Bröllopsyra

Fredagen går helt och hållet i brittisk royalistisk anda här hemma. Det blir Kate & William för hela slanten och vi kör en liten mini-version av förra årets kungliga firande. Döttrarna tyckte var lite dåligt att bröllopet går av stapeln en fredag då de går i skolan men jag har lovat att spela in det och så ser vi de tillsammans i eftermiddag/kväll med en bröllopsmeny. Förutom bröllopsyra blir det också en liten London-frossa för oss och en liten försmak inför vår resa till den brittiska huvudstaden. En fredag i brittisk och kunglig stil och helt och hållet i kärlekens tecken.

(Foto: Mario Testino)

Min plats i solen

Idag är jag och äldsta dottern på benen igen. Vi var sist ut och idag är vi uppe om än på rätt matta ben. Men färgen i ansiktet börjar återvända på oss igen och det känns skönt att livet börjar återgå till det normala igen även om matlusten ännu inte infunnit sig. Men vi är på rätt väg och det känns bra.

Vi njuter fortfarande av sommarvärme och strålande solsken här nere i söder och det var så skönt att gå min morgonrunda i trädgården i morse. Mycket har hänt bara under dessa dagar då jag inte har varit utomhus. Syrenerna slår snart ut, rabarbern är riktigt stor nu och kanske blir det paj eller kräm till helgen och körsbärsträden blommar så vackert. Det är lätt att bli stressad över hur fort det går och att låta känslan av att inte hinna med allt som ska hinnas med ta över. Men eftersom kroppen ännu inte har kraft nog att ta sig an något större trädgårdsarbete valde jag att i morse istället bara njuta av min trädgård. Att ta mig tid att finnas här och nu och bara känna mig lycklig över allt som blommar och frodas. Och att naturen faktiskt klarar sig ganska bra även utan mig och att det inte är hela världen om jag inte hinner med allt. Det blir bra iallafall.

Extra roligt är det att vara där mitt ibland allt det vackra och planera för vidare utveckling av köksträdgården. Jag har ju valt att ta allt i små steg. Känna mig för genom åren. Vad jag orkar med, vad som är roligt och hur jag vill ha det. Under det kommande året kommer köksträdgården förhoppningsvis utökas med två glastäckta djupodlingsbäddar, ytterligare två stora odlingsbäddar, ett litet växthus, betongplatta under trädgårdsmöblerna samt fler rabarber, svarta vinbärsbuskar, krusbärsbuskar och fler fruktträd. Det känns roligt att planera, att se mitt projekt växa och se köksträdgården jag hade i mitt huvud ta form på plats. Jag skapar verkligen min plats i solen och det känns inspirerande och berikande. Min köksträdgård har blivit min form av meditation och vägen fram till ett bättre liv efter min utmattningsdepression för flera år sedan. En trädgård för hjärta och själ på så många olika sätt.

(Fotografi: Min plats i solen)

Klasssisk utmaning

Han kom in i klassrummet med en stor hög med papper i famnen och framför mig på bänken landade ett tjockt häfte samtidigt som jag hörde min lärares röst högtidligt meddela att det vi nu hade framför oss var ett häfte med de författare och de verk som vi skulle läsa innan vi slutade högstadiet. Jag gick i sjunde klass och som entusiastisk läsare bläddrade jag bland för mig både kända och okända namn på författare och förstod att detta skulle bli en utmaning utöver det vanliga. De av mina klasskamrater som inte delade mitt läsintresse protesterade högljutt och tydligt mot detta "straff" de hade tilldelats. Men de visste att det egentligen kvittade hur hög deras klagosång var för de skulle inte komma undan. Det var bara att kavla upp ärmarna och sätta igång.

Ibland tänker jag tillbaka på den där tiden. Framförallt i dessa dagar då skolan, lärare och lärande diskuteras intensivt och analyseras ur alla synvinklar. Min lärare i ämnet svenska visste mer än väl att han inte skulle vinna några popularitetspoäng den där dagen då han delade ut sina häften. Tvärtom visste han att han stod inför en lika stor utmaning som vi elever. En utmaning i att motivera oss till att se hur detta skulle vara till nytta för oss och vår framtid. Han skulle ha kunnat gjort det enkelt för sig och valt författare och verk som han visste skulle ha fått ett annat mottagande. Men det var inte hans jobb att vara vår kompis eller att ta enkla utvägar. Det var hans jobb att förbereda oss på framtiden och delge oss de kunskaper som han, skolverket och samhället ansåg att vi behövde. Därför låg det en lista framför oss med namn som Kafka, Homeros, Dostojevskij, Hemingway, Strindberg, Steinbeck, Lagerlöf och många, många andra.

Många av de romaner vi läste under de där tre åren kan säkert tyckas vara allt för svåra för en tonåring att läsa och några var det säkerligen också. Men samtidigt finns det väl ingen bättre tid att introducera klassikerna än just tonåren. Tonåren då så mycket är svart eller vitt och man tycker och tänker om precis allt. Även jag som var en van läsare suckade många gånger över att jag tvingades läsa "Processen" av Kafka, "Brott och straff" av Fjodor Dostojevskij och "Röda rummet" av August Strindberg. Böcker som jag tyckte var tunga, svåra och som jag inte förstod storheten med. Vilka diskussioner vi hade.

Då förstod jag det inte men idag, många år senare, inser jag att min lärare under de där tre åren påverkade mitt förhållningssätt till litteratur på så många olika sätt. Idag är jag tacksam för den där listan för även om den fick effekten att jag inte har läst mer av Strindberg sedan högstadiet gav den mig också fantastiska läsupplevelser tillsammans med Lagerlöf, Brontë, Woolf, Lagerkvist, Scott Fitzgerald, Shakespeare, Steinbeck och Golding och öppnade mina ögon för en ny värld. Jag lärde mig mer om vårt svenska litteraturarv genom Moa och Harry Martinsson, Moberg, Dan Andersson och många andra. Upplevelser och erfarenheter jag har burit med mig genom livet och som varit mig till stor gagn precis som min lärare förutspådde.

Detta skedde på 80-talet och det var skrämmande hur få kvinnliga författare som fanns på listan men samtidigt var det en intressant historielektion om vårt samhälle och det är glädjande att se att mycket har hänt sedan jag gick i högstadiet. Idag skulle förhoppningsvis en sådan lista innehålla bra många fler kvinnor än vad den gjorde då.

