Det nya året

Så var det då dags att ta farväl av 2010 och blicka framåt mot ett nytt oskrivet och spännande år. Jag känner mig redo att ta mig an 2011 och är nyfiken på vad detta nya har att erbjuda och visst är det så att jag har både förväntningar, förhoppningar och mål för det nya året. Jag har skrivit ner dem på en lapp och de sitter på väggen ovanför mitt arbetsbord för att jag ska bli ständigt påmind. För att de ska bli en del av min vardag och mitt medvetande. Nu skrivs de ner här också:

# Utmana mina rädslor - När jag var tonåring var jag fullständigt orädd. Det fanns egentligen bara två saker som skrämde mig då: döden och krig. I övrigt mötte jag livet med en enorm aptit på livet och helt befriat från rädsla. Efterhand som jag har blivit äldre och framförallt sedan jag blev förälder har jag blivit allt räddare av mig. Så vill jag inte att det ska vara. Därför är det dags att hitta tillbaka till den där orädda tonåringen och inte låta mina rädslor hindra mig i mitt liv. Två av mina stora rädslor tänker jag ta itu med detta kommande år. Den stora är min rädsla för att misslyckas. Den får jag nog kämpa med hela årets dagar. En riktig utmaning. Den andra rädslan är min flygrädsla som uppstod strax innan barnen föddes. Innan dess hade jag flugit som bara den och utan minsta rädsla. En dag tog det bara stopp. Jag var rädd. Nu är det slut med det. Två flygresor är inbokade och betalda (ingen återvändo) under det kommande året. Nu är det dags att ta tjuren vid hornen och bli av med mitt hjärnspöke.

# Inse att jag kan bry mig om andra människor utan att för den skull nedprioritera mig själv - Jag är en sådan som bryr mig mycket om andra människor. Jag skulle nog klassas som den omhändertagande i kvinnomagasinens kategorier på kvinnan av idag. Det är sådan jag är och alltid har varit. Problemet har väl varit att jag har en tendens att sätta alla andra människor före på prioriteringslistan. Mig själv har jag placerat längst ner och tilldelat mig själv den eventuella tid som blir över. Vägen har varit lång men jag har insett att det inte behöver vara antingen eller. Jag kan bry mig om andra människor utan att behöva nedprioritera mig själv. En större jämvikt är vad som behövs.

# Älska mig själv, vara snäll och förlåtande mot mig själv och mina tillkortakommanden - Inse att jag inte är någon Superkvinna som kan göra allt och hantera allt själv. Att jag är "good enough" och att det är en styrka att kunna be om hjälp. Att jag duger som jag är.

#Vara sann mot mig själv - Lyssna till och följa mitt hjärta!

# Ha modet, våga och kasta mig ut - Återigen rädslan för att misslyckas. Det är ingen skam att misslyckas, däremot att aldrig ha vågat. Med andra ord kommer 2011 bli året då jag kastar mig ut och vågar.

# Tro på mig själv - Det viktigaste av allt!

# Fortsätta känna glädje och nyfikenhet inför livet och alla människor jag möter på dess väg. För visst är det en spännande resa att få vara en del av. Det är bara att spänna fast säkerhetsbältet och kasta sig ut - 2011 here I come!

Jag avslutar detta år med en bild från sommaren 2010 då dagar och hinkar fylldes med bär och skratt i björnbärssnären. En bild som får symbolisera det kommande året. Ett härligt oskrivet år fyllt med godsaker, utmaningar och mycket glädje. Ett riktigt gott nytt år vill jag önska er alla och tacka er för detta år. Tack för att ni förgyller min vardag och vi ses på det nya året.

En magisk upplevelse

Det är något speciellt med att gå på bio. Att få sjunka ner i en biofåtölj och för några timmar helt och hållet försvinna in i en annan värld. Det var vad vi gjorde idag. Vi trotsade snö och kyla och tog oss till biografen och laddade med popcorn och 3D-glasögon njöt vi av några timmars äventyr i Narnia.

C.S.Lewis älskade böcker om Narnia har fängslat generationer med läsare och så även generationerna i vårt hem. De är fantastiska högläsningsböcker att läsa tillsammans med sina barn och många är de timmar vi har myst och befunnit oss i Narnia tillsammans med Susan, Peter, Lucy, Edmund och alla de andra. Vi har fascinerats av de fantastiska sagorna som stannar kvar länge och svepts med i alla äventyr.

De två tidigare filmatiseringarna "Häxan och Lejonet" och "Caspian, prins av Narnia" har blivit stora favoriter här hemma och det var med stor förväntan vi idag bänkade oss framför "Kung Caspian och skeppet Gryningen". Och visst levde filmen upp till våra förväntningar! Gillar man äventyr, magi och spänning så är detta en film man bör se. Vi var alla överens om att det var en mycket bra film och alla var nöjda. Precis som Harry Potter-filmerna är filmerna om Narnia mycket välgjorda och man "växer upp" med karaktärerna och kombinationen med dagens teknologi som gör det omöjliga möjligt blir det till en riktigt bra filmupplevelse. Att filmerna om Narnia precis som filmerna om Harry Potter fortsätter att fascinera och dra storpublik tror jag främst beror på att det i båda fallen handlar om riktigt bra böcker med en historia som fångar både läsare och tittare. Det klassiska upplägget med det goda mot det onda, barn som hjältar och hjältinnor och magiska och spännande världar där allt är möjligt. Filmerna är böckerna trogna och något annat alternativ finns inte. Det vinner filmerna på och gör att publiken återkommer film efter film.

Vi hade härliga timmar där i biomörkret och kan varmt rekommendera ett besök till biografen för att se denna film. Själva har vi bestämt oss för att läsa om böckerna om Narnia. Redan ikväll. Vi saknar redan äventyren och magin. De blir man aldrig för gammal för.

(Bild från www.moviezine.se )

Året som gick

Det börjar bli dags att summera året som gått. Endast några få fina vinterdagar återstår av 2010 och snart går vi ett nytt och spännande år till mötes. De stora summeringarna av årets stora händelser i Sverige och runt om i världen överlåter jag åt andra som är bättre lämpade än vad jag är. Händelserna och upplevelserna som färgat detta år är otroligt många och på samma gång självklara men också helt individuella. Därför nöjer jag mig med att summera mitt eget 2010. Nära, avskalat och utan ånger. Året som gick innebar för mig:

# Kärlek, glädje, sorg, lycka, svårigheter, hopp, misströstan, belöning, tårar, skratt och framtidstro. Alla färger av livets palett har vårt år målats med. Det är det som är livet och dess spelregler och visst är det så att jag blir stark av allt det svåra. Smärtan och sorgen behövs för att kunna njuta av livet varje dag. För att uppskatta allt det vackra och den rikedom jag belönats med i form av kärlek, vänskap och omtanke. Tacksamhet över alla de fantastiska människor som är en del av mitt liv, över att livets svåra dagar är få och att majoriteten är glänsande, härligt inspirerande och fantastiska vardagar - de allra bästa - fyllda med kärlek, värme och hjärtliga skratt. Tacksam över att få vara med på denna fantastiska resa som kallas livet.

# Familjen. Den lilla, den stora och den ständigt växande och föränderliga. Vad vore jag utan den? Tryggheten, värmen och den ovillkorliga kärleken. Ordet familj har olika betydelse för oss alla och för mig som är uppväxt i en stor och brokig sådan innefattas familj inte endast av blodsband utan där ingår alla som står mig nära - min stora underbara familj. Dagligen svämmar mitt hjärta över av stolthet och kärlek över min familj och över hur lyckligt lottad jag är. Hur stark min kärlek är för var och en och hur älskad jag själv är. En kärlek som bär mig framåt.

