Bloggtankar

Det har varit ett sådant fantastiskt äventyr att blogga. När jag började trodde jag aldrig att jag efter 1 år och 3 månader fortfarande skulle blogga. Jag trodde aldrig att någon mer än mamma och mina närmaste vänner skulle läsa min blogg. Än mindre att någon annan skulle kommentera. Varför skulle någon som inte känner mig vara intresserad av att läsa det jag skriver här? Men tänk så fel jag hade. Gensvaret från alla er där ute i bloggrymden har varit helt enormt. Det har varit värmande, rörande och oerhört uppmuntrande att läsa era rara kommentarer. Som maken sa "En blogg kan vara en enda stor ego-boost". Och visst har han rätt och visst behöver vi alla lite ego-boost emellanåt.

Det avgjort bästa och mest fantastiska med detta bloggäventyr är alla de nya vänner jag har fått. En del av av er har varit med nästan från starten och andra har tillkommit längs vägen. Underbara, starka, kreativa och generösa kvinnor med de varmaste hjärtan jag mött. Bloggsystrar som finns där oavsett om man har en bra eller dålig dag, som stöttar och uppmuntrar, som inte bryr sig om man kommenterar eller kikar in varje dag utan som vet att vänskapen är djupare än så, som hör av sig under en bloggpaus och undrar hur det är med dig, som hör av sig via mail, kort eller plötsligt överraskar med ett paket i lådan. Ja, jag har verkligen haft lyckan att få möta ett gäng fantastiska kvinnor under denna tid. Tack för att ni finns och berikar mitt liv på så många olika sätt!





Den senaste tiden när teknikstrulet har varit värre än någonsin för oss som har konto hos blogger har jag funderat en hel del kring det här med bloggandet och en av de saker som jag har funderat över är att jag svarar på era kommentarer i kommentatorsfältet. Jag har gjort det sedan dag ett och tyckt om den kommunikationen men så började jag och maken prata om det och han undrade om jag visste om det verkligen var någon som läste de där kommentarerna jag skriver och nej, det vet jag inte. Så nu undrar jag, är det någon av er som kollar tillbaka för att se mina svar på er kommentar? Själv gör jag det på de bloggar där jag vet att bloggaren svarar på kommentarer men det är kanske bara jag som gör så? Kanske sitter jag och svarar helt i onödan då ingen läser? Så frågan är, vill ni att jag ska fortsätta att besvara kommentarer här på bloggen?

Det kommer att bli mindre bloggande för min del en tid framöver. Jag kommer inte att sluta blogga, inte heller ta några bloggpauser eftersom jag har lärt mig att det där inte fungerar för mig. Jag tycker om att blogga alldeles för mycket för det. Men däremot kommer det att bli färre inlägg här och jag kommer inte att synas lika flitigt i era kommentatorsfält. Men jag kommer att ha full koll och läsa era bloggar regelbundet. Jag har er både på bloglovin´och i mitt favoritfält och jag glömmer inte bort er. Ni vet alla hur mycket ni och er vänskap betyder för mig. Men just nu behöver jag krypa in i min skrivarbubbla lite. Just nu är jag inne i en intensiv skrivperiod. Skrivandet av min bok tar allt mer av min tid och mitt fokus just nu och jag känner att det är som det ska vara. Sommarlovet är snart här och av erfarenhet vet jag att det blir mindre skrivande med sommarlovslediga barn i huset. Det också precis som det ska vara. Även om jag råkar ha de mest fantastiska döttrar som igår talade om att de har tänkt att de ska åka iväg och bada varje förmiddag under lovet och då vill de att jag ska skriva på min bok och när de kommer hem åker vi allihop iväg och badar tillsammans. Vilka underbara barn jag har som hejar och tror på sin mamma hela vägen! Så min sommar kommer till största del bestå av dagar fyllda med skrivande, badande och mängder med glass. Resan till London står och väntar bakom hörnet också. Vi räknar ner och kryssar i almanackan.

Mitt mål är att ha ett första utkast av min bok klart innan augusti går över till september och därför kommer det att bli lite mindre aktivitet här på bloggen under sommaren. Men helt tyst kommer det inte bli. Några Bästa-listor kommer det allt bli och säkert oändliga inlägg om London och vår resa och allt annat mellan himmel och jord som vanligt. Så ni blir inte av med mig så lätt!

Ha en fantastiskt fin sommar och njut av soliga och regniga dagar och vackra sommarkvällar och nätter. Ta hand om er och tack för att ni finns där ute och lyser upp min vardag!

(Fotografi: Min plats i solen)

En sommarkväll i maj

Lycka är att gå barfota i gräset en sommarkväll i maj och skörda sina egna rädisor, skölja av dem under vattenkranen och äta på stället med gräset kittlande mellan tårna samtidigt som svalornas ungar övningsflyger ovanför mitt huvud i kvällssolen. Jag är lyckligt lottad.

(Fotografi: Min plats i solen)

Det kom ett hemligt paket

Idag låg det ett hemligt paket och väntade på mig i brevlådan. Det var rara och omtänksamma Åsa med den fina bloggen Slottsbloggen som hade skickat det hemliga paketet till mig. Vilken fantastisk start på måndagen och den nya veckan! Tusen tack snälla Åsa för de söta strumporna, det fina maskroskortet som passade mig perfekt eftersom jag tycker så mycket om maskrosor och avslappnings- och inspirationsskivan. Den ska jag med spänning testa i morgon. Den kan jag verkligen behöva mellan varven av allt bok-skrivande här hemma.





Även ett stort tack för detta fina och kloka kort som följde med paketet. Det träffade mitt i prick och hänger nu på köksväggen för att varje dag påminna mig om att jag lever i nuet. TACK du generösa och rara människa för detta fina paket och för alla visdomsord och fina bilder du ständigt delar med dig av på din blogg.

