i skogen på tid som jag avskydde. Jag är tävlingsmänniska och jag gillar utmaningar men smärta är inte min grej och dessutom fick jag aldrig de där rosiga äppelkinderna. Nej, jag ser ut som en fullmogen tomat efter löpning och fysisk ansträngning. Bilar bromsar in av förskräckelse då de ser mig och så kan vi inte ha det. Nej. Jag fann istället min kärlek i promenerandet (vilket ord egentligen, låter som jag är ute och gå i sakta mak med en väninna under parasoll och i frasig långklänning) och jag vet att det nu finns de löpare där ute som fnyser åt oss som väljer motionsformen promenad/gång/powerwalk eller vad man nu vill kalla det men då tröstar jag mig i citatet ovan. För jag tycker verkligen inte om att springa och lika lite som jag inte kommer att plötsligt börja tycka om brysselkål kommer jag inte plötsligt att bli en löpare. Men jag beundrar alla er som springer. Ni är hjältar i mina ögon. Och själv klår jag iallafall de som ligger på soffan. Jag sa ju att jag är en tävlingsmänniska! ;)

(Bild funnen HÄR )

Knäckig äppelpaj

Äppeltider är härliga tider. Träden dignar av mängder med frukt och vi plockar och plockar och vi äter äpple till det mesta i matväg just nu. Äppelbitar till all mat med curry, äpple i filen, stekta äpplen till pannkakorna (tack snälla Skridskoänkans glada dagar för tipset, gudagott var det) och äppelpaj så ofta vi kan utan att skämmas. Idag, en helt vanlig tisdag i september, lyxade vi till det med vår absoluta favorit: Knäckig äppelpaj. Ja, nog är äppeltider härliga tider alltid!

(Fotografi och text: Min plats i solen)

Musik & minnen

Jag vet inte hur det är med er men själv kan mycket av mitt liv härledas till musik. Musik har alltid varit en viktig del i mitt liv. Det spelades alltid musik hemma när jag var liten och radion i köket stod på alla vakna timmar under dagen. Som barn fick jag följa med på många konserter och själv lyssnade jag på Upp till 13, Tracks och närradion. Veckopengen sparades till att köpa singlar och Lp-skivor och när jag blev äldre gick jag och kompisarna på konserter. På helgerna dansades det oavbrutet i timmar på något disco. Musiken har alltid funits där. Det gör den än idag om än på ett annat sätt. Det blir inte så ofta konserter idag och skivinköpen är inte speciellt många och besöken på disco obefintliga. Låtlistan på Spotify är lång men jag hiner inte lyssna lika ofta som jag skulle önska. Radion står däremot på i köket dygnets alla vakna timmar precis som då jag växte upp. Istället är det döttrarna som går igenom de musikfaser jag själv gick igenom som ung. Att hitta sig själv och den man är med hjälp av musik och texter. Jag ler igenkännande och minns hur det var att tycka om en låt eller ett band så myket att man spelade den/de om och om igen. Tiden då man klistrade väggarna i tonårsrummet fulla med bilder av den snygge sångaren och kunde alla texter utantill. Jag gjorde det och nu gör mina döttrar det.

Alla de människor som finns i mitt liv har jag sammankopplande med en låt eller en artist/grupp. T.ex. tänker jag alltid på min tonårsbästis när jag hör låten "Neverending story" med Limahl spelas. Jag gav henne den singeln i födelsedagspresent och jag minns hur vi satt på hennes säng och spelade kort och lyssnade på skivan på hennes skivspelare om och om igen. Kväll efter kväll.

Björn Skifs låt "Krama Dej" kan jag och döttrarna numera inte höra utan att tänka på maken och då han med hörlurar på sjöng den högt en kväll på Gotlandsfärjan för alla som var närvarande i salongen. Listan kan göras hur lång som helst. Alla i min närhet har jag en musikkoppling till och det är faktiskt inte så dumt alls eftersom jag alltid kommer att tänka på dem då just deras lår eller artist spelas på radion, affären eller liknande. En låt, ett leende och minnen som sköljer över mig. Livets skatt! Och ibland blir jag påmind om att det var längesedan jag hörde av mig till just den personen och slår en signal eller skickar ett kort. Bara för att. Jag är tacksam för att musiken finns i mitt liv och hjälper mig att minnas människor, platser och upplevelser. En svängande tidsmaskin som jag gärna tar en åktur med ibland!

(Bild hittades här )

Energidag

I går hade jag en av de där dagarna då kroppen verkar ha hur mycket energi som helst och allt började med den här lille filuren på morgnen. Den här lille fladdermusen hängde på väggen och sov bredvid kattungen i gamla kaninburen som våra utomhuskatter använder som sovplats. Dottern fann honom när hon skulle ge katterna mat och där stod vi sedan allihop och beundrade denna fascinerande lille krabat som hängde upp och ner och sov i godan ro. Att vi har fladdermöss här var ingen nyhet. Är man ute på kvällen när det är mörkt kan de komma svischande förbi och man hör ljudet av dem, men så här nära har vi aldrig tidigare kunnat titta på dem. Kattunge och fladdermus var dock en något oväntad kompisrelation men de verkade trivas utmärkt med att dela sovplats.

Sedan fortsatte dagen med skrivande och en skön känsla när jag avslutade det kapitel jag höll på med. Någon gång på eftermiddagen tog sig det där energiflödet sig i uttryck i att jag fick för mig att äntligen ta tag i skafferiet i matkällaren. Jag har länge tänkt att jag skulle måla om hyllor och väggar och varför inte här och nu? Sagt och gjort. Köksbordet belamrades med hela skafferiets innehåll och jag satte igång. Iförd solglasögon (ja, det var det närmaste jag kom till skyddsglasögon) slipade jag hyllor och väggar och efter att ha torkat av målades alltihop vitt. Vilken skillnad! Snyggt och fräscht blev det!

Kvällen avslutades med film tillsammans med döttrarna, Charlie St Cloud, en film om kärlek, sorg, om att släppa taget och gå vidare. Behöver jag säga att jag grät så att tårarna sprutade. Ibland kan det vara rätt skönt att få gråta av sig lite till en film och det kändes helt ok denna energidag som var min måndag. En bra start på veckan.

(Fotografi: Min plats i solen)

Utlottning!

Efter en helg helt och hållet i bokens tecken tycker jag att det känns passande att avsluta helgen med en utlottning och med tanke på min passion för kokböcker var det ingen tvekan om vilken typ av bok jag skulle lotta ut. Valet föll på Mia Öhrns senaste bok Macarons Cupcakes Cakepops. En härligt färgsprakande smällkaramell fylld med godsaker som alltid när det gäller Mia Öhrn. Lämna en kommentar till detta inlägg senast kl.10.00 den 1 oktober om du vill vara med i utlottningen av Macarons Cupcakes Cakepops. Lycka till!

(Bild från www.adlibris.com + text av Min plats i solen)

En dag på bokmässan

Längsta kö - Utan tvekan den till damernas toalett och kön till restaurangen och andra serveringsställen.

Varmast - Mässhallarna. Hjälp, så varmt det kan bli när så många människor trängs på en och samma yta.

Bästa kokboksköp -  Självklart fick några nya kokböcker följa med hem och mitt utan tvekan bästa köp var Systrarna Eisenmans Mingelmat . Deras fyra tidigare kokböcker (Två systrars söta, Soppor, bröd & röror, Vinterns söta samt Sommarens söta) är stora favoriter här hemma och jag hyser inga tvivel om att deras 565 recept på snittar, snacks och smårätter kommer att bli lika populära. Och fotot av Roland Persson är helt magiskt. No doubt about it - my best buy!