#Bloggäventyret. För visst är det ett äventyr att börja blogga. Åtminstone har det varit så för mig. Oerhört tveksam men oerhört nyfiken och uttråkad av sjukdom kastade jag mig i Februari rakt ut i bloggvärlden och visste ärligt talat inte vad jag skulle mötas av och hur länge jag skulle fortsätta. Helt grön och på darriga bloggben togs jag emot med öppna famnen av en helt fantastiskt varm, generös och inspirerande bloggvärld. All värme, vänskap, klokhet, kreativitet och styrka som finns i bloggvärlden skänker mig sådan glädje i min vardag och ger mig sådan framtidstro och hopp om vår värld. Vilket fantastiskt nätverk och vilken underbar plats för drömmar och en möjlighet att omsätta drömmar till verklighet. Människor som drömmer och vågar ta steget, hela tiden ivrigt påhejade av människor som tror på dem och glädjs å deras vägnar. Tack för att jag får vara en del av denna gemenskap!

# Min röst. Den har funnits där hela tiden och innerst inne har jag vetat att den har något att berätta. Något att tillföra. Att den är viktig och har betydelse. Olika händelser i livet har dock bidragit till att jag har tappat tron på mig själv och min röst. Jantelagen gör sig påmind och är svår att skaka av sig i vårt samhälle. För mig blev 2010 ett viktigt år. Självkänslan och självförtroendet växte och jag hittade min egen röst. Vägen och målet blev klar och tydlig. Min tid är nu och jag har slutat be om ursäkt för mig själv. Det här är jag och jag har något att berätta. Återigen vill jag tacka er bloggläsare, bloggvänner och alla ni andra (ni vet vilka ni är) som alltid finns där, stöttar, uppmuntrar och lyfter mig till höjder jag inte visste jag kunde nå. Tack!

# Trädgården och odlandet. Den som är allra mest förvånad över min odlarglädje som exploderat de senaste två åren är jag själv. Det fanns inte på kartan helt enkelt. Jag hade ju varit helt ointresserad av trädgård och odlande och var dessutom övertygad om att jag var så långt ifrån gröna fingrar som man skulle kunna tänka sig. Passionen för min köksträdgård tog mig med storm och var fullständigt överrumplande. Med ens tänkte jag bara i termer av jordmån, frö, plantor, soltimmar, ekologiskt odlande, bevattning, växelvist odlande och annat som hade med köksträdgården att göra. Så, plantera, gäva, rensa, binda upp och liknande blev vardagsmat och en helande kraft som jag välkomnat med både kropp och själ. Livet är fullt av överraskningar och härliga nya vägar att gå på.

# Sommaren och Gotland. Vilken underbar sommar vi hade! Solen, de varma vindarna, de underbara sommarkvällarna och alla bad. Jag kan om jag blundar fortfarande känna doften från dessa ljuvliga sommardagar och kvällar. Allra närmast hjärtat håller jag vår fina vecka på Gotland. Ett Gotland som förra året fångade vårt hjärta och behöll en liten bit så att vi var tvugna att återvända detta år. En vecka fylld med magi och semesterlycka som vi alla kommer bära med oss för alltid. Härliga möten med människor och djur, fantastiska måltider, morgon- och kvällsdopp i havet, ett landskap lika vackert som ständigt förändrande och fångande och en känsla av sommar, frihet och fullständig lycka. En sommarvecka värd att minnas!

Detta är i väldigt komprimerad form mitt 2010. Ett händelserikt och fantastiskt år som jag med värme kommer att placera i hjärtat och minnet om några dagar och se fram emot ett nytt oskrivet och spännande år. Ett år då allt är möjligt.

Händer detta bara hos oss?

Så här ser det ut hos oss varenda jul. År efter år. Av två lager med choklad i Paradis-asken återstår dessa chokladbitar. Chokladbitar som ingen tycker om. Chokladbitar som alla vägrar att äta. Existerar detta fenomen bara hemma hos oss eller är det fler som har choklad kvar i Paradis eller Alladin som ratas av alla? Nu skulle man kunna tro att det är vår familj som är kräsen men även gästerna ratar just dessa chokladbitar. År efter år. Hos oss är det bitarna med marsipan och likör och liknande som ratas. Någon mer som har det så? Eller finns det kanske någon läsare därute som älskar just dessa chokladbitar, som håller dem som favoriter i de klassiska chokladaskarna? Om så är fallet får du gärna maila din adress och jag kommer med glädje att skicka dessa godbitar (?) till dig varje jul.





God fortsättning på er förresten! Jag hoppas att ni alla har haft en härlig jul tillsammans med nära och kära. Här hemma har vi levt i en ljuvlig julbubbla i flera dagar. Mängder med snö och mer som hela tiden faller över oss, gran (som tack och lov katten inte har varit allt för intresserad av), Kalle Anka på tv, tomten, julmat i mängder och släkt och vänner. Mycket värme och goda skratt. Tomten var generös mot oss alla och under de två senaste pyjamasdagarna har det pysslats mycket med olika gåvor som tomten kom med. Fast egentligen borde jag säga tomtenissor för hem till oss hade tomten skickat två tomtenissor med paket. De sötaste tomtenissor som även skulle kunna kallas "tomtefnissor" så mycket som de fnissade.

Juldagen och Annandagen tillbringades i pyjamas här hemma. Härligt lugna och slöa dagar då vi åt julgodis och resterna av julmiddagen, tittade på tv och film, läste, spelade spel och mös. Den enda riktiga motion att tala om dessa dagar var då vi på Juldagen gick ut och åkte spark tillsammans hela familjen. De gamla sparkarna har barnen aldrig kunnat använda eftersom det tidigare år har varit brist på hårt packad snö här på de gamla landsvägarna. Men denna fantastiska vinter har vi fått mängder med snö och nu kan vi äntligen åka spark. Och som vi åkte! Det var vansinnigt roligt och vi pinnade på rejält i solskenet. Härligt!






Efter att ha levt i denna kravlösa och härliga julbubbla var det dags att återvända till vardagen idag. Maken arbetade. Dottern hade träff med kompis och jag och andra dottern begav oss till dagens populäraste ställen: affärerna. Ett minneskort till dotterns kamera skulle inhandlas, ett presentkort skulle spenderas (men dottern hittade inget hon ville ha utan sparar det till framtida inköp) och kylskåpet behövde fyllas på.

Julmat är gott men nu är vi trötta på det och till middag blev det något så ojuligt och gott som plättar med sylt. Precis vad vi ville ha idag! Julen är över och jag måste erkänna att jag redan börjar snegla på julpyntet och planera dess avsked. Men jag har lovat mig själv att inte börja plocka ner något förrän den första dagen på det nya året. Några dagar till får julkänslan omge oss. Lite iallafall.

Julhälsning

Med julskinkan i ugnen, gröt som kokas på spisen och snön som vräker ner utomhus tar jag en paus i julstöket för att önska er alla en riktigt god jul. Jag hoppas att ni får en fin jul tillsammans med nära och kära och att ni tar det lugnt i trafiken i detta snökaos. Jul är härligt men inte värt att riskera livet för, då är det bättre att skjuta upp firandet en dag eller två istället.

Jag vill också passa på att tacka er alla för ett fantastiskt bloggår. Mitt första. Bloggen fyller 1 år i Februari men jag vill redan nu när 2010 går mot sitt slut tacka er alla fantastiska bloggläsare för ert underbara stöd och uppmuntran i mitt bloggäventyr. Jag har verkligen de underbaraste bloggläsarna som finns och ni sätter en sådan guldkant på min vardag. Tack för att ni finns!

Nu ska vi njuta av jul och jullov här och även om jag inte kommer att överge er helt här på bloggen kommer det kanske bli lite mer sporadisk uppdatering de närmsta dagarna. På schemat står familj och vänner, julmat, julklappar, julgodis, pyjamasdagar, läsa böcker och pyssla, tv och film, spel, dans, pussel och utmaningar och tävlingar i vår stora pulkabacke. Även varm choklad framför brasan, sovmorgon, sena kvällar, jullovsmorgon på tv och en och annan lär säkert somna i soffan. Som ni förstår har vi det bra i snöstormen och tänker njuta fullt ut av jul och jullov. Blandat med en del arbete som alltid men med tonvikt på ledighet och avkoppling.

