Krusbär

I köksträdgården finns en skatt i form av många krusbärsbuskar. De är över 100 år gamla och tack och lov överlevde de vår okänsliga hantering då vi lät köksträdgården växa igen för en mängd år sedan. Då vi härom året röjde fram vår köksträdgård igen var vi lite oroliga att vi skulle ha tagit död på alla de gamla fina krusbärsbuskarna. Men tydligen är krusbär ett härdat släkte som tål även den tuffaste behandling.






Eftersom hela familjen älskar krusbär är det en fröjd att vandra runt bland buskarna för tillfället. Buskarna dignar av bär och man kan äta tills man blir alldeles proppmätt och det syns knappt på busken att man tagit några bär. Söta och fina är de och det bästa av allt är att det finns en mängd olika sorter att välja på. Röda, gröna och gula sorter.





Alla har vi våra speciella favoriter. Maken och jag delar samma favoritbuske. Den med de söta gula bären. Där syns vi ofta nuförtiden. Gräset är dessutom väldigt välklippt just där eftersom maken kör lite extra med gräsklipparen just där så att han kan sträcka ut en hand och ta sig några bär i farten.





I kväll kokade jag min första krusbärskompott någonsin. Tidsödande att noppa krusbären men förutom det var det lätt gjort. Gott var det men det finns inget som slår att stå vid buskarna och äta solvarma krusbär.

Vänskap

Vänskap är ett av de vackraste ord jag vet. Ett band mellan vänner, skapat av vänner. Och vänner är verkligen bland det finaste man kan ha. En dyrbar gåva som man får vårda väl.

Igår hade vi besök av underbara vänner. En härlig familj där några möten skedde för första gången och några möten var första gången på nästan 20 år. Det blev många skratt och mycket värme och tiden gick alldeles för fort. Men förhoppningsvis dröjer det inte lika länge tills nästa gång vi träffar våra fina vänner. Och visst är det fantastiskt att det med vissa människor är så att trots att man inte har träffats på länge eller ens hörts av så är det som att fortsätta där man avslutade sist? Ja, vänskap är verkligen en av de dyrbaraste skatter.

Filmtajm

I går kväll när regnet föll och det kändes lite ruggigt kröp vi upp i soffan och tittade på film tillsammans. Vi såg The Proposal med Sandra Bullock och Ryan Reynolds i huvudrollerna. Sandra Bullock spelar den tuffa förlagschefen Margaret som riskerar utvisning från USA och som mer eller mindre tvingar sin assistent Andrew, spelad av Ryan Reynolds, att gifta sig med henne för att på så sätt kunna stanna kvar i landet och behålla sitt arbete.

De har endast några få dagar på sig att lära allt om varandra och övertyga Andrews familj om att de är ett förälskat par för att klara immigrationsmyndighetens kontroll. Självfallet går inte allt så smidigt som Margaret tänkt sig och dessutom visar sig Andrews familj inte vara den enkla och vanliga familj som hon förväntat sig heller.

Gillar man kärlekskomedier så är det detta definitivt en film man bör se. Visst är den förutsägbar, men det är väl det som är själva grejen med kärlekskomedier? Man vill ha en feelgood stund och det får man definitivt med denna film. Det är toppskådespelare rakt igenom och det blev många härliga skratt. Hela familjen var överens om att detta var en riktigt bra kärlekskomedi. Mamman fick till och med en önskan om att åka till Alaska efter att ha sett filmen och alla vackra vyer därifrån. Vem hade kunnat tro det?

(Bild från www.discshop.se )

Det regnar

Just nu smattrar regnet mot rutan. Ett välkommet ljud. Markerna skriker efter vatten och all växtlighet slokar eller har helt enkelt vissnat ner. Det är ingen vacker syn att vandra runt i trädgården just nu. Torkan har slagit hårt. Det gör ont i hjärtat att se så många av mina favoritväxter vissna och torra i rabatterna. Men allt vatten har fått gå till att hålla grönsakerna i köksträdgården vid liv. I köksträdgården känns det däremot lite roligare att vandra runt just nu. Solrosorna blommar för fullt och sträcker sig ståtligt mot skyn.





Blommorna som barnen sådde i sina små odlingsbänkar trodde vi att vi var sena med, men det visade ju sig vara alldeles perfekt eftersom de börjar blomma nu då allt annat har blommat över. Denna vackra blomma ingick i en "Butterfly Mix" som dottern sådde och vi har ingen aning om vad blomman heter. Men otroligt vacker är den.





