Vardag

Efter en veckas sportlov och välkommen ledighet vände vardagen åter idag. Nog hade vi kunnat tänka oss att sova några timmar ytterligare och det var trötta ögon vid frukostbordet. Vi har haft en härlig vecka med en lagom dos av "aktiviteter" och bara-vara-dagar. Batterierna är laddade med ny kraft och energi och vi är redo att ta oss an vardagen igen. För visst är det så att hur skönt och avkopplande det än är att vara ledig är det också ganska skönt när vardagen återvänder igen med sina rutiner och självklarheter.

Hur vi än vänder och vrider på det består våra liv till mesta del av vardagar. De är i majoritet. Därför gäller det att skapa den vardag som får dig att må bra. Som gör dig lycklig. Att omge sig med människor du älskar och bryr dig om. Ett jobb eller sysselsättning som inspirerar, ger dig kraft och glädje. Hjälpas åt med de där sakerna som måste göras men som kanske inte alltid är speciellt roliga eftersom de ständigt återkommer t.ex. städ, tvätt, disk, tvätta bilen eller vad det nu kan vara. Istället för att se dem som trista måsten kanske se dem som möjligheter till att umgås och få tid att prata med varandra. Kunna känna glädje och tillfredsställelse över vardagarna och inse att våra liv består av en majoritet av vardagar. Att leva för och njuta av varje dag och inte bara längta och leva för helger och semester. För då missar vi ju det vackaste i våra liv - vardagarna.

Ingens vardag ser likadan ut som någon annans och vår egen är dessutom hela tiden föränderlig. Livets gång kan vi inte påverka men vi kan påverka vår vardag, dess innehåll och vår inställning. Här och nu njuter jag av bli väckt av maken varje morgon, att två sömndruckna barn kommer och kryper ner under täcket och vi tar någon minut att vakna tillsammans och prata lite innan vi går upp och äter frukost tillsammans och gör oss redo för dagen. Maken går till jobbet, barnen till skolan och jag går till jobbet (till vindsrummet där mitt arbetsrum finns). På eftermiddagen ses vi alla igen och alla berättar vi om vår dag, saker som hänt, människor vi mött. Vi fikar tillsammans,läxor görs och förhörs, kompisar kommer och går, det leks, läses, pysslas, bloggas, promeneras, lagas mat, slappas framför tv:n, diskas, tvättas och tusen andra saker beroende på dag, ork, årstid och humör. Låter inget spännande alls. Låter kanske till och med lite tråkigt. Men det fantastiska är att just detta, vardagen, är det bästa, vackraste och det jag håller mest kärt i mitt liv. Vardagen jag delar med de jag älskar. Guldstunderna i livet som betyder allt. Och det fantastiska är att livet till största del består av just dessa underbara vardagar. Vilken lycka!

And the Oscar goes to...

I natt är det Hollywoods stora natt. Det är dags för den årliga Oscarsgalan. Glitter, glamour och filmstjärnor kommer att ta över röda mattan och gnistra och glittra ikapp med alla fotografers blixtar. Det är klänningar, smycken, frisyrer, tårar, glädjetjut, korta tal, lååånga tal, ryggdunkar, gliringar, musik och mycket, mycket film på årets största personalfest. Här i Sverige kan vi välja att följa galan tillsammans med Filip & Fredrik i Kanal 9 klockan 23.00 och framåt tidiga morgonen i morgon. Eller är galans egen hemsida www.oscar.com ett alternativ.





Själv brukar jag med trötta ögon kämpa mig igenom hela Oscarsnatten och njuta av den stora festen. Men i år hänger jag bara med under röda mattan och väljer sedan att se den sammanfattning som kommer att visas av galan senare under veckan. För lika roligt som det är att se vilka som vinner, minst lika roligt är det att se alla fantastiska och mindre fantastiska klänningar och frisyrer som visas upp på den röda mattan denna natt. Några passerar förbi och faller i glömska. Några önskar man att de skulle falla i glömska men som har etsat sig fast på näthinnan. Sedan finns det de där fantastiska som aldrig glöms bort av den anledningen att de bara helt enkelt är fantastiska. Som t.ex. Julia Roberts (se bild ovan).





En annan som alltid är otroligt vacker på röda mattan är Kate Winslet.





Grace Kelly var långt före min tid men nog är både hon och hennes Oscarskänning tidlösa.

Precis som den bedårande vackra Halle Berry. Jo, i natt kommer jag att glittra ikapp (kanske med något trötta ögon) med filmstjärnorna på röda mattan i Hollywood och i morgon då jag vaknar kommer jag höra vilka som vann den där åtråvärda statyetten. En tumme kommer jag hålla för Mikael Persbrandt, vårt svenska inslag på galan, och den andra för min favorit Colin Firth för hans roll i "The King's Speech". I natt vet vi hur det gick.

(Bild 1 från www.kanalnio.se , bild 2 & 5 från www.tvguide.com , bild 3 från www.harpersbazaar.com samt bild 4 från www.vanityfair.com )

Melodifestivalen Malmö - Genrep

Familjen har tillbringat lördagseftermiddagen helt och hållet i glitter, glamour och schlagerstil då vi har varit med på genrepet inför kvällens delfinal i Melodifestivalen i Malmö Arena. Vi har jublat, diggat, applåderat och förundrats över hur annorlunda det är att se det hela på plats i jämförelse mot att sitta framför teveapparaten. Vi har lyssnat på låtarna, sett artisterna framträda och fått våra favoriter. Nu är vi hemma igen lagom till att snart bänka oss framför tv:n och se det hela ytterligare en gång och denna gång även få se vilka som tar sig vidare. Vi håller tummarna för våra favoriter. Som en liten uppladdning följer dessutom en liten sammanfattning av våra schlageräventyr här:





Störst - Hela produktionen. När vi sitter där på plats inser vi vilket enormt stort projekt hela denna Melodifestivalkarusell är och hur otroligt många människor som arbetar med att få allt att rulla som det ska. Imponerande!

Minst - Scenen. På tv ser scenen riktigt stor ut men när vi står någon meter framför scenen tycker vi med ens att den ser ganska liten ut. Hur får de plats med allt?

Trevligast - All personal på Malmö Arena. Allt från insläppet, kiosker och till de värdar, tv-folk och liknande på "golvet" som hela tiden med leenden, glada tillrop och önskningar om en trevlig eftermiddag lyste upp vårt schlagerbesök. Servicehjältar!






Sämst - Den äldre damen som i foajén fyllde två tygpåsar med gratissaker, tablettaskar och små roliga figurer (se bild 2), utan minsta skam i kroppen. Bredvid stod små barn som blev utan. Fy skäms!

Bäst - Utan tvekan The Ark! Vilka proffs och vilket ös! Helt klart den bästa mellanakt vi hade kunnat önska. Ett band som slutar med flaggan i topp och som möttes av så mycket kärlek.


Glittrigast - Hela showen och alla barn som satt i publiken med alla möjliga saker som lös och blinkade.




Mest spelade - Skivan vi vann med Melody Club i schalgertävlingen i foajen. Den tackar vi Caroline af Ugglas och hennes läckra blå stövlar för. Skivan spelades i bilen hem.

Godast - Den nya kakan "Lattebit" som Delicato delade ut i foajén och besöket på Pizza Hut efter showen.

