Ni inspirerar mig

När jag började blogga i februari hade jag ingen aning om vilket fantastiskt äventyr jag gav mig in i. Jag kastade mig huvudstupa in i en främmande värld som jag inte kände till alls. Det kändes lite som att hoppa fallskärm och komma på att jag glömt ta på mig fallskärmen. Men det fantastiska var att ni, alla bloggare där ute i bloggvärlden, fångade upp mig och såg till att jag landade på fötter. Ni välkomnade mig med en stor öppen famn och sedan dag ett har jag känt mig hemma.

Den bloggvärld jag har upplevt under dessa månader har varit en varm och välkomnande värld. En värld där man uppmuntrar och stöttar varandra. Där man bryr sig om varandra och engagerar sig i varandras liv. En värld där man hjälps åt och delar med sig av sin kunskap. En plats där det är ok att ha både bra och dåliga dagar och där det finns någon som lyssnar.

Jag har aldrig varit omgiven av så många kreativa människor på en och samma gång som här i bloggvärlden och jag måste erkänna att det är otroligt inspirerande. Bloggvärlden är fylld av kreativa människor. Kanske är det just den där kreativa sidan som får oss att börja blogga. Som vill nå ut. Som vill hitta likasinnade. Jag blir så glad och stolt av att läsa om och möta alla dessa kreativa bloggare som har blivit egna företagare. Som, många tack vare att de började blogga, har haft mod och styrka att satsa på sig själva och på det de är bra på. Människor som har, med stöd från en mängd människor runt om i världen som de kanske ens aldrig har träffat i verkligheten, kastat sig ut i äventyret med ett stärkt självförtroende och en känsla av att "Jag är bra. Jag kan.". Människor som tror på sig själva och sina idéer. Människor som har mod.

I dessa valtider när politikerna dagligen talade om jobben, hur det måste tillföras mer pengar för att skapa fler jobb hade jag lust att skrika högt:"Ta er en titt på bloggvärlden! Se hur mycket jobb som skapas i denna värld.". Här tror jag finns mycket att lära. Det finns en mängd kreativa människor som vågar ta steget att starta företag om de bara får rätt stöd, uppmuntran och forum. Bloggvärlden har själv skapat ett stort globalt nätverk med människor som stöttar varandra och uppmuntrar varandra till att våga drömma och ha modet att förverkliga sina drömmar. En kraft som är värd mer än alla politiska åtgärder i världen.

Jag är glad och stolt över att få tillhöra denna stora familj, detta fantastiska nätverk av värme, vänskap, glädje och uppmuntan. Ett nätverk av bloggare som får människor att våga drömma och förverkliga sina drömmar. Ett stort TACK till er alla fantastiska bloggare där ute. Ni inspirerar mig!

En rikedom som är helt gratis

Höstdagar som dessa är vackra. När man står där i köksträdgården och drar upp årets sista lök som ska läggas på tork och tittar upp mot himlen och möts av denna syn, då kan man inte annat än bli förundrad av allt det vackra som omger oss dessa höstdagar. Naturen exploderar i de mest fantastika färger och fyrverkeriet är dessutom helt gratis. Bara att beundra och njuta.

Jag är tacksam över att vi har fyra tydliga årstider här i Sverige. För de har alla sin charm och skönhet. Dessutom innehåller var och en av de fyra saker jag inte skulle vilja vara utan. Höst för mig är en färgsprakande natur, varm choklad med marsmallows, tända ljus, kastanjer, svamp, att läsa riktigt bra böcker framför brasan, film- och tv-kvällar, att hoppa i lövhögar och vattenpölar, ekorren i trädgården som samlar nötter inför vintern, kall och klar höstluft, nya fina höstskor, mörka morgnar och kvällar, god mat och ofta lite "tyngre" mat som grytor och hederlig husmanskost och sol och värme tillsammans med mina nära och kära. Inget av detta skulle jag vilja vara utan. Det är höst för mig.

När jag idag har en dag som tillbringas med att skörda det sista i odlingsbäddarna och börja förbereda trädgården för den kommande vintern känner jag mig lyckligt lottad som omges av all denna skönhet. Och bättre arbetsförhållande än den magiskt blåa himlen och värmande solen kan man ju inte önska sig. Hösten när den är som bäst helt enkelt! Jag njuter och fortsätter att jobba på med att förbereda både trädgården och mig själv på den kommande vintern. Sommaren och värmen är över och det är dags att plocka ner hängmattorna nu. Hösten har tagit över i min trädgård och det känns bra. Det känns tryggt. För det är precis som det ska vara.

Dofter får mig att minnas

Visst är det fantastiskt hur många av våra minnen är sammankopplade med dofter? Luktsinnet är verkligen ett av våra sinne som spelar en oerhört viktig roll i våra liv. För visst är det så att bara genom att känna en doft, om så bara för en sekund, kan vi minnas en speciell händelse.

Just det hände mig idag i vår lokala matvarubutik. Jag gick där med min kundvagn och min inköpslista och helt plötsligt känner jag doften. En doft jag minns. Genast börjar hjärnkontoret att arbeta. Leta sig genom lager efter lager med minnen och händelser ur mitt liv och plötsligt är det som om vaktmästaren där inne får kontakt med hypofysen och jag minns. Jag minns doften från min barndom och med ens tas jag många år tillbaka till då jag var liten. Doften kändes bara under ett ögonblick och trots det reagerar minnet och hjärnan rekordsnabbt och jag minns. Doften och minnet får mig att le och bli alldeles varm inombords.

Under resten av min inköpsrunda tänker jag på det där med dofter och minnen. Vissa dofter är tydliga och självklara och får oss direkt att tänka på något visst varje gång vi upplever dem. För mig är doften av krusbärskräm för evigt sammankopplat med somrarna hos mormor och morfar. Det kommer det alltid vara. Det finns vissa parfymer som för alltid kommer att få mig att tänka på mina tonår. Ett läppstifts doft som får mig att minnas en speciell sommar.

Sedan finns det dofter som är svårare att ta på. En doft som man plötligt bara stöter på och som kan vara en påminnelse om en resa, en känsla, en person eller precis vad som helst. En doft som man kanske aldrig mer får uppleva. En doft man önskar att man kunde fånga in i en burk och ta fram och lukta på när man känner för det. När man längtar. När man saknar.

Vår kropp är verkligen fantastisk med alla dess sinnen och funktioner. Jag är glad så länge de fungerar som de ska för mitt liv vore mycket fattigare utan alla mina sinnen. Och en doft från förr kan verkligen pigga upp en dag här och nu.

En lugn söndag

Efter vår tur till Bokmässan igår känner vi oss ganska slitna idag. Söndagen blir därför en lugn dag. Det blir tvätt, städ, bak och mys. Allt i ett lugnt och avslappnat tempo. Känns skönt att bara ta det som det kommer och i sitt eget tempo. Mysbyxorna på och bara vara.

Jag bjuder på ytterligare några bilder från vår fina dag på Fredriksdal i Helsingborg i fredags. Inga ord utan jag låter bilderna tala för sig själva denna gång.

En dag på Bokmässan

Ikväll har mina stackars fötter fått sig en härlig massagestund i fotbadet och jag lovar att det var både välbehövligt och efterlängtat. Mina fötter har nämligen fått arbeta hårt idag då de har vandrat hur många mil som helst på Bokmässan i Göteborg. Men även om fötterna är trötta är jag mycket nöjd med min dag. Bokmässan i Göteborg är en av höstens höjdpunkter. Härligt och galet på en och samma gång och ett eldorado för var och en som älskar litteratur och ord av alla de slag. Eller för den delen om man bara älskar att trängas med tusentals andra människor i en varm mässhall.

Här nedan följer några av mina reflektioner av min dag på Bokmässan i Göteborg:



Längsta kö - Definitivt till damtoaletten.

Trevligast - Liliane Korb & Laurence Lefèvre (systrarna som skriver under pseudonymen Claude Izner) då de signerade mitt exemplar av "Mordet i Eiffeltornet" trots att signeringen egentligen var över och som dessutom tog sig tid att berätta om sitt Paris för mig. Underbara franska damer!