Och tänk vad vacker blåklinten är i all sin enkelhet. Man blir glad bara av att se den.





Och när vi vandrar runt där och kikar på alla de fina blåklinten så dyker det upp små frågor: De som är rosa och lila, kallas de också för blåklint? Eller kallas de för rosaklint och lilaklint? Hrm, man undrar ju? Vackra är de iallafall.






Vackra gäster har vi också. Vilka läckra färger. Vi bjuder gärna på några gröna blad åt vår vackre gäst. Förhoppningsvis är även han glad åt regnet som faller just nu. Vi är det iallafall och förhoppningsvis är det några växter som ser lite gladare ut i trädgården i morgon.

Äntligen klar

I går kväll blev äntligen den lilla toaletten klar. Efter allt maskerande, tvättande, spacklande, målande och borrande känns det skönt att det nu är färdigt. Och vilken förbättring! Ljust och fint. Känns fräscht.

Hela familjen beundrade vår fina lilla toalett igår och var överens om att det blev väldigt fint. Och färgtemat vitt-rött-svart fungerade bra på den lilla ytan. Nu blir det några veckors njutning av de sista ljuva sommarlovsveckorna innan det är dags för nästa projekt. Behöver ladda lite energi och inspiration inför nästa rum som behöver målas om. Tills dess ska jag och familjen njuta av vår fina lilla toalett.

En hönsmammas bekännelser

Att vara förälder är inte alltid lätt. Det är det underbaraste som finns här i världen och på samma gång kan det vara det svåraste som finns. Missförstå mig nu inte, vi har världens underbaraste barn och har verkligen varit bortskämda med en lätt "resa" så här långt i livet. De har enbart skänkt oss enorm glädje och stolthet. Världens bästa barn!

Nej, ska jag vara ärlig så handlar det svåra i att vara förälder egentligen inte så mycket om barnen utan det handlar om mig själv. Om att släppa taget. Om att låta barnen få pröva de där vingarna som har känts så viktigt att ge dem.

Jag var ett väldigt socialt barn när jag var liten. Det var mycket sova över hos kompisar och kompisar som över hemma hos mig, det var veckor hos mor- och farföräldrar på sommaren och då jag var 11 år åkte jag land och rike runt på egen hand för att hälsa på en kompis i Värmland. Senare följde även två språkresor då jag var borta en månad i taget. Idag när jag själv är förälder undrar jag hur min mamma vågade släppa iväg mig på det viset. Men hon brukar säga att jag var ett moget barn som klarade av att ta hand om mig och så var det andra tider då.

När ens barn växer upp tas man ganska snabbt ur villfarelsen att ens barn skulle vara som man själv bara för att de delar ens gener. Våra barn har helt klart ärvt sin pappas hemkärlek. Precis som sin pappa har de alltid trivts bäst hemma. De har aldrig haft någon önskan om att sova borta hos kompisar eller släktingar (men har gärna haft kompisar sovandes här hemma). Har inte heller velat resa på egen hand. Nej, de är väldigt hemmakära. Och det har varit ok. Men som förälder vet man att det kommer komma en dag då detta förändras. Precis som det ska vara. Och precis som med de flesta förändringar med barnen är man aldrig riktigt beredd. Så när dottern härom dagen kom och sa att hon skulle sova över hemma hos en kompis och att de skulle tälta blev mamman verkligen tagen på sängen. Glad över att dottern tagit ett steg vidare i sin frigörelse men samtidigt skrek varghonan inom mig. För jag ska villigt erkänna att denna varghona sover bäst då hela flocken finns samlade under samma tak. Då hon vet att alla befinner sig i säkerhet. Och jag är inte bara en varghona, jag är dessutom en riktig hönsmamma. Jojomen, en förstaklassens hönsmamma. Och hönsmamman började genast se alla hemskheter för sitt inre som kunde inträffa.

Men tack och lov har jag vett nog att hålla min oro för mig själv. För jag är ju pinsamt medveten om att detta är något jag måste arbeta med och lära mig. Hittills har frigörelsen kommit i små steg i taget och mamman har på något vis hängt med. Nu i tonåren går det mycket fortare, precis som det ska vara. Och tack och lov har jag min egen uppväxt och framförallt min egen tonårstid i färskt minne och minns hur härligt (men också jobbigt) det var att växa upp och klara sig på egen hand. Alla härliga minnen. Och alla steg på vägen till att hitta sig själv.