Proffsigast - Marie och Rickard ger ett oerhört proffsigt intryck och gör ett lysande jobb.





Mest beundransvärda - Kameramännen som hissades upp högt i taket innan showen startade samt akrobaterna i Anders Fernettes framträdande. Vi var fulla av beundran.

Gulast - Helt klart Linda Bengtzing!






Coolast - Alla dessa underbara små barn som dansade och rockade järnet på golvet i slutet då Linda Bengtzing sjöng. Vilken glädje, inlevelse och energi som bara måste komma ut då man har suttit still i flera timmar.

Familjens favoriter - Alla fyra familjemedlemmar har faktiskt samma 4 favoriter i kvällens tävling som vi hoppas ska gå vidare till final och Andra chansen. Utan rangordning är våra favoriter: Melody Club, Anders Fernette, Nicke Borg och Love Generation.

En dag på stan

Denna kalla fredag har tre generationer med kvinnor ur vår familj tillbringat i storstaden. Fika och shopping stod på schemat och som de gottegrisar vi alla är började vi helt enkelt med fika. Med magen full var vi sedan laddade för att ta oss an shoppingstråken. Trevliga timmar hade vi där bland provhytter och rea-böcker.

Ett besök på Granit hann vi också med och där hittade jag tre fina hängande korgar till köket medan mormor inhandlade förvaringsburk. Döttrarna hittade inget de ville ha. Eller det var åtminstone vad jag trodde. För så fort vi kom hem frågade döttrarna om de kunde få en gammal tidning att klippa i och försvann. När de sedan dök upp igen hade de famnen full med blyertspennor med nytt utseende. På Granit hade de sett pennor med ett ytterhölje av tidningspapper för 15:- styck som de tyckte såg fräcka ut. Men istället för att köpa några pennor ansåg de att de där kunde de ju fixa till själva. Vilket de också gjorde och nu har de tidigare slitna blyertspennorna fått ett helt nytt utseende. Varifrån deras enorma kreativitet kommer ifrån har jag ingen aning om (jag är ju inte den pyssligaste människan på denna jord precis) men jag uppmuntrar och hyllar den. Jag är övertygad om att deras DIY-kreativitet kommer att skänka dem mycket glädje framöver. För att inte tala om pengarna de sparar. Till skillnad från deras mamma ...

Sportlovslunk

Idag har vi haft en av de där avkopplande sportlovsdagarna då vi har skrotat runt och bara njutit av lugnet. Sovmorgon, strålande solsken och kanelbullsbak. Barnen har varit utomhus och spelat alla möjliga spel och lekt. Även jag var utomhus och lekte men för min del blev det mest lek med kameran, blommor och vaser. Jag är barnsligt förtjust i att fotografera blommor vilket helt klart avspeglar sig här på bloggen. Tack för att ni har tålamod med mig och står ut med mina ständiga bilder på blommor. Men just nu när kylan tycks ha bitit sig fast och våren har svårt att göra sig hörd känns det ganska inspirerande att omge sig med blommor och åtminstone sprida lite vårkänslor inomhus. Och sportlovslunken ... ja, den fortsätter här hemma.

London

Nog stämmer ovanstående citat på mig alltid. För är det en stad jag aldrig tröttnar på så är det just London - staden i mitt hjärta. Och just nu är det London-längtan här hemma.





Det är roligt att ha något att längta till och något att planera tillsammans. Räkna ner och kryssa i almanackan. Längtan till storstadspulsen och vårt gemensamma äventyr. Och inte nog med det, dessutom ska min flygrädsla utmanas och förhoppningsvis övervinnas. En spännande resa på många plan.

(Bilder från http://www.notonthehighstreet.com/ )

Tårar som faller

Idag tittade vi på Toy Story 3 på DVD. I slutet av filmen börjar mina tårar strömma ner för kinderna. Äldsta dottern tittar på mig och frågar:

- Gråter du mamma?

- Jaaa ...

- Mamma, du vet om att det är en tecknad film du sitter och gråter till?

- Jaaaa...

Jag har alltid varit en känslosam person som gråter till film då det är sorgligt, lyckligt eller ett tillfälle som berör. Jo, sådan är jag. Helt hopplös. Och nog är det så att det har blivit värre sedan jag blev förälder. Föräldraskapet har utan tvekan gjort mig mer känslig och lättrörd. Det behövs inte mer än att en tecknad pojke har växt upp, ska börja på universitet och flytta hemifrån och då hans mamma står där med gråten i halsen i det tomma pojkrummet ... ja, då är det kört, då rullar tårarna ner för mina kinder. Kanske för att jag vet att den där dagen närmar sig med stormsteg här hemma. Bara några år borta. Och att jag sannolikt då kommer vara i samma sits som den tecknade mamman. En mamma som är stolt över sitt barn som är på väg ut i livets äventyr men som samtidigt undrar hur tiden kunde gå så snabbt?

(Bild från www.discshop.se )

Loppis

Igår var jag och yngsta dottern på loppis. Helt oplanerat och en fullständig impulsgrej vid köksbordet. Loppisen startade 60 minuter senare så det blev snabbt i kläderna och iväg. Äldsta dottern och maken som inte är lika förtjusta i loppis stannade hemma medan vi andra två for iväg i ett strålande solskensväder.

Fenomenet loppis är intressant tycker jag. Det finns en mängd olika kategorier bland loppisbesökarna och oavsett loppis finns de där. Vi har proffset som besöker loppmarknader i jakt på riktiga fynd. Proffset är kunnig och har koll på tillverkare, tillgång och efterfrågan. Sedan har vi barnfamiljerna som ofta har barnen med sig för att kunna prova skridskor, kläder och liknande. Gruppen väninnor finns också på loppis. De som använder ett loppisbesök som en umgängesform och ett kul sätt att tillbringa en lördag på. Kategorin äldre är på stark frammarsch och blir allt fler på loppmarknaderna men den klart största kategorin är paren (oavsett ålder) där det är ganska tydligt att det är den ena personen som är på jakt och den andra personen är med som bärare av fynden. Den största trenden just nu bland loppisbesökare är nog trots allt DIY-kategorin. Det sveper en våg över landet av intresse och kärlek till det gamla och återanvändning. Helt rätt i tiden på många olika plan. Många är de som med glittrande ögon vänder och vrider på gamla möbler, lampor och annat som någon förkastat som skräp och ser framtida potential i. Antingen i det skick det befinner sig eller med hjälp av slip, färg eller nytt tyg.

Vilken kategori tillhör jag då själv? Jag tillhör helt klart kategorin "Vi som går på loppis men som borde låta bli eftersom vi redan har prylar så att det räcker." Och blev det några fynd? Det blev det. Dottern hittade tre böcker och själv fick jag med mig en gammal kakburk, 4 vaser och en del porslin. Jag är mycket nöjd med mina fynd och valde därför att slå dövörat till då maken muttrade något om att vi redan har ett skåp fyllt med vaser. Jag menar, kan man verkligen få för många vaser? ;)

Fredag

Efter en vecka som har varit smått kaosartad ibland och inte alls blivit som det var tänkt och planerat (men inte för den skull sämre - bara annorlunda) välkomnar jag verkligen fredagen. Veckan känns som den har varit längre än vanligt men det är kanske inte så konstigt när det snoras och hostas här hemma. Förkylning tycks ha den effekten på mig. Att hjärnan blir lite mosig och livet blir mycket långsammare. Jag anar att det är precis vad min kropp vill. Att jag ska lugna ner mig. Det tog lite tid för mig att inse att min kropp är mycket klokare än min hjärna men sedan jag väl insåg det lyder jag den blint.