(Fotografi: Min plats i solen)

Tecken på att det bor en tonåring i ditt hem

Ena dagen springer de runt i blöja med nappen i munnen och gosedjuret under armen och innan man vet ordet av är det tonårshormoner som löper amok i huset. Och utan att man riktigt förstod hur det gick till så har man gått från att vara en vanlig småbarnsförälder till att bli en tonårsförälder. Men det är inget som händer över en natt, även om det kan kännas så då dottern plötsligt en dag fräser åt dig på ett sätt som hon aldrig tidigare har gjort. Nej, tecken på att det bor en tonåring i ditt hem kommer smygandes:

1. Först och främst, låt dig inte luras av siffran 13. Att tonåren skulle inträda då barnet fyller 13 år är en myt. Åh nej, tonåren kommer tidigare än så och har du dessutom döttrar kan du ha en tonåring boendes hemma hos dig redan vid 9-10 års ålder.

2. En dag upptäcker du att det börjar bli allt svårare att komma till framför spegeln. Den spegel du en gång var van vid att ensam härska över kan det numera var näst intill omöjligt att få en skymt av då det ska fixas med hår, mössor, läppglans och annat som är bra mycket viktigare än ditt ansikte.

3. De barnprogram barnen en gång tittade på framför tv:n har nu ersatts av MTV ackompanjerat av skönsjungande sång och dans från döttrarna. Som förälder inser man att man hade större koll på vad programledarna på Bolibompa hette än på de artister och låtar som nu strömmar ut från tv:n.

4. Pussarna som man tack och lov fortfarande får av döttrarna (dock inte offentligt då det är höjden av pinsamhet) har antagit en kladdigare natur då läpparna numera är täckta av läppglans. För modern är det med andra ord vardag att gå runt och lukta anans, coca cola eller jordgubb i ansiktet.

5. Behöver du som förälder duscha kan det vara all anledning och boka en tid i god tid eftersom sannolikheten att duschen är upptagen är stor. Maken sänder en tacksam tanke åt installatören som uppmanade honom att skaffa en extra stor varmvattenberedare den där gången då döttrarna fortfarande gick i blöja. Han talade som erfaren pappa till tonårsdöttrar. En klok man.

6. Tiden då barnet somnade vid klockan 21 en lördagkväll är definitivt över. Numera är det omvänd ordning. Föräldrarna somnar först och döttrarna stänger av tv:n när de lägger sig antal timmar senare.

7. På önskelistan till födelsedagar och jul har Barbie, Bratz och glitterpennor ersatts till förmån för smink, deodorant, kläder, pengar och parfym.

8. Att få tillgång till daton blir allt svårare. Från att endast ha använt datorn som en maskin att spela spel på någon enstaka gång utspelar sig numera stora delar av tonårsdöttrarnas liv via datorn med Spotify, mail, chatt och annat.

9. Telefonen däremot är ständigt ledig. Ja, då pratar vi självklart om den stationära telefonen inomhus. Den gammaldags telefonen som konstigt nog bara klarar av att ringas med. Inga appar, inga låtar (om du inte ringer till en myndighet vill säga och hamnar i telefonkö) och inga fräcka bakgrunder. Nej hederlig vanlig telefon. Den är helt och hållet min och mannens. Döttrarnas kommunikation med omvärlden sker uteslutande via mobiltelefon.

10. En dag upptäcker du att dina kläder börjar få fötter. Det brukar inträffa någonstans runt att barnet börjar närma sig dig i längd. Då är din garderob plötsligt intressant och då inte längre för utklädningssyfte. Att modern skulle göra samma resa i döttrarnas garderober är otänkbart. Från båda sidor.

11. Från att tidigare ha tyckt att det har varit helt ok att deras föräldrar har pussats och kramats himlas det numera med ögonen och suckas högt över pinsamma föräldrar. Ve och fasa om de skulle våga att göra det offentligt. Vilket de gör. Extra mycket bara för att reta sina tonårsdöttrar.

12. Plötsligt har barnen slutat "leka". Nu "är" de med sina kompisar istället och det tar sin lilla tid innan det där ordet har lagt sig rätt i munnen på föräldrarna och de hinner få många tillsägelser innan det sitter som det ska.

13. En dag vaknar dottern upp och en alien har under natten varit där och rövat bort dottern och ersatt henne med en fräsande och lättirriterad varelse som kan konsten att klampa hårt i trappan och smälla i dörrar. Arkiv-X kom tillbaka!

14. En tonårings humörsvängningar är inte att leka med. Tio gånger värre än en gravid kvinna. På tre röda sekunder kan tonåringen gå från sprudlande glad tjej till att tårarna sprutar och varken dotter eller mamma förstår vad det var som hände.

15. Men det bästa med de där humörsvängningarna och plötsliga gråtattackerna är att det blir många mysiga stunder av kramande och samtal kring livet som tonåring. Om att kroppen förändras och att det är som det ska vara och att det är så för alla. Om det svåra med att stå med ena foten i barndomen och med den andra på väg in i vuxenlivet.

16. Alla dessa underbara, intressanta och guldkantade stunder av diskussioner och samtal då de delar med sig av tankar och funderingar och sitt liv.

17. En tid då du inser att det är dags att låta dem pröva sina vingar. En tid av tillit, förståelse och villkorslös kärlek.

18. Trodde du att du nu hade spelat ut din roll som förälder och inte längre behövs? Helt fel! Nu behövs du som förälder mer än någonsin. Det är så mycket som händer för en tonåring och att bara finnas där, lyssna och visa förståelse med en öppen famn som aldrig dömer är viktigare än någonsin.

19. Det allra viktigaste är dock att ta sig en resa tillbaka i tiden till då du själv var tonåring och minnas. Oavsett tid och om det var en bra eller dålig tid är det så mycket som förenar. För samma trevan efter att finna sig själv och sin plats här i livet som vi gjorde då gör våra barn idag. Tiderna må ha förändrats mycket men just den biten är och förblir densamma för alltid.

20. Det är en sådan glädje och rikedom att ha tonåringar i huset. Som förälder känner man sig otroligt stolt över de människor ens barn har blivit. Dessa fina, fina människor som nu steg för steg testar sina vingar och lär sig flyga ut i den stora världen. Förhoppningsvis rustade på allra bästa sätt med allt de behöver för att klara sig bra på sin färd. Som med en trygghet, kärlek och stark självkänsla kan möta den glädje och den sorg som hör livet till och finna sin egen plats i livet.