Godast - Buffén i restaurangen. Alltid lika god och prisvärd mat, duktig personal och vilken lycka att njuta av god mat och vila fötterna och kolla in sina inköp innan det är dags att ge sig ut i mässhallarna igen.

Kändisspaning - På mässan vimlar det av kändisar överallt. Författare, skådespelare, musiker, kockar, tv- och radiopersonligheter och många fler vimlar runt och överallt hör man människor säga: "SÅG DU vem det var?". På bilden ovan Emma Wiklund som pratar om sin bok om skönhet. Lika vacker som alltid.

Mest passionerade - Roine Magnusson, Åsa och Mats Ottosson som berättade om sin bok Kor - en kärlekshistoria med sådan inlevelse och passion att människor hela tiden fingrade på deras bok och själv funderade jag allvarligt på att skaffa mig en ko efter att ha hört dem. ;)

Mest nyfiken på - Rikard Wolffs självbiografi Rikitikitavi. Jag har alltid gillat Rikard Wolff och efter att ha hört honom prata om sin bok på mässan blev den ett måste att införskaffa. Nu hamnar den överst i bokhögen på nattduksbordet. Cd-skivan som medföljer boken kommer att spelas mycket här hemma. Framförallt Pojken på månen som är makens stora favorit.

Heja - Det satsas på ungdomsromaner och som tonårsmamma värmer det mitt hjärta och de läshungriga tonåringarna frossar bland alla bra böcker som det finns att välja på. Äntligen har förlagen insett att det måste finnas bra böcker för ungdomar om de ska behålla sin läslust och gå vidare till vuxenlitteratur.

Yrsel - Det är så mycket böcker. Överallt. Till slut orkar hjärnan inte mer. Trötta fötter, ingen luft och ett huvud som snurrar av böcker, författare, signeringar, samtal och framträdanden. Dottern summerade trött dagens sardinumgänge i mässhallarna:"Imorgon vill jag inte träffa en enda människa!".

Trevligast - Tareq Taylor som verkligen tar sig tid och är mån om de som köpt hans kokbok och signerar med stor glädje och värme. Inspirerande att se! 

Bästa trädgårdsbok - Jag har länge gått och tittat på Köksträdgårdens historia av Marie och Björn Hansson och nu äntligen slog jag till. En bok att inspireras av i höst och vinter.

Intressanta nyutgivningar - Jag gillar helt klart trenden med nyutgivningar av klassiker. Och inte bara med hård pärm utan också i pocketform. Klassiker som är värda att läsas många gånger och återupptäckas av nya generationer. En av mina favoriter är Flugornas Herre av William Golding. Jag minns hur jag sträckläste den  högstadiet och hur den både skrämde och fascinerade mig. Ständigt lika aktuell och viktig. En klassiker alla människor borde läsa någon gång.

Gladast - Sören Olsson och Anders Jacobsson som bland annat skriver Suneböckena. Jag har tidigare här på bloggen berättat att döttrarna egentligen har växt från böckerna om Sune men att vi ibland kryper ner under täcket och har högläsning och skrattar så att vi gråter. Vi älskar de där böckerna och vilken lycka då vi fann en nyutgiven på mässan och Sören och Anders som signerade den åt döttrarna och fick dem att le stort. Tack för alla skratt och mysiga stunder ni och Sune ger oss!

Bästa fynd - Om man som jag gillar att läsa böcker i både pappersform och via cd är mässan det perfekta stället att fynda på. Att köpa cd-böcker är en ganska dyr historia men på mässan hittar man nya böcker (som Jonas Moström) till billigt pris och äldre böcker (som En Dag, Niceville och Just Kids) till nästan skamligt billiga priser. Ett perfekt fyndtillfälle!

Mesta doft - På 2:a våningen huserar kockarna och hjälp, vad gott det luktar när man kliver av rulltrappan. Inte konstigt att kokböcker fick följa med hem. ;)

Rutinerade besökare - Döttrarna som numera vet vilka ställen att beta av först för att slippa folkmassorna längre fram på dagen. Vilka vägar att gå och var man kan fynda. Bokmässebesökare med koll! ;)

Årets trend -  Helt klart reklam för förlagets böcker i form av tablettaskar. De fanns överallt kändes det som och alla gick runt och tuggade. Vi också. Min favorit blev lakristabletterna i Cirkelns ask.

Tröttast - Våra fötter. Man går och går och står och står. Inte konstigt att fötterna värker och svullnar. Nu ska jag tigga till mig lite fotmassage av maken och skämma bort mina fötter lite efter allt deras slit under dagen.

Bäst - Bokmässan är helt galna dagar men också en helt fantastisk möjlighet för författare att möta sina läsare, för författare och branschfolk att träffa varandra och dagar då boken och det skrivna ordet står i fokus. Galet intensivt men också charmigt galet. En tradition som hör hösten till.

(Fotografi: Min plats i solen)

Att göra någon annan glad

Det är inte mycket som slår glädjen i att få RIKTIG post. Inte sådan post som plingar på datorn eller som signaleras av en trudelutt eller ett pling i din mobil. Nej, ni vet sådan hederlig gammal post som delas ut i de där lådorna som kallas brevlådor. Och då pratar jag inte post i form av räkningar och reklam. Nej, jag pratar om en värmande hälsning som någon har tagit sig tid att knåpa ihop för hand och sedan har satt frimärke på och begett sig till en brevlåda eller liknande för att posta. En värmande hälsning som kan få mottagaren att le stort en hel dag. En hälsning som kostar så lite men betyder så oerhört mycket.

Just en sådan hälsning fann jag i brevlådan från bloggvännen Anna med den inspirerande bloggen Bokcaféet i byn . Ett fantastiskt vackert och färgsprakande kort innehållande ord fyllda med sådan värme, omtanke och generositet att tårarna rann nerför mitt ansikte när jag läste. En underbar stor bloggkram som har fått mig att le stort hela dagen. Tack snälla Anna! Och tack för att du påminde mig om hur enkelt man kan sätta guldkant på en annan människas dag och hur roligt det är att göra någon glad. En liten gest som betyder så oerhört mycket! Jag kommer följa ditt exempel och uppmanar er andra att göra detsamma. Skriv en rad till någon som betyder mycket för dig eller någon som du tycker förtjänar ett glädjeskutt när de tittar i brevlådan nästa gång. Att sätta guldkant på en annan människas dag kostar så lite.


(Bild 1 www.tumblr.com och bild 2 Min plats i solen)

Torsdagströtthet

Om det finns någon dag som är lite extra svajig här hemma är det torsdagar. Efter en intensiv arbetsvecka för både vuxna och ungdomar börjar våra huvuden bli fulla med läxor, information, ord, deadlines, måste och borde. På torsdagarna brukar tröttheten ge sig till känna. Torsdagkväll ligger vi uppkrupna i soffan, tittar på Expedition Robinson och en längtan efter den där gyllene fredagen sprider sig. Och visst är det lite lustigt det där att torsdagens trötthet brukar vara som bortblåst på fredagmorgon. Fredag då kickar helgen igång och med ens fylls kroppen av energi och ny kraft. Helg - vilket härligt påhitt det är!