En positiv effekt av nedvarvandet och förkylningen är att det har fått min kreativitet att formligen explodera. Då man stigit över trösklen till vårt hem denna vecka har man möts av en doft av te. Det är kännetecknet på att jag skriver. Av någon anledning behöver jag min kopp te då jag skriver och den gågna veckan har te-doften legat tung över hemmet. Inget ont som inte har något gott med sig med andra ord.

I eftermiddag stundar sportlov och passande nog faller små lätta snöflingor utanför mitt fönster. Att våren har kommit av sig något här i Skåne är ingen underdrift. I samma veva som allt större skaror kunde ses i nya vårskor och vårjackor slog vintern till med besked i form av isande vindar och en storm som hette duga och härdade skåningar plockade fram vinterkläderna igen. Men talgoxarna och koltrastarna som sitter och sjunger i trädet utanför mitt fönster just nu skänker mig hopp om att våren ska segra till slut.

En veckas efterlängtad ledighet ligger framför oss. Några inplanerade dagar men de flesta ännu helt oplanerade. Precis som vi vill ha det. För visst är det något visst med att vakna upp på morgonen (utan att behöva stänga av en väckarklocka), kunna unna sig att ligga kvar ett tag i värmen under täcket och inse att en ny spännande dag ligger framför dig. En dag då du själv helt styr över din tid. Ett helt oskrivet blad där allt är möjligt.

Ha en fantastisk fredag och njut av den stundande helgen!

Kladdkaksmuffins

När dottern kommer och frågar om hon får baka vaniljmuffins tackar jag inte nej. Barnens ljuvliga kladdkaksmuffins är klassiker här hemma. Lika goda med chokladsmak som med vanilj. Idag blev det vaniljmuffins och det ligger fortfarande en vaniljdoft över hela huset och nog går vi här och sniffar till mans och ler stort.

Dottern har i flera år nu hävdat att hon vill bli konditor då hon blir stor och ha ett eget bageri. Oavsett vad hon bestämmer sig för är hon en fena i köket och älskar att både baka och laga mat. Precis som sin syster. Dessutom tycker de om att husera i köket tillsammans och jag och maken njuter av allt gott de två kockarna lagar och bakar. Och nog verkar det som de växer flera centimeter varje gång de stolt presenterar nya rätter eller bakverk för oss och möts av lyckliga föräldrar som äter, njuter och öser beröm över de duktiga kockarna.

Receptet på dessa kladdkaksmuffins finns här

Då och nu

Jag tillhör den där kategorin som växte upp i en liten ort och som i tonåren flyttade ifrån den lilla orten. Jag såg mig om i världen och hann med både riktigt stora städer, mellanstäder och små städer och allt däremellan. Tills den dagen kom då jag flyttade tillbaka till orten där jag växte upp. Tillbaka till rötterna.

Det finns de som aldrig flyttar utan stannar kvar på samma ställe hela livet. Sedan finns det de som flyttar och aldrig någonsin ser bakåt. Och så finns det då sådana som jag, vi som kommer tillbaka. Samma personer som förr men samtidigt helt förändrade. Och inte bara vi. Utan även orten har förändrats. Livet har gått vidare.

Att som vuxen och förälder flytta tillbaka till platsen där jag växte upp blev inte bara en fysisk resa utan framförallt en känslomässig resa. Som förälder blir tillbakablickarna mot sin egen barndom vardag. Man upplever återigen sin egen barndom men denna gång genom sina barn. Man minns, skrattar och berättar för barnen om hur det var då man själv växte upp. Som en tillbakaflyttad blandas de egna barndomsminnena med dina egna barns vardag. Minnen från förr blir tydliga och så även förändringarna. Våra barn vandrar idag samma gator som jag och maken en gång vandrade, de går på samma skolor som vi en gång gick på och de har även i vissa fall haft samma lärare som vi en gång hade. Minnen och dagens vardag blandas och det gäller att hålla isär då och nu. Saker och ting förändras. Människor förändras. Världen förändras.

Det mesta i vår kommun har blivit bättre sedan jag själv växte upp här. Utvecklingen har gått framåt. Precis som sig bör. Barnen går i en mycket bättre skola idag än vad vi någonsin gjorde. En skola som ser framåt med engagerad personal. Barnen kan så mycket mer än vad vi kunde och hela världen ligger öppen på ett annat sätt. Med dagens teknologi är dagens barn och ungdomar verkligen en del av världen på ett sätt som jag tycker bara är positivt.

Dock finns det en förändring i min kommun som känns sorglig och som en förlust: centrumdöden. Det en gång så blomstrande affärslivet i centrum är ett minne blott. Idag gapar många affärslokaler tomma och många har rivits och fått ge plats åt bostäder och kontor istället. Den gamla biografen där jag själv såg film som liten är sedan länge borta. Likaså den gamla Tobakshandeln där jag brukade köpa bokmärken. Tobakshandeln var min favorit. Där luktade det inpyrt av tobak och eftersom det en gång hade varit en gammal lanthandel fanns den gamla interiören kvar med en lång köpmansdisk framför mänder med vägghyllor. Affär efter affär har fått ge upp under årens lopp. De klarar inte konkurrensen av shopping centra och de stora matvarukedjornas stora butiker i andra kommuner. Det är en del av utvecklingen och även jag handlar allt som oftast på dessa ställen. Plånboken och utbudet styr för de flesta av oss. Men jag kan tycka att det är en sorglig utveckling som verkligen utarmar de små samhällenas centrum. De förvandlas till endast bostadsområden där var och en stänger dörren om sig och där bilen måste användas då vi ska åka och handla mat i affären där självscanning har tagit över. Den nya teknologin och utvecklingen är fantastisk och öppnar många nya dörrar men tyvärr stänger den också dörrar och jag tycker att det är lite skrämmande att människan i sin iver att effektivisera och spara tid och pengar plockar bort den livsviktiga mänskliga kontakten. Det vi vinner i tid förlorar vi i möten mellan människor.

Den fysiska resan tillbaka till orten där jag en gång växte upp var den lilla resan. Den stora resan har varit den känslomässiga och den längs minnenas väg. Då var då och nu är nu, men visst är det så att gränserna mellan de båda suddas ut och de flyter in i varandra.

(Bild från time.com)

Fötterna upp

Att en bild säger mer än tusen ord har aldrig känts mer passande än just nu. För denna bild beskriver läget här hemma bättre än vad jag någonsin skulle kunna i ord. Det är verkligen fötterna upp och vila för hela slanten. Förkylningen som drog genom familjen som en vind nyligen bestämde sig för att ta ett varv till (eller om det är en släkting till den förra, jag är inte säker, de är ju ganska snarlika de där) och det tycks vara hosta, rinnande näsor, febertoppar och värkande kroppar som gäller just nu. Vi kämpar på med skola och jobb och räknar ner dagarna till fredag eftermiddag då sportlovet börjar. Det känns inte som det var speciellt längesedan det var jullov men trots det är lovet efterlängtat. Lite välförtjänt vila som ter sig än mer lockande nu när vi inte känner oss tip top. Snart säger vi hej och välkommen till sovmorgnar, sena kvällar och lata oplanerade dagar och förhoppningsvis blir det i samma veva hej då till hosta, snoriga näsor och värkande kroppar.