(Bild från tumblr.com)

Mother's Day

Ett stort grattis till alla supermammor där ute! Alla ni som tröstar, tvättar, lagar mat, arbetar, läser sagor, förhör läxor, tar hand om febriga barn, städar, skjutsar, hejar på olika idrottstävlingar, går på föräldramöten, tar hand om barnbarn, handlar, väcker morgontrötta barn och älskar era barn villkorslöst. Ni är alla superhjältar och den allra bästa mamman i världen för just ert barn. Idag är det er stora dag! Den största grattis kramen går till min egen fantastiska mamma. Tack för att du finns, utan dig vore jag ingenting!

Själv blev jag väckt till sång och frukost på sängen av döttrarna och maken. Tidigt i morse (vilket är deras gemensamma tradition) for de iväg med bilen till deras hemliga liljekonvaljparadis och plockade en underbar bukett som jag fick tillsammans med kort, teckning och de finaste hemmafixade armband och halsband man kan önska sig. Till lunch blev det dessutom nya favoriten här hemma: Pluras Pasta Carbonara. Jag har med andra ord haft den ljuvligaste Mors Dag man kan tänka sig och att vara mamma till dessa underbara tjejer är det bästa som någonsin hänt mig. Ni gör mig till en bättre människa. Varje dag. Jag älskar er!

(Fotografi: Min plats i solen)

Hand i hand

Det som gjorde mig lyckligast under mitt besök på Sofiero var inte alla vackra blommor och träd, betong eller de fantastiska dofterna. Nej, det som fick min kropp att jubla av ett härligt lyckorus var det raraste danska par jag någonsin mött. Båda var 80+ och strålade av kärlek. De gick runt hela parken hand i hand. Inte på ett stödjande sätt för att de hade svårt att gå utan helt enkelt för att de älskade varandra och mest troligt hade gått på detta vis hand i hand genom större delen av livet. Kvinnans guldfärgade vigselring glittrade där omsluten av sin makes hand och mitt hjärta fylldes av sådan värme av att se dem och deras kärlek lysa så starkt på ålderns höst. Vilken lycka att få uppleva sådan kärlek! Och när jag gick där och log brett och kände hur mitt hjärta svämmade över tänkte jag på min egen man och vår vackra kärlek. Jag hoppas att vi kommer att vara förunnade att gå hand i hand på samma sätt på ålderns höst och se på varandra med samma kärleksfulla blickar som detta danska par. Kärleken är vacker. Oavsett ålder.

(Bild från tumblr.com)

Mer trädgårdsinspiration

Jag kan inte låta bli, det blir några bilder till från mitt besök på Sofiero. En oas av inspiration, dofter och synintryck. Lite trädgårdsinspiration på väg mot helgen.

(Fotografi: Min plats i solen)

En bit av Gotland på Sofiero

En annan av mina skånska pärlor är Sofiero i Helsingborg. Ett slott, en park och trädgårdar som kan avnjutas året om. Där har jag njutit av konserter i sommarkvällen på en picknickfilt, av vårlökarna och sommarblommorna, Den Stora Trädgårdsfesten som arrangeras i augusti varje år och av stämningsfulla december i tända ljus sken. Sofiero är sannerligen sundets pärla!





Sofiero har ofta olika utställningar och teman av olika slag och just nu är det en utställning/installation på Sofiero som jag bara var tvungen att besöka. Skulpturfabrikens egen Stina Lindholm har skapat en trädgård med inspiration från Medelhavet och gotländska naturmaterial och för mig som älskar både materialet betong och Gotland var detta ren lycka.

Aura Gotlandica heter utställningen/installationen och varar fram till 25 september och jag rekommenderar varmt ett besök i denna Medelhavsträdgård med ljuvliga dofter av lavendel, rosmarin och salvia.

Medelhavet och Gotland som möts i en skön harmoni och eftersom det inte blir något besök på Gotland för oss denna sommar tröstade detta besök på Sofiero lite av min längtande själ som saknar den magiska ön. Men snart återvänder jag. Jag har ju lämnat en bit av mitt hjärta på Gotland.

(Fotografi: Min plats i solen)

Married Single Other

Ikväll klockan 20.00 kommer jag bänka mig framför tv:n och SVT2 för att se det första avsnittet av den brittiska dramakomedin Married Single Other

Som den obotliga anglofil med förkärlek för vardagsdramatik som jag är kan jag ju bara inte låta bli. Dessutom har jag hört mycket gott om serien som handlar om några britter mitt i livet som antingen är gifta, singlar eller något mitt emellan.





Serien har jämförts med en av mina favoritserier "Cold Feet" vilket inte är speciellt förvånande med tanke på att tre par vars liv flätas ihop med varandra står i centrum och serien dessutom har samma producent och regissör som "Cold Feet".

Så det är med nyfikenhet och förväntan jag tittar på det första avsnittet av sex ikväll och nog är det så att sommaren står i farstun när de brittiska serierna dyker upp i rutan. Av någon anledning tycks det svenska folket behöva sin dos av brittisk tv under sommarmånaderna. Om det var upp till mig skulle jag ge det svenska folket en brittisk dos året om. ;)

(Bild 1 ITV.com samt bild 2 dailymail.co.uk)

Skånska pärlor

Det är lätt att man blir hemmablind och glömmer bort allt det vackra som finns nära då det blir dags för semester och ledighet. För några år sedan kom vi på att vi ofta lämnade Skåne på vår semester eller då vi skulle göra familjeutflyker. I vår iver att se allt fint som övriga Sverige hade att erbjuda glömde vi bort mycket av det fina som Skåne har att erbjuda. Därför beslöt vi oss för att bli bättre på att upptäcka vårt eget fantastiska landskap. Hitta våra egna skånska pärlor. Både stora som små. Både de som man finner i turistguiderna men också de mer okända. Numera är vi ganska duktiga på att åka runt och upptäcka Skåne. Nya platser men också en hel del kära återbesök.




En av de platser som jag tycker väldigt mycket om och som utgör en av pärlorna i mitt skånska pärlhalsband är Ale Stenar i lilla Kåseberga precis öster om Ystad på Skånes sydkust. I detta lilla fiskeläge finns en av de mest imponerande platser längs den skånska kusten. Där högt upp på en kulle omgiven av hela södra Östersjön finns Sverges eget Stonhenge. En formation med stora bastanta stenar och jag kan inte ens föreställa mig den kraft det måste ha tagit människor att transportera dem upp på den där kullen. De lärda tvistar än idag om vilken funktion stensättningen hade för människor på den tiden.