Några av författarna hade jag säkert läst förr eller senare även om min lärare inte hade presenterat mig inför denna lista men minst lika många hade jag säkerligen aldrig läst. Därför kommer jag alltid vara honom tacksam för att han utmanade mig, fick mig att tänka, känna och förhålla mig till historia, sakfrågor och ta ställning. Han utmanade mig att stå för mina åsikter och att det var ok att jag inte tyckte om allt jag läste. Att bara för att ett verk anses tillhöra de stora klassikerna innebär det inte att jag måste tycka om det eller ens förstå det. Utan att det istället kan vara kunskapen om verket eller den påverkan det har haft för vår världs historia eller samhällsdebatten som är det viktiga. Att det inte finns fin- och fulkultur. Det viktiga är att läsa, känna, tänka och ha en åsikt. Jag hoppas att det finns fler lärare därute i skolorna som min gamle lärare som varje dag utmanar sina elever och som får dem att växa som människor och hjälper dem att finna sin plats i denna stora värld. Som uppmuntrar och tror på dem. För det är ju det vi alla behöver för att våga ta plats och tro på oss själva.

(Fotografi: Min plats i solen)

Ovälkommet besök

Det var inte alls meningen att det skulle bli tyst här på bloggen och jag önskar att jag hade kunnat säga att det beror på att det har hänt så mycket spännande saker i mitt liv de senaste dagarna. Tyvärr är det inte så. Istället beror tystnaden på att familjen har knockats av magsjuka och tillbringat de senaste dagarna och nätterna i badrummet. Jag måste säga att 2011 har börjat rent värdelöst ur hälsosynpunkt för vår familj. Helt galet och vi hoppas att vi nu har fått vår beskärda del för flera år framöver av sjukdom.

Magsjuka har familjen inte drabbats av sedan barnen var små och gick på förskolan vilket innebär att det var många år sedan sist. Så med andra ord var det en oförberedd och otränad familj som har turats om att ockupera badrummet de senaste dygnen. Mina magmuskler är i fullständig chock över allt arbete de har fått utföra det senaste dygnet och jag lovar att jag har träningsvärk idag.

Det infinner sig ett tillfälle mitt i allt elände då man är helt övertygad om att man aldrig kommer känna hunger eller sug efter något i matväg igen. Att mat aldrig mer kommer ner och stanna kvar i magsäcken. Det är vid just det tillfället då jag har mina lägsta punkter. Det är då jag är som ynkligast och gråter, tycker synd om mig själv och kvider högljutt. Jag vet, efter ca 2-3 dygn brukar man känna sig rätt hyfsat normal igen men magsjuka är verkligen det värsta jag vet.

Utomhus är det fortfarande sommar och körsbärsträden och äppelträden blommar så vackert och i rabatterna blommar mina favoriter löjtnanshjärtan. Både de rosa och de vita. I morgon har förhoppningsvis orken återkommit så att jag kan komma ut och njuta av allt det vackra. Men just nu fortsätter livet i ganska sakta mak.

(Fotografi: Min plats i solen)

Bästa listan 24 april Påsklovs-special

Vi har njutit av ett fantastiskt påsklov. Ett lov och en påsk som börjar närma sig sitt slut. Ett tydligt tecken på det är att jag börjar fundera på om gymnastikkläder är tvättade och klara och börjar fixa inför vardagen som kommer åter i övermorgon. Men trots det där lilla fixet som måste till för att allt ska rulla som det ska på tisdag så kramar vi ur det sista av ledigheten och njuter till fullo av sista chansen till nattsudd och sovmorgon och ta dagen som den kommer. Jag försöker fånga känslan och summera veckan som gått med en Bästa lista Påsklovs-special.


Bästa färg - Det kvittar vilka färger vi (och handeln) försöker införa i påsken här hemma, påsken är och förblir gul. Det är påskliljor, tulpaner och forsythia som blommar i trädgården och bara skriker vår. Det är kycklingar, ägg, fjärdrar och påskgodis. För att inte tala om den strålande solen. Nog har veckans färg varit gul alltid.

Bästa timing - Vädret! Vilket fantastiskt påsklovsväder! Vilken explosion det har varit i naturen under veckan som gått. Allt tycks blomma och överallt den där ljusa skira gröna färgen från blad som just slagit ut på träden. Vackert så att det nästan gör ont. Bortskämda har vi också blivit med 20 grader i skuggan hela veckan. Det är barfota, linne och kortare byxor som gäller och solbrända har vi blivit allihop. Sommaren dundrade verkligen in i slutet av april.






Bästa och mesta besatthet - Kvinnorna i familjen köpte för ett tag sedan första säsongen av "Gilmore Girls" på DVD och sedan var vi fast. Påsklovsveckan har vi haft tjejkväll varenda kväll då vi har plöjt avsnitt efter avsnitt av denna underbara serie. Nerbäddade under filtar i soffan och med påskgodiset nära till hands har vi nattsuddat till långt efter midnatt kväll efter kväll tillsammans med invånarna i Stars Hollow. Nu är vi på säsong 6 och det känns lite sorgligt att det snart är slut och hur vi ska klara oss sedan vet vi inte. Men vi vet att vi ikväll tar chansen till ytterligare en tjejkväll framför tv:n och Gilmore Girls.

Bästa känsla - Har helt klart varit att slippa behöva ställa väckarklockan på lite mer än en vecka och kunna sova så länge vi har velat och vara uppe så länge vi har orkat. Det behövs inte mycket för att tillvaron ska kännas riktigt lyxig. Precis vad vi har behövt för att ladda batterierna inför vardagen som återvänder i övermorgon.








Bästa plats - Under veckan som gått har det definitivt varit trädgården. Vi har varit mer utomhus än inomhus denna vecka och det kan vi tacka vädret för och de underbara försommarkvällarna som har varit helt fantastiska. Gångerna då jag har sått bönor och ärtor i odlingsbäddarna i linne, byxor och barfota vid 20-tiden på kvällen i april är lätträknade kan jag säga. Lök av alla de slag, morötter, rädisor, gurka och sommarblommor har kommit i jorden i odlingsbäddarna under veckan som gått och det känns härligt att odlingssäsongen är på gång på allvar nu.

Bästa doft - Frisk luft. Fönster och dörrar har stått på vid gavel och sommarvinden har fläktat genom huset hela dagen fram till myggen har tvingat oss stänga på kvällen. Doft av vår och sommar är en doft som inte kan köpas för pengar men som är en skatt.








Bästa påskfilm - För mig är det klassikern "Easter Parade" med Judy Garland och Fred Astaire i huvudrollerna. En av de där gamla musikalerna som är glädje rak igenom och får en på ett strålande humör.

Bästa fråga - Dottern som undrar varför vi äter nästan samma mat vid påsk som vid jul i Sverige? Och visst har hon rätt, sill, lax, ägg, prinskorv och köttbullar. Nog dyker de upp vid båda årstiderna. Nu finns det ju till och med påsk-skinka att köpa i handeln. Diskussionen ledde vidare in på traditioner, matkultur, religion och om att lamm egentligen är den stora påskmaten i många länder kring påsk. Det blev en liten historielektion för oss alla där vid matbordet.