(Bild från Nibsblog )

Hjärtan och blogglitter

Visst har även vår dag gått i hjärtats tecken idag. Nu tycker jag att de flesta dagar bruka göra det men visst är det så att just denna dag glänser lite extra i kärlekens färger varje år. Och visst är det härligt med en hyllningsdag till kärleken, för är det något vi bör fira är det väl just kärleken? Sedan hur mycket eller inte man vill dras med i den kommersiella yran är upp till var och en att bestämma. För även om vi ha firat med blommor och köpta vaniljhjärtan här hemma så finns det inget som slår barnens egenhändigt knåpade kort och den vackert scrappade canvas med "LOVE" som jag och maken fick i kärleksgåva av våra barn tillsammans med de finaste kramar och pussar. Det är gåvor som inte kan värderas i pengar och som kommer direkt från hjärtat. Det är LOVE.





För en tid sedan hade jag också turen att få en härlig dusch av blogglitter i form av en award från fina Anneli med bloggen Trying to follow my dreams . Tusen tack för den Anneli! Dessa fina och omtänksamma awarder tycks ha en förmåga att trilla ner när man som mest behöver lite blogguppmuntran. Så även denna gång. Du måtte ha ett sjätte sinne Anneli som kände på dig att jag behövde muntras upp just då. Tack för dina generösa och fina ord om mig och min blogg som gick rakt in i hjärtat på mig. TACK! Och du vet att jag håller alla tummar jag har för att något förlag snart ska höra av sig med glädjande besked. Snart så händer det. Och awarden skickar jag vidare till er alla fantastiska bloggare därute som förgyller min och andras vardag varje dag. Tack för att ni finns!





Att få post (och då menar jag annat än räkningar, reklam och liknande) är bland det roligaste jag vet. Att öppna brevlådan och hitta något spännande adresserat till mig som visar sig vara en härlig överraskning. En fantastiskt värmande sådan fick jag idag. På självaste Alla Hjärtans Dag. Ett kort fyllt med så mycket omtanke och värme att jag blev alldeles tårögd då jag läste det. Tusen tack rara Trillingnöten ! Du kan inte ana vad lycklig jag blev av dina fina rader och hur de förgyllde min dag. TACK!





Som om inte det var nog låg det dessutom ett paket och väntade på mig i brevlådan idag. Det var ett paket från Grekland och rara Tina med den fina bloggen Tinas tankar . Jag hade turen att vinna en utlottning i karnevalenstecken hos henne nyligen och hon lovade ett pris som skulle få mig att le. Så rätt hon hade! För som jag log och skrattade då jag öppnade det härliga paketet med innehållet av en påse confetti, det häftiga diademet med tofsarna och de coolaste glasögon jag har sett. Tusen TACK fina Tina! Vilken underbar gåva! Mitt eget glamour-set som jag kommer bära vid speciella tillfällen (jag föreslog dotterns föräldramöte om någon vecka men det förslaget resulterade i en blick från dottern som jag inte riktigt vet hur jag ska tolka...). Maken tyckte att jag liknade "Dame Edna" i glasögonen och det tar jag som en komplimang eftersom jag ju alltid avundats hennes häftiga glasögon. Nu har jag äntligen mina egna. Confettin tycker barnen jag ska spara till då jag fyller 40 (1 1/2 år till dess) så att de kan kasta det över mig då. Lovar att hålla dig underrättad. Tusen tack för en underbar gåva som sannerligen resulterade i ett stort leende. TACK!

Som ni märker har jag verkligen haft en Alla Hjärtans Dag helt och hållet i kärlekens, omtankens och glädjens tecken och detsamma hoppas jag att ni också har haft. Stor Alla Hjärtans kram till er alla!

Firandet fortsätter

Tack för alla fina och uppmuntrande hälsningar som har gjort mig alldeles tårögd och varm inombords. Det är en ödmjuk och mycket glad bloggerska som härmed meddelar att firandet fortsätter med en utlottning av 12 filmer - en film för varje bloggmånad. Tolv vinnare kommer att få en film hemskickad. Skriv en kommentar eller skicka mig ett mail på: minplatsisolen@hotmail.se och berätta vilken film/filmer du skulle vilja ha. Filmerna att välja mellan är dessa:


1. 27 Dresses - En kärlekskomedi i bästa feelgood-stil.
2. Stekta Gröna Tomater - En av mina absoluta favoriter. En film om vänskap, kärlek, rasism och död.
3. Krig och Fred - En av de stora filmklassikerna baserad på en av de stora litterära klassikerna med storheter som Audrey Hepburn, Henry Fonda och Mel Ferrer i huvudrollerna.
4. Adam - En vacker och värmande kärlekshistoria i New York.
5. Grease - Musikalfilmernas ostridbara nummer 1 med medföljande sånghäfte.
6. Women - En film om kvinnor för kvinnor á la SATC-stil.

7. Mrs Henderson Presenterar - Baserad på den sanna historien om Laura Henderson (Judi Dench) som 1937 vid 69 års ålder köper en teater i London. En teater som blir känd för sina revyer med nakna inslag. Ett charmigt brittiskt drama.

8. Kalla Fötter - Första säsongen av en av mina absoluta favoriter - brittiska "Kalla Fötter". Serien där vi får följa tre par i 30-års åldern och deras vardag med kärlek, vänskap, karriär, barn, sex och otrohet. Skratt och tårar och mycket hjärta.

9. Charlie Wilson's War - Baserad på den sanna historien om kongressledamoten Charlie Wilson och den största hemliga politiska operationen genom tiderna. Glänsande skådespel av Tom Hanks, Julia Roberts och Philip Seymour Hoffman.

10. Waitress - En romantisk komedi om Jenna som är fast i ett dåligt äktenskap och som drömmer om att vinna en pajbakstävling och kunna starta ett eget pajbageri. En film om vänskap, kärlek och drömmar.

11. Mordkommissionen - De 4 första avsnitten i den danska kriminalserien "Mordkommissionen" . En med rätta hyllad kriminaserie - en genre danskarna är outstanding i.

12. Dr.T and the women - En kärlekskomedi med Richard Gere huvudrollen som gynekologen Dr. Sully Travis. Följd av ett pärlband av duktiga skådespelare som Helen Hunt, Shelley Long, Liv Tyler, Kate Hudson, Tara Reid, Laura Dern och Farrah Fawcett.

Tävlingen är avslutad och vinnarna kommer att meddelas via mail.

Idag firar vi

Idag firas det lite extra här på bloggen. Det är födelsedag och inte vilken födelsedag som helst. Min plats i solen firar 1-års jubileum! Den 11 Februari 2010 låg jag nerbäddad och rastlös här hemma när idén om att starta en blogg dök upp och mina stapplande steg i bloggrymden tog sin början. Jag ska innerligt erkänna att jag aldrig trodde att Min plats i solen skulle få möjlighet att fira 1-års jubileum. Jag var övertygad om att bloggandet bara skulle vara en tillfällig grej som jag snabbt skulle tröttna på. Tänk vad fel jag hade! Nu ett år senare sitter jag här med ett helt års bloggande bakom mig. Ett år som har varit omvälvande på många sätt. Ett fantastiskt år! Och det är helt och hållet er förtjänst - alla ni som kikar in här. Den feedback, värme och omtanke som ni så generöst delar med er av värmer mitt hjärta och själ mer än vad ni någonsin kan ana. Tack för att ni finns!