Med ens inser jag att så här kommer det vara resten av livet. Oron för sina barns lycka och säkerhet kommer nog aldrig försvinna. Den kommer alltid finnas där. Förälder är du resten av ditt liv. Och som min mamma sa till mig en gång: "Lotta, bara för att du har blivit vuxen har jag inte slutat oroa mig. Det gör man aldrig.". Hon är klok min mamma. Så medan jag har genomlidit en natt med väldigt lite sömn och vridit och vändt runt i lakanen har förhoppningsvis dottern haft en helt härligt fnittrig natt i tält med kompisen. Och tänk vad ett gulligt godnatt sms från dottern kan värma ett modershjärta. Min stora flicka på väg ut i livet och mot livets alla äventyr. Precis som det ska vara.

Loppisfynd

En sak som är roligt under sommarmånaderna är att det dyker upp små och stora skyltar om loppis i var och varannan vägkant. Det är som om svensken skriker efter loppis och fynd under sommaren. Jag har ju numera sällat mig till dessa fyndare och stannar här och var på de mest varierande loppisar jag stöter på längs vägkanterna.

Idag sprang jag och yngsta dottern på en loppis av en slump och självklart kunde vi inte låta bli att ta oss en titt. Inte kom vi därifrån tomhänta heller. Nej, in i bagageluckan lastades en brödspade från ett gammalt bageri, ett set med glassflaskor i en liten ställning för olja, vinäger, salt och socker och framförallt en gammal sockerlåda. Sockerlådan var precis vad jag behövde.

Jag har under en tid beklagat mig över att alla mina kokböcker inte får plats i köket och att hyllorna bågnar illavarslande. Maken har lovat hjälpa mig med ytterligare en hylla men eftersom behovet av mer förvaring är akut blev jag så glad då jag hittade denna stora sockerlåda för 30:-. Sockerlådan blev nämligen perfekt att ställa på bänken i köket och ha som förvaring för en del kokböcker så att trycket lättar på hyllorna och så behöver inte maken känna sig stressad med en ny hylla i brådrasket. Alla nöjda och glada med andra ord. Det är verkligen roligt när man känner att man har fyndat längs vägkanten.

Film som berör

Ikväll har hela familjen haft filmkväll. Filmen vi såg heter Allt för min syster och handlar om en familj där äldsta dottern Kate har leukemi och där hennes lillasyster Anna, som föräldrarna skaffade som en donator för att rädda livet på Kate, en dag meddelar att hon inte längre vill vara en donator. Hon vill själv bestämma över sin kropp. Hennes liv är lika viktigt som sin äldre systers. Hon anlitar en advokat och stämmer sina föräldrar.

Detta är verkligen en film som går direkt till hjärtat och som berör på djupet. Som vi har gråtit här ikväll. Allihop. Även de som väldigt sällan gråter till film. Det är en film om att vara en familj och vad det betyder att vara en familj. Om kärlek, död, sorg, hopp, sjukdom, drömmar och förväntningar. Om rätten att få bestämma över sin egen kropp. Över sitt eget liv. Över sin egen död. Dessutom sätter filmen ett fokus på en oerhört svår etisk fråga: Är det ok att sätta barn till världen för att de ska användas som donator för att rädda ett syskon?

En mycket bra film med utmärkta skådespelarprestationer som måste ses. Det är en av de där måste-filmerna helt enkelt. En film som stannar kvar. En viktig film.

(Bild från www.discshop.se )

Rulltårtspremiär

Maken har fyllt år och till hans ära har jag gjort min rulltårtspremiär. Jag skäms nästan för att säga det, men jag hade aldrig bakat rulltårta tidigare. Jag som älskar att baka och som har bakat hur mycket som helst har alltså aldrig bakat rulltårta tidigare. Varför kan man ju undra? Jag funderade faktiskt själv på just detta härom dagen då jag bestämde mig för att maken skulle få en blåbärsbakelse gjord av rulltårta på sin födelsedag. Jag tror att det hela går tillbaka till min barndom. Jag gillade inte rulltårta då jag var liten. Antagligen hade jag smakat för många rulltårtor som enligt mitt tycke inte var goda. Detta har nog omedvetet hängt med genom åren och därför har jag alltid uteslutit bak av rulltårta.