Det som slår mig när jag står där uppe på kullen bland de enorma stenarna och blickar ut över det mäktiga havet och känner hur vinden blåser i mitt hår är att det måste ha varit något av stor betydelse för människorna på den tiden. Varför skulle de annars riskerat både liv och lem för att transportera alla de enorma stenarna hela den långa vägen upp till toppen?

Jag är full av beundran där jag står och känner det mäktiga med denna plats. En fridfull plats där jord och hav möts. En plats som får mig att känna mig liten inför naturens kraft men som samtidigt får mig att känna mig stor inför dess enorma skönhet. Vilket fantastiskt vackert land vi bor i och vad glad jag är att jag bor här mitt bland allt det vackra.

Har ni vägarna förbi Skåne rekommenderar jag ett besök vid Ale Stenar om inte annat bara för den underbara utsiktens skull. Den är helt klart värd promenaden upp för kullen.

(Fotografi: Min plats i solen)

Söndagskväll

Vi har haft en riktigt fin helg. Den blev både som planerat och som vi inte planerat. Men det är väl så som livet är. Vi gör upp planer och ibland följer livet planen och ibland inte. Det som inte blev denna helg var något oväntat städ och tvätt. Det blev annat istället och städ och tvätt skjuts fram till morgondagen. Då får tvättmaskinen och dammsugaren gå varm.

Något som däremot blev av var shoppingrundan med döttrarna. Efter många turer in i olika provrum hittades avslutningskläder vilket resulterade i två mycket nöjda döttrar. Mamman blev också mycket nöjd då hon kom hem med två rabarberplantor, två svarta vinbärsbuskar, en taggfri björnbär, sex jordgubbsplantor och en chiliplanta. Chiliplanta stod inte på listan men vem kan motstå en chilisort med namnet "Hot Banana"?






Mycket trädgård har det blivit i helgen. Ogräs som skulle rensas i odlingbäddarna, nyinköpta plantor om skulle ner i jorden, frösådda kronärtskockor, basilika, chili och paprika som skulle planteras ut. Fräknarna har med andra ord fått mycket solsken denna helg och igår somnade jag framför tv:n. Helt utslagen av allt arbete i solen. Trött men nöjd.







Pirater och äventyr blev det också i helgen. Det är mysigt att sitta där i biomörkret med popcorn och godis och försvinna in i en spännande värld med pirater, sjöjungfrur och jakten på ungdomens källa. Gillar man de tre första Pirates of the Caribbean gillar man även denna fjärde film eftersom den följer samma mönster. Dock behöver man inte ha sett de tre första för att uppskatta denna fjärde film. Själva var vi väldigt nöjda och fick det vi förväntade oss. Några timmars härlig underhållning tillsammans med Johnny Depp som fullkomligt äger i rollen som Jack Sparrow. Jag vet ingen annan skådespelare som klarar av konststycket att ständigt göra filmer ur mängder av genres så som Johnny Depp och fortfarande vara lika älskad och hyllad av publiken.

En liten betraktelse där i biomörkret: Varför är det alltid så att de som kommer in i salongen då filmen redan har börjat alltid sitter i mitten av en rad eller längst in? Varför har de aldrig platserna närmast gången?






Idag kom åska och regn. Rejält. Så istället för boule och kubb blev det "Den försvunna diamanten" vid köksbordet medan regnet föll och det blixtrade och dånade omkring oss. Till och med jag som är livrädd för åskoväder tyckte att det var riktigt mysigt och det var inte bara för att jag vann ena omgången. ;)

Nu är det dags att lägga denna vecka till handlingarna. En fantastisk vecka har det varit, speciellt vad det gäller kreativiteten då jag har hamnat i ett härligt flow vad det gäller mitt skrivande. En härlig känsla när orden bara rinner ur en, vilket resulterat i att jag har lyst som en sol hela veckan lång. Jag hoppas jag tar det solskenet med mig in i den nya veckan och måndagen som ju är "My Day". En strålande vecka önskar jag er alla!

(Bild 1 av Oliver Schwarzwald, bild 2 Min plats i solen, bild 3 www.moviezine.se samt bild 4 från filmen Singin´in the rain)

Fredag med sommarkänsla

Så var det fredag igen. Jag tycker att veckorna rusar på i ett snabbt tempo just nu. Jag vet ju att det är på detta vis i maj men trots det blir jag lika överraskad varje år. Det är inte bara i naturen och trädgården det händer mycket just i maj utan även i skolvärlden är det en månad då ALLT händer på en och samma gång känns det som. Det är utvecklingssamtal, skolutflykter, familjekvällar, insamlingar till lärare och skolavslutningskläder som ska inhandlas. Familjekalendern som hänger på väggen i köket är rejält uppbokad både i maj och juni och bland alla aktiviteter ska det även hinnas med både tandläkarbesök, läkarbesök och gräddas plättar till matsäckar. En rolig tid men väldigt intensiv. Slutspurten fram till sommarlovet. För nu är det inte långt kvar till det där efterlängtade och välbehövliga sommarlovet. Bara några få veckor innan det är dags för sovmorgnar, sena sommarkvällar och dagar fyllda med kompisar, bad och glass. Och nog längtar vi alltid.





Men redan nu har sommarkänslan drabbat oss. De ljumma sommarvindarna har återvänt och just nu njuter vi av de ljusa och vackra sommarkvällarna. Det är svårt att gå in på kvällarna. Det klipps gräs, svängs i hängmattan, kelas med katter och även de små grodorna som har kommit fram får sig motvilligt tåla en hel del kelande. Igår kväll tog vi en cykelrunda och barndomsminnen väller över mig när jag sitter där på sadeln, ser landskapet flyga förbi och känner vinden blåsa i håret. Jag cyklar alldeles för sällan nuförtiden. Får bli bättre på det där.