Största bok - Allt om mat - Stora kokboken och oj, vad fin den är. Den kommer användas mycket.

Varmast - Mässhallarna och säkert också den stackars person som gick runt i mässhallarna i Mumin-dräkt.

Resplaner - Familjen planerar för Paris och tjock resguide inhandlades. Hösten och vintern kommer fyllas av franskt planerande.

Bästa - Bekväma skor!

Nya hälsotag - Jag och Paolo Roberto ska numera (med hjälp av hans träningsbok) träna tillsammans 15 minuter varje dag. Med start i morgon.

Premiärbesökare - Döttrarna som handlade böcker, klistermärken, kort och tidningar för sparade veckopengar.

Kokbokstrend - Kakor, sötsaker och godsaker i allmänhet. Bland annat fick dessa tre härliga böcker (se bilden ovan) följa med mig hem. För visst är det så att det bor ett gäng sötsakstroll i detta hem.

Kändisspaning - Hela tiden! Det vimlar av kändisar och barnens huvuden hann knappt med i svängarna då alla kända personer passerade hela tiden eller hördes i mikrofoner.

Julförberedelser - Två adventskalendrar till döttrarna och såklart böcker som ska bli julklappar.

Tröttaste - Fötterna!

Ljudbok - Det blev bara en denna gång men en av mina absoluta favoriter då det gäller deckargenren: Jonas Moström och hans senaste "Mirakelmannen".

Längsta - Alla människors armar som tycktes bli hur långa som helst av alla påsar och bagar fyllda med böcker.

Roman - Jag ser verkligen fram emot att läsa "Niceville" av Kathryn Stockett som utspelar sig i 1960-talets Mississippi i den amerikanska södern. Den kommer placeras på sängbordet direkt.

Godaste - Lunchen på Mässhallarnas restaurang. Vansinnigt gott!

Trädgård - Slowgardening och WIJ Trädgårdar fick äntligen följa med hem efter att jag har fingrat på dem i månader. De ska inspirera nu under vintern och förhoppningsvis skänka mig mängder med kraft inför nästa säsong i köksträdgården.

Efter en lång och härlig dag på Bokmässan blir det nu tv-soffan för min del och "Mördare okänd" och i morgon blir det definitivt en välförtjänt sovmorgon. Det kan jag behöva innan svetten ska rinna och muskler ska arbeta tillsammans med Paolo Roberto. Trevlig helg på er!

En inspirationsdag

Idag fortsatte jag och yngsta dottern med ytterligare en dag på tu man hand. Dottern hade studiedag och eftersom det var en absolut underbar höstdag med solsken och närmare 20 grader varmt bestämde vi oss för att göra en utflykt. Vi gillar båda trädgård, odling och blommor och därför bestämde vi oss för en utflykt till Helsingborg och Fredriksdal. Höst och ett ljuvligt väder kände vi kunde inte bli något annat än en toppenupplevelse i den vackra parken på Fredriksdal. Vi kunde inte ha haft mer rätt.





Både vädret och parken visade sig från sin allra bästa sida. Vi hade det hur bra som helst där vi strövade omkring och tittade på rosenträdgårdarna, köksträdgårdarna och alla de andra områdena i Fredriksdals härliga park och trädgård. Vi tittade, beundrade och planerade för vår egen trädgård.





Och vi luktade massor. Här i de fantastiska lavendelträdgårdarna luktade det helt himmelskt och både vi och fjärilarna for runt som tokiga och luktade och njöt. Jag vill definitivt ha mer lavendel här hemma nästa år.






Vissa saker är bara så där underbart vackra att man inte kan låta bli att fotografera dem. Som det här kastanjeträdet. Naturens under när det är som bäst.

Trots att vi inte var många besökare i parken en fredag rådde det full aktivitet överallt. På söndag är det nämligen Mikaeli Marknad och all personal hade fullt upp med att förbereda allt inför den stora marknadsdagen. Därför hade vi turen att få vara med när det skördades bönor i långa banor. Tänk att bönor förutom att vara väldigt gott också kan var fantastiskt vackra. Jag tittade drömmande på deras enorma skördar som hängde överallt och inspirerades inför nästa år. Mer bönor kommer det definitivt att bli i vår köksträdgård också.

Tänk att kunna ha ett eget citronträd. Detta var väldigt imponerande och fullt med frukter men drömmen om egna citroner får allt vänta tills den dagen då vi har ett eget växthus i trädgården. Men att drömma kostar ju inget och vår härliga dag på Fredriksdal i Helsingborg gav verkligen upphov till en mängd nya trädgårdsdrömmar och inspiration.

Jag hade fel

Kanske någon minns att jag här för någon vecka sedan skrev om min räddningsaktion av musen som hade fastnat med huvudet i musfällan? Kanske minns ni också att jag var lite stolt över att jag hade lyckats övervinna min rädsla för möss? Jag hade fel! Åh, så fel jag hade! Det blev jag smärtsamt medveten om idag.

Jag dammsög här hemma i eftermiddags och upptäckte plötsligt något i fönstret som mycket tydligt såg ut som musskit och av någon anledning får jag för mig att lyfta på kuddarna i kökssoffan som står nära fönsret. När jag lyfter på första kudden ligger det en livs levande mus där och tittar förvånat på mig. Vad gör jag? Jo, jag skriker i högan sky och slänger tillbaka kudden ovanpå musen. Ropar på maken och ber honom skrikande att ta musen.

Beväpnad med en toffla går maken på musjakt och vad tror ni att hans vuxna, orädda och värdiga hustru gör? Jo, hon ställer sig upp på en köksstol och vägrar komma ner på golvet så länge det springer en mus lös. Dottern däremot är duktig och går ut och hämtar katten som raskt letar reda på musen och får sig ett skrovmål. Själv tillbringar jag de närmsta timmarna med att dammsuga och göra rent efter musens framfart i vårt hus och för ett kort ögonblick ståendes där på stolen önskade jag verkligen att jag bodde i en flott takvåning inne i en storstad utan den minsta lilla mus i närheten. Jag älskar att bo på landet men det blev tydligt idag att jag helt klart har en liten bit kvar tills stadsränderna har gått ur mig och jag har blivit omvänd till fullvärdig lantis. Och min stolthet fick sig en liten törn då jag insåg att jag har en del kvar att arbeta med vad det gäller min rädsla för möss. Men visst är det trevligt att kunna bjuda sin familj på rejäla gapskratt varje vecka även om det sker på bekostnad av min stolthet.

(Bild från http://bodelssons.blogg.se )

På tu man hand

Igår hade jag och yngsta dottern en riktig mysig eftermiddag och kväll. Vi åkte och badade (tack för inspirationen Monica vi blev så badsugna att vi åkte och badade nästan direkt) bara vi två. Varmt och gott var det och vi simmade och pratade massor. Mysigt! Glass unnade vi oss också. På kvällen lagade vi middag och sedan mös vi framför tv:n, trötta av allt klor. En riktigt mysstund tillsammans bara vi två. Maken arbetade och storasyster var på övernattning tillsammans med klasskompisarna. Och lillasyster och jag fick en mysig tjejdag och kväll. På tu man hand.

Ibland behövs de där stunderna på tu man hand med sina barn. Stunderna då man som barn får ha sin förälder helt för sig själv. Då man får all uppmärksamhet och kan prata av sig ordentligt. Viktiga stunder! Även om lillasyster på kvällen konstaterade att det var väldigt tomt och tyst då storasyster var borta. Tu man hand är mysigt men inte för länge, då saknar man de andra och det ska bli skönt när storasyster är hemma igen. Då allt är som vanligt igen.

Som mamma konstaterade jag att det är rätt skönt att vara tonårsmamma i mobil-erans stortid. För visst blir man tacksam mot tekniken då det plingar till i telefonen på kvällen och man får ett godnatt sms av sin tonåring och ett lika fint godmorgon sms i morse. Om några timmar kommer en förhoppningsvis glad och uppspelt tonåring hem som kommer att bubbla om allt roligt de har hittat på. Precis så där roligt som man kan ha då man är tonåring. Det kommer säkert bli en bubblig kväll här hemma då alla har mycket att berätta för varandra och fylla i vad som har hänt sedan de sågs i går morse. Vardagsliv då det är som bäst!