Denna helg har vi längtat lite extra efter. Helgens stora begivenhet är bokmässan i Göteborg. En familjetradition som startade innan döttrarna föddes men som de senaste åren har utökats till tre generationer kvinnor som tillsammans med tusentals andra trängs i mässhallarna, svettas, bläddrar i och fingrar på böcker, får våra favoriter signerade av författarna, bär kilovis med inhandlade böcker, får blåsor på våra fötter och trötta åker hem vid dagens slut. Trötta efter denna alltid lika galna upplevelse men nöjda och glada. 

Det blir inte bara böcker denna helg. Det blir även film. En lättsam kärlekskomedi med bl.a. favoriterna Ryan Gosling och Julianne Moore är precis vad vi behöver denna helg. Förhoppningsvis blir det en trevlig stund i biosalongen tillsammans med Crazy Stupid Love. Trailer kan ses HÄR

Så ikväll låter vi torsdagströtteheten skölja över oss och samlar kraft inför allt det roliga som händer i helgen. En helg i böckernas och filmens värld.

(Bild 1 av Min plats i solen, bild 2 med bilder från www.moviezine.se och collage och text av Min plats i solen) 

Trollsländan

 

Det är något speciellt med trollsländor. Nästan ett magiskt skimmer över dem. Lite sagokänsla. Vi har turen att varje sommar se dessa vackra insekter komma flygande i vår trädgård. Tack vare närheten till vatten trivs de bra och vi trivs med att ha dem här. Att sitta i trädgården en ljummen sommarkväll och höra det välbekanta surret när en trollslända flyger förbi, se de fantastika färgerna och de stora skimrande vingarna får oss alla att le lite extra och känna magin i stunden.

För några dagar sedan fann dottern en döende trollslända i trädgården. Dottern som drömmer om att bli veterinär tog genast hand om trollsländan och såg till att han/hon hade det bra sin sista stund i livet. Vi kunde inte låta bli att beundra detta vackra djur så här nära inpå samtidigt som det kändes sorgligt. Sorgligt att den vackra trollsländans liv snart skulle vara över och med den också sommaren. För då trollsländorna dör vet vi med säkerhet att hösten är här. De lever korta men intensiva liv. Bedårande vackra flyger de runt och försöker hinna med så mycket som möjligt under en endaste sommar. En livstid. Precis som vi människor. Där i trädgården och med en döende trollslända i dotterns hand blev det en pratstund om livet och hur viktigt det är att göra det man vill och leva fullt ut. För livet är vackert men kort. Som en sommar.

(Fotografi: Min plats i solen)

Skrivhörna

Några av er kanske minns att jag använde mig av denna bild i min Bästa-lista för augusti för att beskriva min känsla av förväntan inför att sätta rumpan på stolen och skriva på min bok igen efter sommarens uppehåll. Och för att förtydliga så är kvinnan på bilden inte jag. Jag tyckte att bilden var passande eftersom den speglade min skrivsituation ganska bra då jag sitter på den där gamla stolen, vid det gamla bordet och blickar ut genom det stora fönstret i det rum som vi internt här hemma kallar för biblioteket (helt enkelt för att det är ett rum med bokhyllor med böcker längs väggarna och det där gamla runda bordet med tre stolar i mitten), drickandes på mitt te och knattrande på tangenterna på datorn.

Där satt jag fram till förra veckan och skrev och det fungerade bra Men det var inte optimalt. Hur mycket jag än älskade att sitta där omgiven av alla böcker vid det gamla bordet med alla sina fläckar som jag älskar så kunde jag inte fokusera till 100%. Jag som vill ha det tyst omkring mig nuförtiden då jag skriver (dock inte när jag bloggar) blev störd av telefoner som ringde, människor som pratade, katter som ville leka. Dessutom är jag en av de där människorna som behöver sprida ut mig, ha alla mina prylar liggandes framme hela tiden så att jag bara kan fortsätta där jag slutade eller klottra om jag kommer på en idé. Det fungerade inte i ett rum som befinner sig intill hallen och ytterdörren och som ständigt hade människor passerandes förbi.

Därför tog jag beslutet att i förra veckan testa en ny abetsplats. Jag har ett eget arbetsrum på vinden

Ett litet rum med de sötaste blommiga tapeter och med ett skrivbord framför fönstret. Det enda kruxet är att detta rum under åren istället för arbetsrum har fått fungera som någon allmän förvaringsplats för sådant som inte funnit sin plats på andra ställen. Det har blivit vår dumpningsplats helt enkelt. Barnens gamla leksaker som väntar på sortering och nedpackning, resväskor, extra täcken, kuddar och filtar, papper och åter papper, gamla tavlor och en massa annat. Kaos med stort K! Mitt i detta galna kaos har jag nu funnit min optimala arbetsplats. Här vid mitt skrivbord framför fönstret, med dotterns gamla älvslott vid fötterna och en resväska under vardera armen hittar jag på något förunderligt vis mitt skrivflow. Här har jag funnit mitt lugn (inga telefoner hörs ut på min vind) och jag skriver så att det ryker. Här kan jag ha alla mina papper liggandes utan att de stör eller drar till sig nyfikna ögon. På något konstigt vis får detta absoluta kaos min kreativitet att flöda.

Tanken är att jag framöver ska röja och återta kontrollen över mitt arbetsrum och skapa mig en riktigt bra arbetsplats. Utan en massa skräp. Men det får bli när boken är klar. Jag känner mig själv nämligen. Börjar jag med det nu kommer jag att bli sittandes där på golvet i två veckor sorterandes bland minnen och inte få en rad skriven. Så jag struntar i kaoset runt omkring mig och fokuserar på min historia och skriver av hjärtans lust med ett älvslott som ibland plingar till och sprider älvstoft över mina fötter och en röd och en rosa resväska under vardera arm.

Ps. Så där tjusig som kvinnan på bilden är inte jag när jag skriver. Tyvärr. Mysbyxor, t-shirt, osminkad och så oglamorös som man bara kan tänka sig. Och med den obligatoriska koppen med te i sitt kaosartade arbetsrum. ;)

(Bild från www.matchbookmag.tumblr.com)

Att blogga

Efter att ha läst ett inlägg hos den eminenta bloggaren Fröken Huldas Tankar om statistik och kommentarerna som följde och framförallt min egen ovanligt långa kommentar insåg jag att dettta är något jag har funderat kring en hel del under min tid som bloggare och att det är dags för ett inlägg i ämnet.

Under min tid som bloggare har jag titt som tätt stött på inlägg, kommentarer och diskssioner kring det här med statistik, besökare och kommentarer och allt för ofta blir jag skrämd och ledsen över de där diskussionerna. Skrämd för att många kör med en form av "bestraffningsmetod" där de högt och tydligt talar om att nu har de minsann rensat i sin länklista och plockat bort alla som inte kommenterar tillräckligt ofta eller att de som inte kommenterar varje dag bestraffas med att man inte besöker dem. Ledsen för att många människor tycks sakna empati och förståelse för andra människor och deras livssituation och att jaget är det enda som står i fokus. Beteenden som jag hade kunnat köpa hos vilsna tonåringar som letar efter sin identitet men som jag tycker är enbart sorgligt hos vuxna människor som borde veta bättre.