Helgen som ligger framför oss blir det piratfilm och shopping av skolavslutningskläder. Om de fina kvällarna håller i sig har det också flaggats för både kubb och boule. Tvätt och städ lär det också bli men på något vis känns den biten så mycket lättare och mer avslappnad i dessa sandaltider. Sanden och gräset på golvet i farstun känns på något vis som en naturlig del av den där sommarkänslan som vi omfamnar just nu. En trevlig fredag önskar jag er alla!

(Fotografi: Min plats i solen)

Tre små ord

Blommor, juveler, bubbel och kärlekssemester i all ära men nog är det ofta så att det är det lilla som gör den stora skillnaden. Det är det lilla, vardagliga, som är det stora, det viktiga. Det är i vardagen kärleken måste lysa som klarast. Det är där vi måste känna dess närvaro. Varje dag. Det är i vardagen kärleken bekänner färg. Det är en puss på axeln när du går upp på morgonen och låter mig sova vidare en stund till bara för att jag snarkar så sött. Det är hur du alltid sätter på kranen så att det hinner bli varmvatten tills jag ska duscha. Hur du alltid rör mig då du passerar mig. Hur vi tar en svängom till musiken som spelar på radion när vi lagar mat. Hur du när det är en kall kväll lägger halva din kropp på min sida av sängen för att värma upp den åt mig när jag kryper ner bredvid dig. När du säger att jag har vackra ögon och att du älskar se dem glittra. Hur du kelar mig i håret när vi ser på tv bara för att du vet att det är det bästa jag vet. Det är att du tar dig tid att lyssna till mig när jag har något jag vill berätta.

Det är i vardagen som kärleken lyser starkast. Det är i det lilla som det blir stort. Som i tre alfapet-ord på tallriken en helt vanlig tisdag i maj. Kärlek i det lilla. Kärlek i det stora.

(Fotografi: Min plats i solen)

Dear Monday

Ha en fantastisk måndag och ta vara på DIN dag!


(Bild från www.thxthxthx.com)

Söndag

Söndagkväll och jag ser "P.S. I love you" på tv. En av mina favoritfilmer! En av de där jag kan se hur många gånger som helst och som får mig att både skratta och gråta. Kärlek, sorg och glädje. Dessutom får den mig alltid att längta till Irland.

Jag tycker om söndagar. Det är något lugnt och avkopplande med dem som gör att jag tycker så mycket om dem. Kravlösa. Tillåtande. Oplanerade. Men så har det inte alltid varit. Det fanns en tid då jag inte kunde njuta av söndagar. Då jag led av söndagsångest. Då jag inte kunde förstå att helgen hade försvunnit så snabbt, att jag inte hade hunnit med allt jag ville, borde och skulle ha gjort och redan planerade måndagen i huvudet. Det var ingen rolig tid och det var svårt att erkänna för mig själv att jag inte var lycklig. Att jag inte levde mitt liv så som jag ville. På mina villkor. Det känns fantastiskt att kunna säga att jag idag gör det. Och tänk, när jag hade modet att erkänna för mig själv att jag hade drabbats av en utmattningsdepression och vågade förändra min livssituation då försvann den där söndagsångesten. Numera njuter jag till fullo av söndagar och låter dem inte stressa mig. Tvärtom, idag är söndagar energiladdare istället för energitjuvar.





Helgen har varit härlig! Regn, blixt och dunder och strålande solsken i en salig blandning. En helg fylld med familjetid, skrivande, trädgård, matlagning & bak, shopping och Eurovision Song Contest (hjälp, vad det jublades här hemma i natt när slutresultatet var klart. Go Eric!). Trädgården är ren och skär glädje just nu och man kan ju inte bli annat än lycklig över att se krusbärsbuskarna digna av alla dessa ljuvliga bär. Ärtor och bönor tycks också älska vädret just nu och växer som tokiga. Jag jublar och fascineras över deras förmåga att klättra sig uppåt. Mot ljuset. Och som alltid förvånas jag över att de små frö jag stoppar i jorden gror, växer och frodas och skänker oss fantastiska måltider under lång tid framöver. Vi kan så mycket mer än vad vi tror. Så länge vi har modet att våga.

(Fotografi: Min plats i solen)

Beauty

De senaste dagarnas strul för oss med konton hos Blogger har inneburit tystnad här. Lite ofrivillig vila från bloggande var kanske precis vad jag behövde och skadade inte. Däremot är det lite trist att alla kommentarer skrivna efter ett visst klockslag i onsdagskväll och framåt försvann och som det ser ut kommer de inte komma tillbaka. Tråkigt men det är ju inget att göra något åt. Just nu är jag mest tacksam för att inte hela bloggens innehåll försvann och att allt förhoppningsvis ska fungera nu igen.

Dagarna som har gått har haft en skön mix av skrivande och trädgård. Arbete och meditation sammanlänkat. Efter all urladdning och kreativitet vid tangentbord och i mina oändligt många skrivböcker och kladdblock känns det avkopplande att påta i trädgården. Lite som avslappningsövningarna man alltid hade i slutet av gymnastiklektionen i skolan. Varva ner, låta kroppen återhämta sig och känna den där sköna känslan av att ha tagit ut sig fullständigt. Min köksträdgård har blivit min meditation och platsen för återhämtning och njutning.

Jag vet att det i dessa dagar är många landet över som ligger på alla fyra med sina maskrosjärn i händerna och muttrar över detta bespottade ogräs som kallas maskorosor. Ett ogräs som jag genom åren har blivit vän med och kommit att tycka allt mer om. Då de dyker upp i rabatterna är även jag bestämd och tar fram maskrosjärnet och plockar bort maskrosorna men i gräsmattan får de härja fritt. Med de stora ytor av gräsmattor som vi har skulle jag behöva tillbringa resten av mitt liv på alla fyra i gräsmattan för att bli av med dem. Och trots det skulle de ständigt återkomma. Nej, så här hemma gäller devisen "If you can't change it - celebrate it!" och den gäller även för maskrosor. Numera glädjs jag åt de gula solskenspridarna i gräsmattan och nog finns den där magiska känslan från barndomen kvar då man i den sena sommarkvällen blåser de utblommade vita maskrosbollarna så att det yr i luften. Det är den skönheten och glädjen jag väljer att sammankoppla maskrosen med.