PS. Det blommar fortfarande fint i delar av trädgården och jag kan inte låta bli att låta kameran dokumentera allt det vackra.

Skattjakt i bilen

Idag har jag gjort något som jag borde göra oftare, nämligen att städa bilen. När man bor på landet som vi gör är det inte lätt att hålla bilen ren och fin. Alla grusvägar och damm gör att det är lätt att identifiera vår bil på parkeringen då man är och handlar. Det brukar vara den som är bland de smutsigaste. Inte roligt men det är så det är att bo på landet. Dessutom är det inga problem med att hitta bilen om man råkar ha glömt bort var på parkeringen man ställde bilen då man besöker stora shoppingcentra.

Delar av all damm, grus och annat smuts hamnar också inuti bilen och tillsammans med att vår familj emellanåt slarvar lite med att ta med sig skräpet ut ur bilen behövs det då och då städas i bilen. Och som sagt, jag borde göra det oftare än vad jag gör men jag kan väl inte påstå att det är det roligaste jag vet och därför skjuts det ofta upp.

Idag var det då äntligen dags. Senare under dagen ska bilen fyllas med tonåringar och jag tyckte det var ett ypperligt tillfälle att ta tag i det där städandet innan dess. Jag antar att tonårsdottern skickar sin mamma en tacksam tanke för att hon nu slipper skämmas inför sina kompisar över vår smutsiga bil. Och från att ha varit vår skruttiga bil är det numera värsta lyxbilen som står där ute på uppfarten. Ok, inte riktigt kanske, men det känns nästan så. Nu skiner och blänker bilen och doftar gott.

Laddad upp till tänderna med dammsugare, vatten, rengöringsmedel, trasor och svamp gav jag mig i kast med städandet och det är verkligen rena rama skattjakten att städa bilen. Inte nog med att man hittar mängder med sand, grus, sten, löv och liknande. Man kan om man har tur när man lyfter på golvmattorna också hitta mynt, pennor, knappar, godispapper, kvitto och liknande. Några spår från semestern i somras fann jag också. Små färgglada spelpjäser till barnens Mastermind som de brukar ha med sig och spela i bilen då vi ska åka långt. Det är kanske inte så tråkigt att städa bilen när man tänker efter. Man kan ju faktiskt hitta allsköns skatter. Dessutom blir ju bilen väldigt fin. Iallafall för ett litet tag.

Efterlängtad seriestart

Ikväll blir det efterlängtad seriestart kl.21 på SVT1. Då visas det första avsnittet av andra säsongen av den danska kriminalserien "Brottet". Brottet gjorde stor succé då den visades i SVT härom året och nu får vi äntligen se fortsättningen. Denna gång är det ett nytt fall för den kvinnliga Kriminalkommissarien Sara Lund (spelad av Sofie Gråböl känd bland annat från "Nikolaj & Julie") som kallas in då en advokat hittas brutalt mördad.

För mig som älskar både kriminalserier och danska serier är kombinationen lycka och med tanke på att jag tyckte första säsongen var mycket bra och spännande är det med stor förväntan jag bänkar mig framför tv:n ikväll för att följa Sara Lund och hennes team med ett nytt spännande fall.

(Bild från www.svt.se )

Nål, tråd & chili

Förra året odlade jag chili för första gången. Jag sådde frö inomhus och planterade sedan ut plantorna i odlingsbädd och väntade ivrigt. Några små chilifrukter blev det men inte i närheten av den skörd jag hade förväntat mig. Men skam den som ger sig. I våras var det dags igen och förhoppningsvis hade jag lärt mig av mina misstag från året innan. Jag sådde mina små frö i god tid inomhus och planterade sedan ut plantorna tidigare än året innan. Jag planterade dessutom i små grupper om tre plantor och stödde upp ordentligt med bambupinnar. Lagom avstånd och i soligaste och bästa läge. Dessutom luckrade jag jorden, vattnade regelbundet och allmänt gullade ordentligt med mina chiliplantor hela sommaren lång.

Deta var tydligen precis vad de ville ha och förväntade sig för skörden de har skänkt mig har varit helt enastående. Vi har kunnat skörda mängder och åter mängder med färsk chili under hela sommaren och vi har nog aldrig lagat så mycket mat med färsk chili som denna sommar och höst. Dessutom dignar plantorna fortfarande av små frukter. Hösten har så här långt varit mild vilket tycks gynna chili. Jag som var beredd att ge upp om chili om skörden skulle visa sig lika skral som förra säsongen kommer helt klart odla chili även nästa år. Nu vet jag att chili vill ha lite extra omvårdnad för att trivas i min köksträdgård och självklart får den det och i utbyte får jag härligt starka chili till matlagningen.

Årets rekordskörd har också inneburit att jag har skördat mer än vad vi hinner med att använda. Det är här nål och tråd kommer in i bilden. Med hjälp av nål och tråd har jag gjort en mängd chili-halsband som nu hänger och torkar nere i matkällaren. Ett smidigt sätt att ta tillvara chilifrukterna och på det viset har vi vår egenodlade chili att krydda maten med hela vintern. Numera har jag dock lagt ner att hantera chilifrukter med bara händerna. Handskar eller något annat som skyddar mellan hud och chilfrukt är ett måste för mig eftersom jag är helt hopplös på att glömma bort att jag har hanterat starka chilfrukter och att det sitter kvar i händerna länge. Klia sig i ögat med en hand som några timmar tidigare hanterade chili är inget jag rekommenderar och jag talar av egen brännande erfarenhet. ;)

Mitt liv förändras med årstid

Jag är en av de där människorna som ändrar på mitt liv och rutiner efter årstid. Det finns människor som lever exakt samma liv oavsett årstid men jag är definitivt inte en av dem. Nej, mitt liv förändras helt klart beroende på ljus och värme.

Under den fantastiska sommaren som gick tillbringade vår familj större delen av dygnet utomhus kändes det som. Vi levde ett utomhusliv på alla sätt och vis. Vi njöt av de långa ljusa nätterna, de soliga och varma dagarna och av att kunna bada, gå barfota i gräset och äta våra måltider utomhus.

Sakta förändras det där livet tills man en dag inser att nu är hösten här. De vackra dagarna tillbringar man fortfarande en hel del av tiden utomhus men inte alls i samma utsträckning som under sommarmånaderna. Tvärtom känns det helt ok att dra sig inomhus och tillbringa mer tid inom de fyra väggarna. Måltiderna som äts utomhus är lätträknade och dessutom förändras maten i sig. Från den lätta sommarmaten med grillat, sallader och annan lättare mat förändras nu matsedeln till lite tyngre matlagning. Mer traditionell husmanskost som köttbullar och potatismos, grytor av olika slag, spagetti och köttfärsås etc.

Dagarna är kortare. Nu är det mörkt när man stiger upp och mörkt innan man går och lägger sig och plötsligt känner man ett större behov av sömn. Man sover mer och är tröttare på kvällen än vad man var under sommaren. Och när mörkret omsluter en kommer det där mysbehovet fram. Det blir tända ljus, brasa och filtar på kvällarna. Den där orken på kvällarna som fanns där under de ljusa långa sommarkvällarna tryter nu lite och det blir mer tv, film, läsning och stillasittande.

Då sommaren på något vis handlade om att njuta så mycket som det bara var möjligt av ljus och värme verkar hösten handla mer om att komma tillbaka in i rutiner igen. Gå ner lite i varv. Spara energi. Och börja ladda. För även om mörkret sänker sig allt mer och dagarna blir kortare så vet vi att om ca 3 månader är det jul och då gäller det att ha gott om energi igen och ha laddat om batterierna ordentligt. Då går vi igång på högvarv igen. Då all ljus och värme återvänder för en tid. Mitt i den mörkaste vintern.