Bästa tidsfördriv - Jag älskar att baka. Det är något meditativt att knåda degar och skapa i köket tycker jag och extra mycket av den varan blir det när det är lediga och avslappnade dagar. Då infinner sig verkligen glädjen och lusten att baka och laga nya spännande maträtter. Och en extra bonus är ju detta väder som gjort det extra härligt att äta utomhus.

Mesta aktivitet i Skåne - Konstrundan. Jag tror inte det finns någon annan tid på året som det är så många bilar ute och rör sig på landsbygden i Skåne som under påsk. Konstrundan är mäkta populär och inte bara bland oss skåningar utan människor från hela landet kommer ner till Skåne för at njuta av konst i alla de former i konsthallar, gallerier och framförallt hemma hos konstnärerna själva kring påsk. En inspirerande och härlig tradition som glädjer både besökare och konstnärer.

Bästa kokboksköp - En kokbok som jag verkligen vill rekommendera är "Lax från vardag till lyx" av Paula Ahlsen Söder och med foto av Susanne Hallmann. Om du precis som jag älskar lax i alla dess former är detta kokboken för dig. Helt underbar och fylld med mängder med lättlagade recept som sallader, soppor, grytor, pudding, spett, pajer och så mycket mer. Precis vad jag behövde som tenderar att laga min handfull favoritrecept med lax om och om igen. Nya utmaningar med lax.

Bästa godis - Påsken har av någon anledning blivit den tid på året då svensken konsumerar mest godis. Slår till och med julen och det är inte illa. Själv är jag ingen storkonsument av godis och definitivt inte alla dessa "godisägg" som säljs till påsk. Men choklad fungerar i alla lägen för mig och så även vid påsk. Men inte de där med färgglad staniol omkring sig och i formen av ägg. Inte ens barnen är speciellt förtjust i dem.

Sötast - Helt klart de söta björnungarna på Skånes Djurpark. Där stod vi länge och det blev många "åhhh" och "ahhh" när de busade med varandra. Men absoluta favoriten på Skånes Djurpark har alltid varit och kommer nog alltid vara sälarna.

Lycka - Att ligga på rygg och känna livet i sig mitt i detta hav med vitsippor som blommar i vår trädgård just nu. Det är så vackert men ack så kort tid. Det gäller verkligen att njuta medan tid är.

Bäst med påsk- Påskkärringar, påskkort, maten, måla ägg, påskägg, mer kravlös än julen, mindre pynt och under kortare tid, alltid röd dag på fredag och måndag, blommor, vår och framförallt tid tillsammans med nära och kära vid middagsbordet. Och detta år dessutom med ett fantastiskt väder

Bäst med påsklov - Sovmorgon, sena kvällar, långa frukostar, oplanerade dagar, tid att vara tillsammans, tid att samla kraft och ladda batterier, inga tider att passa, pyjamasdagar, vädret, kompisar och mycket skratt. I övermorgon återvänder vardagen och den är inte dum en heller. Tvärtom är mixen av vardag och ledighet helt klart den bästa av två världar.

(Bild 1, 3, 5 & 7 Min plats i solen, bild 2 collage + text av Min plats i solen med bilder från fanpop.com, bild 4 http://www.discshop.se/ och bild 6 skivanboken.se)

Påsklov

Nu går vi på påsklov. Oplanerade påsklovsdagar ligger framför oss och vi tänker ta dagen som den kommer. Sena kvällar, sovmorgon, långa frukostar, dagar i pyjamas då vi går runt och skrotar och gör vad som faller oss in varvat med dagar med mer struktur och utomhusliv. Allt ackompanjerat av björkris, fjädrar, påskliljor, barnens egenkomponerade påskpynt, godis och underbara stunder vid matbordet tillsammans med nära och kära.

En riktigt glad och solig påskvecka önskar jag er alla!

(Fotografi: Min plats i solen)

Trädgårdshelg

Chokladbollar, film och vila var nog precis vad jag och mitt gnälliga humör behövde igår. Efter en god natts sömn mådde jag bättre i morse. Inte lika trött och tung i kroppen och med ett strålande humör. Skönt!

Det har varit ett underbart väder idag. Solsken, värme och lite försommarkänsla. Och nu kommer de, de där härliga kvällarna. Ljust länge och behagliga temperaturer. Vi fick oss en skön promenad nu ikväll och nog känner man livet i sig när en lätt vind får håret att fladdra, fåglarna kvittrar, det doftar friskt och solen börjar gå ner.

Något annat som ger sommarkänsla är all basilika som växer så att det knakar här i våra fönster. Hemmalagad pesto är en av mina stora favoriter så därför odlar jag mängder med basilika varje år för att kunna fylla frysen med god pesto resten av året. Doften av basilika är verkligen sommar för mig.
  Potatisen fick vi ner i jord också. Jag och maken är lika skraltiga och hostiga just nu och vi är dessutom lika envisa. Och hade vi nu bestämt att vi skulle få ner potatisen i jorden denna helg så var det lika bra att få det gjort. Där gick vi och hostade och stånkade och såg säkert ut som två pigga 90-åringar men roligt hade vi. Vi arbetar bra ihop och tycker om att göra saker tillsammans. Ett bra team på alla sätt och vis.

Odlingsbäddarna skulle gödlas också men då tog orken slut så skottkärran får allt stå där med gödslen tills i morgon istället. Det tar jag i morgon istället. I morgon är det dessutom första riktiga påsklovsdagen vilket vi firar med sovmorgon och en lång frukost och sedan ska vi påskpynta här hemma. Björkris, fjädrar och kycklingar för hela slanten med andra ord.

(Fotografi: Min plats i solen)

Bara en sådan dag

Det är bara en sådan dag idag. Hosta, näsa som rinner och ett huvud som dunkar tar fram gnälligheten i mig och dessutom det stora chokladsuget. Jag bäddar ner mig framför en bra film, äter chokladbollar och återkommer när jag är friskare och på bättre humör.

(Bild: Min plats i solen)

På upptäcksfärd i trädgården

Jag och dottern gick på upptäcksfärd i trädgården i eftermiddagssolens sken och tänk vad mycket fint vi hittade. Nya skatter att glädjas åt varje dag. Vit- och blåsippor som bildar vita och blåa mattor i trädgården och jag kan inte låta bli att le åt hur de sträcker på sig och njuter av solens värmande strålar. De varma temperaturerna gör att sipporna blommar över snabbt så det gäller att njuta dessa dagar de hälsar på.

Krusbärsbuskarna har alla överlevt den stränga vintern. Även de tre vi flyttade till en annan plats i köksträdgården. Buskarna är 50 år gamla och har glatt barn och vuxna i generationer här på landet och därför höll vi alla tummar vi hade då vi flyttade dem och det ser ut som vi tog väl hand om dem för de står där gröna och fina nu och lovar gott inför varma sommarkvällar då vi står där tysta och äter och bara njuter.