Självklart tycker vi alla om att få besökare och kommetarer på våra bloggar. Dialogen, mötet som sker och feedback betyder mycket. Men alla bloggar vi av olika anledningar och alla lever vi olika liv. Några av oss kan tillbringa mycket tid framför datorn medan andra kanske har ytterst liten tid framför datorn. Jag tror att vi alla gör så gott vi kan och det som är bäst för oss här och nu.

När jag började blogga för 1 1/2 år sedan kommenterade jag entusiastiskt varje dag hos de bloggare jag besökte och jag besvarade varenda kommentar på min egen blogg. Det kunde jag göra eftersom jag inte fick  många komentarer och inte besökte många bloggar. Idag ser situationen annorlunda ut. Det finns ingen möjlighet att jag skulle kunna göra detsamma idag. Då skulle jag få tillbringa en hel arbetsdag framför datorn. Det är tråkigt för jag önskar verkligen att jag kunde men så ser inte verkligheten ut. Jag kan inte besöka och kommentera hos er alla varje dag! Men betyder det att jag bryr mig mindre? Nej, det gör det inte. Och jag hoppas att de vänskapsband som jag knutit under denna tid är djupare än så. För precis som jag skrev hos Fröken Huldas Tankar, inte är vi väl så ytliga att vi mäter vänskap i hur många som kommenterar hos oss varje dag? Den som kommenterar mest vinner? Eller den som får flest kommentarer? Jag hoppas att vi är bättre än så?

Herregud, jag hinner ju inte att prata med mina vänner IRL varje dag hur ska jag då kunna hinna med att göra det på nätet? Alla mina vänner hör inte av sig till mig varje dag, tycker jag sämre om dem för det? Gör det dem till en sämre vän? Absolut INTE! Tvärtom har jag vänner som jag kanske pratar med 1-2 ggr om året men där det är som att fortsätta där vi sluatde senast. Vänner som jag vet skulle hoppa på ett flyg, tåg eller sätta sig i en bil mitt natten för min skull om jag behövde det. En vänskap som inte behöver bevisa något. Att blogga skiljer sig inte från den verkliga världen utanför skärmarna. De vänner och bekantskaper jag möter här bemöter jag på precis samma sätt som alla mina övriga vänner och bekanskaper. Jag bryr mig inte mindre eller tycker mindre om er för att jag inte kommenterar varje dag och jag tror inte annat om er heller. Jag vet att människor gör så gott de kan och det som känns bra för dem och det räcker för mig. 

Det finns bloggar jag läser som jag aldrig kommenterar på. Det finns bloggar jag kommenterar på som aldrig kommenterar hos mig. Det finns läsare som har slutat kommentera hos mig och bloggar jag har slutat kommentera hos. Det finns bloggare som har tagit bort en länk de har haft till min blogg och det finns länkar jag har tagit bort från min blogg. Det är så livet är och inget konstigt alls. Livet förändras. Man glider ifrån varandra, tappar kontakt eller går vidare. Precis som med människor i den verkliga världen utanför skärmarna. För hur många av oss kan säga att vi har kvar varenda vän vi någonsin har haft i livet? Livet förändras och människor går vidare. Det är så det är. Och det är ok.

Bloggvärlden är underbar men ibland önskar jag att lite mer empati och förståelse för andra människor hade varit att önska även är och lite mindre av jaget och bestraffningsmetoder. Kanske lite mindre av att ta sig själv på allt för stort allvar och istället ta bloggandet för vad det är: en kul grej. Inte räknande av besökare, kommentarer och antal uppdateringar. För jag tror att vi alla gör så gott vi kan.   

(Bild från www.etsy.com)

Gräddbulle, tant och hängmatta

Dajmgräddbulle. Bara ordet får mina smaklökar att gå i spinn och gottegrisen i mig jubla. Och jo, nog unnade vi oss en handgjord dajmgräddbulle med dajmkulor på toppen var idag. För att kicka igång helgen på allra bästa sätt. Vansinnigt gott men ack så mättande! Jag orkar aldrig hela min till övriga familjemedlemmars förtjusning. Det finns alltid någon som villigt erbjuder sig att äta upp resterna. Nu är helgen iallafall officiellt invigd här hemma.

Idag i affären mötte jag en riktig tant. En sådan som jag själv hoppas att jag kommer att bli om jag har turen att få bli gammal. En kort äldre kvinna med vitt permanentat hår, grå snygg kappa, nylonstrumpor och lågskor, dragandes på pensionärsvagn och med de piggaste och busigaste ögon man kan tänka sig. En riktig mystant! Tänk att man nästan kan se på människor om de har tillbringat sitt liv med att skratta mycket eller inte. Det riktigt strålar om dem och glädjen smittar av sig. Denna tant fick mig att le med hela ansiktet och jag hade nästan lust att krama om henne. Jag hoppas innerligt att jag blir en sådan tant en dag. En tant med plirigt busiga ögon och en aura av livsglädje. Lite som Agatha Christies Miss Marple. Ja, utan alla morden då vill säga.

Fredageftermiddag och lugnet sänker sig över huset igen. Solen strålar från en klarblå himmel och jag tänkte ta och lägga mig och svänga med de barfota fötterna en stund i hängmattan under äppelträden. Det kan bli årets sista svängom. Det är dags att snart ta ner hängmattorna så det gäller att passa på. Ikväll blir det bloggrunda framför tv:n. Jag har inte glömt bort er. Jag har bara haft en vecka med fullt fokus på min bok och skrivande och inte hunnit med bloggrundor. Men nu tar jag helg från skrivandet och tänkte passa på och kika in och se vad ni alla har haft för er under veckan som gått. Så på återseende ikväll och en riktigt trevlig helg önskar jag er! Nu kallar hängmattan!

(Fotografi: Min plats i solen)

En vanlig dag

En helt vanlig men samtidigt helt ovanlig torsdag i september. En vardag som alla andra men samtidigt helt unik och den enda i sitt slag:

# Blev väckt med pussar, kalla fötter som kröp ner under täcket och en katt som klev rakt över mitt ansikte. Det är väldigt mörkt vid 6-tiden på morgonen numera och så varmt och skönt under täcket.

# En strålande blå himmel och den där klara höga höstluften. Vilken morgon! Härlig pratstund med barnen på uppfarten innan de begav sig av mot skolan. Många skratt, kramar och hopp mellan alla vattenpölar sedan nattens regn.

# Skrivflow medan den blå himlen blev svart och regnet smattrade mot rutan. Fingrarna flög över tangenterna och orden bara rann ur mig. Var kommer allt ifrån? Jag visste väl att jag någon gång skulle få nytta av min livliga fantasi. ;) Skrivkramp (vilket i mitt fall nog handlar mest om prestationsångest) får mig att sucka högt, skrivflow däremot får mig att jubla, stråla och glittra lite extra med ögonen.

# Köttfärssoppa till lunch. Höstmaten har definitivt kommit för att stanna här hemma.

# Gick en riktigt lång promenad i snabbt tempo och blev smärtsamt medveten om hur dålig min kondition har blivit under sommarens slappa och tillåtande livsstil. Men det är slut med det nu. Det blir ny långpromenad i morgon. Oavsett väder. OK, inte åska. Då är jag livrädd. Men regn och blåst är ingen match för denna försoffade kvinna som verkligen behöver komma tillbaka i form. Nu jäklar!

# Maken tog hand om besöket i matvarubutiken. I love him!

# Bubbliga barn berättade om sin dag i skolan. Vem som sa vad och gjorde vad. Jag tröttnar aldrig på att höra det där tonårsbubblet och njuter så länge vårt kök kommer att bubbla på detta vis.