I torsdagskväll höll vi på att få en härdsmälta här hemma på gund av spänningen i semifinalen i Eurovision Song Contest. Som vi vrålade rakt ut då Sveriges flagga visades som den allra sista. Nu laddar vi för kvällens tv-maraton och håller alla tummar vi kan för Eric Saade. Go Eric!

(Fotografi: Min plats i solen)

Bästa-listan 11 maj

Bästa köp 1 - Med några dagars mellanrum gick båda våra hängmattor itu och har du hängt med här på bloggen ett tag vet du att en sommar utan våra hängmattor är otänkbar. Hängmattorna var mer än 10 år gamla och har fått utstå de flesta väderlekar och därför var det inte speciellt förvånande att de nu gav vika. Då uppstod frågan var vi kunde hitta nya hängmattor till ett bra pris. Efter att ha letat på Indiska (där de förra var köpta) och Åhléns utan resultat vände jag mig till IKEA och fann guld i form av hängmattor till ett mycket bra pris. Nu hänger de där under de blommande äppelträden och vajar och alla tycks vara enade överens om att dessa hängmattor är de bästa någonsin. Stora, bekväma, fina och med bra fästanordning. Högsta betyg!

Bästa köp 2 - Det är inte främst det vackra linnet jag köpte i denna butik som är det som fick mig att bli alldeles varm inombords och lämna butiken med ett stort leende på läpparna (men snyggt var det i vackert laxrosa) utan det var den fantastiska kvinnan som arbetade i butiken. Bemötande är av allra största vikt tycker jag. Framförallt då du arbetar med andra människor. Alla har vi säkert mött både en och två som haft bra mycket att lära om bemötande och det har betydelse för om vi är villiga att använda oss av det företaget,butiken eller vad det nu kan vara fler gånger. I denna butik möttes jag den mest fantastiska serviceminded människa jag någonsin stött på. Sprudlande glad hela tiden och hon fick mig att känna mig som den mest betydande kunden i världen. Vilken ovärderlig skatt för den butikskedjan!





Bästa musik - I dessa dagar går jag och yngsta dottern runt och nynnar på samma låt. Den har satt sig i huvudet på oss båda och vi är överens om att det är en låt som får oss att bli glada. Så vi nynnar, dansar och ler till denna
En gammal goding som jag aldrig tröttnar på att lyssna på då jag kör bil (fråga mig inte varför men den funkar väldigt bra i just bilen) är denna

Största hopp - På torsdag håller vi tummarna stenhårt för vårt svenska hopp Eric Saade. Vi hoppas att låten ska sätta sig i huvudet på resten av Europa på samma vis som den har satt sig i våra huvuden. För att inte tala om alla barn som jag hör går och nynnar på låten i affären när jag handlar. Det känns som ett gott tecken men med den där tävlingen kan man aldrig veta hur det går. Men här hemma kommer vi att heja på den skånkske popidolen på torsdag och hoppas på det bästa.






Bästa inspiration - Internet är verkligen en guldgruva vad det gäller inspiration. Tidigare här på bloggen skrev jag om trädgårdsinspiration, en annan inspiration jag letar efter på internet just nu är badrum. Vårt kära gamla 60-tals badrum (som inte tycks bli modernt igen trots våra förhoppningar) skriker om att bli renoverat och är det som står på tur. Därför letar jag inspiration och bilden ovan var en klockren hit för mig. Precis så skulle jag kunna tänka mig. Men det kommer inte att hända eftersom flera av möjligheterna saknas för vårt badrum, men jag tar med mig känslan.

Bästa nostalgi - Här hemma har vi de senaste dagarna haft en nostalgitripp och döttrarna har blivit introducerade för en tv-händelse från min och makens barndom då vi har tittat på Första säsongen av "The Macahans". Döttrarna var ytterst tveksamma innan vi började titta och suckade över den nostalgiska tonen i sina föräldrars röster då de talade om Zeb, Luke, Vargtass och den vilda västern. Men vi fastnade allihop och visst håller den än om man tar den för vad den är. Och för döttrarna som båda gillar ämnet historia blev det en hel del diskuterande kring de historiska aspekterna i serien.








Största överraskning - I helgen råkade jag fastna framför tv:n på eftermiddagen och filmen "Evening" med Claire Danes, Toni Collette, Meryl Streep, Natascha Richardson, Glenn Close, Hugh Dancy och Vanessa Redgrave i huvudrollerna. Och som jag fastnade. En riktigt, riktigt bra film som sorgligt nog visades en eftermiddag. Strålande skådespelarprestationer, vackert foto och en historia som berörde. Filmen bygger på boken med samma namn av Susan Minot. En bok som jag garanterat kommer att läsa. Ibland kan en film öppna ögonen för en bok eller ett författarskap som man inte kände till.

Bästa dryck - Just nu är det flädersaft. De senaste dagarna har vi haft det riktigt, riktigt varmt med grader runt 25 i skuggan och då känns det gott att njuta av ett glas flädersaft i skuggan. Och fortsätter värmen dröjer det inte länge innan det är dags att skörda fläderblommorna.

Största filmhändelse i sommar - Det blir helt klart den sista filmen om Harry Potter. Under många år nu har vi fått följa den lille trollkarlen med ärret i pannan. Vi har läst böckerna här hemma och sett filmerna och båda har skänkt oss så mycket glädje. Vi längtar efter att få se den sista filmen men samtidigt känns det lite sorgligt att det hela tar slut i sommar.

Bästa kvällsmat - När det är riktigt varmt utomhus orkar vi inte riktigt stå och laga något stort till kvällsmat på kvällen. Då har det varit vardagslyx att gå ner i köksträdgården och plocka rabarber och koka rabarberkräm. Ljummen rabarberkräm och macka smakar sommar!

Bästa filmhändelse i maj - Döttrarnas absoluta filmfavorit är Pirates of the Caribbean med Johnny Depp i täten. Precis som deras mamma har de alltid varit svaga för äventyr då det gäller böcker och film. Pirater, Robin Hood, Ivanhoe, De tre Musketörerna och Röda Nejlikan är äventyr som har både lästs och setts på film och tv här hemma. Därför är det kanske inte särskilt förvånande att de ser fram emot nästa veckas premiär av den fjärde filmen om Jack Sparrow. Vi laddar för pirater och äventyr!