Min plats i solen har hela tiden varit en blogg för mig själv i första hand. Den skapades för att tillfredsställa mitt behov av att skriva och uttrycka mig och även om jag visste att en blogg innebär direktpublicering inför hela världen trodde jag aldrig att andra än de som står mig nära skulle vara intresserade av att läsa om mitt liv, mina tankar och funderingar. Att för mig tidigare okända människor har hittat hit, stannat kvar och blivit vänner och bekantskaper är en fantastisk bonus som jag inte hade räknat med. Jag har imponerats av den enorma kärlek, värme, omtanke, generositet och vänskap som ryms i bloggvärlden. Jag blev välkomnad med en enda stor öppen famn och i denna värld av kreativitet, inspiration, jävlar anamma, "Jag-kan" och "Allt är möjligt" har jag vuxit som människa och på något vis hittat tillbaka till mig själv och mina drömmar.

Inför detta 1-års jubileum har jag funderat på framtiden för både mig och min blogg. Det sägs ju att saker och ting ska avslutas då de är på topp, medan alla minnen fortfarande är positva, och visst har jag funderat kring att kanske avsluta bloggen efter detta fantastiska år. Gå vidare mot nya mål. Bloggen har blivit större än vad jag någonsin hade förväntat eller tänkt och tar mycket mer tid nu än då jag startade. Ibland blir jag stressad över att jag inte hinner varken uppdatera, svara på kommentarer eller göra mina bloggrundor så som jag skulle önska. Ibland finns inte inspirationen där helt enkelt och ofta är det så att det är andra saker i mitt liv som kräver mer av min uppmärksamhet, tid och engagemang. Men jag vet att jag skulle sakna er alla något fruktansvärt om jag slutade att blogga. Min plats i solen har blivit en del av mig och mitt liv och ännu känner jag mig inte redo att avsluta detta kapitel av mitt liv. Bloggandet tillför så mycket positiv energi och kraft. En berusande feelgood-känsla.

Många av er vet att skrivande är min stora passion. Fascinationen för ord och pennans makt har funnits som en röd tråd genom hela mitt liv. Kombinationen att dessutom växa upp som ensambarn med en enorm fantasti och en kärlek till berättelser och den muntliga berättartraditionen bidrog inte till någon större förvåning då jag berättade för omvärlden att jag ville skriva böcker. För några år sedan skrev jag en barnbok till mina barn. En kapitelbok som de fick i julklapp. En bok som jag deltog med i en tävling men som inte vann. Tanken var att boken skulle skickas vidare till olika förlag men just då drabbas jag av den största sorg jag har upplevt. Min bästa vän dör oväntat och hela min värld skakas. Ett sorgearbete tar vid som påverkar mitt liv på alla sätt. Framförallt mitt skrivande. Mitt skrivande blir kopplat till skuld då jag de sista veckorna av min bästa väns liv var inne i slutfasen av skrivandet av min bok och redigering och inte hann ge min omvärld samma uppmärksamhet som vanligt. En skuld som nästan förtärde mig och som gjorde att jag helt tog avstånd från mitt skrivande. Några månader senare brakar jag rakt in i den berömda väggen och livet tar med ens en helt ny riktning. Från den dagen finns inget annat än att överleva dagen. Alla andra behov sätts åt sidan och en kamp för att hitta fram till ett bättre liv tar sin början. En kamp och en klättring från att ta sig upp ur det mörkaste mörker tar sin början och år senare sitter jag här nu - ute ur mörkret och lyckligare än någonsin. Jag mår bättre än jag någonsin har gjort och känner en lycka och en glädje över mitt liv som jag aldrig tidigare har känt. Resan inom mig själv var den svåraste jag någonsin gjort men också den viktigaste eftersom jag verkligen var tvungen att granska mig själv och mitt liv ur alla synvinklar och med de mest kritiska ögon. Vem är jag och vilka är mina drömmar? Det var i det stadiet min blogg föddes. Bloggen blev mitt sätt att finna vägen tillbaka till mitt skrivande (som legat helt nere under dessa år), min kreativitet och mina drömmar. Hitta känslan och mig själv igen. Ni anar inte vilken hjälp ni har varit i detta arbete för mig. Den uppmuntran och kraft ni gett mig har resulterat att jag känner mig redo att ge mitt skrivande en ny chans. Barnboken får ligga i skrivbordslådan ytterligare ett tag. Den är jag ännu inte redo att ta tag i, men däremot har jag under detta år först i liten skala och efterhand i allt större skala arbetat på en roman. Jag har i mitt huvud och på lappar arbetat med min story, jag har lärt känna miljön och mina karaktärer och låtit dem leva tillsammans med mig under detta år och nu känner jag att det är dags att äntligen sätta rumpan på stolen igen och ha modet och göra det jag gör allra bäst - skriva och berätta. Om ni minns mina nyårslöften så var de ju bland annat att finna modet. Det är dags nu. Detta kommer att innebära att det kanske kan dröja mellan mina inlägg här på bloggen emellanåt, att jag kanske inte hinner kika in hos er lika ofta och kommentera lika ofta MEN det innebär INTE att jag kommer att glömma bort er. Jag finns kvar här och jag kommer att följa er hela tiden. Uppmuntra er och glädjas tillsammans med er. Bloggen kommer att leva vidare och kommer att få följa med mig på min färd vidare i livet. Tack snälla rara ni för att ni finns och för att ni alla har bidragit till att göra detta första bloggår helt fantastiskt för mig och för att ni bidrar till att jag här och nu lever på Min plats i solen.

(Bild från 7294cottageay.blogspot.com)

Min barndoms lekplats

Jag kan fortfarande minnas doften. Doften av kaffe, cigarettrök och trycksvärta. Det är doften av min barndoms lekplats. Med två föräldrar som båda arbetade inom tidningsvärlden var det ofrånkomligt att jag som barn kom att tillbringa mycket tid på olika tidningsredaktioner. Detta var på 70-talet, en tid då man ännu inte hade kommit på att man kunde skicka iväg barn sjuka till förskolan med en alvedon i kroppen. En tid då det inte var ovanligt att barn fick följa med sina föräldrar till jobbet om de var sjuka eller dagmamman var bortrest. Men det var inte bara då jag var sjuk jag fick följa med mina föräldrar på jobbet. På en tidningsredaktion arbetade man på den tiden på alla möjliga tider och dagar och därför fick jag också följa med på allt möjligt. Innan jag ens hade börjat skolan hade jag sett mer sportevenemang än vad vissa människor gör på en livstid. Det var väl inte alltid så att jag intresserade mig just för det som hände på plan eller liknande utan jag letade upp andra barn att leka med eller sysselsatte mig med att utforska området.