# Lagade kycklinggryta till middag samtidigt som läxor förhördes och barnen dukade bordet och skar grönsaker. Vårt kök må vara i behov av renovering och mindre än jag skulle önska men det är utan tvekan det mest levande rummet av alla i vårt hus. Det vibrerar av liv och rörelse. Det är här vi lever. Det är här vi äter, pratar, läser läxor, läser, kollar internet, lagar mat och bakar. Det är här vi dansar, skrattar, gråter, kramas, pussas och tröstar. Ett rum för både rutiner och det mest oväntade. Jag älskar mitt slitna lilla kök!

# Föräldramöte. Roligt, spännande, intressant, givande, nytt, tryggt och inspirerande. Minnen strömmar över en när man befinner sig på sin egen gamla skola. Längesedan men ibland känns det som det var igår. Imponeras av dagens skola och det enorma jobb som både elever och personal gör. Kraven och kunskapsnivån är så mycket högre på dagens elever och vilket jobb de utför varje dag. En enda blick i dotterns matematikbok och hon har min fulla beundran.

# Den bästa stunden på kvällen är stunden innan barnen somnar och vi ligger bredvid varandra i deras säng och pratar om allt mellan himmel och jord. Stunder av lugn, förtroenden, tankar och känslor, förväntan inför sådant som väntar och minnen kring sådant som hade betydelse. Guldstunder!


En helt vanlig men ovanlig och unik torsdag i september. En av alla dessa vardagar i våra liv. Livet här och nu. Jag älskar vardagar och om jag har tur så väntar en ny alldeles vanlig men ovanlig och unik dag i morgon. En dag då allt är möjligt.

(Bild från www.tumblr.com)

Kärleksbombad

Det är precis så jag känner mig just nu. Kärleksbombad.  Jag känner mig glad, tacksam, rörd, stolt, oförstående och nästan lite förlägen. Ja, tro det eller ej, men ni har nästan fått mig mållös och det händer inte ofta vill jag lova. Veckan har börjat på ett fantastiskt sätt och det när jag under en tid har funderat kring framtiden för min blogg. Om jag har något att tillföra eller inte, om jag ska fortsätta att blogga, dra ner kraftigt eller kanske sluta helt och hållet. Just då när jag funderar som mest och tvivlar ja, då slog kärleksbomben till i form av hela 7 awarder/utmaningar från dessa 7 fantastiska och inspirerande kvinnor:

Coolaannna

Mammaxtre

Mintekopp

Snackizen

Snickaregården

Trädgården på höjden

Ullis gröna och sköna

Tusen tack för motiveringar och ord som har rört mig till tårar och fått mitt hjärta att svämma över av värme och tacksamhet. Ni är fantastiska! Kika in hos dessa kvinnor och låt er inspireras och beröras av deras fina bloggar.

Med denna award/utmaning följer några frågor att besvara så vi kör väl igång direkt:

1. Varför började du blogga?

I februari 2010 låg jag hemma sjuk och ganska oförmögen att kunna göra mycket alls på grund av en strulande nacke och rygg. Jag hade tråkigt och surfade runt bland mina favoritbloggar. Flera vänner hade ganska nyligen börjat blogga och när jag låg där och kände mig eländig slog mig tanken:"Varför inte? Kan de så kan väl jag.". Så som så ofta när det gäller mig var min bloggstart en impulsiv handling. Inte alls genomtänkt och utan några mål. Om sanningen ska fram trodde jag inte att jag skulle blogga mer än ca tre månader. Att bloggandet skulle vara något jag snabbt skulle tröttna på. Tänk vad fel jag hade. Ett och ett halvt år senare är jag fortfarande här. Bloggvärlden tog emot mig med en stor öppen famn och vilken fantastisk, inspirerande, kreativ, uppmuntrande och varm värld det är. Jag känner mig tacksam över att tillhöra denna värld som stöttar, pushar, tröstar och hejar på varandra. Som ger människor mod och styrka att vara den de är, att våga satsa på sina drömmar och tro på sig själva. Att börja blogga är verkligen bland det roligaste jag har gjort. Via bloggvärlden har jag fått möta mängder av fantastiska människor. Flera som har blivit vänner för livet. Som en extra bonus har jag dessutom upptäckt hur roligt det är att fotografera. Bloggande berikar.

2. Vad har du för mål med bloggen?

Ganska snabbt förstod jag att bloggen var mitt sätt att hitta tillbaka till mitt skrivande och mina drömmar. Att hitta tilltron till mig själv och min egen röst igen. Att finna modet och styrkan att våga drömma och tro på mig själv och mitt skrivande. Utan bloggen och framförallt utan er läsare och er feedback hade jag inte idag suttit och skrivit på min bok. Ni har alla var och en del i den där boken och att jag nu sitter med rumpan på stolen och det kommer jag vara er för evigt tacksam för.

Men förutom att vara en kanal för mitt behov av att skriva har bloggandet för mig alltid handlat om möten med människor och dialog. Det är det som har varit det viktigaste för mig. Människan bakom en blogg eller en kommentar och mötet som sker. Det är den där dialogen som ger bloggandet guldkant och helt avgörande för att jag fortfarande bloggar. Era kommentarer, feedback och vänskap betyder otroligt mycket för mig. Tack för att ni finns!

3. Vilka bloggar följer du?

Bloggarna jag följer är en salig blandning av spretiga bloggar (som min egen), feelgood-bloggar, vardagsbloggar, skrivarbloggar,dagboksbloggar, utländska bloggar, svenskar boendes utomlands och bloggar som har en inriktning så som trädgård, mat, fotografi, inredning, böcker, familjeliv, pyssel, resor, film och många andra. Jag kan inte precisera vad det är som fångar mitt intresse men det är något som är orginellt för just den personen och den bloggen som gör att jag återkommer. En intressant röst som fångar min uppmärksamhet.

Några av de bloggar jag följer finns under fliken länkar ovan men favoriter samlar jag även på mig på bloglovin´, google och i min favoritlista på datorn. Ni är många som jag kikar in hos och ni inspirerar. Var och en på sitt eget vis.

4. Favoritfärg?

Jag har aldrig haft en viss favoritfärg som har präglat mitt liv utan istället har jag älskat alla färger utan tvivel. Det finns ingen jag skulle vilja vara utan. Jag gillar hela paletten.

5. Favoritfilm?

För en filmfantast som mig som konsumerar otroligt mycket film är det en fråga som nästan är helt omöjlig att besvara. Jag har så många favoriter och från en mängd olika genres. Allt beror på humör. Jag älskar feelgoodfilmer som Fyra bröllop och en begravning, Notting Hill, Loveactually, The Notebook, Peter's Friends, You've got mail, Dirty Dancing, The Holiday, Grease, Stekta gröna tomater etc. Jag är precis lika förtjust i klassiker och drama som Singin´in the rain, Stolthet och fördom, Förnuft och känsla, Försoning, The Buccaneers, Titanic, Elizabeth, Breakfast at Tiffany's, It's a wonderful life, Röda Nejlikan, Robin Hood etc. Lika svag är jag för brittiska deckare (t.ex. Murphys law), tonårsserier (Gilmore Girls, One Tree Hill, OC och Dawsons Creek) och barnfilm (t.ex. Harry Potter). Nej, ni ser, det är helt omöjligt att välja en endaste favorit.