Men nu har alltså även jag gjort min rulltårtsdebut och vilken succé. Lätt som en plätt att göra och hur smarrigt som helst att äta. Detta kommer jag definitivt baka fler gånger. Japp, jag är numera en omvänd rulltårtskvinna. Som vanligt plockar jag lite från olika recept och gör min egen variant och här kommer recpetet på min variant:

Rullad blåbärsbakelse


3 ägg
1 1/2 dl socker
2 dl mjöl
1 1/2 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
1/2 dl hett vatten

blåbärssylt
vispad grädde
färska blåbär


Värm ugnen till 225 grader. Vispa ägg och socker pösigt. Tillsätt mjöl blandat med bakpulver och vaniljsocker. Tillsätt därefter vattnet. Vispa till en jämn smet. Bred ut smeten på ett bakplåtspapper, gärna i en djup ugnsplåt. Grädda i 5-10 minuter beroende på ugn (rulltårtsbottnen ska få en fin brun färg).

Stjälp sedan upp rulltårtsbotten på ett sockrat bakplåtspapper och bred på blåbärssylten. Rulla sedan ihop rullen. Ska bakelsen inte serveras direkt så förvara rulltårtan i bakplåtspappert i kylen till dess bakelserna ska göras.
Skär sedan valfri storlek av rulltårtan och placera liggandes på tallrik och klicka vispad grädde på toppen och strö över färska blåbär. Servera och njut!

Min nya kompis

Jag vill presentera er för min nya kompis - min handslip. Och jag kan lova att vi två verkligen har blivit bästisar på nolltid. Det klickade direkt. Vi är på exakt samma våglängd. Strävar mot samma mål kan man säga.

I julklapp önskade jag mig en liten handslip av min familj. Jag hade bestämt mig för att det var dags att ta tag i en del renoveringsarbete här hemma och med en liten handslip, en som en kvinnohand kan hantera utan problem, skulle det hela gå mycket lättare. Maken blev överlycklig över att jag äntligen önskade mig något som han kunde köpa i en affär han kände sig bekväm och hemma i.

På grund av en nack- och axelskada i början av året fick dock den där handslipen ligga kvar i sin låda eftersom min sjukgymnast förbjöd alla former av renoveringsarbete. Men nu när jag mår bra igen och jag bestämde mig för att ta tag i lilla toaletten fick min julklapp äntligen komma upp i ljuset för första gången.

Jag använde den härom dagen då jag skulle slipa tröskeln och vilken lycka. Två minuter senare var tröskeln slipad och klar och själv var jag lyrisk över min lilla maskin. Jag har en känsla av att det kommer att slipas mycket här hemma framöver nu när jag och min nya bästis har funnit varandra.

Ny medlem i kokbokssamlingen

I Småland finns det ett café som heter Tofvehult . Jag har aldrig varit där, men jag skulle väldigt gärna vilja besöka detta café en dag. När vi tidigare i veckan besökte Småland befann vi oss faktiskt bara några mil från Tofvehult, men det fanns inte tid för något besök då. Däremot köpte jag den fina boken Tofvehult - Drömmen om ett kafé av Lena Göransson under smålandsbesöket. En fin bok om Lena Göranssons väg mot att förverkliga drömmen om ett eget café i Tofvehult där hon spenderade sina barndomssomrar hos farmor och farfar. Ett café som hon idag driver tillsammans med sin familj. Inspirerande läsning om människor som förverkligar sina drömmar. Främst är detta dock en bok fylld med mängder av smarriga recept. När jag bläddrar i boken vill jag prova varenda ett genast. Jag har ännu inte beslutat mig för vilket jag ska börja med. Kanske får jag helt enkelt börja från början och baka och laga mig igenom hela boken. Jag ser fram emot att få testa alla dessa läckerheter framöver och vid nästa smålandsbesök blir det förhoppningsvis också ett besök på Tofvehult.

Lyxig choklad

Ofta har jag köpt någon av alla dessa fina strutar med choklad från Åre Chokladfabrik och gett bort i present till familj, vänner och bekanta. De säljs ofta i blomsterbutiker och kombinationen choklad och blommor är ju oslagbar. Dessutom är strutarna väldigt dekorativa och inbjudande i härliga färger och med många spännande smaker.