Årets sättor är redo att stoppas i jord vilket vi planerar att göra i morgon och förhoppnigsvis innebär det att vi kan äta vår egen nypotatis till Midsommar. Potatis är som bäst då man går ner och plockar den och stoppar ner i grytan direkt och kokar. En sådan enkel men oslagbar smaksensation.

Syrenträden har stora knoppar och fortsätter värmen dröjer det inte länge förrän vi har blommande och väldoftande syrener. En skatt att ha i trädgården men som tyvärr blommar över alldeles för fort.

Och slutligen underbara, underbara scilla som kan lysa upp den mörkaste dag med sin fantastiskt vackra blåa färg och som sprider sig helt ohämmat i vår trädgård. Och jag låter den sprida sig och jag tror att plommonträdet trivs med sin vackra blåa matta runt omkring sig.

Vilken härlig upptäcksfärd vi fick jag och dottern och nog kände vi oss både friskare och gladare efter vår lilla promenad, även om dottern var besviken på att salamandern Pelle (självklart har han fått ett namn och döttrarna ansåg att han var en självskriven Pelle) inte ville komma ut ur sitt bo under rabarberplantan och hälsa idag. Vem vet, kanske även han har drabbats av vårförkylning och behövde vila?

(Fotografi: Min plats i solen)

En hyllning till er alla

Maken är en trogen läsare av min blogg och en kväll kommenterade han min blogg med orden:

-Ni i bloggvärlden är bra på att klia varandras ryggar.

Jag har funderat en hel del på det där sedan dess. Är det vad vi gör? Kliar varandras ryggar? Är det bra eller dåligt? Självklart är det precis vad vi gör och enligt min åsikt är det något som är väldigt positivt med bloggvärlden.

För den som inte själv bloggar eller är ny i detta blogguniversum kan jag förstå att delar av bloggvärlden måste framstå som ett enda stort ryggkliande. För några säkerligen också provocerande positivt och vänligt. Men det är just denna positiva känsla som jag tycker är det fantastiska med bloggvärlden.

När jag själv började blogga var det med viss tvekan. Den bild av bloggvärlden jag hade var den bild som media målat upp av bloggvärlden. Att bloggvärlden var ett ställe där elakheter och ytlighet frodades. Den bloggvärld som mötte mig med öppna armar då jag tog mina första stapplande steg bland inlägg, bilder och kommentarer var en värld så långt ifrån den mediala bilden man kan komma. Det var en värld av vänlighet, uppmuntran, glädje, drömmar, inspiration och kreativitet. En värld full av möten mellan människor. Några korta men andra långa, återkommande möten som utvecklas till vänskap.

Det finns så många kvinnor och män där ute vid datorskärmarna med mängder av kreativitet, idéer och drömmar som tillåts blomma ut med hjälp av bloggandet. Och det är just den biten som är det fantastiska med bloggvärlden för mig. Här finns en plattform och en värld där det känns både tryggt och helt rätt att säga:"Det här är jag bra på!" eller "Det här är mina drömmar!" och "Se mig och min kreativitet!" Istället för att mötas av Jante-lagen eller misstro möts du av uppmuntran, feedback, pushning och människor som vill stötta dig på din väg framåt mot dina drömmars mål. Du möts inte av avundsjuka eller missunnsamhet utan av människor som delar din glädje och framgång. Människor som känner stolthet över vad du har lyckats åstadkomma. Om det är att klia varandras ryggar så fram för mer kliande av varandras ryggar även utanför bloggvärlden. Kan det få människor att växa, våga ta steget mot sina drömmar och blomma ut så kan jag inte se annat än positiva effekter.

Själv känner jag mig både stolt och tacksam över att vara en del av denna härligt bubblande och inspirerande värld. En värld som jag gav mig in i för att jag behövde hitta tillbaka till min röst och mina drömmar. Finna självförtroendet och få en bekräftelse på att jag kunde skriva och att min röst har betydelse. Hade jag inte börat blogga och emottagits av alla dessa fantastiska människor hade jag inte befunnit mig där jag är idag och jag hade definitivt inte suttit och skrivit på en roman just nu. Ni inspirerar, pushar, uppmuntrar och tror på mig vilket får mig att växa och tro på mig själv. Tack!

Dagligen känner jag stolthet över er alla och det ni åstadkommer. Ni skriver, fotograferar och delar med er av glädje, sorg, framgång, misslyckanden, sjukdom, tankar och känslor. Ni inspirerar och imponerar. Sanna vardagshjältar. Och många av er tar med er allt detta och inspirerar även utanför bloggvärlden. Helena som med sin fantastiska gåva för färg och form och sitt otroligt vackra hem har påbörjat ett äventyr där hennes styling och fotografi uppmärksammas i tidningar och böcker, Weronica denna inspirerande kvinna vars blogg är en av de som jag har följt allra längst och som fick mig att bli intresserad av bloggvärlden går från klarhet till klarhet och det ska bli ett sant nöje att få följa hennes vidare öden som krönikör för tidningen Your Life, Jenny som tog steget och fullföljde sin dröm om en egen webbutik där hon med fingertoppskänsla hittar de mest fantastiska saker till hemmet som du kan önska dig och dessutom har en underbar känsla för fotografi, Ida denna kreativa kvinna full av idéer och som hade modet att tro på sig själv och sina fantastiska kreativitet och blev egen företagare. Hennes unika kakfat beundras med rätta och själv är jag så tacksam över att två av hennes vackra fat har flyttat hem till oss, Maria som inte bara är lärare utan också driver en egen heminredningsbutik. Hur denna kvinna hinner med allt förstår jag inte. Men med en trygghet och en klok filosofi har hon visat att allt är möjligt och att vi själva är de som styr över vår tid och vad vi gör med den, Milla som med en inre styrka och kraft som lyser igenom i allt hon gör fann hon vägen tillbaka till livet och inspirerar oss alla. Som egen företagare är hon nu redo att ta över världen med sina vackra mönster, tryck och föreläsningar, Monika som med sin fingerfärdighet tillverkar vackra smycken, driver egen butik och driver upp och säljer blommor tillsammans med maken och som dessutom hinner med både barn och barnbarn. Inspirerande!, Jennie som är en sådan inspirerande tjej med så mycket mat i sig och som under flera år har skämt bort oss med ljuvliga maträtter och efterrätter ackompanjerade till fantastiska bilder på sin blogg har nu tagit steget ut i den stora matvärlden i och med sin medverkan och finalplats i TV4's "Sveriges Mästerkock", Lina som tillverkar underbara och unika tryck och som sprider sådan glädje och värme runt omkring sig med sin blogg, sitt foto och texter. En mamma, hustru och kvinna att inspireras av!, Ia som inspirerar för sin totala avsaknad av rädsla för att kasta sig ut i det okända och leva drömmen. Det är härligt att följa hur hon och hennes man båda har kastat sig ut i egenföretagaräventyret och hur mycket som händer hos dem just nu och hur de inspirerar varandra och Annika som har visat att man kan vända en negativ livssituation till något positivt. Att man kan finna kraft i sin trädgård och gå vidare mot nya fantastiska möjligheter. Att allt faktiskt är möjligt!