Jag tror att det är tur att vi har julen för vi behöver allt ljus, värme, omtanke och energi som julen för med sig. Vi behöver den energikick och ibland urladdning som julen innebär för att ta oss igenom den långa vintern här uppe på norra jordklotet. Och då känns det rätt ok att hösten är en lite lugnare period då vi söker oss inomhus och börja varva ner. Och ladda. För att vara på topp igen om ca 3 månader.

Det kom ett paket

Idag var det riktigt roligt att hämta posten. Det låg nämligen ett litet paket och väntade på mig i lådan. Mycket roligare och mer inspirerande än att mötas av räkningar och reklam. I paketet fanns min fina bloggvinst som jag vann i en tävling på Bärbloggen för en tid sedan. Som jag har skrivit om förut så blir jag som ett litet barn på julafton då jag får paket och rolig post. Glad och förväntansfull står man där och nästan sliter upp sitt paket (jag erkänner, inte mycket värdighet här inte...).

Min fina vinst var boken "Smultron och svek" av Eva Swedenmark och Annica Wennström. Detta är första boken i deras härliga bärserie om Familjen kring restaurangen La Stella i Östersund. Jag har bara läst boken "Hallon och hat" tidigare men den var så vansinnigt bra att jag sträckläste den och när jag läst ut sista sidan kände jag att jag ville läsa de andra böckerna också. Läsa och uppleva hela serien från början var tanken. Men det var helt omöjligt att få tag i den första boken och därför blev jag så glad när jag på Eva och Annicas blogg såg att de hade en tävling där första pris var just första boken i Bärserien.

Ännu gladare blev jag när jag fick veta att jag vunnit tävlingen och nu äntligen skulle få möjligheten att läsa hela serien från början och i ett svep. Därför var det med glädje och nyfikenhet jag öppnade mitt paket idag och fick se den fina boken. Ett stort tack till Eva och Annica för att ni valde mig som vinnare av er tävling och tack för denna fina bok. Jag ser fram emot att sätta mig i min läsfåtölj framför brasan och återigen få kasta mig in i den härligt brokiga världen kring La Stella. Vilken härlig höst jag har framför mig! Och för er som ännu inte har läst någon av Eva och Annicas böcker så rekommenderar jag er varmt att göra det. Härlig läsning väntar er och som en extra bonus (iallafall för en sådan matlagningsglad person som jag) finns det en mängd med ljuvliga recept kopplade till händelser och karaktärer i boken. Själv kommer jag tillbringa hösten med näsan i böckerna och framför spisen där jag kommer att få njuta av en del av alla härliga recept. Det kan ju inte bli bättre!

Det blir mycket äpplen nu...

Av förklarliga skäl blir det mycket äpplen just nu. I köksträdgården dignar träden av äpplen och vi känner oss lyckligt lottade som kan gå ner och plocka skålar fulla med äpplen i alla de olika kulörer och smaker precis när vi känner för det. Vi sänder en tacksam tanke till tidigare generationer som planterade de där träden en gång i tiden. Tänk att vi kan njuta av deras omtänksamhet och kärlek än idag.

Igår stod jag på stegen och plockade äpplen samtididgt som regnet vräkte ner. Nedanför stegen stod dottern med en skål och samlade ihop skörden. Vad gör man inte då familjen blir sugen på något gott att äta på kvällen? Efter att ha ätit en hel del äppelkaka den senaste tiden kändes det som om det var dags för något annat. Inspirationen fick flöda fritt och slutresultatet blev denna smarriga efterrätt:

Knäckiga äppelklyftor (4 port)

6 äpplen

3 msk strösocker

1 tsk kanel

1 tsk stött kardemumma

1 1/2 msk flytande honung

3 msk ljus sirap

en rejäl näve mandelspån

1. Sätt ugnen på 175 grader. Dela äpplena i klyftor och ta bort kärnhuset men behåll skal på. Lägg klyftorna i ugnsfast form.

2. Blanda socker, kanel och stött kardemumma i en skål och häll över äppelklyftorna. Rör om.

3. Fördela honung och därefter sirap över blandningen. Avsluta med att strö över mandelspån.

4. Ställ formen i nedre delen av ugnen i 10-15 minuter eller tills dess att klyftorna har blivit mjuka. Servera med valfri glass.

Dagen då vi ej får vara tysta

Idag är det en viktig dag. Dagen V. Valdagen. Idag går det svenska folket man ur huse för att rösta i vallokaler landet runt. Jag skulle gå så långt som att kalla detta för den viktigaste dagen på hela året och det är med stolthet som jag och min man tar med våra barn till vallokalen idag.

Vi har alltid röstat på själva valdagen och när barnen föddes var det självklart att vi tog med oss barnen vid varje rösttillfälle. För det är verkligen ett ypperligt tillfälle att visa våra barn hur en demokrati fungerar. Dels hur det går till inne i en vallokal och hur man gör rent praktiskt men lika viktigt har varit att visa att rösta är en rättighet vi har i Sverige men framförallt en skyldighet. Generationer och åter generationer före oss har kämpat hårt för att nå fram till det demokratiska samhälle vi lever i idag. Hela vårt samhälle vilar på demokratins grund så som alla människors lika värde, individens frihet och integritet, jämställhet mellan kvinnor och män och solidaritet med alla utsatta och svaga. Därför är det också vår skyldighet att gå och rösta idag. Detta är dagen då ingen av oss får vara tysta. Då vi med hjälp av vårt valsedel talar om vad vi tycker. Idag är vi alla precis lika betydelsefulla. Din röst betyder lika mycket som statsministerns. Det är det som är demokrati.

Tyvärr är inte demokrati en självklarhet i världen. Det finns människor som är villiga att offra sina liv för möjligheten att få rösta och uttrycka sin åsikt. Människor som går till en vallokal med rädsla och ständigt ser över sin axel av rädsla för att bli attackerad. Människor som drömmer om den dagen då deras land vilar på demokratins grund. Därför ska vi vara stolta över att vi i Sverige har rättigheten att gå och rösta, kvinna som man, fattig som rik och för dem som ännu kämpar för att få dessa rättigheter har vi skyldighet att idag gå till vallokalerna och göra vår röst hörd.

Tyvärr hör jag allt för många som säger:"Jag bryr mig inte om politik och därför tänker jag inte rösta.". Jag blir lika ledsen och mörkrädd varje gång jag hör de orden. För det är ju detsamma som att säga att jag bryr mig inte om mitt eller någon annans liv. Man behöver inte lyssna på alla valdebatter eller vara insatt i allt som de politiska partierna gör och säger för att bry sig om politik. För politik är, oavsett vad man tycker eller ej, vår vardag och innefattar alla våras liv eftersom vi lever i ett gemensamt samhälle där vi påverkar varandra. Därför är det också viktigt att göra sin röst hörd, att gå och rösta och på det viset ta ansvar för sitt eget och andras liv och säga:"Så här tycker jag.". Dessutom är det tre olika val som avgörs idag. Val till riksdagen, landstinget och kommun. Tre olika möjligheter att påverka. En bekant till mig uttryckte det så bra härom dagen angående att rösta i kommunvalet och vikten av det:"Vilka vill du ska bestämma hur dina barn ska ha det i skolan? Vilka känner du förtroende för?".

Idag är dagen då vi inte får vara tysta. Idag går vi man ur huse för att säga vad vi tycker. Idag är vi alla betydelsefulla.

Att hitta sin passion

Som förälder är det en ynnest att få följa sina barn och deras utveckling genom åren på deras väg mot vuxenlivet. Under småbarnsåren är livet väldigt intensivt och dagarna rusar på. Precis som det ska vara. Det är mycket som händer. För alla.

Det där fortsätter upp i skolåldern tills en dag då man plötsligt inser att barnen inte är så små längre. De har blivit tonåringar eller på god väg. Det händer fortfarande mycket vad det gäller utvecklingen. Men nu handlar det inte längre om att lära sig läsa, skriva och räkna. Nu handlar det istället om en kroppslig utveckling, om åsikter, ställningstaganden och om att hitta sig själv. Ett stort steg har tagits mot vuxenlivet och som förälder får man också med ens mer tid över att reflektera över de ungdomar de har blivit. Vad som har präglat dem under deras uppväxt och format dem till de människor de är idag.