Sköt om er och ha en fin jul oavsett om ni är lediga eller arbetar under högtiden. Ni är många som får arbeta medan andra är lediga, men jag hoppas att även ni får tid för firande och gemenskap. Ni är guld värda som håller vårt samhälle igång under julen. Från oss här på landet till er alla läsare: En riktigt god jul!

Värmande jul i kylan

I natt hade vi den kallaste natten någonsin i Skåne sedan temperaturen började mätas. Vi hade otroliga -25 grader. Det är en temperatur som bär respekt med sig för en skåning vill jag lova. Kylan har verkligen varit dagens stora samtalsämne och tillsammans med snön blir det såklart en hel del komplikationer framförallt för tåg- och biltrafiken.

Inomhus känner vi också av kylan och platsen framför den brinnande brasan är helt klart den populäraste. Eller möjligtvis framför torktumlaren som också avger skön värme. Till och med en barfotakvinna som jag har numera både strumpor och sköna inneskor på fötterna för att hålla värmen.

Utomhus gäller det att klä sig ordentligt och tänka sig för. Inga fingrar på metall eftersom man fryser fast lätt i denna kylan. När man känner hur det biter till i fingrarna kommer jag genast att tänka på tv-reklamen för ett antal år sedan om att man inte skulle slicka på lyktstolparna när det är kallt och minns klasskompisen som i lågstadiet slickade på sin husnyckel så att den fastnade på tungan. Bara för att se om det vuxenvärlden sa verkligen stämde. Vissa saker behöver man helt enkelt testa själv för att tro på dem. Även om det innebär en fastfrusen husnyckel på tungan.





Trots den bitande kylan kan jag inte annat än fascineras av det fantastiskt vackra landskapet just nu. Ljuset, naturen, snön och allt som glittrar känns helt magiskt och tar andan ur en. Morgonen är otroligt vacker, nästan sagolik och sätter kreativiteten och fantasin i rullning. Men just nu får jag nöja mig att dokumentera med kameran. Jag har tagit jullov från arbetet och dessa dagar är allt fokus på julstök.






Dagen började vi med en efterlängtad sovmorgon och en skön känsla av jullov. Sedan har det varit fokus på julstök, städ och tvätt. Jag vet redan att jag inte kommer hinna med allt jag hade tänkt mig innan jul. Jag får inte bakat allt jag hade planerat, jag hinner inte röja upp och städa hela huset som jag hade tänkt mig (tack och lov att det finns dörrar som man kan stänga) och all smutstvätt hinner inte tvättas men vad 17 gör det? Det blir jul iallafall och det finns ett liv även efter jul. Det goda jag har bakat kommer vi att njuta av, det som inte hinner städas nu är det ingen annan som kommer att må dåligt av och det städar vi efter jul istället och smutstvätten går definitivt ingen annanstans utan väntar snällt tills tiden infinner sig. Julen ska vara en tid av glädje, värme, kärlek och frid och det kommer det att vara här hemma också. Självklart blandat med det traditionella vardagskaoset som alltid. Men dåligt samvete och ångest är jag för gammal och för värdefull för och hör inte hemma i mitt julfirande. Kommer man och hälsar på hos oss för att kolla in hur perfekt och städat allt är får man boka en tid (med fördel efter jul...) men kommer man för att träffa oss och umgås med god mat, skratt, värme och kärlek då är man välkommen att stiga på för det har vi i överflöd.

Jullov

Det är något speciellt med skolavslutningar. Både vid jul och sommar. Det är stämningsfullt och en förväntan, längtan och glädje ligger i luften. Efter en lång termin med hårt arbete och många roliga stunder skymtar nu ett långt lov runt hörnet. Ett efterlängtat sådant. Av både elever, lärare och föräldrar. Belöningen för allt det hårda arbetet. Läxfria dagar, sovmorgnar, sena kvällar och oplanerade dagar tillsammans med kompisar och familjen. Nog minns man den där härliga känslan och extra påtaglig blir den då man ser alla dessa förväntansfulla barn sitta där i kyrkan på skolavslutningen och nästan studsa av otålighet i bänkarna. För att inte tala om jublet då jullovet är ett faktum. Själva lär vi nog fira med en sovmorgon i morgon. Njuta av känslan att kunna somna om och gå upp då man själv vill. Jullovskänsla då den är som bäst!

Detta vackra smycke i form av en ängel låg och väntade i brevlådan idag. En otroligt generös och omtänksam gåva från Monika med den fina bloggen CL.O.T pärlor & annat . Tusen tack snälla Monika för den otroligt vackra änglen! En underbar överraskning så här precis innan jul. TACK! Kika in på Monikas fina blogg och se vilka vackra smycken hon tillverkar. Jag är full av beundran över hennes kreativitet och tålamod. Min egen fina ängel kommer att bäras runt halsen i jul och skänka lite extra julglädje.

Tradition

Här hemma fortsätter snöandet och julstöket. De två tycks hänga ihop som ler och långhalm just nu och jag tror aldrig att jag har upplevt en sådan här snöig December tidigare i Skåne. Helt underbart och jag njuter verkligen av allt det vita. Riktigt bitande kallt har det blivit också. För oss skåningar är -15 grader verkligen inte att leka med. Brrr...

Nu ikväll doftar det extra mycket jul här hemma och det är inte bara makens och barnens julbak i köket som doftar gott. Nej, idag har vi lagt i en extra traditionsväxel och skaffat oss ömma tummar av att ha tryckt in de vassa men ack så väldoftande kryddnejlikorna i apelsiner och clementiner. En tradition som hänger med sedan barnsben och en juldoft jag inte vill vara utan. Vanligtvis brukar jag köpa röda band som vi binder upp apelsinerna med och sedan hängs de upp lite varstans i huset. Men i år glömde jag att köpa röda band så istället fick ett kakfat agera apelsinförvaring. Lika bra det eftersom apelsinerna brukar ha en tendens att skrumpna ihop lite och då falla ur de där banden. Jag förstår inte att jag inte har tänkt på det här kakfatet tidigare. Mycket enklare.

Varje generation skapar sina egna traditioner och det är som det ska vara. Vissa traditioner håller man hårt i. Några gör man sig av med och saknar inte det minsta. Andra traditioner förändrar man bara och gör till sina egna. Apelsiner med kyddnejlikor är en gammal tradition här men varianten med kakfatet blev något nytt som känns bra. Den lär nog återkomma nästa år. Kanske blir den till och med en tradition. Vem vet.

Bäst 18:e December

Så här en vecka innan jul när många kanske har tillbringat dagen med julförberedelser och har trötta fötter efter att ha jagat runt efter julklappar tyckte jag att det var dags för en Bästa Lista igen. Min bästa lista för lördagen den 18:e December kommer här:

Bästa julklapp - Jag vet att årets julklapp framröstad av handeln blev en läsplatta men om jag skulle få rösta på årets julklapp skulle det bli någonting helt annat. Årets julklapp och den bästa julklapp du kan ge någon är tid. Att ge av sin egen tid åt någon annan, vad kan vara en bättre julklapp än det? Det kan vara tid i form av ett besök, ett samtal, en middag, ett brev, ett kort, en barnpassning, en snöskottning , en undran hur någon mår eller något annat sätt där du ger av din egen tid till någon du tycker om. Den kan inte köpas i handeln och kan inte värderas i pengar men den är den största gåvan.

Bästa entreprenörer - Helt klart döttrarna som önskar sig en riktig swimmingpool i trädgården och som har insett att om mamma och pappa ska få ihop till denna pool via triss-lotter lär det nog dröja. Därför har de börjat samla flaskor och burkar att panta och alla pengar ska gå till poolen. De har engagerat hela släkten i att spara flaskor och tomburkar som de kan få och panta. De har ett stort engagemang och en lång väg mot en pool men deras entreprenörsskap är imponerande.