Ni bloggare inspirerar! Alla fantastiska bloggare där ute som förgyller mitt och andras liv varje dag. Jag känner sådan stolthet över er alla och det ni åstadkommer! Ni påverkar andra människors liv och vardag. Ett ansvarsfullt och hedersamt uppdrag som ni sköter med bravur. Dagens blomma till er alla!

(Fotografi: Min plats i solen)

Lådor fyllda med minnen

De senaste dagarna har det pågått en intensiv röjning här hemma. Säga vad man vill men då jag bestämmer mig för något går jag verkligen in för det till 100 % och just nu sorterar, slänger och röjer jag så att dammet ryker. Vi har ett vindsutrymme i huset som under många år endast har haft den funktion att vara förvaringsplats. På denna yta har lådor, möbler och allehanda prylar samlats på hög. Inte vackert. Inte funktionellt. Men dock en förvaringsplats. Nu har vi bestämt att detta vindsutrymme ska förvandlas till ett tonårsrum för döttrarna. Ett rum där de kan vara tillsammans med sina kompisar och titta på film, spela Wii, lyssna på musik, prata, spela spel, läsa och ha övernattningar. Ett riktigt tonårsområde med andra ord. Grejen är ju bara den att detta utrymme först måste röjas och tömmas för att det ska kunna bli det efterlängtade tonårsrumet som döttrarna drömmer om.

Det är just denna röjning jag har tillbringat de senaste dagarna med och jag lovar att det är ett arbete som inger respekt. På denna yta finns stora delar av våra liv samlade och det tar sin lilla tid att gå igenom fyra personers liv. För jösses med prylar vi har samlat på oss. Det är en nackdel med att bo i ett stort hus. Det finns gott om plats att förvara prylar. Men det innebär ju inte att man måste göra det bara för att man kan och jag har bestämt mig för att vara skoningslös. Framförallt med mina egna prylar. Ska jag nu rensa är det lika bra att göra det ordentligt och jag måste erkänna att det känns väldigt befriande att rensa och slänga. Det blir en form av mental rensning också och när jag trött har trillat i säng de senaste kvällarna har det varit med ett leende på läpparna. Ett nöjt leende.

Rensandet har också inneburit en känslomässig resa. För bland alla dessa kartonger och prylar finns det mycket minnen nerpackade. Lådorna med barnens baby- och småbarnskläder har jag öppnat, tittat på, leende fingrat på små fläckar som inte gått bort i tvätten och för mitt inre sett de små lintottarna då de sprang runt i klänningar, byxor och jackor som nu ligger nerpackade i lådor. Lådor med minnen som har ställts tillbaka på hyllorna igen. En låda fastnade jag med extra länge. Det var en låda med minnen från min barndom och framförallt tonårstid. En låda med sparade dagböcker, skolkalendrar, Mina Vänner-böcker, första matematikboken, biljetten till Madonna-konserten på Eriksbergvarvet i Göteborg i början av 90-talet och andra "viktiga" biljetter, bilder och mängder med andra saker. En låda fylld med minnen som alla sköljde över mig där i vindsutrymmet. Dagböckerna fick mig att minnas den där tonårstjejen jag en gång var. Skolan, kompisar, förälskelser, familj och fritid, allt avhandlas i de där dagböckerna. Tankar och känslor som var viktiga just då. Jag ler åt minnen, skäms nästan över intrånget som den vuxna Lotta gör i den tonåriga Lottas värld och hur naiv och barnslig jag kan tycka att hon var när jag läserdet idag. Men samtidigt stolt över den där orädda tonårstjejen som trots allt har klarat sig rätt bra här i livet.

Mycket har jag slängt de senaste dagarna. Jag har rensat rejält. Tagit tag i det som borde har gjorts tidigare. Men jag har också sparat en hel del. Saker som har stoppats ner i lådor och nu står de där i förrådet. Lådor fyllda med minnen. Minnen av tider som har flytt. Tider som aldrig kommer att komma igen. Sorgligt, tryggt men också lite hoppfullt, för vem vet, kanske lådorna öppnas igen en dag av barnbarn som med stora ögon kommer att kasta sig över döttrarnas Barbie- och Bratzdockor och känna att de har öppnat en skattkista full med lek och fantasti.

(Bild: Min plats i solen)

Tippen, hjärta och blommor

Idag vräker regnet ner. Det känns helt ok. Efter flera dagar med försommarvärme kring 20 strecket känns det ok med dagar med regn. De behövs ju också. Dessutom ett perfekt tillfälle att göra en del av de saker som står på listan inomhus också. Bland annat röjning och sortering. Vilket resulterade i ett besök på soptippen idag. Med bilen fullastad med saker att slänga for jag iväg i regnet. Som jag har skrivit om tidigare är det jag som är soptippsansvarig i vårt hem. En uppgift som jag trivs väldigt bra med, men jag slutar aldrig att fascineras över hur få kvinnor jag möter på soptippen. De har varit lätträknade. Kanske framförallt eftersom jag än så länge under alla mina besök under många år ännu inte har mött en enda. Jag hoppas innerligt att det bara är så att jag har råkat komma på just de tider då män åker till soptippen och att kvinnor vallfärdar dit övriga tider på dygnet. För inte kan det väl vara så att besöket till soptippen är något som vi kvinnor gärna överlämnar åt männen eller som männen ser som sin uppgift? Eller så är det kanske en lokal företeelse där vi bor? Iallafall var det riktigt uppfriskande att bland alla män som trängdes för att slänga allehanda prylar se att det fanns två kvinnor som arbetade på soptippen (jag vet att det heter återvinningscentral men jag gillar soptipp bätte). Nästa gång hoppas jag att även få se några kvinnor som slänger skräp för jag lovar er att mycket av det skräp som slängdes under den tid jag tillbringade på soptippen var inte skräp som bara män hade samlat ihop.