Jag minns vardagskvällar då jag fick följa med på konserter som det skulle skrivas om och hur vi fick åka taxi hem på kvällen för att jag behövde komma i säng och upp till skolan nästa dag. Det var utställningar, evenemang av olika slag och intervjuer hemma hos mängder av människor och allt som oftast hamnade jag själv på bild i tidningen eftersom jag alltid var med. Detta var min vardag och en självklar del av mitt liv. Lika självklar som att papper och penna var det viktigaste arbetsredskapet i min familj. Vissa människor bär alltid med sig en handväska. Mina föräldrar bar med sig papper och penna.

Men allra mest minns jag tidningsredaktionerna. De var min verkliga lekplats. Det var en värld som blev mitt andra hem. Där lärde jag känna alla skrymslen och vrår och de människor som arbetade där. Jag var den där lilla lintotten som lekte och upptäckte medan skrivmaskinerna knattrade, telefoner ringde och morgondagens tidning tog form.

Min absoluta favorit var den enorma maskin som spottade ut meddelanden från de olika telegrambyråerna. Maskinen upptog nästan en hel vägg och hade fått ett eget litet rum där den stod och brummade. Jag var fascinerad av denna magiska maskin och brukade ta en stol och sätta mig bredvid den och vänta. För om man hade tur kom det plötsligt ett meddelande och ännu bättre, hade man en riktig tur kom det också en bild. Min beundran för denna maskin var enorm och känslan av att vara den som såg meddelande och bilden först av alla slog det mesta för en liten tjej.

Min barndoms lekplats var en härlig plats att få växa upp på. Den bästa. Och idag när jag är vuxen inser jag hur mycket de där åren har bidragit till den person jag är idag. Hur jag sög åt mig av vuxenvärlden och hur mycket jag lärde mig. Om livet, att arbeta, samhället och om mig själv. Jag hoppas verkligen att dagens barn också får följa med sina föräldrar till deras arbetsplatser ibland. Att de får se vad det är deras föräldrar gör och den betydelse deras arbete har för andra människor. Att de får uppleva vuxenvärlden från ett barnperspektiv och får möjligheten att upptäcka både sin omvärld och sig själva. Att de inte behöver höra sina föräldrar sucka över att de måste vabba igen eller skickas iväg till förskolan eller skolan sjuka och känna att de är en belastning. Att de får möjligheten att finna sin egen barndoms lekplats.

(Bild från http://www.aonygoesparis.onsugar.com/)

På önskelistan

Idag fick jag via Boktokig tips om en hemsida där du kan köpa de läckraste tryck en litteraturälskare som jag kan tänka sig. Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet för min del och med ens blev önskelistan till årets födelsedag ännu längre. Trycket ovan är ju ett måste för en fantast av Sherlock Holmes som jag. Det är HELA boken "The hound of the Baskervilles" på trycket.

En annan av mina favoriter är också trycket med hela "Pride and Prejudice". Kan man skriva upp två på önskelistan tro? Klart att man kan!

Tack Boktokig för tipset och gör som jag och kika in HÄR och se om du hittar din favoritbok.

(Bilder från www.spinelessclassics.com )

Från frö till tallrik

Tänk att något så litet kan vara så vackert! Idag är det smutsiga fingrar, jord, vatten och fröer i alla storlekar och former som gäller här hemma. Nu ryker blommorna i söderfönsterna och istället kommer de ersättas av gröna mini-växthus. Idag ska nämligen frö av kronärtskocka, chili, paprika och basilika ner i jorden. Nu är det dags och efter hand som veckorna går kommer i princip alla fönster fyllas med växthus och krukor i alla de storlekar med plantor som kommer skänka oss mängder med mat till sommaren och hösten.

De där mini-växthusen engagerar hela famljen för nu kommer vi alla att gå där och kika varje dag och en dag är det någon som ropar högt: "Kom och kolla!" Då har de första små späda plantorna börjat visa sig och tänk att något så litet kan skänka så mycket glädje. Jag får ständigt frågan varför jag håller på med frö när jag kan köpa färdiga plantor och sätta ut till sommaren istället. Och visst skulle jag kunna göra det men jag gillar själva grejen med från frö till tallrik. Jag gillar utmaningen och glädjen med hela processen att köpa fröpåsarna, så, vattna, pyssla om, plantera om, plantera ut vid rätt tillfälle och sedan se plantan växa och utvecklas med hjälp av sol, värme och vatten i köksträdgården. Jag gillar att utmana mig själv med nya sorter och få fram bra plantor som trivs just i vår jord. Jag sår för att jag tycker att det är så vansinnigt roligt. Vem hade kunnat tro det för några år sedan? Ingen är mer förvånad än jag! Livet överraskar ständigt!

Bästa-listan 7 Februari

Bästa blomma - Jag säger det igen: Ranunkler. Ja, dessa små fina blomsterbollar fångar mitt hjärta varje vår. Inte bara mitt för den delen. Katterna är också förtjusta. En vårblomma att ta till sitt hjärta.

Bästa "Välkommen Åter" - Ljuset! Åh, vad jag har saknat ljuset under de mörka månaderna och längtat efter dess återkomst. Nu kommer det tillbaka med stormsteg och med ens blir det mycket roligare att fotografera igen.





Bästa musik - Duffy är en favorit här hemma och spelas mycket och ofta. Hennes senaste har fastnat i huvudet på mig och får det att svänga i benen. En svängande start på veckan med Duffy med andra ord och hennes "Keeping my baby"

Största snackis - Melodifestivalen! Kan svaret bli något annat? Nu är det igång och överallt snackas det Melodifestivalen just nu. Chocker, missar, artister, låtar, klädval, programledare ... allt vänds och vrids på under några intensiva februariveckor. Och visst engagerar Melodifestivalen - på ett sätt eller annat.






Bästa kudde - Jag är ingen "kuddoman" på något vis. Visst finns det kuddar i vårt hem och visst har jag förälskat mig i kuddar förr men det har inte varit något himlastormande alls. Det var tills mina ögon föll på denna kudde från http://www.thelondoncushioncompany.com/ . Kärlek vid första ögonkastet och en kudde som bara skriker Lotta lång väg. Hrm, får man plats med en sådan kudde i resväskan? Kanske vid nästa besök i den brittiska huvudstaden?

Bästa köp - Utan tvekan det vackra paraplyet från http://www.hemlangtan.com/ . Numera välkomnar jag regn med glädje och förväntan. Allt tack vare ett lavendelfärgat paraply!






Bästa TV - Jag är inte förvånad för jag har varit en av de övertygade länge men denna vår/vinter blir det tydligare än någonsin - britterna är outstanding vad det gäller tv. Det ena guldkornet efter det andra dyker upp i tv-tablåerna från brittisk tv-produktion och det är bara att tacka och ta emot. Inte oväntat fångade Sherlock mig härom veckan och på lördag är det dags igen. Då visar SVT dramat "Downton Abbey". En serie jag länge har funderat på att köpa i box-form men nu får serverat via SVT istället. Som stor fantast av kostymdrama med historisk anknytning verkar detta vara en serie som gjord för mig och att serien har samma författare som filmerna "Gosford Park" och "The Young Victoria" gör mig än mer övertygad. Serien utspelar sig i Första Världskrigets England och i centrum står familjen Crawley och den familj som de delar liv och hus med - deras anställda. Upplägget har lite "Upstairs Downstairs" - känsla som känns lockande.


Bäst med Februari - Skiftningen mellan vinter och vår. Jag tycker om den här tiden då vintern får ge vika och våren brer ut sig allt mer. Dessutom har Februari en härligt positiv framtidstro och känsla som jag inspireras av.