Bästa låt - Låten som det nynnas på och dansas till här hemma hela tiden är "Mikrofonkåt" med September. En strålande version av Petters låt! God dans- och nynnarvänlig tvåa här hemma kommer "Well, well, well" med Duffy som också har parkerat sig i huvudet och spelas mycket. Men fråga mig om en vecka och svaret kommer säkert bli en jullåt. Mest troligt "White Christmas" med Bing Crosby.

Bästa och mesta beroende - Hela familjen har blivit Spotify-beroende. Jojomensan! Här letas det låtar på kvällarna framför datorn, spelas, dansas och sjungs i det oändliga. Mamman och pappan letar efter gamla godingar och får glittriga ögon och minns tonårstiden. Barnen imponeras av att musiken faktiskt var ganska bra på 80-talet och 90-talet och laddar ner några gamla godingar de med. Mamman och pappan imponeras av barnens kunskaper om musiken anno 2010 och hittar en hel del favoriter som laddas ner. Ett beroende som inte är skadligt utan tvärtom bygger broar mellan generationer.






Mest efterlängtade bio-besök - På juldagen har den tredje Narnia filmen premiär på biografer runt om i Sverige och ett biobesök har familjen inplanerat i mellandagarna. Böckerna om Narnia av C.S. Lewis är stora favoriter här hemma. Bland stora som små och de två tidigare filmerna har uppskattats mycket. Och efter allt julfirande kan det vara mysigt att krypa ihop i en biofåtölj med popcorn och försvinna in i Narnias fantastiska värld.

Bästa stund på dagen - I dessa tider är det helt klart besöket till brevlådan. För visst är det härligt att veckorna före jul dagligen överraskas av julhälsningar i form av julkort och paket från släkt och vänner världen över. En tradition som sprider sådan glädje och omtanke och hur digitaliserade vi än har blivit finns det inget som slår en hälsning skriven för hand och stoppad på en brevlåda.






Bästa TV-program - Hoppas jag ska bli "Jul med Ernst" på TV4 på måndag och tisdag (20 och 21/12). Yes, jag är ett stort fan av Ernst och vad vore julen (och sommaren) utan Ernst och hans matlagning, pysslande, inredning och julkänsla. Dessutom återvänder han till Hyttan där sommarprogrammet spelades in vilket ska bli spännande. Här har ni en som kommer att ta en paus i julstöket på måndag och tisdag och inspireras av Ernst.

Mesta "Tack och lov" - Jag säger bara "SVT -PLAY"! Jag som älskar att se "Vinterstudion" på SVT på helgerna hade inte fått ihop julstöket och allt vintersportande på tv utan SVT-Play. Nu kan jag stå och baka i köket hela dagen och trots det inte missa något.

Bästa doft - Det finns inte mycket som slår alla juldofter just nu. Kanel, saffran, julgran, kryddnejlikor, pepparkaka, hyacinter... Ja, den där listan kan bli hur lång som helst men jag nöjer mig med att konstatera att julen doftar helt fantastiskt gott!








Bästa julgodis - Utan tvekan Sockerbagarens knäck. Livsfarligt god!

Bästa och mesta hjälte - Maken som plogar snö med sitt snöblad var och varannan dag nu. Tidigar morgnar och sena kvällar plogar han och ser till att vi kommer fram ordentligt på landsvägarna här ute på landet. Vår egen hjälte!

Mest efterlängtade - Jullovet som börjar i nästa vecka! Det behöver vi alla för att ladda batterierna inför den kommande terminen. Sovmorgnar och sena kvällar och läxfria dagar. En välförtjänt belöning efter hårt arbete hela hösten och vintern.

Bästa känsla - Nu går ett härligt och spännande år mot sitt slut och det var härligt att få vara med på resan och det allra bästa är att framför oss ligger ett helt nytt år. Ett nytt oskrivet år fullt med möjligheter. Härligt!


(Bild 1 från wallpaper-s.org, Bild 2 & 4 från http://www.tv4.se/ , Bild 3 från http://www.moviezine.se/ & Bild 5 Min plats i solen)

Triss i film

Nu när den stora högtiden närmar sig och med den förhoppningsvis lite ledighet vill jag passa på att ge några filmtips. Tre helt olika filmer med den enda gemensamma nämnaren att de alla tre är väldigt bra.

Först ut är "The Blind Side" med Sandra Bullock, Tim McGraw och Quinton Aaron i huvudrollerna. Filmen handlar om tonåringen Michael Oher vars uppväxt har kantats av en drogberoende mamma i ett slitet bostadsområde, fosterfamiljer och en skolgång som ingen har engagerat sig i eller tagit ansvar för. När Michael möter Leigh Anne Tuohy och hennes familj förändras hans liv för alltid. Den tuffa och envisa Leigh Anne öppnar både sitt hjärta och hem för Michael och ser styrkorna och möjligheterna hos Michael som ingen annan har velat se tidigare. Michael har inte bara funnit ett hem, familjen Tuohy har funnit en son och en bror.

Filmen är baserad på en sann historia och Sandra Bullock vann en Oscar för rollen som Leigh Anne Tuohy. En välförtjänt sådan för hon är strålande och äger verkligen denna film. En film som jag varmt rekommenderar och som går rakt in i hjärtat.





Nästa film är "Brothers" med Tobey Maguire, Natalie Portman och Jake Gyllenhaal i huvudrollerna. Ett triangeldrama om kärlek, skuld, lojalitet och familjeband. Sam kallas in för ett stridsuppdrag utomlands och kvar hemma blir hans fru Grace och deras två barn. När Sam befaras ha omkommit i strid får Sam's strulige lillebror Tommy som nyligen släppts ur fängelse en betydande roll för den sargade familjen. Oväntade känslor uppstår mellan Grace och Tommy och livet går vidare. Tills den dag då beskedet kommer att Sam lever och är på väg hem igen.

Innan jag såg denna film var jag ytterst tveksam om detta skulle vara något för mig. Kombinationen krig och kärlekstriangeldrama kändes något tveksam. Jag är glad att jag trots min tvekan såg filmen för denna film vill jag absolut inte ha missat. En oerhört smärtsam film som fångade mig från första stund. Inte en massa blod och krigsscener som det brukar vara i amerikanska filmer om krig. Istället ligger fokus helt och hållet på känslor och Tobey Maguire är helt enastående i sin rollprestation. För mig var han tidigare killen i "Ciderhusreglerna" men i denna film upptäckte jag verkligen vilken fantastisk skådespelare han är och med ett kroppspråk som säger mer än alla ord. Även Natalie Portman och Jake Gyllenhaal strålar men allra mest strålar faktiskt de två flickorna som spelar Sam och Grace döttrar. En smärtsam upplevelse men en viktig sådan.





Den sista filmen jag vill reommendera är "The Last Song" med Miley Cyrus, Liam Hemsworth och Greg Kinnear i huvudrollerna. Filmen handlar om tonårstjejen Ronnie som tillsammans med sin lillebror ska tillbringa sommaren tillsammans med sin pappa i hans hus vid havet. Sedan föräldrarnas skilsmässa har relationen mellan Ronnie och hennes pappa varit frostig och svår och den rebelliska Ronnie gör det klart för alla att hon absolut inte vill tillbringa sommaren tillsammans med sin pappa. Pappan gör allt han kan för att försöka hitta tillbaka till den relation han och dottern en gång hade och han använder sig av musik som var deras stora gemensamma intresse.

Filmen handlar om familj, den första stora tonårskärleken och om att ge människor en andra chans och är baserad på en bok med samma namn av författaren Nicholas Sparks. Jag tycker mycket om Nicholas Sparks böcker och hans sätt att beröra kring familj, kärlek, klasskillnader, smärta och sorg och ofta är filmatiseringarna av hans böcker väldigt bra. Men jag ska erkänna att jag var tveksam inför denna film mest beroende på Miley Cyrus i huvdrollen. Jag har en dotter som har genomgått Hannah Montana -fasen och för mig är Miley så sammankopplad med den rollen att jag var tveksam till om jag skulle kunna se förbi den. Men Miley bevisar i denna film att hon är mer än Hannah Montana och är mycket bra i rollen som den truliga Ronnie. Allra mest imponerar dock Greg Kinnear i rollen som pappan. En fantastisk skådespelare som oftast fått göra biroller men som förtjänar riktigt bra huvudroller.