6. Vilket land/länder drömmer du om att besöka och varför?

Australien och Nya Zeeland. Det börjar bli dags att resa dit och besöka våra vänner som bor där. De har lockat oss i många, många år nu och vi hoppas att ska lyckas ta oss dit en dag och låta våra vänner guida oss igenom delar av dessa två fantastiska länder. Det står högt på listan.

Irland. Den gröna ön har också legat högt på önskelistan.

Storbritannien har för alltid en bit av mitt hjärta och finns därför på listan för livet. Det är mitt andra hem.

På listan finns också Portugal, USA, Österrike, Norge och att återvända till Italien, Grekland, Frankrike, Tyskland, Holland och Spanien.

Gemensamt för alla länder är en längtan efter naturen, språket, människorna, maten, städerna, kulturlivet och äventyret.

Awarden ska skickas vidare till 5 bloggare men eftersom jag nu fick 7 stycken awarder tänker jag för detta tillfälle skapa mina egna regler och skicka awarden och utmaningen vidare till 10 fantastiska bloggare:

Trying to follow my dreams - Underbara Anneli, som precis som jag befinner sig i en skrivbubbla och som på sin fina blogg delar med sig av sin väg mot sina drömmars mål: att få sina böcker publicerade. Vi får följa hennes tankar och funderingar kring skrivande, publicering, skrivprocess och refuseringar. Om hur denna fantastiska kvinna trots motgångar inte ger upp utan kämpar vidare mot sitt mål. Skrivandet blandas med familjeliv, resor, vardag och helg. Om goda tider men också om svåra tider, svåra beslut och sådant som gör ont. Anneli, du inspirerar och jag tror på dig och ditt skrivande. Jag hejar på dig hela vägen och ser fram emot dagen då dina böcker finns i min bokhylla. Världen behöver dina historier!  

Life is like a box of chocolates - Det finns människor som har den där speciella lystern som gör att vi alla stannar upp och lyssnar. Människor med en styrka och en glöd som får oss andra att vilja bli bättre. Som får oss att tänka till och bli inspirerade. Här har ni en sådan kvinna. Jag blir ständigt imponerad av denna lärare och hennes oerhörda inre styrka, mod och raka sätt. Inga krusiduller utan "what you see is what you get". På hennes fina blogg bjuds läsaren på familjeliv, livet som lärare, tankar och funderingar kring stora som små händelser och ofta dagsaktuella ämnen, hälsa, måndagslistor och vardagen för en yrkesarbetande småbarnsmamma. En blogg som får dig att tänka till, känna och ta ställning. Fina vilsnajolle, du är absolut inte vilsen utan lyser starkt på blogghimlen och inspirerar varje dag!

Filipendula - Fina Anna. Jag vet ingen större livsnjutare än just Anna. Hon har förmågan att se det vackra i allt som omger henne. Både i människor, djur, platser och stort som litet. Dessutom har hon sitt eget lilla paradis i form av sin Garden. En plats vi alla drömmer om att besöka då hon med sina fantastiskt vackra bilder bjuder in oss till ren njutning. Med sina bilder från sommarens besök i Italien fick hon hela vår familj att vilja boka flygbiljetter bums och drömma om solen, maten, naturen och människorna. Dessutom har denna livsnjutare precis som jag förlorat sitt hjärta till Gotland och tänk att vi ovetandes om varandra besökte den magiska ön samma vecka sommaren 2010. Anna, du inspirerar och du har det största och varmaste hjärta jag någonsin har mött! En sann livsnjutare!

Lyckoslanten - En vänligare själ än Ann-Lis får man leta efter. Denna omtänksamma, generösa och ständigt lika positiva kvinna inspirerar mängder av människor varje dag genom sin fina blogg. Ett besök på Ann-Lis blogg garanterar glädje, harmoni och fantastiskt vackra bilder. Denna kreativa och pyssliga lärare imponerar ständigt med allt vackert som hon tillverkar. Dessutom ofta till sina elever som kan skatta sig lyckliga över att ha en lärare med ett sådant stort hjärta och som brinner för sitt yrke. Ann-Lis och hennes make har blivit förebilder för mig i hur jag vill att livet då barnen har flyttat hemifrån ska vara. Dessa två underbara människor som verkligen njuter av allt det goda som livet har att erbjuda och tar tillvara på tiden de har tillsammans. Ni visar hur det ska vara. Ann-Lis, du inspirerar och sprider så mycket värme och omtanke i bloggvärlden!

På Barfotsgatan - Det finns två ord som direkt dyker upp i huvudet då jag tänker på Anna: styrka och integritet. Jag beundrar denna kvinna, småbarnsmamma, hustru och lärare för hennes otroliga inre styrka och hennes rättspatos. En kvinna som tar tag i saker, får saker gjorda och låter sin röst bli hörd. En kvinna som mitt i livet som yrkesarbetande småbarnsmamma tar steget mot nya utmaningar och en ny arbetsplats. En lärare som brinner för sitt yrke. Anna vet vad som är viktigt här i livet och hur viktigt det är att vi lägger vår tid på det som har mest betydelse för oss. Hennes inlägg om sorgen och saknaden efter sin mamma får mig att gråta varenda gång.På Annas fina blogg får vi ta del av hennes vardag tillsammans med hennes tre älskade killar, husrenovering, inredning, resor och livet i stort som smått. Anna, du inspirerar och jag är så glad att du finns där ute och tillför en röst som bloggvärlden behöver!

Lycka kan vara en ton som klingar i vardagen - Vi fann varandra genom vårt gemensamma intresse för böcker och läsande och jag är så tacksam för det. För denna kloka kvinna med det stora hjärtat berikar mitt och många andras liv genom sin fina blogg och sina alltid lika fina, uppmuntrande och omtänksamma kommentarer. Den där typen av vänskap där trots att det var ett tag sedan man talades vid så känns det som om man fortsätter precis där man avslutade sist. Självklart och okomplicerat. På Annelies blogg har vi fått uppleva hennes fantastiskt kärleksfulla bröllop, hennes aldrig sinande kreativitet som tar sig uttryck i allt fint som hon skapar, hennes fina trädgård (jag glömmer aldrig era dahlior), graviditet och nu det största av dem alla: livet tillsammans med er fina dotter. Annelie, du inspirerar och du och den värme och glädje du sprider omkring dig har en självskriven plts här i bloggvärlden!

Monnah - Denna inspirerande kvinna har en av de där bloggarna som jag har följt länge. Långt innan jag själv började blogga. Ett klick och jag var fast. Jag fastnade för hennes sätt att skriva, hennes röst och det hon har att säga. En av de klokaste och mest engagerade bloggare jag vet som delar med sig av sin vardag tillsammans med sin härliga familj, sin kreativitet, scarp, tankar och funderingar kring både det stora och det lilla i livet. Jag gillar att det inte finns några frågor hon inte vågar ta upp på sin blogg och hur hon alltid får mig att tänka, känna, ta ställning och reagera. Dessutom en kvinna med humor som gärna bjuder på sig själv. Monnah, du inspirerar och är en viktig röst i bloggvärlden! Jag är så glad över att du finns där ute och lyser upp min och så många andra läsares vardag. Du är en lysande stjärna!


