Skrivhörna

Några av er kanske minns att jag använde mig av denna bild i min Bästa-lista för augusti för att beskriva min känsla av förväntan inför att sätta rumpan på stolen och skriva på min bok igen efter sommarens uppehåll. Och för att förtydliga så är kvinnan på bilden inte jag. Jag tyckte att bilden var passande eftersom den speglade min skrivsituation ganska bra då jag sitter på den där gamla stolen, vid det gamla bordet och blickar ut genom det stora fönstret i det rum som vi internt här hemma kallar för biblioteket (helt enkelt för att det är ett rum med bokhyllor med böcker längs väggarna och det där gamla runda bordet med tre stolar i mitten), drickandes på mitt te och knattrande på tangenterna på datorn.

Där satt jag fram till förra veckan och skrev och det fungerade bra Men det var inte optimalt. Hur mycket jag än älskade att sitta där omgiven av alla böcker vid det gamla bordet med alla sina fläckar som jag älskar så kunde jag inte fokusera till 100%. Jag som vill ha det tyst omkring mig nuförtiden då jag skriver (dock inte när jag bloggar) blev störd av telefoner som ringde, människor som pratade, katter som ville leka. Dessutom är jag en av de där människorna som behöver sprida ut mig, ha alla mina prylar liggandes framme hela tiden så att jag bara kan fortsätta där jag slutade eller klottra om jag kommer på en idé. Det fungerade inte i ett rum som befinner sig intill hallen och ytterdörren och som ständigt hade människor passerandes förbi.

Därför tog jag beslutet att i förra veckan testa en ny abetsplats. Jag har ett eget arbetsrum på vinden

Ett litet rum med de sötaste blommiga tapeter och med ett skrivbord framför fönstret. Det enda kruxet är att detta rum under åren istället för arbetsrum har fått fungera som någon allmän förvaringsplats för sådant som inte funnit sin plats på andra ställen. Det har blivit vår dumpningsplats helt enkelt. Barnens gamla leksaker som väntar på sortering och nedpackning, resväskor, extra täcken, kuddar och filtar, papper och åter papper, gamla tavlor och en massa annat. Kaos med stort K! Mitt i detta galna kaos har jag nu funnit min optimala arbetsplats. Här vid mitt skrivbord framför fönstret, med dotterns gamla älvslott vid fötterna och en resväska under vardera armen hittar jag på något förunderligt vis mitt skrivflow. Här har jag funnit mitt lugn (inga telefoner hörs ut på min vind) och jag skriver så att det ryker. Här kan jag ha alla mina papper liggandes utan att de stör eller drar till sig nyfikna ögon. På något konstigt vis får detta absoluta kaos min kreativitet att flöda.

Tanken är att jag framöver ska röja och återta kontrollen över mitt arbetsrum och skapa mig en riktigt bra arbetsplats. Utan en massa skräp. Men det får bli när boken är klar. Jag känner mig själv nämligen. Börjar jag med det nu kommer jag att bli sittandes där på golvet i två veckor sorterandes bland minnen och inte få en rad skriven. Så jag struntar i kaoset runt omkring mig och fokuserar på min historia och skriver av hjärtans lust med ett älvslott som ibland plingar till och sprider älvstoft över mina fötter och en röd och en rosa resväska under vardera arm.

Ps. Så där tjusig som kvinnan på bilden är inte jag när jag skriver. Tyvärr. Mysbyxor, t-shirt, osminkad och så oglamorös som man bara kan tänka sig. Och med den obligatoriska koppen med te i sitt kaosartade arbetsrum. ;)

(Bild från www.matchbookmag.tumblr.com)