En av dessa reflektioner är hur tidigt barn uppvisar intresse för olika saker. Bilden ovan visar en del av vår yngsta dotters väldigt kreativa sida. Så länge jag kan minnas har hon fascinerats av att rita, måla och skapa och hon gick fortfarande i blöja då hon en dag fick lusten till att måla denna kreativa kritteckning på vår hallvägg. Och den finns kvar där på väggen än idag. Jag har inte haft hjärta att tvätta bort den eller måla över den. Tvärtom är tanken att jag ska sätta upp en ram kring den. Den där målningen är en del av våra liv. Ett av de där viktiga stegen i livet. För denna målning var på något vis startskottet. I hela vårt hus finns det tecken på hur denna kreativitet tog över hennes kropp och bara behövde komma ut. Vårt köksbord innehåller t.ex. ett litet inristat huvud som hon bara måste skapa en dag.





Som föräldrar insåg vi att papper och penna tydligen inte var nog för dottern och om vi inte gjorde något för att möta hennes kreativitet skulle snart hela vårt hus vara nedklottrat. Då köpte vi penslar, canvasdukar och akrylfärg till henne och sedan den dagen har hon målat och målat. Skapandet är viktigt för henne och tidigt insåg vi att detta kommer vara en stor del av hennes liv.Hon fann tidigt sin passion och vi skulle göra vad vi kunde för att uppmuntra henne i sitt skapande. Hon sparar veckopengen till att köpa canvastavlor och på önskelistorna finns alltid saker som har med skapandet att göra.

Det är intressant att se hur denna lilla tjej tar sitt skapande vidare till nya nivåer. Provar nya tekniker, läser på kring måleri och ständigt tänker i termerna färg och form. Ett block och penna och hon är lycklig. Hon skissar ständigt och på sistone är det mycket skisser av olika kläder. Egna kreationer.

De senaste två dagarna har jag spikat upp tavlor. Vi har en stor vägg som vi länge har pratat om att vi skulle fylla med dotterns alster och nu hänger det mängder med canvastavlor i alla de storlekar där. Läckert blev det och dottern är väldigt nöjd. En önskan om att bjuda in familjen till ett Vernissage har framförts och nu skissar vi på hur vi skulle kunna anordna en trevlig vernissagekväll.

Det är roligt att som förälder få följa sina barns utveckling och se dem finna sin passion. För passion är viktigt här i livet. Och våra barns drömmar får vi aldrig ta ifrån dem. Oavsett om det handlar om att bli fotbollsproffs, åka till månen, skriva en bok eller kunna leva på sitt skapande. Allt är möjligt och att växa upp med den känslan och övertygelsen tror jag är att ge sina barn en av livets bästa gåvor - självkänsla och självförtroende.

Höstens pärla

En bok som jag tycks bära med mig hela tiden dessa dagar är den fantastiska Rosendals Trädgård - Ett år med trädgård och mat av Malou von Sivers och Lena Koller. Jag kan inte låta bli att bläddra i den, läsa de vackra texterna skrivna av Malou, beundra de magiska bilderna tagna av Lena, drömma, planera och inspireras. Ibland måste jag bara klappa på den lite. För en trädgårds- och odlingstok för mig är denna bok ren njutning och jag är rädd att mitt exemplar kommer att bli ganska nött under höst och vinter då jag sitter där framför brasan och läser, njuter och gör upp planer för min kommande säsong i köksträdgården.


Under ett helt år har Malou och Lena följt och dokumenterat Rosendals Trädgård i Stockholm och det är fantastiskt att få följa med på en årslång resa genom årstider och naturens vackra växlingar och det arbete som sker året om på Rosendals Trädgård. Boken är fylld med trädgård, odling, recept, möten med personalen på Rosendals Trädgård, handfasta tips och en mängd inspiration.

Fotot är vackert och för mig som älskar det lite gråa, dämpade och naturliga fotot blir helt hänförd av alla underbara bilder. De förmedlar en känsla av äkthet som jag tycker om. Det enkla, vardagliga och sanna.

Vid varje besök i huvudstaden har en tur till Rosendals Trädgård varit inplanerad men varje gång har det blivit inställt på grund av dåligt väder eller andra oförutsedda händelser. Nu vet jag att nästa gång kan inte ens dåligt väder stoppa mig från ett besök. Boken har fått mig att längta efter att få se och uppleva i verkligheten och då har väl verkligen en bok nått precis dit den var tänkt - rakt in i hjärtat.

Denna vackra bok som finns här kan jag varmt rekommendera i höst. Eller varför inte som ett paket under julgranen? Själv vet jag att mitt exemplar, nött eller ej, kommer fortsätta att skänka mig mycket glädje lång tid framöver.

(Bilder från www.adlibris.com )

Det är du och jag

Vår kärlek och vårt liv tillsammans är som en vacker stenmur. Först var det bara två små stenar. Tätt intill varandra. För varje dag växer antalet stenar i vår vackra stenmur. Stenar som alla är beroende av varandra. Tar man bort en blir det obalans i muren. Tar man bort två blir det ett hål. Tar man bort tre riskerar hela muren att rasa. Vår starka mur är byggd av så många stenar. Våra barn. Våra familjer. Våra vänner. Vår historia och vår framtid. Våra minnen, hopp och drömmar. Vänskap, glädje, styrka, mod, respekt, lycka och värme. Där finns också tårar, rädsla, svaghet, ilska och svåra tider. Alla är de stenar i vår livsmur. Den viktigaste och största stenen i vår vackra mur är en alldeles speciell sten. Det är kärleken. Den fullständigt ovillkorliga kärlek vi känner för varandra. Den kärlek som växer sig starkare och starkare och som omsluter allt vi gör i våra liv. Vår grund. Vårt allt.

Att skänka sitt hjärta till en annan människa kan vara det mest skrämmande som finns. Men det är också det vackraste som finns. Att älska och älskas ovillkorligt av en annan människa. Med fel och brister. Något annat alternativ har aldrig funnits för oss. Vi är två själar som möter livet tillsammans.

Livet är inte som i sagorna. Livet är inte rosenrött och sedan levde de lyckliga i alla sina dagar. Livet är underbart och helt magiskt men ibland är också livet svårt och smärtsamt. Ibland krånglar vi själva till det och gör det svårare än vad det behöver vara men ibland drabbar livet oss bara. Hårt och skoningslöst. Muren skakar till. Det är i de stunderna jag inser hur lyckligt lottade vi är som har vår starka grund - vår kärlek. Tillsammans möter vi svårigheterna i livet. Stöttade av alla de stenar som omsluter oss.

Hoppar du så hoppar jag älskling! Det är så vår kärlek är bara. Vi lyfter varandra, gör varandra modiga och starka. När vi faller fångar vi upp varandra. Vi tröstar, stöttar och håller om varandra. Tillsammans är vi starka. Våra drömmar är viktiga och vi är varandras största supporters i jakten på våra drömmar. Både gemensamma och enskilda.

Livet bjuder ibland på en tuff resa. Men att hoppa av har aldrig varit ett alternativ för oss. Nej, vi möter livets svårigheter tillsammans. Vi fattar varandras händer hårt och finner styrka i varandra och vår kärlek. För det är du och jag älskling och tillsammans är vi starka. Jag älskar dig!

Choklad piggar alltid upp

Dottern har varit hemma sjuk idag. Hon var inte alls pigg i morse och istället för skola blev det tillbaka till sängen och en dag med vila. Var och varannan människa tycks vara sjuk i dessa dagar så det var inte precis förvånande. Fast det tröstar ju fögande när man är sjuk. För det är inte roligt att vara sjuk och kan bli ganska långtråkigt då vila är det enda som står på schemat.


Trots att det har varit sjukstuga har vi försökt att göra det bästa av dagen. Dottern älskar choklad och framförallt chokladpudding. För att göra sjuklingen lite gladare lagade vi tillsammans vår första hemmalagade chokladpudding någonsin. Oj, vad roligt det var. Och enkelt. Vi har bara ätit chokladpudding gjord på påse eller den färdiga man köper i affären innan så man kan väl säga att det var dags att prova på äkta vara. Vi använde oss utav receptet på chokladpudding ur boken Efterlängtade efterrätter av Charlotta Malhotra. Är man precis som vi svag för efterrätter av alla de slag så är detta definitivt en kokbok som bör finnas i köket. Fylld med ljuvligheter och ni finner den här . Receptet på chokladpuddingen kommer här:



Chokladpudding (4 port.)