Radhusliv - Rara Bella, som precis har tagit det stora steget att sätta sig i skolbänken igen. På väg mot nya mål och äventyr. Heja dig och jag vet att det kommer att gå hur bra som helst. Bella har en av de där riktigt mysiga bloggarna som får dig att varva ner och känna lugn och inspiration när du kikar in i hennes vrå av bloggvärlden. Här skriver hon om livet tillsammans med de tre killarna i hennes liv, inredning, deras fina lantställe, om livet som student och om det stora i det lilla i vardagen. En kvinna med ett stort varmt hjärta som med en kommentar, ett mail och några få rader kan sätta den där guldkanten på en annan människas dag. Bella, du inspirerar och bloggvärlden behöver all den värme, glädje och omtänksamhet som du sprider omkring dig! Lycka till med studierna! Jag tror på dig.

Lissboden - Vi möter ibland människor på vår väg som utstrålar värme, omtanke, ett inre lugn och en klokhet som berör och inspirerar. En sådan kvinna är Maria! Denna vackra själ som alltid har ett vänligt ord över till någon som behöver det. En blomstrande kvinna som förutom sitt arbete som engagerad lärare också driver en egen inredningsbutik. Som om inte det vore nog är hon en engagerad kvinna, mamma och hustru som njuter av livets goda och av tiden tillsammans med de som står henne nära. Livskvalité är det ord jag tänker på då jag tänker på Maria. Och allt detta tillsammans med fina bilder bjuder hon oss läsare på på sin blogg. Maria, du inspirerar och din omtanke, värme och klokhet är otroligt uppskattad i bloggvärlden!

Carin i Finabo - Fina Carin i Finabo, denna kvinna som jag beundrar för hennes stora hjärta, hennes styrka och jävlar anamma. En kvinna som vet vad det innebär att kämpa sig tillbaka till livet, om att få en andra chans och ta tillvara på livet. En tigermamma som är en underbar förebild för sina barn och visat hur viktigt det är att stå upp för det som man tror på och känner är det rätta. Något hon har fört vidare till sina barn. En kvinna som har funnit sitt paradis i Finabo bland äppelträd och hästar tillsammans med sin härliga familj och vänner. Denna nspirerande kvinna som alltid har ett vänligt ord, en kram och uppmuntran över till människor runt omkring henne. Både IRL och i bloggvärlden. Carin, du inspirerar och vilken fin vän jag fann i dig! Du är en härligt värmande fläkt i bloggvärlen!


Återigen ett stort TACK från en mycket rörd och glad bloggerska!


(Fotografi: Min plats i solen)

Skördefest

Idag har vi haft en härlig dag på Kullabygdens Skördefest. Många är vi som denna helg kommer ha kört runt stora delar av kullahalvön och inte bara njutit av den fantastiska naturen och havsvindarna utan också av nyskördade grönsaker, frukt, växter, kött, fisk, honung och så mycket mer.

Flertalet gårdar och gårdsbutiker har öppet hus och bjuder på provsmakning, försäljning och mängder av roliga aktiviteter och inte kunde vi motstå det. Vi har tuffat runt med vår bil och stannat till på alla möjliga gårdar och haft en väldigt trevlig lördag tillsammans med mängder av glada människor.

Skördemarknad på torget blev det också och vansinnigt goda Morotsmuffins fick följa med hem. Eller om vi ska vara ärliga så fick de bara följa med till bilen för de doftade så gott så vi kunde inte låta bli utan åt dem så fort vi satt oss i bilen. Rent himmelska!

 

Nyskördade tomater, päron och äpplen fick också följa med hem. Lammen var så söta att vi gärna hade tagit med oss ett hem men beslöt oss för att nöja oss med att kela och beundra. Även den läckert röda traktorn lät vi stå kvar.

 

Väldoftande grovt fruktbröd blir det till frukost i morgon och jag kan knappt vänta.

 

Det fanns så mycket att titta på och provsmaka att både ögon och smaklökar gick på högvarv. Tänk så mycket välsmakande mat som produceras i vårt land och visst känns det exta roligt att köpa det direkt från de människor som har lagt ner hela sin själ i att odla, föda upp och tillverka allt det goda. Vilka fantastiska eldsjälar!

 

Engelsk ekologisk lemonad blev en favorit tidigare i sommar och till vår glädje fann vi dem i en gårdsbutik idag. En liten påminnelse om sommaren till middagen ikväll.

 

Till middagen köpte vi också rökt lax och regnbåge och potatissallad och när dottern tog första tuggan nu ikväll var betyget:"Mamma, jag tror att rökt fisk är den godaste mat som finns!" och jag är nog böjd att hålla med henne.

 

De amerikanska pannkakorna vi åt till lunch idag i Pannkaksladan i Höganäs gick inte av för hackor de heller. Pannkakor med grädde och sylt under tjusiga kristallkronor i ett stall är verkligen inte ett dumt sätt att tillbringa en lördag i september på. Det kan jag varmt rekommendera!

(Fotografi: Min plats i solen)

It's Friday I am in love...

Det är fredag och jag skrubbar kylskåpet och svänger med rumpan i takt till musiken. Jag förstår inte varför det alltid ligger någon bortglömd liten grönsak längst in som har blivit både luden och illaluktande. Är det bara vi som har det så i vårt kylskåp?

Det är fredag och döttrarna har kommit hem efter skoldagen. Eftermiddagslugnet sänker sig över huset. Tonårsrummen har fått både damning, en sväng med dammsugaren och nya sängkläder av godistuggande tonåringar. Jo, här hemma har vi fredagsgodis. Själv tillhör jag och maken lördagsgodis-generationen men döttrarna tillhör fredagsmys-generationen så därför är det fredagen som är den stora sötsugsdagen i vårt hem. Nu sänker sig lugnet, musik strömmar ut ur tonårsrummen och hela huset andas fredag.

Jag tycker om fredagslugnet. Efter en arbetsvecka med måsten och tider att passa känns det skönt att släppa allt och bara vara. Låta kroppen och tanken vila och fylla på energilagren. Och att vara tillsammans. Tillsammans och prata, skratta och vara här och nu. Men också att vara tysta tillsammans. Att sitta eller ligga bredvid och njuta av tystnaden tillsammans. Fredagslugn.

Här blir det en helg med blandad kompott. Marknad och utflykt står på schemat tillsammans med trädgårdsfix då solen skiner. När regnet faller (jo, vi tydligen ska få båda delar under helgen) är det tänkt att matkällaren ska röjas, tvätt ska tvättas och e-mail ska besvaras (alla ni som väntar på svar - förlåt, det har varit snårigt med tid men i helgen ska det skrivas e-mail så att tangenterna glöder). Nattsudd, sovmorgon och en hel massa dansande ska vi trycka in också denna härliga septemberhelg och så hoppas jag att jag ska kunna tigga till mig en välbehövlig fotmassage av maken framför tv:n ikväll.

En riktigt, riktigt trevlig helg önskar jag er alla! Ha det gott i solskenet!/Kram Lotta

(Bild: Min plats i solen)

Bästa-listan 7 september

Idag när regnet återigen smattrar mot rutan känns det som en Bästa-lista á la september passar bra. Dagens hyllning till månaden september:

Bästa sysselsättning - Nu när hösten står för dörren och dagarna blir kortare ökar mitt läsbehov. Visst läser jag mycket böcker under sommaren men det är när mörkret sänker sig, stearinljus och brasor tänds och koppar med te kokas som mitt läsande tar riktig fart. Det är under de mörkare månaderna som jag finner ro och lust att riktigt ge mig hän åt läsandet. Inga måsten eller andra utomhusaktiviteter som lockar utan det känns helt ok att krypa under en filt och försvinna in i en helt annan värld under ett par timmar.