Tycker om man om filmer som "The Notebook", "Message in a bottle" och "A Walk To Remember" som alla är baserade på Nicholas Sparks böcker kommer man att tycka om "The Last Song". En film som berör på många sätt och näsdukar rekommenderas starkt.

(Bilder från www.discshop.se )

En inspirerande vinst

Fina Monica med den härliga bloggen "Livet ur min synvinkel, igen" (klicka på länken och upptäck hennes härliga, pyssliga och kloka blogg på http://monnahs.blogspot.com ) hade nyligen en otroligt generös tävling där hon ville att man skulle skicka tips på riktigt bra julklappar. Och tänk, jag hade den stora turen att vinna 1:a priset i tävlingen!

Idag kom min fina vinst med posten och vilken fantastisk vinst. Boken/magasinet "Holiday with Matthew Mead" är en skatt jag inte har kunnat sluta bläddra i sedan jag fick den i min hand. Fullständigt fullproppad med ljuvliga bilder och inspiration inför den stora högtid som nu står för dörren.

Ett fantastiskt foto och en underbar julkänsla rakt igenom. Jag bara bläddrar, suckar och inspireras av färger, pyssel, bak, mat, möbler, inredning, dekorationer och tips på hur man skapar en fantastisk jul och julkänsla. Jag vet redan nu att detta kommer att bli min stora julbibel och att det kommer att födas en hel del kreativitet ur läsandet och bläddrandet.

"Holiday" av Matthew Mead rekommenderar jag verkligen till alla som älskar att skapa, inreda, arrangera, baka, laga mat och bli inspirerade. Eller helt enkelt om du bara älskar att se fantastiska bilder som förmedlar en vacker julkänsla.

Tusen och åter tusen tack kära Monica för denna otroligt fina och generösa vinst! Jag blev vansinnigt glad och tacksam för att jag hade turen att vinna detta fina pris. En fantastisk inspirationsbok som säkerligen kommer vara helt utsliten redan innan julafton av allt mitt bläddrande.

Har du ännu inte upptäckt Monicas fina blogg så kika in genast på http://monnahs.blogspot.com och möt denna generösa, omtänksamma och härlig kvinna. Och ett tips inför jul, "Holiday" av Matthew Mead under granen kommer att bli en välkommen och älskad julklapp. Varför inte till dig själv? Det är du värd!

Snöstorm och julförberedelser

Utomhus rasar en snöstorm just nu. Snön den yr och det viner i fönstren. Riktigt busväder med andra ord. De ärenden jag hade på vägarna idag är inställda och skjuts upp till morgondagen istället. Snön blåser snabbt i drivor över vägarna här på landet och då är det bättre att stanna hemma än att bli sittandes med bilen i en snödriva.

Istället blir det bak för hela slaten här hemma idag. Den senaste veckan är det maken och barnen som har huserat i köket på kvällarna. Det har gått åt socker i en rasande fart till julgodis av alla de slag. Barnen fixade även ihop Rocky Road här för någon kväll sedan så nu har vi bunkrat upp julgodislagret ordentligt och blir vi insnöade hela julen kan vi åtminstone överleva på julgodis.

Igår bakade barnen desutom pepparkakor som ska räcka hela julen. Halva kvällen stod de där i köket och kavlade, skrattade, sjöng och skyfflade plåtar in och ur ugnen på löpande band. Vilka underbara barn vi har!

Nu skulle man lätt kunna förledas att tro att mamman i familjen bara har legat på soffan och smakat julgodis medan övriga familjen har legat i och förberett inför julen. Så är inte fallet. Nej, istället har det fallit på min lott att fixa inköpen av julklappar och julmat. In och ut i affärer eller sittandes framför datorn klickandes hem julklappar har jag arbetat och nu är alla julklapparna äntligen i hamn. Det mesta av julmaten inhandlad och listan med saker att fixa innan jul avsevärt kortare. Känns bra!

Bak av matbröd och kakor står kvar på listan och en dag som denna då det råder full snöstorm utomhus och människor varnas för att gå ut i onödan känns det ganska mysigt att ställa sig och knåda deg och vara glad åt värmen och lugnet inomhus. Allt det andra kan vänta tills vädret har lugnat sig.

Mod

Det finns så många modiga människor i vår värld. Många av dem är inte ens medvetna om hur modiga de är. För andra kan det ta lång tid att finna modet och kännas som en befrielse när de väl gjort det. Några måste hitta modet varje dag trots att de önskar att de slapp. Jag tror att vi alla bär på ett mod inom oss och då vi verkligen behöver det finns det där. Som en bästis som aldrig sviker. Som pushar och manar oss i rätt riktning. Som stärker oss när vi behöver det som mest.

Mod kan vara så mycket. Det kan vara brandmän, livräddare, ambulansförare, poliser och andra yrkesgrupper som ofta måste plocka fram det där modet. Men det kan också vara människor som har modet att arbeta med liv och död i t.ex. vården och omsorgen. Det kan vara människor som har modet att stå upp för sina åsikter, de som vågar vara sig själva, de som vågar gå emot strömmen och de som vågar utmana sina rädslor. De som har modet att be om förlåtelse och som kan säga:"Jag hade fel." Likaså människor som har modet att be om hjälp eller sträcka ut en hand. De som har modet att kämpa sig tillbaka.

Mitt eget mod stod jag öga mot öga med för några år sedan då jag äntligen hade modet att erkänna för mig själv att jag hade bränt ut mig i båda ändar och inte mådde bra. Att jag hade kört på i högsta hastighet för att jag ville och trodde att jag klarade allt. Det gjorde jag inte och den som insåg det sist av alla var jag själv. Till slut fann jag modet att se på mig själv utifrån och se hur illa däran jag var. Hur förstörd min kropp var och hur olycklig jag var. Jag fann på något vis styrkan och modet att dra i handbromsen och byta spår helt och hållet. Mycket tack vare en läkare som gav mig ett ultimatum. Jag valde att hoppa av ekorrhjulet och lyssna på min kropp och mitt hjärta. Jag valde min egen väg. Jag valde att gå utanför ramen och tro på mig själv och min inre styrka. Något som var svårt för många att förstå då jag inte längre kunde placeras in i ett fack och jag fick om och om igen försvara mitt val av väg. Men jag hade modet att stå upp för mitt val och idag flera år senare när jag mår bättre än någonsin, är starkare och vet exakt vad jag vill med mitt liv tror jag att även de som tvivlade har förstått att jag valde helt rätt väg. Min väg.

Vi glömmer ofta bort vardagsmodet. Det som kanske är det största av dem alla. Det som vi alla bär inom oss och som kan vara så svårt men också så befriande. Det största modet och de som har min fulla beundran och kärlek är alla de barn och vuxna som dagligen finner modet att gå till skolan eller arbetsplatsen trots att de vet eller oroar sig för att någon ska slå dem, säga hemska saker till dem eller ännu värre - inte se dem eller säga någonting alls. De som blir mobbade och kränkta men som trots att ingen hjälper dem finner modet att stiga upp på morgonen. De är de stora vardagshjältarna och jag hoppas att vi alla tar vårt ansvar och ser till att de inte ska behöva känna en klump i magen på morgonen. Att de ska få vakna upp en morgon och känna glädje över att gå till skolan eller jobbet. Att vi alla kan finna det vardagsmodet - att sträcka ut en hand.

Ett ulligt paket

Det är en härlig känsla att titta ner i brevlådan och se ett paket som är adresserat till mig ligga och vänta på att bli upptäckt. Vilken lycka! Barnsligt förtjust som jag är i att få post annat än räkningar och reklam var det med stor nyfikenhet jag öppnade paketet och inuti fann detta otroligt vackert inslagna paket. Dessutom med en härlig julhälsning från fina Anna. Vilken härlig överraskning och vad glad jag blev.