3 1/2 dl vispgrädde

2 äggulor

2 1/2 msk lönnsirap (vi använde vanlig ljus sirap istället)

3 msk matolja

200 g mörk choklad



1. Vispa 3 dl av grädden och ställ åt sidan

2. Sjud upp övriga ingredienser med resten av vispgrädden. Rör om noga så att chokladen smälter. Blanda försiktigt i lite av den vispade grädden i chokladblandningen. Häll sedan ner chokladblandningen i resten av den vispade grädden och rör om.

3. Häll upp i portionsskålar och ställ kallt. Servera med vispad grädde.



Gott blev det men vansinnigt mäktigt. För vår del hade receptet räckt till 8 personer eftersom det var mättande och ingen orkade äta upp mer än hälften. Men helt klart ett recpet jag kommer att göra igen. Det gick snabbt och enkelt och blev mycket gott.


Chokladpuddingen åt vi i soffan samtidigt som vi tittade på filmen "Notting Hill". Kärlek mellan Julia Roberts och Hugh Grant går hem här i huset. Det är en favorit. Att sedan ligga och lyssna på musik tillsammans i mobilen och prata är inte dumt alls. Det kan faktiskt vara ganska mysigt att vara hemma med en sjuk tonåring.

Välkommen petite Marie!

Det är något visst med att få paket. Jag blir glad, upprymd och förväntansfull när jag får paket. Ganska likt ett barn på julafton eller på sin födelsedag om jag ska vara ärlig. Det är kanske ur just alla dessa julaftnar och födelsedagar som liten som den där glädjen för att öppna paket är född.

Idag fick jag paket och förväntansfulla stod hela familjen samlad då jag packade upp paketet. Det gick nästan att ta på otåligheten och förväntan som låg i luften när jag försiktigt öppnade. Vi visste alla vad det var för något och alla var vi lika nyfikna. Och visst var hon precis så söt och unik som vi hade förväntat oss. Ett varmt välkommen till vår familj fina petite Marie!

Tusen och åter tusen tack för den fina bloggvinsten Ida ! Det blev kärlek vid första ögonkastet för hela familjen och vi lovar att ta god hand om Lilla Marie.






Petite Marie kommer att få en mängd olika användningsområden här hemma och kommer att få prova på både vardag och fest. Och för att riktigt välkomna henne till vår familj blev hennes första uppgift ikväll att tillhanda oss med choklad och jag lovar att chokladen smakade extra gott serverat på detta lyxiga vis.

Ett stort TACK Ida och lycka till! Och har ni ännu inte kikat in på Ida's fina blogg så skynda er. Vill ni se mer av allt fint som Ida har i sin webshop så titta också in på crème de la crème . Här hemma fortsätter vi att mumsa choklad ett litet tag till.

Hösttider

I morse var det becksvart ute när vi åt frukost. Regnade gjorde det också. Det kändes verkligen som en riktig höstdag och vi blev påminda om att det inte bara blir mörkt tidigare på kvällen. Det tar också längre tid för morgonen att bli ljus. Men trots att hösten har anlänt med stormsteg och ingen längre tvivlar på att det är höst är det faktiskt fortfarande sommar rent metreologiskt. För det är fortfarande väldigt varma dagar och nätter. När solen skiner är det även skönt att gå utan jacka. En härlig höst så här långt.

Inspirerad av morgonens höstkänsla vid frukostbordet har det idag inhandlats årets höstväxter till krukor och liknande utomhus. Härlig ljung, chrysanthemum, prydnadskål och prydnadsgräs ska förhoppningsvis ge en trevlig höstkänsla och en välkomnade värme för både gäster och oss själva som kliver upp för trappan.

Skördetiderna fortsätter ytterligare ett tag här hemma. Majsen är mogen och nu skördas det i mängder för att stoppa i frysen. Det är härligt att kunna plocka fram majskolvar i vinter och koka och äta med smör eller grilla i ugn. De gröna tomaterna mognar i snabb takt här på våra fönsterbräden och även om de denna säsong inte får solmogna på plantan är de trots det vansinnigt goda. Rena godiset!

Nu ska jag ut i solskenet (jo, för regnet från i morse försvann och ersattes av värmande solsken) och plantera de nya fina höstväxterna och sedan njuta av en kopp te på farstutrappan i solskenet och se på all den härliga höstprakten.

Stunder av ren och skär lycka

Det finns i vardagen de där stunderna som är guldkorn som man vet att man kommer att bära med sig i hjärta och själ för resten av livet. Stunder av ren och skär kärlek, lycka och glädje och som man delar tillsammans med dem man älskar. Stunder man kommer prata om många år framöver. Skratta och minnas tillsammans. Som bli de där familjeskrönorna som man kommer att berätta om för sina barns blivande kärlekar och barnen kommer att sucka och stöna och skratta tillsammans med oss alla.

Igår hade vi ett sådant tillfälle här hemma. Vi lagade middag tillsammans och vår ena dotter skulle skala lök. Till saken hör att dottern hatar lök. Både doft, smak och konsistens. Men hon ville verkligen skala och skiva lök och precis som alla oss andra så rinner tårarna då hon skalar lök. Men här pratar vi om en väldigt kreativ och uppfinningsrik tjej. Det finns en anledning till att vi brukar kalla henne vår lilla uppfinnare och problemlösare. Under tiden jag och maken diskuterar något går hon och hämtar den ultimata lösningen på problemet med tårar som faller då man skalar lök och när jag vänder mig om ser jag min dotter sitta vid bordet och skala lök med cyklopet på. Helt allvarlig och koncentrerad.

De skratt som rungade i köket igår var helt i klass med de skratt som utlöstes av min räddningsaktion av musen härom dagen. Dottern ser helskön ut där hon sitter helt oberörd och skalar lök iförd cyklop. Inte en tår föll! Mamman var ju tvungen att föreviga henne med kameran och den bilden ligger farligt nära att bli ett blivande studentplakatsfoto kan jag säga. Helt klart är iallafall att detta lilla guldkorn i vardagen kommer vi att prata om länge här hemma. Och till alla er därute som också gråter när ni skalar och hackar lök: Köp ett cyklop!

En film värd att se

En film jag verkligen vill rekommendera er alla att se är "I rymden finns inga känslor" som går på svenska biografer just nu. Filmen handlar om Simon. Simon har Aspberger och bor tillsammans med sin bror Sam och hans flickvän Frida. Bröderna står varandra mycket nära och Simon behöver Sam för att klara av vardagen med Aspberger. När Sam's flickvän Frida flyttar och lämnar de två bröderna själva bestämmer sig Simon för att hitta en ny flickvän till sin bror.

Detta är en film som berör på en mängd olika sätt. Det är en vacker skildring av syskonkärlek och hur två bröder är villiga att göra allt för att den andre ska må bra och vara lycklig. Filmen skildrar också på ett kärleksfullt och respektfullt sätt hur det kan vara att leva med Aspberger. Inte bara för Simon utan även för hans familj och alla i hans omgivning. Och att känslor kan vara svåra att hantera, inte bara om du har Aspberger utan för alla.

I rymden finns inga känslor är en komedi och det blir många härliga skratt. Men ibland fastnar nästan skrattet i halsen eftersom filmen också har ett djup som berör. Jag tycker att man har lyckats mycket väl med balansen mellan det komiska och smärtan. Filmen lockar till många härliga skratt men också till mycket eftertanke. Det finns en värme och en ärlighet i karaktärerna som gör att man tar dem till sitt hjärta. Bill Skarsgård är enastående i rollen som Simon. Det är helt klart en kille vi kommer att se mycket av i svensk film många år framöver. Filmen är Sveriges bidrag till Oscarsnomineringarna för bästa utlänska film och jag håller verkligen tummarna för att juryn ska se storheten i denna lilla svenska film och välja den till en av de filmer som går vidare. För denna feelgoodfilm förtjänar verkligen att ses av en publik runt om i världen.