Bästa färg - Just nu kan det inte bli annat än ljusgrönt. Överallt lyser den skira ljusgröna grönskan som gör att hjärtat slår lite extra. Våren är underbar!

Bästa blomma - Syrén. För någon dag sedan öppnade sig de första små lila syrénerna i vår trädgård sig mot solen och nu sprider sig den härliga doften. För allergiker kan jag tänka mig att doften måste vara en plåga på grund av dess styrka och jag lider med er. Själv borrar jag ner näsan och njuter.

Största längtan - Vi planerar inför vår resa till den brittiska huvudstaden och längtar. Det är roligt att ha något att längta till och det kungliga bröllopet fick ju oss att längta än mer till London.

Bästa tv-pärla - En riktig tv-pärla är just nu "Landgång Australien" med Anne & German. Ett matlagningsprogram som står ut från alla andra och med en värme och glädje som går rakt in i hjärtat. Förra veckan lagades bland annat thai-mat och som sedan även lagades här hemma. Vansinnigt gott!

Bäst med maj - Maj är en underbar månad här nere i söder. Det är en månad fylld med så mycket hopp, grönska och glädje. För att inte tala om ljuset och de magiska kvällarna. Vår bästa tid är nu har aldrig passat bättre in än just nu. Maj är sannerligen skönheten och njutningens månad!

(Bild 1 & 7 Min plats i solen, bild 2 fanpop.com, bild 3 http://www.housetohome.co.uk/ , bild 4 http://www.goodreads.com/ , bild 5 pinterest.com, bild 6 http://www.moviezine.se/ och bild 8 http://www.svt.se/ )

Sagolikt vackert

Minns ni scenen i filmen om Bröderna Lejonhjärta med alla de blommande äppelträden och hur sagolikt vacker just den scenen är (för övrigt inspelad i Brösarps Backar här i Skåne)? Precis så där vackert blommar det i vår köksträdgård just nu. För just nu blommar alla äppelträd, plommonträd, päronträd, körsbärsträd, bigaråträd och klarbärsträd på en och samma gång. Och jag lovar, att stå där mitt bland alla dessa vita och rosa blommor är lika sagolikt vackert och magiskt som i filmen om Bröderna Lejonjärta. Speciellt idag då den ljumma sommarvinden blåser och de vita små blommorna yr i luften som små älvor kring mitt huvud. Magiskt vackert!

Just dessa veckor tycker jag är de vackraste på hela året. Den skira ljusgröna grönskan, den vackra blomningen och alla bin som surrar som tokar överallt. Fullständigt berusade över allt det goda som de bara måste hinna med att smaka på. Jag förstår deras hänförelse och jag delar deras önskan om att hinna med att njuta så mycket som det bara går. Medan tid är. För det går ju så fort.

Tyvärr innebär de tre frostnätterna förra veckan mest troligt att fruktskörden kommer att utebli eller bli liten eftersom träden blommade redan då. Tråkigt men det är ju så det är. Istället får vi njuta allt vi kan här och nu av den sagolikt vackra blomningen. Och det gör vi. Svängandes i hängmattorna och barfotadansandes i gräset under det vita och rosa blomsterregnet.

(Fotografi: Min plats i solen)

Believe

Sommaren kom tillbaka och på något vis känns det som om ordningen är återställd igen när sandaler, shorts och linne återigen är vardag. Det har varit mycket de senaste dagarna. Livet har rullat på i ett snabbt tempo. Det gör det alltid vid denna tid här på landet och fast jag vet om det är det som om jag blir tagen på sängen vareviga år. Jag hänger inte med. Vill dra i handbromsen och hinna njuta, andas och hämta kraft. Men det kommer och det känns skönt att veta.

Förutom dagar fyllda med AB Familjen, arbete, odlingar och trädgård har det också varit dagar fyllda med mycket tankar för min del. Dagar då jag har behövt ta en paus för att fundera kring vem jag är, var jag befinner mig i mitt liv och vart jag är på väg. Vad vill jag, vilka är mina drömmar och vad krävs av mig för att uppnå dem?

Jag och maken har haft långa och intressanta diskussioner kring självkänsla och självförtroende de senaste dagarna. Det finns ingen som känner mig så som han gör. Han har sett alla mina sidor, vackra som fula, och han behöver bara se mig eller höra min röst för att förstå hur jag mår. Han ser hur mina ögon glittrar av ren och skär lycka efter en riktigt bra dag framför datorn och min bok. Hur hela mitt väsen bubblar av tillfredsställe av att göra det jag vill göra och det jag vet att jag är bra på, nämligen att skriva och berätta en historia. Då finns han där och pushar, uppmuntrar och bekräftar. Han tar sig tid att lyssna på allt mitt pladder, när jag behöver feedback på något jag skrivit eller bara behöver prata av mig. När han ser glittret i mina ögon skickar han mig tillbaka till arbetsrummet för att fortsätta skriva.

På samma vis ser han när jag jag tvivlar på mig själv, min röst och mina ord. När mitt självförtroende är som bortblåst och jag undrar om jag är galen som har gett mig in på detta. Hur jag ens kan tro att min röst betyder något, att någon vill lyssna och att någon ens kommer att bry sig. När jag känner mig värdelös och rädslan för att misslyckas tar över. Då finns han där och pushar, uppmuntrar och bekräftar. Han lyssnar, torkar mina tårar och när han tycker att jag faller för långt ner i självömkan och förlorad tro på mig själv provocerar han mig genom att hålla med mig i min klagosång om hur dålig jag är tills jag inser hur jag låter och istället börjar leta fram jävlar anammat och tron på mig själv igen.

Att tro på sig själv och sin egen styrka och kraft borde egentligen vara det mest självklara i världen. Men ibland faller vi och glömmer bort hur unika vi är. Ibland är det svårt att stå upp och säga:"Det här är jag och det här är jag bra på!" Lika svårt kan det vara att inför alla berätta om sina drömmar. Under lång tid var det rädslan för att misslyckas som gjorde att jag inte berättade om mina drömmar att skriva. Det vara bara några få som visste. Då behövde jag ju inte misslyckas inför alla och en var. Jag trodde att jag på det viset skyddade mig själv. Men det jag gjorde var att jag inte trodde på mig själv och min förmåga och jag höll mig själv och mina drömmar tillbaka.