 

Ett ställe jag också besökte under min runda var affären för att hämta ett paket och jag antar att det var där kvinnorna var då männen var på soptippen för i affären var det klar överrepresentation av kvinnor. Det är en härlig känsla när man hittar en avi i brevlådan om att det finns ett paket att hämta på posten. Jag blir som ett barn på julafton. I paktet fanns detta vackra hjärta som jag vann i en utlottning hos fantastiska Maria med den fina bloggen Lissboden Det syns inte på bilden men hjärtat är riktigt, riktigt stort och jag har bestämt mig för att plantera lobelia i det och ha det hängande i vår trädgård i sommar. Jag tror att det kan bli riktigt fint. Tusen tack snälla rara Maria för den vackra vinsten!

Det må vara att det regnar utomhus idag, jag är lika tokig i att fotografera blommor i allafall. Det känns som om jag har snöat in på blommor. Det är nog dags att bryta den trenden snart innan detta förvandlas till en blomblogg. Men pärlhyacinterna som jag köpte idag gör mig bara så glad. Jag kan inte låta bli att le varje gång jag går förbi dem och då var jag ju bara tvungen att fotografera lite också. Även om regnet öste ner.

 

(Fotografi: Min plats i solen)

Söndag i april

Just nu är det ett skådespel utan dess like i trädgården. Våren har exploderat och överallt brister knoppar och vi hälsar både gamla och nya vänner välkomna i rabatter och gräsmattor. Det är som att gå på skattjakt varje dag för att se vad som har dykt upp sedan sist. Nu väntar vi med spänning på att se hur det har gått med vårt japanska körsbärsträd detta år. Vi har ett helt fantastiskt japanskt körsbärsträd som har stått i generationer i köksträdgården och varje vår ser det ut som tagit ur en saga då det blommar. Magiskt vackert! Men så förra våren blommade en endaste gren. Resten av trädet såg oroväckande dött ut. Men vi har låtit trädet stå kvar i hopp om att det blir annorlunda denna vår. Blir det inga blommor och blad blir det för maken att ta fram motorsågen och såga ner trädet. Så nu håller jag tummarna för blommor och blad!

Rabarbern växer så att det knakar i det varma solskenet och lovar gott inför sommaren. Jag såg i matbutiken att de sålde rabarber och en längtan efter rabarberpaj slog till. Men jag lät bli att köpa några. Det finns inget som smakar så gott som att gå ner och plocka sommarens första stjälkar och laga paj eller kräm på dem och jag väntar grna ett tag till för att få uppleva det.

Tyvärr orkar jag inte njuta så mycket som jag skulle vilja av trädgården och det fantastiska vårvädret denna helg då jag har åkt på en rejäl förkylning som har knockat mig totalt. För några dagar sedan när jag och barnen köpte fika på ett café var det en förkyld kassörska som tog betalt och utan förvaning nyser hon rakt på mig. Yes, här pratar vi total dusch rakt i ansiktet. Jag tror inte det fanns en bakterie/virus som inte trängde in i mina porer där och då. Därför blev jag inte speciellt förvånad då jag i fredagskväll börjde nysa här hemma. Festen vi skulle på igår fick ställas in för min del och istället var det sängläge med snorig näsa som gällde. Våra underbara barn bakade och kom upp med överraskningsfika till sin mamma. Nybakade muffins, te ochen härlig nyplockad vårbukett från trädgården. Sötnosar!

Lika genomförkyld är jag idag men jag tänker iallafall njuta av solskenet så gott det går. Nerbäddad i hängmattan låter inte helt fel. Är helt övertygad om att lite solsken garanterat påskyndar tillfrisknandet. Att svänga långsamt fram och tillbaka till ljudet av fågelkvitter och porlande vatten måste verka skrämmande för elaka förkylningsvirus.

(Fotografi: Min plats i solen)

It's complicated

Ibland är en feelgood-film precis vad man behöver. En film som dig att le, skratta och få känna den där sköna känslan inombords. En kärlekskomedi som jag vill rekommendera är "It's complicated" med Meryl Streep, Alec Baldwin och Steve Martin i huvudrollerna.




Filmen handlar om Jane Adler (Meryl Streep) som efter att ha gått igenom en svår skilsmässa från sin man Jake Adler (Alec Baldwin) 10 år tidigare har funnit balans i sitt liv med egen restaurang, ett fantastiskt hus, tre barn som en efter en flyttar hemifrån och goda vänner. Hon möter arkitekten Adam (SteveMartin) som visar intresse för henne samtidigt som hennes ex-man Jake bestämmer sig för att han vill vinna tillbaka sin ex-fru. Med ens befinner sig Jane intrasslad i en röra med hemliga kärleksmöten, lögner, mat och återuppväckt passion. Men vad vill Jane egentligen? Vill hon ha Jake eller Adam? Eller ingen av dem? Kan man hitta tillbaka till det som en gång var eller har man utan man varit medveten om det gått vidare?

 

Vi såg denna filmpärla här hemma igår och som vi skrattade. En riktigt feelgood-film som jag varmt rekommenderar. Meryl Streep är som alltid formidabel och hennes rollfigur känns som en blandning mellan Donna i "Mamma Mia" och Julia Child i "Julie & Julia". Hon bär verkligen denna film tillsammans med Alec Baldwin och Steve Martin. Dessutom bor filmens Jane i ett hus som jag föll för direkt. Extra plus bara det. Så vill ni skratta åt en härlig kärlekskomedi rekommenderar jag varmt "It's complicated".

(Bild 1 & 2 film.nu och bild 3 http://www.discshop.se/)

Hur många sladdar äger du?







Det elektroniska samhället är fantastiskt på många sätt. Ja, tanken på att klara sig utan många av de elektroniska saker som är en självklar del av vår vardag idag är nästan skrämmande. För att inte tala om hur handlingsförlamade människor blir då det självklara plötsligt slutar att fungera. Det behövs bara ett litet strömavbrott på några timmar för att det ska bli stora rubriker i tidningarna om det kaos som följer. Ja, det vill säga om strömavbrottet inträffar i Stockholm eller någon annan stor stad. För oss här på landet inträffar strömavbrott lite då och då vilket gör att vi blir förberedda på ett helt annat sätt på hur det är att leva utan alla de bekvämligheter som elektricitet medför. Med ens inser man hur beroende vi har gjort oss av att ha tillgång till ström. Värme, ljus, matlagning, tvätt, dammsugare, tv och dator. Till allt behövs ström. Det positiva med ett strömavbrott är dock att man upptäcker hur mycket vi faktiskt KAN göra utan ström. Att umgås tillsammans som en familj och prata, spela spel och läsa kräver ingen ström alls. Tvärtom kan strömavbrott vara riktigt nyttiga. Kanske borde vi alla oavsett var vi bor i landet ett par gånger om året ha rätt till strömavbrott för att lära oss uppskatta det enkla och viktiga här i livet. När sedan strömmen återkommer rusar alla till sina apparater och tackar sin lyckliga stjärna för att de återigen är uppkopplade på allehanda nät.