För vår familj var detta en film som gick hem hos både små som stora och ett perfekt sätt att tillbringa en fredagkväll på. Och den suveräna filmmusiken går vi alla och sjunger här hemma nu. En film som kommer stanna kvar. På många olika sätt.

(Bild från www.kristianstadsbladet.se )

Jag skäms över min feghet

Jag är ingen lanttjej i grund och botten. När vi flyttade till landet för en mängd år sedan var jag en stadstjej i varenda tum. En stadstjej som var van vid gatlyktor, ständig rörelse och ljud och närhet till allt. Mörker, tystnad, fästingar, strömavbrott och avstånd var nya företeelser för mig. Men genom åren har jag anpassat mig, förändrats och faktiskt blivit en riktig lanttjej.

Men det finns en sak jag nog aldrig kommer att vänja mig vid här på landet och det är möss. Ja, jag erkänner, denna annars så självständiga och orädda kvinna skriker i högan sky vid synen av en mus. För er som inte bor på landet kan jag tala om att just möss är något vi har gott om. Dessutom har dessa möss en viss benägenhet att ge sig in i husen vilket innebär att det fångas ett antal möss i musfällorna varje år. Övriga familjemedlemmar tar utan några problem musfällan och tömmer den hos katterna utomhus som får sig ett skrovmål.

Efter hand som barnen har växt har också gliringarna åt den fega mamman ökat. Men med stängda öron har jag med glädje överlämnat all mushantering till övriga familjemedlemmar. Ja, det var tills igår det. För igår hände något i detta hem som jag kanske inte är speciellt stolt över. Tvärtom är jag tacksam över att det bara var katten som såg mig. Och jag lovar det var en blick av lidande han gav mig. Lidande över att behöva dela hus med en sådan feg kvinna.

Jag var på väg mot arbetsrummet med tekoppen i ena handen och telefonen i den andra. För att komma till mitt arbetsrum måste man passera ett vindsutrymme och just detta vindsutrymme tycks mössen vara väldigt förtjusta i och därför har vi flera musfällor här. När jag öppnar dörren ser jag att en stor mus har fångats i fällan. Jag tar för givet att musen är död och tänker som vanligt överlåta tömmandet av musfällan åt någon annan ur familjen när musen plötsligt rör på sig och piper. Jag skriker till och stänger snabbt dörren. Hjälp, vad ska jag nu göra? Ska jag strunta i att gå till mitt arbetsrum. Nej, det kan jag ju inte. Ska jag ignorera musen i fällan? Nej, det kan jag inte heller. Jag är alldeles för mycket djurvän för att låta ett djur plågas med huvudet fast i en fälla. Med bultande hjärta (jo för möss är ju en fobi hos mig) bestämmer jag mig för att övervinna min egen rädsla och befria den stackars musen.

Jag hämtar ett par stora gula gummihandskar (jag vill trots allt att det ska vara någon form av avstånd mellan mig och min rädsla) och lyfter försiktigt upp musfällan. Musen sprattlar och jag skriker så att rutorna kunde ha krossats. Musen blir självklart livrädd och stelnar till medan jag börjar bära ner den för trappan. Den sprattlar till igen och jag skriker högt igen. Allt detta sker i åsynen av vår katt som ser väldigt förvånad och besviken ut över sin matte. Ut kommer vi iallafall. Där väntar en katt som med glädje vill ha ett skrovmål men har jag nu bestämt mig för att rädda den stackars lilla musen tänker jag inte släppa den rakt i gapet på en katt. Nej, jag springer längre bort i trädgården och släpper skrikande (jojomen) lös musen och rusar in igen.

Ni ser vilken feg kvinna jag är. Helt hopplös. Livrädd för en liten mus. Jag kan dessutom meddela att då jag berättade denna historia för övriga familjemedlemmar vid middagsbordet igår kväll kunde nog alla fönsterrutor i huset ha gått i sönder om oturen hade varit framme. För värre gapskratt har jag aldrig varit med om. Det utlöstes då jag berättade om de gula gummihandskarna och sedan slutade det liksom aldrig. Att skadeglädje är den enda sanna glädjen har jag verkligen fått erfara.

Trots allt hån är jag iallafall lite stolt över mig själv över att jag lyckades övervinna min rädsla. Det är kanske tillvägagångssättet jag inte är lika stolt över. Katten nickar instämmande här. Men det bjuder jag på. Ha en trevlig helg allihop!

(Bild från http://bodelssons.blogg.se/ )

Turgumma

Den senaste tiden har jag varit en riktig turgumma. Jag vet inte vad jag har gjort för att förtjäna denna tur, generositet och omtänksamhet men jag njuter och känner stor tacksamhet och ödmjukhet.

Det började för någon vecka sedan då jag fick en award av Trillingnöten och någon dag senare fick jag ytterligare en award av Garbo och jag. Tack så oerhört mycket! Ni anar inte vad det värmde gott i mitt hjärta. Det är roligt att bli uppmärksammad för det man gör och att det har betydelse för någon annan. Det sporrar att fortsätta blogga. Ett stort tack! Hemligheter om mig själv tycker jag att jag avslöjar här på bloggen jämt och ständigt. Snart känner ni till alldeles för många av mina mindre smickrande sidor och saker som borde glömmas. ;) Därför blir det inga nu. Istället skickar jag awarden vidare till alla er bloggare där ute som skriver och delar med er av era liv och inspirerar andra i deras vardag. Och glöm inte bort att kika in hos Trillingnöten och Garbo och jag - två formidabla kvinnor som har varsin underbar blogg där de verkligen delar med sig av sina tankar, känslor och sin vardag. Många kloka tankar och funderingar och båda har en härlig humor som ständigt lyser igenom. Rekommenderas varmt!

Nu skulle man ju kunna tycka att jag gott och väl skulle kunna nöja med mig all denna tur, generositet och omtänksamhet som dessa två kvinnor visat mig. Men icke! För någon dag sedan fick jag det härliga beskedet att jag var en av vinnarna i en tävling hos Ida med bloggen Familjen i Uttran . Ida är en av de mest kreativa bloggare jag känner till och bland annat tillverkar hon de mest fantastiska kakfat och andra fat. Underbart vackra och unika! Och jag hade den fantastiska turen att vinna ett av hennes vackra tillskott i kollektionen. Vilken lycka! Tänk att ett av hennes vackra fat ska få komma och bo här hos oss. Det ser vi verkligen fram emot. Ni måste kika in på hennes blogg och se alla unika och vackra skapelser denna kreativa kvinna skapar. Ett stort tack och lycka till Ida!

Jag deltar nästan aldrig i bloggtävlingar men förutom Idas tävling har jag deltagit i ytterligare en tävling och idag fick jag beskedet att jag vunnit även denna tävling. Det är Annica och Eva med den underbara Bärbloggen som har haft en tävling där man kan vinna deras bok "Smultron och svek" som är den första boken i bärserien. Jag hade sträckläst deras "Hallon och hat" och tyckte den var helt underbar men inte lyckats få tag i den första boken i serien då jag ville läsa hela serien från början. När de därför annordnade en tävling där priset var just denna första bok var jag tvungen att prova lyckan. Och jag var återigen en turgumma och vann boken. Vilken lycka! Jag som aldrig vinner (ok, det kan ju vero på att jag aldrig brukar vara med i bloggtävlingar...). Nu har plötsligt vunnit två fantastiska tävlingar på en och samma vecka. Om ni precis som jag gillar Annica och Evas böcker så kika in på deras blogg och har ni ännu inte upptäckt deras bärböcker så måste ni verkligen kika in på deras blogg. Ett stort tack till er båda och lycka till med kommande böcker!

Som ni ser så känns det som om jag har varit en riktig turgumma på sistone. Jag vet inte vad jag har gjort för att förtjäna all denna tur, generositet och omtänksamhet från er alla men ett stort tack och i tanken skickar jag er tårtan och blommorna på bilden ovan som tack för all glädje ni skänkt mig den senaste tiden. Detsamma går till alla er bloggläsare där ute. Tack!