Tusen tack för de fina ullstrumporna Anna! Jättefina och sååå varma och sköna! Hur du visste att det var precis vad jag behövde här hemma med våra iskalla golv just nu förstår jag inte men jag är dig för evigt tacksam. Så är även mina fötter! Ett stort TACK snälla du! Maken tyckte jag skulle vänta med att öppna paketet till julafton men med tanke på hur nyfiken jag är kunde jag inte vänta utan öppnade paketet direkt. Jag hoppas att det är ok?

Och för er som ännu inte har upptäckt Annas underbara blogg som är fylld med livslust, glädje och värme, ni måste verkligen kika in på http://filipendula.blogg.se/ och upptäcka Annas magiska vrå av bloggvärlden.

Jag vet inte vad jag har gjort för att förtjäna allt detta fina blogglitter som faller över mig just nu i form av överaskningspresenter, rara mail och fina kommentarer. Jag känner mig väldigt ödmjuk och varm inombords och kan bara konstatera att jag har världens bästa läsare och besökare på min blogg. Tack för att ni finns och stora kramar till er alla!

Glittrande

I morse fick vi tillsammans med många andra föräldrar, syskon och skolbarn uppleva ett fantastiskt vackert luciatåg i skolans gymnastiksal. Barnen var otroligt duktiga och sjöng så fint. För mig och maken var det en av tärnorna i tåget som glittrade alldeles extra. En tjej som har övat luciasånger sedan september månad och övat flitigt på versen hon skulle läsa. I går kväll var det lite fjärilar i magen och en röst som var lite hes av en begynnande förkylning. Men i morse var det en pigg och laddad tjej som såg fram emot att äntligen få lov att visa upp allt som de övat på och lärt sig under hela hösten. Med små härliga nervositetsfjärilar i magen.

Och så glittrande vacker hon var vår fina dotter med glitter i håret, det vita lucianattlinnet och det levande ljuset i handen. Och versen den satt som ett rinnande vatten. En liten tår smög sig försiktigt fram i moderns öga och mitt i allt det vackra och bland de stolta känslorna smög sig ett litet vemod in. Detta var nämligen vårt sista luciatåg i skolans värld. Nu har bägge döttrarna nått den ålder då några luciatåg inte längre kommer att visas i skolan för oss föräldrar. Lite sorgligt att en epok är över. Men samtidigt är det precis som det ska och vi har verkligen en hel rad av ljuvliga, underbara och vackra luciatåg att se tillbaka på genom åren. Från det allra första som en liten lucia som drogs in i en vagn på förskolan, vidare till små Michelinlucior och tärnor utomhus på förskolan och sedan större lucior och tärnor i skolans matsal och gymnastiksal under julfester och luciadagar. Ja, vi har verkligen fått se många underbara luciatåg och vi har varit så stolta att vi nästan spruckit över de där två tjejerna som i våra ögon har glittrat allra mest. Och idag fick vi chansen att återigen och kanske för sista gången få njuta av ett vackert luciatåg med dottern. En glittrande morgon.

Sockerbagarens knäck

Jag lovar att detta inte är en matblogg men nu när min Sockerbagare till make har kommit igång med julgodiset tror jag att dofterna som lägger sig över hela huset och alla smakprover han erbjuder mig hela tiden har påverkat inriktningen (och kanske mitt omdöme...) på mina inlägg här på bloggen. Numera har maken tagit över köket kvällstid och tillverkar de mest ljuvliga sötsaker i en beundransvärd hastighet. Till skillnad från undertecknad diskar han dessutom efter sig när han har arbetat i köket.

Efter att ha delgett sitt recept på kolan var det bra mycket lättare att lirka ur honom receptet på hans sagolika knäck och självklart vill jag att ni alla ska få möjlighet att testa denna ljuvliga sötsak så här kommer receptet:

Sockerbagarens knäck

4 dl vispgrädde

4 dl strösocker

4 dl ljus sirap

4 msk vaniljsocker

8 msk ströbröd

1 krm bakpulver

100 gram hackad mandel

1. Fyll en bakplåt med tomma knäckformar.

2. Hacka mandel.

3. Blanda vispgrädde, socker, sirap och vanilj i en stor gryta och koka på högsta värme och rör om med jämna mellanrum.

4. Ströbröd, bakpulver och den hackade mandeln tillsätts precis innan knäcken är klar.

5. Kulprov användes för att avgöra då knäcken är klar.

6. Ta bort grytan från plattan och häll snabbt upp knäcksmeten i formarna. Låt svalna på plåten. Gärna över natten.

Vilken härlig start på helgen!

Idag låg det en överraskning och väntade på mig i brevlådan. Rara och omtänksamma Ann-Lis med den fina bloggen Lyckoslanten hade skickat mig denna ursöta Snorkfrökensax med en fin hälsning. Bara så där. Som en fantastisk fredagsöverraskning! Tusen TACK snälla Ann-Lis för den ursöta saxen! Jag har aldrig sett en sådan söt sax tidigare och alla har vi gått och fingrat på den och beundrat den här under eftermiddagen och kvällen och vi är alla överens om att det är den sötaste sax vi någonsin sett. Tack kära du och vilken härlig start på helgen du gav mig!

Världens bästa kola

Igår startade julgodistillverkningen på allvar här hemma. Jag har tidigare skrivit om att jag är gift med en sockerbagare och att julgodiset är hans ansvar och stora passion i juletider. Övriga familjemedlemmar njuter och är tacksamma för hans passion för julgodis och igår gick alltså startskottet för årets upplaga av sockerbagarens njutningsfulla skapelser. Först ut är hans numera välkända kolor. De kolorna är ren njutning och de har genom åren gjort stor succé hos familj och vänner, barnens lärare, basarbesökare och många andra. Problemet är bara att man inte kan sluta äta när man väl har börjat. Livsfarligt goda! Maken var lite ovillig att dela med sig av sitt hemliga recept men efter lite lirkande gav han med sig. För inte kan man hemlighålla receptet på världens bästa kola:

Världens bästa kola

6 dl vispgrädde

6 dl strösocker

2 dl ljus sirap

4 msk kakao

4 msk vaniljsocker

1. Blanda alla ingredienser i en stor gryta och koka utan lock på högsta värme. Rör om med jämna mellanrum.

2. Med hjälp av kulprov avgörs då kolan är färdig. Häll upp kolan i smord långpanna. Låt svalna. Gärna över natten.

3. Skär upp kolan i valfri storlek och vira in bitarna i smörgåspapper/bakplåtspapper.

Lily

Kommer ni ihåg den lilla kattungen Lily som barnen hittade övergiven av sin kattmamma i juni? När de hittade Lily hade den stackaren inte många timmar kvar. Iskall, pipandes och oförmögen att röra på huvud och ben. De kom bärandes med Lily i handflatan och tårarna strömmande ner för ansiktena och de bönade och bad om att få försöka hjälpa kattungen genom att ge den mat. Jag och maken hade inga förhoppningar alls om att Lily skulle överleva natten men hade inte hjärta att neka barnen när de ville hjälpa kattungen.

Mjölkersättning fixades via apoteket och med hjälp av en medicinspruta såg de till att kattungen fick mat exakt så ofta som ordinerades på paketet. Dag som natt. Lily låg och sov i en liten korg bredvid deras sängar. Varannan natt hos var och en av dem. Och visst finns mirakel för Lily åt och blev starkare för varje dag som gick. Mjölkersättning tilsammans med ovillkorlig kärlek och värme dygnet runt resulterade i att snart skuttade Lily runt här hemma som vilken kattunge som helst. Busig och nyfiken och våra hjärtan var för länge sedan helt förlorade till denna lilla kattunge.

Lily är numera 7 månader gammal och en fullvärdig medlem av vår familj. Dessutom upptäckte vi för några månader sedan att Lily inte var en hona utan en hane. Men barnen vägrade byta namn. Lily var Lily oavsett kön. So Lily it is!