En negativ effekt av vårt elektroniska samhälle är dock väldigt tydlig i vårt hem: alla dessa sladdar. Jag vet inte hur ni har det hemma hos er, lyckas ni lösa sladdproblemen på ett bra sätt? Vi gör det definitivt inte! Detta blir framförallt tydligt varje gång det är dags att ta fram dammsugaren eller ännu värre - golvmoppen. Jag tror inte det finns ett uttag i vårt hem som det inte sitter sladdar i och vissa sitter det dessutom dosor långa som en följetong för att få plats med alla kontakter. Värst är det i kontoret. Ett inferno av sladdar. Överallt. För att inte tala om att det dessutom är stället där alla familjens medlemmar laddar sina mobiltelefoner eller batterier till kameror. Fullständigt kaos. Något vi alla kommenterar men ingen av oss tycks orka göra något åt. En kollektiv uppgivenhet kring det elektroniska samhällets baksida kanske?

Nu pratar jag dessutom bara om de sladdar som är synliga i vårt hem. Skulle vi sedan öppna ett antal skåp skulle vi där finna MÄNGDER med sladdar till allsköns apparater vi har köpt, ägt och säkerligen också slängt genom åren. Men sladdarna finns kvar, I lådor och utan lådor. Kan vara bra att ha. Även fast man inte hade en susning om vad sladden skulle vara bra för då man köpte apparaten så har man sparat den där sladden och genom åren har man glömt bort både till vad den skulle användas, till vilken apparat och varför man överhuvudtaget sparade den från början. Och det här fortsätter år efter år.

Men det är dags att ta tag i det där nu. Leva farligt och våga vägra onödiga sladdar i mitt hem.Jojomen, jag ska ta och rensa ut sladdar i helgen. Sladdar ska samlas i hop och lämnas på soptippen. Denna modiga kvinna tänker ta risken att en dag stå där med en apparat och inte hitta sladden. För det känns som sannolikheten för att vi någonsin kommer använda alla dessa "extra-sladdar" är mindre än minimal. Däremot är sannolikheten att jag kommer att förlora förståndet över alla sladdar mycket mer trolig. Det är nu slut med "kan vara bra att ha". Kvar återstår dock att lösa kaoset kring alla batteriladdare och sladdar av alla möjliga slag men vi bestiger ett berg åt gången tycker jag. Rom byggdes inte på en dag heter det ju och detsamma verkar gälla sladdinfernot här hemma.

(Bild från blogg.aftonbladet.se)

Bästa-listan 5 april

Bästa färg - Gul är inte min färg. När jag tänker efter har jag nog inte ett enda gult klädesplagg i min garderob. I hemmet i övrigt finns det inte heller allt för mycket gult. Det tycks helt enkelt inte vara min färg. Men just denna tid på året njuter jag mer än någonsin av den gula färgen hos alla de vackra vårblommor som finns överallt. Just där tycks gult var passande för mig.

Bästa doft - Det finns inte mycket som slår doften av tvätt som har fått hänga utomhus och torka. Att se tvätten fladdra i takt med vinden på tvättstrecket och sedan köra ner näsan i tvättkorgen på väg in med den torra tvätten - det är ett vårtecken om något.




Mest efterlängtade TV-start - På fredag (8/4) klockan 21.30 på SVT2 är det säsongsstart för en gammal favorit: Trädgårdsfredag. Då återvänder Pernilla, John och Tareq i rutan igen och det är verkligen ett kärt återseende. Helt klart min favorit bland alla trädgårdsprogram.

Mest populära plats - Utan tvekan hängmattorna i äppelträden. Sedan de hängdes upp i lördags har alla familjens medlemmar sakta gungat fram och tillbaka och visst är det så att livet känns lite extra njutbart när man ligger där och tittar upp bland grenarna på en blå himmel och hör fåglarna kvittra och vatten porla och livet befinner sig just här och nu.

Bästa känsla - Jord under fingrar och naglar igen. Tänk att man kan längta så efter att få smutsa ner sig.




Mest efterlängtade biobesök - Nästa biobesök kommer att bli "Water for elephants" nu i april. En film som bygger på en roman av Sara Gruen och huvudrollerna spelas av Reese Witherspoon, Robert Pattinson och Christoph Waltz. Filmen utspelar sig i cirkusmiljö i nutid och på 1930-talet och i händelsernas centrum står kärlekssagan mellan Jacob och Marlena. Trailern för filmen lovar gott och ger en känsla av att filmen är lite i samma anda som "The Notebook".

Bästa stund på dagen - Morgonen. Att vakna upp och se ljuset sippra in genom rullgardinen skänker en obeskrivlig glädje och ger en härlig start på dagen.

 

Bästa bok - Av någon anledning har det inte blivit av tidigare att jag har läst någon av Karin Brunk Holmqvists böcker men nu har jag läst hennes "Potensgivarna" och som jag har fnittrat och haft mig bredvid maken på kvällarna. En underbart värmande bok som var en ren fröjd att läsa. Karin Brunk Holmqvist skriver med en underbar humor och träffsäkerhet och hennes kärlek för sina karaktärer lyser genom på varenda sida. Jag ser verkligen fram emot att läsa mer av henne.

Vackrast - Alla dessa knoppar som tittar fram överallt i naturen just nu. Vilken skönhet naturen bjuder på under vårmånaderna. En skönhet som dessutom inte kostar ett öre att njuta av.

 

Mest nyfiken på TV - På lördag (9/4) klockan 21.00 visar SVT1 första delen av 4 av den kanadensiska serien "The Kennedys" där vi får ta del av klanen Kennedys liv och öden i maktens korridorer. I rollerna ses bland annat Greg Kinnear (John F Kennedy)och Katie Holmes (Jacqueline Kennedy).

Bästa dryck - Tedoften ligger som en dimma över hemmet just nu. Av någon anledning måste jag ha mitt te när jag skriver och just nu skriver jag mycket. Med ens har jag en helt ny förståelse för idrottare och deras olika ritualer inför tävlingar. Att dricka te har blivit min ritual i samband med mitt skrivande.

 

Bästa blomma - Det kan inte bli något annat än hyacinter just nu. De står fortfarande lika vackert på vårt köksbord och doftar underbart. Av någon anledning har just hyacinten blivit en julblomma för många men det är ju faktsikt så att det är nu på våren som de blommar i rabatterna. Därför känns det lite som hyacintens revansch att den nu gör ett återtåg in som en vårblomma igen och nu även finns att köpa i bukettform på våren.

Bästa klädesplagg - Vårjacka. Vilken befrielse att kunna ta på sig den lättare vårjackan istället för den tunga vinterjackan när det är dags att gå ut. Härligt!