Därför bestämde jag mig för att berätta om att jag skriver på en bok. Mina drömmar och mål är en del av mig och visst är det så att jag hoppas på att få min bok utgiven. Det är ju en del av drömmen. Men det är inte avgörande för mitt skrivande för jag kommer att fortsätta att skriva ovsett vilket. För sanningen är den att jag inte kan leva utan att skriva, oavsett form, och historierna som föds i mitt huvud måste komma ut. De förtjänar att berättas och de nöjer sig inte med mindre.

Idag fick maken mig till tårar då han jämförde mitt skrivande med hans arbete som egen företagare och om att göra investeringar. Ibland gör man en investering på lång sikt. Man investerar i något som de första åren bara kommer kosta pengar och tid men man vet att belöningen kommer några år senare då investeringen förhoppningsvis genererar pengar, vinst och tillfredsställelse. Han menande att jag skulle se mitt skrivande på samma vis. Mitt skrivande är min investering inför framtiden då alla mina timmar, all lycka och all ångest, allt hårt arbete kommer att generera tillfredsställelse, lycka och pengar (jo, för dem behöver vi ju alla också) den dagen då min bok blir utgiven. Han tror på mig och min historia och det viktigaste av allt: jag tror på mig själv och min historia. Vilket fantastiskt, hoppingivande och stärkande ord: tro.

(Bild från www.etsy.com)

Trädgårdsinspiration

Vår trädgård är ett ständigt pågående projekt. En värld i konstant förändring och en värld fylld av drömmar och förhoppningar. Det är små drömmar och stora drömmar. Några kan förverkligas ganska snabbt medan andra kommer ta år eller, ännu värre, kanske aldrig blir förverkligade. Men drömmer och planerar gör vi. Mycket av det där drömmandet och planerandet sker under gemensamma promenader i trädgården. Då pekar vi och stegar ut och ser bilder framför oss. Ibland ingår även visst mått av övertygande från någon part för att få den andre att se det fantastiska i den idé eller bild man vill förmedla. Några idéer avfärdas men de flesta tycks vi förunderligt nog vara överens om.

Ibland hittar man bilder som inspirerar eller som har fångat just den där känslan man är ute efter. Bilder som sparas för att inspireras av eller som håller drömmen vid liv. Idag blir det ett axplock av trädgårdsinspiration som har fångat något jag gillar eller drömmer om. Först ut är verandabilden ovan. Vi drömmer om att bygga en veranda på framsidan av vårt hus. En sådan där amerikansk veranda med en hängsoffa och en hörna i stil med bilden ovan. En hörna att sitta och läsa och skriva i samtidigt som solen går upp och ned och blicka ut över det fantastiska landskapet vi bor i. Vår altan ligger nämligen på baksidan av huset, i söderläge, och jag lovar att det blir hett som en bastu på sommaren. Så hett att man knappt kan vara där. Därför är planerna på en veranda på framsidan (norrläge) stora och långt framskridna.

Jag tycker om rumkänslan i denna bild. Det mystiska och magiska. Lite av "Den försvunna trädgården" känsla. Jag gillar när man ser möjligheterna i trädgården. Att använda det gamla och slitna och göra det till något vackert och självklart. Och tvärtom också, vill man ha väggar och tak så skapar man det. Allt är möjligt i trädgården.

Det som inspirerar mig mest med bilden just nu är funkia/hosta i stora krukor. Vi ska i år gräva upp en lång rabatt vi har längs huset som är fylld med olika funkia/hosta och jag har funderat lite kring var jag ska placera alla sedan. De flesta kommer att hamna runt brunnen men övriga tänker jag placera i stora krukor och ha på och vid altanen. Jag tror att det kan bli riktigt bra. Det gäller bara att lösa vinterförvaringen på ett bra sätt.

Här har vi funkia/hosta i krukor igen och jag gillar det skarpt. Inspirerande! Den här uteplatsen tycker jag också om. Jag tycker om grönskan och rummet som blir av dels krukorna men också av träden runt omkring. Likaså gillar jag nivåskillnaderna och trappan upp till terassen.

Jag gillar betong! Jo, så är det bara! Och det lär bli en hel del betong här framöver. Våra somrar på Gotland har inspirerat oss till att förändra vår altan (den i söderläge). Därför kommer trädäcket att plockas bort och istället kommer en altan i betong att gjutas. Visst måste jag erkänna att jag skulle kunna tänka mig ett stort betongbord som det ovan också men på den punkten backar jag. Däremot önskar jag mig en liten betongbänk under ett av äppelträden nere i köksträdgården istället. En hel del gjutning står på schemat med andra ord.

Jag är vansinnigt förtjust i vildvin på fasader. Speciellt på gamla hus. Jag vet inte vad det är som lockar mig så men så länge jag kan minnas har jag fascinerats av hus som är täckta med växande vildvin. Men det är en dröm jag får lägga ner. Maken vägrar. Och jag vet att han har rätt. Det skadar fasaden på huset. Fukt. Ohyra. Ja, listan är lång varför just vildvin inte skulle vara en bra idé på vårt gamla hus. Men vackert hade det blivit!

Något av det bästa man kan ha i en trädgård är en gunga. Oavsett om man har barn eller inte. Det är något befriande med att gunga. Med att få upp riktigt hög fart, känna hur vinden blåser i håret, sparka av sig skorna och bara känna den där frihetskänslan i att svänga mellan himmel och jord.

Vi har gott om gungor i vår trädgård. Vi har turen att ha många gamla stora träd som klarar tyngden av gungor och som vi har gungat genom åren. Stora som små. Att gunga blir man aldrig för gammal för. Däremot får jag väl erkänna att jag inte deltar i barnens hopptävlingar från gungorna speciellt ofta. Barndomens vighet har ersatts av en mer 38-årig stelhet. Men att gunga njuter jag lika mycket av nu som då jag och bästa kompisen gungade i barndomen och sjöng Gyllene Tider-låtar och fnissade.

(Bilder från http://www.housetohome.co.uk/)