(Bild från http://www.bbcgoodfood.com/ )

En blommande höst

Nu när hösten är här på allvar är den tidigare prunkande färgprakten i trädgården avsevärt mindre. Sommarblommorna har en efter en gett upp och numera är det svårare att finna de vackra blommorna i rabatterna.





Men de finns där och när jag väl hittar dem skänker de en härlig glädje i höstvinden. Och när jag tänker efter är det kanske inte så dumt att vara en sensommar- eller höstblomma. Mitt under högsommaren är blomsterprakten stor och som liten blomma kan det vara svårt att hävda sig bland allt det vackra. Men nu när hösten är här njuter jag till fullo av varenda blomma som visar sig. Den får uppskattning och beundran på ett helt annat sätt än vad sommarblommorna får.





Kärleksörten är en pålitlig favorit som signalerar att nu är hösten här. Den står där så vacker och skänker skönhet och värme hela hösten och jag kan inte annat än att bli glad då jag ser den. Och jag är tydligen inte den enda.






Det blommar fortfarande vackert i barnens odlingslådor och de har helt klart fått blodad tand inför nästa säsong. Redan nu har de börjat diskutera vilka blommor de vill odla nästa år och att det är dags att ta frön av Vallmon. Tänk vilka fina små trädgårdsmästare jag har.

Själv inser jag när jag tar min morgonrunda i trädgården att jag behöver investera i fler höstväxter. Det är så lätt att fokusera på att trädgården ska se vacker ut under vår- och sommarmånaderna att man ibland glömmer bort att det finns mycket vackert att fylla trädgården med under höst och vinter också. Det blir ett av målen inför nästa säsong. Men tills dess njuter jag av det vackra som faktiskt redan finns här.

Ombytta roller

Jag minns att vi såg den brittiska tv-serien Ombytta roller (To the manor born) hemma då jag var liten. En tv-serie som jag tyckte mycket om. Idag med DVD och med boxarnas framfart har vi alla möjlighet att återigen se våra gamla tv-favoriter från förr. En del av de där gamla serierna var kanske inte lika bra som man mindes eller så klarar de helt enkelt inte tidens tand. Men en tv-serie som verkligen är precis lika bra som jag minns den är just "Ombytta roller".

När Audrey Forbes-Hamilton make dör tvingas hon motvilligt sälja godset Grantleigh till den nyrike affärsmannen Richard Devere och själv flytta till det lilla gästhuset intill godset. Båda har mycket att lära om sina nya liv, Audrey har svårt att gå vidare och anpassa sig till sin nya lägre staus i byn medan Richard inser att det medför mer plikter än vad han hade räknat med att köpa byns stora gods.

Penelope Keith och Peter Bowles är formidabla i huvudrollerna som Audrey och Richard. De har ett samspel som är fantastiskt och en härlig timing. Tv-serien är en i raden av alla de klassiker som britterna har producerat genom åren som alla kännetecknas av den bitande och torra humor som vi här i Sverige tycks älska. Det blir många härliga skratt och dråpliga scener och dessutom en härlig satir över det brittiska klassystemet. Gillar man brittiska komediserier rekommenderar jag "Ombytta roller" varmt. Den håller än idag.

(Bild från www.discshop.se )

Positiv energi

Idag har jag haft en sådan där dag då man är fylld med så mycket positiv energi att man nästan flyger fram. Det började direkt då jag vaknade med en känsla av energi och av att vara totalt utvilad. En dag då man känner att nästan vad som helst kan hända. Känslan fortsatte och jobbet gick som på räls idag och gav mig en sådan boost att jag gick runt med ett fånigt leende och glittrande ögon resten av dagen. Ja, jag tror nästan att fötterna lyfte från marken då jag gick. Eller snarare flög fram. Jag till och med tog mig an den stora disken med glädje idag och för er som inte vet det så är diskning bland det tråkigaste jag vet. Det och att skala potatis. Så gissa om jag har njutit av all min positiva energi och det känns som jag har fått uträttat mängder idag. För att avsluta dagen på topp blev det ett härligt bad med massor med badskum nu ikväll. Vardagslyx en helt vanlig tisdag.

Jag hoppas att mitt fåniga leende, mina glittriga ögon och positiva energi vill fortsätta att umgås med mig i morgon för vi hade det väldigt trevligt tillsammans idag och varför bryta ett vinnande koncept? Jag hoppas att även ni drabbas av härlig positiv energi imorgon och ser ett fånigt leende och glittriga ögon då ni ser er själv i spegeln i morgon. Det är en härlig känsla och visst förtjänar vi alla att få flyga fram så ofta som det bara går?


(Bild från http://badbomben.blogspot.com )

Provrummets alla våndor

Idag blev jag återigen påmind om att provrum finns i en mängd olika varianter. Jag var på jakt efter ett par nya toppar idag och eftersom jag inte gärna vill köpa grisen i säcken blev det en tur till affärens provrum för att testa några stycken som föll mig i smaken. Väl inne i provrummet slog det mig återigen att jag verkligen inte gillar att prova kläder. Missförstå mig rätt nu. Jag gillar att köpa kläder men inte att prova dem i det oändliga i affärernas provrum. Vore de som styr i affärerna smarta så skulle de lägga ner en bra slant på just provrummen för här tror jag att de har en hel del att hämta. För rent ärligt, hur kul är det att komma in i ett provrum som är så litet att man slår sig om man försöker vända sig? Lika tråkiga är de där provrummen som antingen har ett skynke som inte täcker hela öppningen eller ett skynke/dörr som bara täcker mitten men huvud och ben syns utanför. Visst, jag kan förstå att man vill vara säker på att folk gör det de ska i provrummet och inget annat och att det många gånger handlar mer om inredning är praktiskt funktion. Men vi pratar provrum här. Bara för att vi har ett samhälle där folk är villiga att visa allt och lite till i dokusåpor på tv innebär det inte att jag är en av dem som vill göra det då jag provar kläder. Då kunde jag ju lika gärna prova kläderna ute i butiken. Men värst av allt är nog iallafall ljuset i provrummen. Jag vet inte vad det är med det där ljuset men det känns verkligen som man har värsta strålkastarna på sig och det skarpa och obönhörliga ljuset är verkligen inte nådigt. Blek och eländig står man där och ser varenda skavank med skrämmande tydlighet och plötsligt tappar man all fokus på huruvida klädesplagget är snyggt eller inte. Allt man ser är den där bleka kroppen med skavankerna och det känns plötsligt inte lika roligt att prova kläder. Nu är jag ju väl medveten om att sanningen är hård och att den kan man inte blunda för oavsett ljus. Men det finns ju trots allt mer fördelaktigt ljus än annat så varför välja det värsta tänkbara?

Nu är ju inte alla provrum hemska upplevelser. Det finns affärer med provrum där man verkligen har tänkt till och ansträngt sig för att kunden ska känna sig bekväm och för att det ska bli en angenäm upplevelse att prova kläder. De som har förstått att det inte bara handlar om kläderna på klädställningarna ute i butiken utan att provrummet spelar en minst lika stor roll. Rejäla provrum med gott om plats både att hänga saker, sittplats och att kunna svänga runt. Provrum med smakfull inredning, ett behagligt ljus och där det inte känns som om man provade kläder för hela världens beskådning. Då blir det mycket roligare både att prova kläder och handla och jag är nästan säker på att man kommer hem med mer än vad man gör där man tvingas stå i ett litet skrymsle med strålkastarljus. Jag blir nöjd och glad som kund och affären säljer mer. Vinst för alla.

Men det allra bästa man kan ha med sig in i ett provrum är min dotter som säger saker som:"Köp den mamma! Du ser ut som 25 i den och du är verkligen värd den. ". Vem behöver stora provrum och rätt ljus när man har en dotter som vet precis hur man ska smickra sin mamma och komma snabbt ur en affär med en nöjd och glad mamma?

(Bild 1 från www.webshop.kii.se & bild 2 från www.kingmagazine.se )