Det har varit fantastiskt att lära känna denna katt och se honom växa upp. En busig katt som älskar att bita i och leka med folks fötter men också den keligaste katt jag vet. En katt med väldigt bestämda åsikter och när han tycker att vi ska gå upp hoppar han upp i sängen och buffar med sin fuktiga nos i ansiktet på en. Han vill vara med överallt och är väldigt sällskapssjuk.

Nu skulle ju allt kunna vara bra och en ren solskenshistoria men så är tyvärr inte fallet. För någon månad sedan sov Lily i dotterns knä i tv-soffan och helt plötsligt far han upp och fräser och springer runt. Han hade även kissat på filten. Vi tänkte inte så mycket på det. Trodde att han kanske hade drömt eller något. Någon vecka senare händer det igen och vi börjar bli fundersamma. Sedan får han ett anfall där det ser ut som han krampar. Min första tanke går till epilepsi och jag börjar leta runt på internet och visst är det så att katter kan få epilepsi. Det är till och med vanligt. Vi besöker veterinären som konstaterar att Lily har epilepsi. Mest troligt har han fått ett slag i huvudet som liten kattunge vilket nu har resulterat i epilepsi. Eftersom Lily inte kunde röra benen då barnen fann honom trodde veterinären att han mest troligt blivit påkörd som liten och att det var rent fantastiskt att barnen hade lyckats med att få honom att överleva och att han även kan gå idag.

Nu får Lily medicin varje dag och vi hoppas på att han ska svara bra på medicinen och få några bra år. Men vi vet ännu inte hur det går. Han får fortfarande anfall och det gör ont i hela kroppen att se honom krampa. Varenda gång är vi livrädda att det ska bli det sista. För sjukdomen kommer förr eller senare hinna ikapp honom. Men vi hoppas att han kommer att svara bra på medicinen och få njuta av många härliga år här hos oss. För vi älskar ju den där lille krabaten som stal våra hjärtan en varm dag i juni.

Pepparkakshus

Igår var det dags för det årliga fixet med pepparkakshusen här hemma. Barnen längtar varenda år men min egen entusiasm kan nog mer bekrivas som skräckblandad förtjusning. Jag vet att det finns de som är jätteduktiga och bakar egen pepparkaksdeg och gör egna mallar och sätter ihop de mest fantastiska pepparkakskreationer. Jag är inte en av dem! Visst finns det gott om mallar och recept och allt liggandes här bland kokböcker, mattidningar och utdragna recept men ännu har jag inte utmanat ödet på den fronten. Nej, istället kör vi den underbara snabbvarianten á la 2010 med färdig sats från ANNAS och jag kan inte nog hylla detta företag som räddar min jul varje år.

Då barnen var mindre hade vi ett pepparkakshus. Sedan fick jag den strålande idén för några år sedan att barnen skulle få ett pepparkakshus var att dekorera helt i sin egen stil. Kalla det kärlek och omtanke eller varför inte ren dårskap. För i praktiken innebär detta att jag ska försöka få ihop två HELA hus på samma gång till två förväntansfulla barn. Vis av förra årets kaos då jag lyckades med konststycket att krascha ena husgavlen på det ena pepparkakshuset då jag skulle montera ihop det och två förväntansfulla barn som väntade bredvid och endast ett helt hus samt ett rivningsobjekt att erbjuda. Då fick jag fara iväg som en skållad råtta och leta rätt på ytterligare ett pepparkakshus i affärerna. I år var jag förutseende nog att inhandla ett extra pepparkakshus att plocka reservdelar av om det skulle behövas. Tur var det för då jag öppnar ena paketet var den ena husgavlen skadad.

Efter en hel del muttrande och brända fingrar av det heta sockret stod två hus färdiga. OK, ingen av dem hade klarat en husinspektion, framförallt inte skorstenarna. Men som dottern påpekade: "Man kan fixa allt med kristyr mamma!". Sedan satte döttrarna igång med skapandet av sina hus och som ni kan se på bilderna ovan tillämpar de inte precis devisen "less is more" då det gäller pepparkakshus. Nej, här körs det verkligen Hans & Greta varianten med pepparkakshus som fullständigt dignar av godis och kristyr. Här ska det synas att åtminstone dekoreringen är hemmagjord och ju mer på desto mer blir det att äta då det är dags att plundra dem. Även om jag har en liten misstanke om att det var en hel del av det där godiset och kristyren som hamnade i två flickmagar igår. Tyckte jag såg spår av grön och rosa kristyr runt två munnar.

Pasta Bolognese

Recept på Pasta Bolognese finns det hur många som helst. Här kommer ännu ett:

Pasta Bolognese (8 port.)

2 msk olivolja

2 hackade lökar

ca 4 hackade vitlöksklyftor

2 morötter skurna i små bitar

2 selleristänger skurna i små bitar

100 gram rökt skinka alt. bacon skurna i små bitar

700-800 gram blandfärs

2 förpackningar med krossade tomater

2 dl rött vin

4 msk tomatpuré

torkad oregano

salt & peppar

spagetti eller annan valfri pasta

riven parmesan

1. Hetta upp oljan på medelvärme i en stor stekpanna eller stekgryta. Tillsätt hackad lök, vitlök, morötter, selleri och skinka/bacon och stek under omrörning i ca 3-4 minuter.

2. Höj värmen något och tillsätt den malda färsen. Bryn tills färsen har blivit ljusbrun.

3. Tillsätt krossade tomater, rött vin, tomatpuré och oregano. Rör om och koka upp. Sänk sedan värmen och låt puttra på spisen i ca 40 minuter. Smaka av med salt och peppar.

4. Fyll en stor gryta med vatten och salt och då vattnet kokar tillsätt pastan och koka den angivna tiden. Häll av i durkslag.

5. Lägg upp pasta och sås på tallrikar och riv parmesanost ovanpå alternativt blanda ihop pasta och sås i en stor skål och servera upp på tallrik med riven parmesan ovanpå.

Smaklig måltid!

Somliga går med trasiga skor

Alltid när jag besöker stormarknaden möter jag honom. Han står alltid utomhus. Framför de stora automatiska dörrarna vid ingången. Oavsett om det regnar, blåser, åskar, haglar eller är 40 grader varmt står han där. Alla dagar. Människor passerar förbi honom i en strid ström. Tänk vad många människor han hinner se under en dag. Människor som alla är på väg in i affären för att handla mat, blommor, tippa en rad på lotto eller besöka apoteket. Människor som hälsar på honom. Människor som ger honom ett igenkännande leende och en nick. Men också människor som låtsas som de inte har sett honom. Människor som snörper på munnen åt honom. Människor som önskar att de inte såg honom. Oavsett vilket ser han alltid lika glad ut.

Mannen är hemlös och hans arbete är att varje dag stå utanför just denna stormarknad och sälja de hemlösas tidning. I ur och skur. Hans försäljningstaktik är så långt bort du kan komma ifrån de unga killar som innanför stormarknadens dörrar kastar sig över dig och vill sälja olika telefonabonnemang. Nej, denne man kastar sig inte över någon. Han går inte fram till någon. Tvingar sig inte på någon. Istället står han där med sina tidingar i famnen. Alla vet vem han är och vad det är han säljer och han låter människor komma fram till honom istället. Och när du gör det skiner han upp som en sol och säljer dig gladeligen en tidning.

Jag köper alltid den där tidningen av honom. Faktiskt köper jag den även om det ännu inte har hunnit komma ut ett nytt nummer sedan mitt förra besök. Han blir glad. Jag blir glad. Jag ger honom alltid "dricks" och då lyser han upp, tackar och säger att då blir det lunch även denna dag. Jag blir glad. Känner att jag har gjort något bra. Samtidigt blir jag sorgsen. Sorgsen över att jag inte gör mer. Över att det ska behöva vara så här i dagens välmående Sverige. Att vi inte är bättre på att ta hand om de utslagna i vårt samhälle. De som verkligen behöver vår hjälp. De som behöver en andra chans. Det är så lite som behövs för att en människa ska hamna snett. Det kan hända oss alla. Det kan hända någon vi älskar.