Mest spännande - Jag har köpt en av Jamie Olivers svampodlingslådor som finns att hitta på Blomsterlandet. Som odlingstok och svampälskare kunde jag inte motstå frestelsen att ge svampen en chans. Ett odlingsprojekt som kommer att följas med spänning här hemma.

 


Mest viktiga film - Förra året kom äldsta dottern hem och berättade om denna fantastiska bok som de alla läste i skolan "Du måste läsa den mamma! Det är den bästa bok jag har läst!" Boken var "Pojken i randig pyjamas" av John Boyne. Boken har jag ännu inte hunnit läsa däremot såg vi nyligen filmen som är baserad på boken tillsammans. Detta är en film jag rekommenderar alla att se, oavsett ålder. Det är en av de viktigaste filmer att se. Filmen om den tyske pojken Bruno och hans vän i den randige pyjamasen stannar kvar länge efter att du har stängt av tv:n. Filmen handlar om vänskap, lojalitet, om att skydda de man älskar från ondska och från de handlingar vi inte kan förklara eller ens förstå och om okunskapens pris. Se den! Själv kommer jag att läsa boken.

Största glädje - Våren, ljuset, solen och värmen. Nog har vi här i söder drabbats av ett härligt vårrus som nu sprider sig över Sverige.

 

Bästa fika - Efter pepparkakor, lussekatter, semlor och våfflor dröjer det ett tag innan några traditionella bakverk dyker upp i almanackan. Fram tills dess njuter vi bland annat av den ultimata fikahöjdaren: Kladdkaka. Tänk att kladdkaka med vispad grädde och blåbär kan vara så vansinnigt gott. Choklad kan aldrig bli fel.

Bäst med april - Vår, påsk och Valborgsmässoafton. I say no more. April är en enda lång hyllning till våren och jag stämmer gärna in i hyllningskören av denna vackra månad.

(Bild 1, 6 & 8 Min plats i solen, bild 2 & 5 http://www.svt.se/, bild 3 http://www.moviezine.se/, bild 4 http://www.ginza.se/ och bild 7 http://www.discshop.se/ )

Skriver och gräver

De senaste dagarna har det varit väldigt tyst här. Jag måste erkänna att jag totalt har gått upp i skrivandet av min bok samt trädgårdsarbete vilket har inneburit att det inte har funnits tid eller ork över för bloggande och bloggrundor. Men jag har inte glömt bort er och jag kommer kika in hos er alla och uppdatera mig inom det snaraste. Likaså besvara era kommentarer som ni har varit så vänliga att lämna här hos mig. De av er som bloggar vet hur fantastiskt glad man blir av de där kommentarerna. Varenda en lyser upp ens dag. Och för er som inte själva bloggar kan jag bara likna det vid känslan av att gå till brevlådan och finna ett handskrivet brev som någon har tagit sig tid att skriva. En värmande hälsning. Så ett stort TACK till er alla för era små avtryck som ni lämnar här! De värmer gott!

(Bild från workisnotajob.com)

Det är gott att leva!

Vilken fantastisk dag! April månad har verkligen börjat på allra bästa sätt och idag har vi njutit av en underbar vårdag som slår det mesta hittills. Strålande solsken och den underbara utlovade värmen. Tidig förmiddag och vi hade redan 14 grader i skuggan. Igår när det regnade och blåste som värst kändes det som om SMHI verkligen drog ett 1 april skämt för oss när de lovade sol och medelhavsvärme idag. Men det var inget skämt.

Efter en förmiddagstur till plantskolan har större delen av dagen tillbringats utomhus. Utan jackor och med värmande solstrålar i ansiktet var det en fröjd att rensa pallkragar och odlingsbäddar och hälsa på all mask i jorden. Och det går verkligen i en rasande fart i naturen just nu. Syrenerna har stora fina knoppar, krusbärsbuskarna lyser fint av små gröna blad och rabarberknopparna har tittat upp i jorden. Det är inte bara jag som tycker om kombinationen sol och rabarber, när jag krafsar kring rabarbern för att plocka bort gamla löv och ris springer en salamander tvärs över handen på mig. Jag skriker i högan sky av förvåning och den stackars salamandern stelnar till och stannar upp. Barnen blev överlyckliga över "sötnosen" (jag vet inte det jag) men stackarn drabbades av plötslig blyghet och kröp ner i sitt bo under min rabarberplanta igen.

Efter allt trädgårdsarbete firade vi med nybakad kladdkaka á la Mia Öhrn, vispgrädde och blåbär i solskenet i köksträdgården. Himmelskt gott! Barnen klättrade i äppelträden och jag bara njöt av lugnet och solens varma strålar. Nu ikväll har hängmattorna kommit upp i äppelträden och ger ett löfte om många sköna gungande stunder månader framöver. Det är gott att leva!

Påsken må vara sen detta år men hyacinter är en vårblomma i allra högsta grad för mig så inte kunde jag låta bli att köpa med mig två knippen av dessa ljuvliga lila hyacinter idag. Nu står de här på köksbordet och sprider sin härliga doft och jag kan inte låta bli att köra ner näsan i dem då och då och bara känna vårkänslorna spritta i hela kroppen.

(Fotografi: Min plats i solen)

The weekend

Helgen är på ingång. Det regnar och blåser utomhus och jag frös rejält om fingrarna när jag var ute på min lilla morgonrunda i trädgården med kameran i högsta hugg. Just nu är det svårt att tänka sig att det flaggas för Medelhavsvärme här nere i Skåne under helgen men tydligen är det så och jag måste erkänna att det låter ljuvligt i mina öron.

Här hemma är det tänkt att trädgården ska få stor uppmärksamhet denna helg. Det ska grävas, vändas jord, gödslas, rensas och fixas. Hängmattorna ska hängas upp i äppelträden och även inomhus blir det trädgårdstema då tomatplantor ska planteras om och frö ska sås. Medelhavsvärmen är med andra ord välkommen då större delen av helgen kommer att tillbringas utomhus.

 

På tal om Medelhavsvärme så kunde jag inte låta bli att köpa med mig lavendel hem igår då jag och döttrarna besökte IKEA. Jag vågar inte ha den utomhus under natten så den får vackert hålla sig inne på nätterna än så länge. Känslan av att gnida de vackra blågröna bladen mellan tummen och pekfingret och sedan bara andas in sommar är ren lycka. Det är nog inte helt fel att säga att jag befinner mig i ett lavendelrus just nu.

Jag önskar er alla en riktigt solig och fin helg och själv dansar jag in helgen här hemma till denna låt som har satt sig som en smäck i huvudet på mig. Jag svänger de lurviga, vickar på höfterna, sjunger högt och är en allmänt pinsam tonåsmamma när det nu är dags att ta itu med städ och tvätt här hemma. Njut av helgen!

(Fotografi: Min plats i solen)