Mesta bokparadis - Nu är det inte lång tid kvar tills årets Bokmässa i Göteborg sparkar igång. Den 22-25 september råder absolut bokfrossa i Göteborg. Böcker, författare, seminarier, intervjuer och MÄNGDER med folk. Smått galet och intensivt men vansinnigt roligt. Tre generationer kvinnor från vår familj kommer trängas med alla andra i mässhallarna och fingra och bläddra bland nytt som gammalt. Trötta, med svullna fötter och surr i öronen brukar vi komma hem och mycket nöjda gå igenom våra inköp och åter igen fingra och bläddra.

Bästa tårar - Nyligen visades den fantastiska dokumentären "Christian the lion" på SVT. Ett lyckopiller utan dess like. Tyvärr visas inte dokumentären längre på SVTPlay och då sänder jag istället en tacksam tanke till Youtube där det finns fantastiska klipp att njuta av. Som det HÄR . Jag gråter hejdlöst varenda gång jag ser det men det är tårar av lycka och glädje. Och jag vet att jag inte ensam om att gråta till ett av de mest populära klippen på Youtube någonsin. Så vill du bli glad i hela kroppen kika HÄR

Bäst vid förkylning -  Det råder förkylningstider. Skolorna har startat och då kommer de obligatoriska förkylningarna som ett brev på posten. De senaste dagarna har en förkyld dotter legat nerbäddad här hemma och när man har ont i halsen finns det inte mycket som slår glass. Glass i stora lass och i kombination med sömn, film nerbäddad i soffan, läsning, dator och mys. Det finns helt klart sämre och bättre sätt att vara förkyld på.

Bästa låt - Denna låt med Sharleen Spiteri har några år på nacken men jag älskar både den och musikvideon och den spelas ofta, ofta här hemma. Helt enkelt bara för att jag älskar den. Lyssna HÄR

Bästa protest - Dotterns protest mot hösten är att fortfarande gå barfota i gympaskorna. Nix, hon fryser inte och vad gör väl det att regnet vräker ner. Redo för strumpor är hon ännu inte. Det är inte jag heller som också vägrar strumpor. Äpplet faller inte långt från trädet.

Bästa blomma - Det är lätt hänt att sommarens blomsterprakt får mest uppmärksamhet och beundran men vid förra veckans besök på Fredriksdal måste jag säga att höstens blomsterprakt minsann inte går av för hackor den heller. Blommor i alla de färger och former och det är helt enkelt omöjligt att välja ut en enda som favorit. Så därför får höstblommorna kollektivt räknas som favoriter just nu. Fantastiska färgklickar som lyser upp bland regnskurar och höststormar, älvor som dansar och löv som singlar ner från skyn.

Bästa känsla I - Skrivbubbla. Jo, jag har det bra i min skrivbubbla och trivs alldeles utmärkt. Tack för all uppmuntran och alla hejarop via kommentarer och mail.

Bästa känsla II - Dottern som stortrivs på sin nya skola med nya klasskamrater, lärare och ämnen och som under helgen fällde kommentaren: "Mamma, jag längtar tills vi ska ha glosförhör!". Mamman log och kände en stor tacksamhet över att döttrarna fortfarande känner en glädje för skolan och att lära sig nya saker. Jag önskar att alla fick känna detsamma.

Mest aktuella - På söndag är det hela 10 år sedan de fasansfulla bilderna av World Trade Center kablades ut och chockade en hel värld. Vi är många som aldrig kommer glömma vad vi gjorde den dagen och var vi befann oss när vi fick veta. En dokumentär som jag varmt rekommenderar är Sean Penns "Love hate love" som just nu visas på SVTPlay. En gripande dokumentär om människor som på olika sätt drabbades av dåden mot New York, London och Bali och hur de har gått vidare med sina liv. Om hur det ur hat föder kärlek. En film som skänker hopp. Finns HÄR

Bästa mat - Våra måltider här hemma följer helt klart säsong och årstid och den lätta sommarmaten har sakta men säkert ersatts av den lite tyngre husmanskosten med höstkänsla. Förutom bär, frukt och svamp gör nu grytor och stekar entré igen. Och potatismos. Nypotatis är gott men det är inte dumt när man återigen kan göra potatismos av potatisen.

Mest nyfiken på - Ibland blir man påmind om att det var längesedan man läste en författares verk och att det kanske är dags att återuppta bekantskapen. För mig är Graham Greene en av dessa bekantskaper. Det är många år sedan jag läste honom sist och det som fick mig att tänka på honom igen är trailern till filmatiseringen av hans bok "Brighton Rock". En film som jag, om den överhuvudtaget gick upp på biograferna, missade helt men som jag definitivt kommer att se på dvd. Trailern lovar gott och likaså att filmen har samma producent som "Atonement" som var en lysande tolkning av Ian McEwans bok med samma namn och en av mina stora favoriter. Om inte annat så kommer jag njuta av att återigen få uppleva Brighton och den engelska sydkusten där jag tillbringade några tonårssomrar. Och det är dags att damma av Graham Greene i min bokhylla. Trailer kan ses HÄR

Bästa efterrätt - Kan man äta för mycket av äppelkaka? Jag tror inte det. När mörkret sätter in och vinden viner utanför fönstren känns det som vardagslyx att plocka äpplen i köksträdgården och göra äppelkaka med vaniljsås. Mmm, hösten smakar gott! 

Mest efterlängtade - Jag var en av de som tog den brittiska tv-serien "Downton Abbey" till mitt hjärta då den visades på SVT tidigare i år och som ser fram emot säsong 2. Trailern lovar gott. Kan ses HÄR

Mest vämande - Brasan som vi tänder var och varannan kväll nu. Den öppna spisen har fått stå oanvänd hela sommaren men nu är den tillbaka efter semestern och får jobba hårt de regniga och kyliga kvällarna. Värmande och myskänsla. Inte bara för oss utan lika mycket för våra två katter som mer än gärna gottar sig i brasans sken.

 

Mest intressanta kokbokssläpp - Det är utan tvekan Jamie Olivers nya kokbok som kommer i slutet av månaden. Jag är en stor fantast av Jamie Olivers matlagning vilken har inspirerat vår familj och vänner till många goda stunder kring matbordet. Imponerar gör också Jamies enorma engagemang för bra mat och hälsa. Det är därför med spänning jag ser fram emot hans nya kokbok "Jamie's Great Britain" som är en hyllning till det brittiska köket.

Bäst med september - Det jag tycker allra bäst om med månaden september är att den har ena foten kvar i sommaren och den andra är på väg in i hösten. September brukar erbjuda sommar och höst i en skön mix med heta sensommardagar varvat med höststormar och regn. Allt dessutom ackopanjerat till det mest fantastiska färger. Jepp, september är en stor favorit!

UPPDATERING: Jag har fått många frågor om när Downton Abbey säsong 2 börjar sändas och kan meddela att den börjar sändas i Storbritannien 18/9 och att SVT preliminärt planerar att börja sända den 29/10.

(Bild 1 från etsy.com, bild 2 från dokumentären "Christian the lion", bild 3 från last.fm, bild 4 samt bild 6 Min plats i solen, bild 5 från usatoday.com, bild 7 från itv.co.uk samt bild 8 från www.jamieoliver.com)