I dessa kalla vintertider finns det människor som inte har ett varmt hem att komma hem till. Människor som sover på härbergen om de har tur. Om de har otur sover de på en parkbänk i -20 grader. Skänk dem en tanke. Köp deras tidning, skänk en slant i jul till ett härberge eller de hemlösas hus. Ge dem en slant till varm mat eller åtminstone ett leende. Det krävs inte mycket av dig för att göra en annan människas dag ljusare och bättre. Själv inser jag att jag inte har en aning om vad mannen utanför stormarknaden heter. Trots att jag mött honom där under
många år, köpt hans tidning och pratat några ord. Vid mitt nästa besök ska jag fråga vad han heter.

Julklappar och glassplitter

Ibland blir man påmind om att det oförutsedda oftast tar en på sängen och överraskar rejält. En sådan överraskning fick vi oss till livs idag. Oförutsedd och tråkig.

Idag stod det ett besök på shoppingcentrat på schemat. Vi hade planerat att just denna dag skulle hela familjen ägna dagen åt shopping. Det händer inte ofta att vi åker iväg hela familjen och just shoppar (jag kan inte precis påstå att maken är lika förtjust i shopping som den kvinnliga delen av familjen). Idag skulle det dock inhandlas julklappar, något snyggt att ha på sig i julhelgen och en del annat.

Alla var uppe i tid och vi kom iväg lagom då shoppingcentret öppnade. Alla fick handlat vad de skulle och vi hade det trevligt. Det är när vi kommer ut till bilen på parkeringen som vi upptäcker det vi absolut inte hade förväntat oss - hela bakrutan på bilen i miljontals bitar. Dock fortfarande fast i bilen men i ett enda stort mosaikmönster. Eftersom rutan var hel då vi gick in på shoppingcentrat måste någon ha kastat något som landat på vår bil. Sten eller snöboll känns som ett alternativ. Stenskott från bil låter inte så troligt med tanke på att hastigheten inte är speciellt hög på en parkeringplats. Oavsett vilket var det en tråkig överraskning och verkligen inget vi hade väntat oss. Tyvärr tog det bort lite av glädjen av dagen och övriga ärenden vi hade inplanerade för dagen fick ställas in. Vilken syn vi måste ha varit då vi körde hemåt. Alla sitter i bilen med mössa, halsduk och vantar på samtidigt som rutan bit för bit faller av medan vi kör. Vi kunde inte annat än skratta åt eländet.

Dagen blev inte riktigt som vi hade tänkt oss och de närmsta dagarna blir lite struliga och kostsamma men som sagt oförutsedda händelser kan man inte göra speciellt mycket åt. Jag skulle kanske aldrig ha klagat på fläkten i bilen härom dagen? Nu fick jag air condition så att det stänkte om det.

En sak som piggade upp dagen lite var den rare gamle mannen på lunchestaurangen som kallade mig för "den unga tjejen". Den kommentaren kan jag nog leva på i en hel vecka och nog försvann med ens 10 år i ansiktet på mig. Tänk vad lite som krävs för att man ska känna sig som värsta pinglan!

Nu myser vi här hemma med tända ljus, lördagsgodis och skidskytte på tv. Barnen åker skidor utomhus (makens gamla skidor har verkligen varit vinterns succé så här långt), tvättmaskinen går och ikväll blir det god Pasta Bolognese. Trots en tråkig överraskning och ändrade planer har vi en fortsatt härlig familjedag och vinterlördag. För vi mår bra och det är trots allt bara materiella ting.

Små glädjebakelser

Snön fortsätter vräka ner och idag var tonårsdottern hemma från skolan och nerbäddad med en rejäl förkylning. Vi har tittat på Bella & Edward och myst. Soppa, glass och mycket vätska har det blivit för dotterns del också. Det är inte roligt att vara sjuk men man kan ha det sämre och med snökaos utomhus är det rätt skönt att ligga nerbäddad inomhus och titta på film, läsa, sova och lyssna på musik.

Själv har jag förutom att ta hand om sjuklingen och mysa med vampyrfilm bakat saffranssemlor idag. Jag använder mig utav mitt favoritrecept på saffransdeg ur Vår Kokbok från 1990(den första kokbok jag och maken köpte då vi flyttade ihop för många år sedan) och istället för stora semlor blir det mini-semlor. Små glädjebakelser som gör en glad bara av åsynen av dem. Vansinnigt goda och det känns lite lyxigt att unna sig två stycken. Jag och maken gillar mandelmassa i våra men det gör inte barnen. De ersätter mandelmassan med jordgubbssylt istället. Alla nöjda och glada och nog fick sjuklingen lite extra färg på kinderna efter att ha ätit två små saffranssemlor. När jag tänker efter fick vi nog alla lite extra färg på kinderna och ett leende på de florsockertäckta läpparna.

Magen och hjärtat är fullproppat

I morse när jag rullade upp rullgardinen möttes jag av denna syn. Våra fönster var täckta av frost och som ni vet vid det här laget tycker jag att det är vansinnigt vackert med frost. Jag var därför bara tvungen att ta fram kameran och föreviga de vackra konstverken på våra fönster. Naturen själv är verkligen den bästa av alla konstnärer.

Det är fruktansvärt kallt här nere i söder just nu. Mängder med snö och -15 grader är inte precis vad vi är vana vid den 1:e december. Dessutom med kombinationen blåst och den råa fuktiga luft vi har här nere på grund av närheten till vatten från tre håll gör att vädret helt klart är den stora snackisen i Skåne dessa dagar. Landskapet är vackert som en tavla och solen har lyst från en klarblå himmel hela dagen vilket har gjort att snökristaller bildar enorma glittrande mattor överallt. Vackert!





Själv har jag fullt upp dessa dagar. Jag känner att dygnets timmar inte räcker till just nu med allt som behöver min uppmärksamhet. Det är mycket jobb just nu och dessutom utvecklingssamtal och möten av alla de slag att pussla in i kalendern. På hemmafronten känns det som om jultemat har tagit över fullständigt. Det fixas med julblommor, julkort, julklappar och skrivs listor över vad som behöver köpas hem till julbak, julgodis och julmat. Idag gick dessutom startskottet för den stora nedräkningen som hör december månad till, det vill säga: Julkalendern på tv (hann vi inte se i morse utan det blir kvällssittningen för vår familj), Julkalendern på radion (den hörde vi vid frukostbordet och den verkar vara bra), chokladkalender (idag var det äntligen dags och barnen smaskade gladeligen i sig i morse), paketkalender (lillasyster fick börja i år) och det traditionella stearinljuset med alla siffrorna fram till julafton på köksbordet (ett ljus som vi aldrig är i fas med något år). Vi svenskar gillar verkligen vår nedräkning under december månad och det är verkligen en gyllene månad att lära små barn siffror.

Idag har jag dock tagit en paus från alla måsten och deadlines och tillbringat några timmar med att fira den härligaste 76-åriga tant jag vet. Magen är nu proppfull av hembakat av den allra finaste sort och smarrig tårta. Kroppen och sinnet är fullt med kramar, omtänksamhet, kärlek, skratt och härliga samtal. Det är ju detta som är det viktiga i livet. Det som formar oss till de vi är - möten med andra människor. Att mitt i all vardag och alla måsten vi omger oss med låta det viktiga få den tid det förtjänar.

Efter att ha fyllt på energikontot idag med både hembakat och värme är jag nu laddad att ta tag i läxläsning, tvätt, matlagning och lite andra måsten som hör eftermiddagen och kvällen till här hemma. Och det med ett lätt och harmoniskt hjärta istället för det småstressade hjärta jag kände av i morse. Ibland behöver vi dra i handbromsen för att styra tillbaka in på rätt spår igen. Det var det jag gjorde idag.