Bästa Kokbokssläpp - I Mars kommer äntligen en kokbok av och med Tareq Taylor. För denna kokboksfantast är det ett efterlängtat släpp och ett garanterat köp. Vi skåningar kunde under flera år följa Tareq och hans matlagning i Kanal Lokals program och många av oss blev inte det minsta förvånde av att han stal svenska folkets hjärta i SVT:s Trädgårdsfredag. Om Mars känns långt borta kan man även njuta av Tareq's matinspiration i matmagasinet "Lantliv Mat & Vin".

Bästa Mattidning - Jag är en storkosument av mattidningar. Jo, det är en av mina laster. Jamie Magazine är favoriten men en härlig uppstickare som jag har upptäckt ganska nyligen är "Delicious" och de har dessutom en väldigt fin och inspirerande hemsida http://www.deliciousmagazine.co.uk/ Väl värd en titt!

Mest spännande odlingsgrej - För en odlingstok som mig och som tidigare har skrivit om mitt stora musikintresse och med tanke på att jag har upplevt vinyltiden är ju denna fantastiska "Wild Herb Plantable Record" från http://www.thebalconygardener.com/ ett måste. Helt underbar! Finns även för blommor.

Bästa krydda - Jag har sagt det förut men jag kan inte leva utan Rosmarin. En viktig krydda i min matlagning. Tydligen ska Rosmarin ha en positiv effekt på tankeverksamheten och det kan ju inte vara fel.

Bästa Trädgårdsbok - Hoppas jag ska bli "Örtagården" av Agneta Ullenius. Den står på inköpslistan inför denna säsong då jag har en tanke att satsa lite extra på just kryddor i Köksträdgården.

Bästa doft - Just nu är det citrus för hela slanten. Högsäsongen för citrusfrukterna sänder ut ljuvliga dofter och smaker i vårt hem. Inte dumt alls!

Bästa bok - Boken "Dear Fatty" av Dawn French får mig att skratta, le, känna, tänka och bli berörd. En bok fylld av liv som jag varmt rekommenderar.

Bästa känsla - Vårkänslor. Det bubblar och spritter i hela kroppen. Det går inte att stoppa. Jag vill inte stoppa. Istället omfamnar jag vårkänslorna och njuter.

Bästa smak - Now and forever - choklad. Det är så det är bara. Choklad går hem året om och på något vis är det en kärlek som aldrig tar slut utan bara utvecklas. Glädje och sorg - svaret blir detsamma: choklad.

(Bild 1& 8 Min plats i solen, bild 2 google, bild 3 http://www.thelondoncushion.com/ , bild 4 http://www.svt.se/ , bild 5 http://www.bokia.se/ , bild 6 http://www.thebalconygardener.com/ , bild 7 http://www.adlibris.com/ och bild 9 http://www.deliciousmagazine.co.uk/ )

Sköna Söndag

Det blev en lugn söndag idag. En sådan där kravlös dag då vi alla har skrotat runt i vårt eget tempo och gjort det vi har känt för. Förutom en härlig promenad med vårkänsla efter lunch har vi sysselsatt oss inomhus större delen av dagen. Det är de där dagarna då det inte finns en massa måsten som jag tycker om att husera i köket och experimentera. Jag tror att det är min form av Yoga. Mitt sätt att koppla av och låta kreativiteten flöda fritt. Dagens infall blev citrusmarmelad. Min tanke är en citron- och limemarmelad med smak av fläder. Skuren citron och lime ligger i blöt över natten och imorgon ska det kokas marmelad. Jag är lite nyfiken på resultatet. Flipp eller flopp? Ja, det får vi se i morgon.

Tonårsmamma

Jag är en tonårsmamma. Jag vet inte riktigt hur det gick till för det känns som det var igår jag var en småbarnsmamma. En småbarnsmamma med två blöjbarn med nappar i mun och varsitt gosedjur i handen. De där två små älskade lintottarna som kröp upp i sängen hos oss tidigt på morgonen och sedan låg vi där och mös och läste sagor och pratade. De två lintottarna som sov mellan oss i sängen då det blåste utomhus, då det åskade eller bara då de kände för det. Och alla de gånger de sov där för de var febriga, hade falsk krupp eller var magsjuka. Det kan vara svårt att se något charmigt i att vakna av att ens barn kräker på en men det är en del av föräldrarollen det med.

Då när barnen är små är man så uppe i allt vad Aktiebolaget Familjen innebär. Vi lekte, byggde kojor, bakade, besökte biblioteket, hade Tandkalas, målade, badade, besökte lekplatser, parker och djurparker, gungade och upptäckte hela den värld som att leva på landet och i närheten till naturen innebär. Varje dag nya upptäckter och nya äventyr. Rövare, indianer, cowboys, pinsessor, hjältar och hjältinnor - alla har de genom åren huserat i vår trädgård. I lekstugan har vi blivit bjudna på kafferep, i klätterkojan var piratflaggan hissad och vi vuxna var portförbjudna, i bäcken har öar byggts och båtrace avgjorts, kojor i det oändliga har byggts och namngivits, i en raket åkte vi till månen och tillbaka på samma dag och i boden byggdes katthus.

Fantasin var en naturlig del av vår vardag och därför var det ingen som höjde på ögonbrynen då dottern en dag hade en ny kompis - den osynlige Karlsson på Taket som åt , sov, tittade på tv, lekte och läste med oss. Efter ett halvår flög han vidare. Istället blev det fantastifulla teaterföreställningar, konserter, vernissage och liknande som vi fick lösa biljetter till och tack vare att vi kände föreställningens stjärnor fick vi de bästa platserna - längst fram.

Mitt i allt det där härliga lekandet, upptäckandet och äventyren tillsammans i Aktiebolaget Familjen hade vi vuxna också fullt upp med företaget och heltidsstudier. Livet rullade på så som det gör för alla familjer. Åren gick. Förskola blev till Förskoleklass som blev till Skolstart som blev till Högstadiet. Och utan att jag riktigt var medveten om det slutade jag att vara en småbarnsmamma. Jag blev en mamma till skolbarn och inte bara det, jag blev även en tonårsmamma. Och vet ni vad? Jag älskar att vara en tonårsmamma! Jag har älskat varenda sekund av att vara en mamma överhuvudtaget och hur klichéartat det än må låta så stämmer det verkligen att varje ny fas och varje ålder är precis lika underbar som de tidigare. De små lintottarna är inte så små längre. Den ena har redan växt om sin mamma och den andra är på god väg. De är blivande kvinnor som fortfarande står med ena foten i barndomen och med den andra på väg in i vuxenvärlden. Det är hormoner som rusar runt i kroppen, kompisar, smink, killar och fnittriga övernattningar med tjejkompisarna. Det är mycket känslor, tankar, tårar och trevande efter att finna sig själv och sin plats i vår värld. Det är diskussioner, humörsvängningar och underbara pratstunder då jag får dela deras tankar och känslor. Guldstunder som är så värdefulla. Det är kramar, pussar, fina sms och barn som fortfarande kryper upp i famnen. Det är också stängda dörrar och ömsesidig respekt för då det finns behov av att vara ensam. Jag inser att det aldrig har funnits en viktigare tid att finnas där som förälder. Nu då så mycket händer. Att finnas där som en trygg hamn att styra in i då det blåser upp. Mina vackra och godhjärtade lintottar är på väg in i vuxenvärlden och jag vet att de behöver få göra sina misstag, få sin beskärda del av tårar och smärta och att jag och deras pappa förhoppningsvis har rustat dem väl för det.

En annan sak som tonåringar och stora barn också behöver lära sig är hur saker och ting i ett hem och i samhället i övrigt fungerar för att klara sig på egna ben. Vid senaste IKEA-besöket inhandlades 4 stora tunnor med lock som nu har placerats i tvättrummet och mamman som gillar övertydlighet var snabbt framme med sin dynamo och tryckte ut tydliga tvättinstruktioner för varje lock. Sedan blev det "tvättlektioner" för barnens del. Sortering, vilka kläder som ska vändas ut och in och hur tvättmaskinen fungerar. Barnen känner sig stolta och glada över att de fixar tvätten själva och mamman känner sig glad över att inte vara den som få skäll då gymnastikkläderna inte har blivit tvättade i tid. Nu är ansvaret delat. Åh, denna ljuva tonårstid!

Vårblommor

I morse vräkte snön ner igen. Alldeles vitt överallt. Barnen plockade fram vantar och halsdukar och vi suckade lite till mans över snö, vinter och mörka morgnar. En timme senare rinner vattnet från taken. Inte droppar utan verkligen rinner. Då är det 5 plusgrader, solen tittar fram och det skriker vår. Koltrasten sjunger och det rinner en vårflod över hela gårdsplanen. Det är inte lätt att hänga med i svängarna vad det gäller vädret just nu. Ena dag vinter och nästa dag vår och idag båda delarna inom loppet av en timme.

Här hemma snörvlas det vidare och livet går i ett ganska sakta tempo. Kroppen utkämpar ett krig mot det virus som intagit min kropp och jag låter kroppen göra det den är bra på. Jag bidrar med att ta det lugnt och vila. Ett samarbete som förhoppningsvis ska vara lyckat.

I sovrumsfönstret står dessa vackra ranunkler och sprider glädje och skönhet omkring sig. Tänk att dessa små "bollar" kan vara så otroligt vackra. Jag blir glad bara av att titta på dem och nog är det så att jag medvetet har placerat ut lite vår här och var i huset. I väntan på att våren ska ta fart utomhus låter jag vårkänslorna blomma ut inomhus och jag fyller vårt hem med vårblommor av alla de slag. Och med tanke på min snörvliga näsa är det tur att vårblommor inte handlar speciellt mycket om doft utan snarare färg och skönhet. Då missar jag och min snörvliga näsa åtminstione inga härliga vårdofter just nu.

En riktigt trevlig helg önskar jag er alla och jag kan tänka mig att det är fler än vi som kommer sitta bänkade framför vårens stora tv-evenemang på lördagkväll och vara både ense och fullständigt oense kring låtar, artister, programledare och klädval. The same procedure as every year med andra ord.

Sjukdom, arbete och Villa Villerkulla

Just nu känns denna bild väldigt passande för min vardag. Bilden togs inuti Villa Villerkulla på Astrid Lindgren Värld sommaren 210. Det var något i denna väggmålning som tilltalade mig och som fick mig att ta bilden. Just idag skulle jag helt klart säga att jag tycker om den för att det känns som det vore jag där på väggen. En kvinna med händerna fulla och ni anar inte hur träffande det är med både blomman och musen. Musfällor som töms på sitt innehåll med ena handen och blommor som både köps, planteras och sås just nu. Jo, det kan vara jag på den där bilden. Och visst känns det ibland som jag bor i Villa Villerkulla. Ett hus och en värld som är en blandning av kaos och en plats för kärlek, trygghet, drömmar och magi.

De senaste dagarnas tystnad här på bloggen beror inte på någon bristande inspiration utan är en kombination av sjukdom (årets första förkylning har slagit till med kraft i vårt Villa Villerkulla) och en intensiv arbetsperiod. Jag som brukar vara värsta nattugglan har de senaste dagarna stupat i säng samtidigt som övrig familjemedlemmar och trots det känt mig helt slutkörd då jag har vaknat på morgonen.

Jag har inte glömt bort er men just nu räcker varken tid, ork eller hälsa till för bloggen och mina bloggrundor. Men så fort krafterna återvänder kommer jag vara tillbaka i vanligt slag igen, både här på bloggen och i era kommentatorsfält.

Paket

Det är extra roligt när det plingar till i mobilen och ett sms berättar att jag har paket att hämta. Det hände mig idag. Och inte bara ett paket utan två. Räkningar, reklam och företagspost i all ära men nog är det bra mycket roligare att få paket. Det måste vara rätt roligt att vara den som lämnar ut paket till folk för de jag brukar se hämta sina paket har precis samma förväntansfulla leende som jag har när jag hämtar paket. Och ännu bättre blev det ju när den trevlige äldre herren på mitt utlämningsställe glatt säger: "Jag såg att det var en ung tjej som hade turen att få två härliga paket idag. Jag hoppas att de innehåller något som kommer göra dig mycket glad". Jag menar vem kan inte låta bli att le när man går ut med två paket i famnen efter det?





Och så rätt han hade (ja, kanske inte det där med "ung tjej" men det kommer jag leva på iallafall under resten av veckan) i att det var något som skulle göra mig mycket glad. Paketen innehöll nämligen de varor jag hade beställt från rara Jenny med bloggen Hemlängtan under helgen. Jenny är en av dessa härligt kreativa kvinnor som hade modet och tog steget till att uppfylla sin dröm om en egen webbutik, Hemlängtan . En butik fylld med underbara ting, som t.ex. denna ljuvliga kortbox (se bilder ovan) med kort med vackra skor på. Hur jag alls ska kunna skiljas från dessa kort förstår jag inte för de har en stil och glamourkänsla som fick mig på fall direkt. Och plåtasken som korten ligger i är söt som socker.






Innehållet i ett av paketen fångade inte bara mitt hjärta utan familjens övriga kvinnliga familjemedlemmar kastar också de längtansfulla blickar mot mitt nyinköpta paraply/parasoll. När jag såg det på webbutikens hemsida föll jag direkt som en fura och jag lovar, när jag öppnade paketet växte sig kärleken än större. Ett paraply/parasoll i allra bästa Audrey Hepburn stil. Vackert lavendelfärgat med små silverprickar.

Och jag som inte alls har lockats av den senaste tidens "tassel-hype" måste erkänna att den läckra svarta "tassel" som hänger i handtaget är en accessoar som ger paraplyet/parasollet det lilla extra.

Förvaringslådan som ska hänga i köket blir perfekt och känns helt rätt detta år som tycks bli ett år med fokus på förvaring i vårt hem. Men om det blir kokböcker, receptblad, tidningar, post eller något annat som får husera i denna förvaringsbox på väggen i köket har jag ännu inte bestämt mig för.

Tack Jenny för den snabba leveransen och lycka till med din fina webbutik och till er som ännu inte har upptäckt Jennys blogg och hennes webbutik så ta er några minuter och kika in. Nu ska jag göra som dottern - längta efter regn så att jag kan få använda mitt nya vackra paraply och få känna mig som Audrey Hepburn för ett tag. ;)