Dock har jag faktiskt aldrig någonsin köpt en strut till mig själv. Kanske för att de kostar lite extra? Kan också vara så att jag helt enkelt är dålig på att skämma bort mig själv lite extra? Hur som helst, idag när jag besökte blomsterbutiken för att köpa en bukett att ge bort fick jag återigen syn på dessa vackra strutar. Det var speciellt en strut som mina ögon drogs till. Antagligen för att dess färg var så somrig och fin. Jag började fingra lite på den där struten och då säger expediten till mig att det var en ny sommarsmak och att de var vansinnigt goda. Och jag trodde henne. Bara namnet lät ljuvligt "Kokostryffel doppad i ljus choklad". Dessutom i den där vackra ljusblå struten. Då bestämde jag mig för att det minsann var dags att Lotta gav sig själv en sådan där fin strut från Åre Chokladfabrik.

Jodå, en av de vackra ljusblå strutarna fick följa med mig hem. Om jag har smakat dem? Jajamensan, de skänkte sann njutning på ett sätt som bara choklad kan göra. Expediten hade helt rätt. De var vansinnigt goda. Tyvärr tog de slut alldeles för fort. Men de var värd varenda krona och varenda tugga var som ljuv musik. Helt klart en sommarfavorit jag kan rekommendera när du vill skämma bort dig själv lite extra.

(Bild från www.arechokladfabrik.se )

Skördetid är njutningstid

Skördetid i köksträdgården är inte bara en fröjd för ögat, det är lika mycket en fröjd för magen. Det sägs ju att det visuella är precis lika viktigt vad det gäller mat som smaken och just nu är det verkligen jackpot vad det gäller båda sakerna. Jag skördade mina första rödlökar idag. Jag älskar rödlöken för dess underbara löksmak. Lika god rå som tillagad. Lika mycket älskar jag dess vackra färg. Och med tanke på det visuellas betydelse så är det kanske just för dess vackra färg som den är min favorit bland löksorter.





Idag stod det lax på menyn. Jag älskar lax och speciellt hel lax tillagad i ugn. Dessutom är det bland det enklaste som finns att tillaga. Antingen köper man laxen färsk eller som i mitt fall frusen. När den är tinad sköljer man den i kallt vatten och placerar den i en djup ugnsplåt långt ner i ugnen. Temperaturen ska vara 100 grader och efter en timme är den klar. Vill man kan man krydda fisken genom att lägga färska örter, vitlök och delad citron mitt i, men personligen tycker jag att den blir allra godast precis som den är.

Till laxen blev det potatis, sallad, ärter, rödlök och morötter - allt nyskördat från köksträdgården. Likaså serverades det gurka, majs och en kall sås gjord på lätt créme fraiche och ört & vitlökskrydda från Krusmyntagården på Gotland. Vansinnigt gott blev det och det kändes som en riktigt härlig sommarmiddag. Och det är tur att Krusmyntagården har webbutik för den där kryddblandningen jag köpte för några veckor sedan har redan blivit en favorit här hemma och kommer nog försvinna i ett nafs. Tack och lov för internet!

Regndroppar faller

Det blev fram med stövlarna och en trudelutt idag. När jag vaknade hällregnade det och det var verkligen välkommet. Barnen jublade över chansen att få dra på sig gummistövlar och regnkläder för första gången i sommar. Vem hade trott det? Även de soldyrkande vattendjuren har alltså längtat efter lite regn.





Växterna i trädgården ser förnöjsamt lyckliga ut över dropparna uppifrån som förhoppningsvis kommer göra mycket gott.






Själv kommer jag dock tillbringa större delen av dagen målandes lilla toaletten och på något vis känns det helt ok att vara inne och måla idag när regnet faller utanför.

En stilla önskan om regn

Jag vet att jag har sagt det förut, men sommarkvällarna är verkligen magiska just nu. När jag gick ner på min kvällsrunda i köksträdgården så slog det mig att just nu råder det Medelhavsklimat i vår trädgård. På alla sätt och vis. Inte bara det tydliga med en gräsmatta som blir allt mer "hölik" för var dag som går utan också för den intensiva och tyvärr brännande värmen under dagen och de mer än ljumma kvällar och tidiga morgnar. Bristen på vatten som gör att växtligheten flämtar högljutt efter väta. Det finns tyvärr ingen möjlighet att bevattna hela vår trädgård på grund av grundvattennivån. Därför blir det främst grönsakerna som får vatten. Rabatterna och gräsmattan har jag tyvärr fått offra i detta läge. Rosorna däremot har guldläge eftersom de är planterade i en gammal fontän som ger dem väta underifrån. De jublar och blommar vackrare än någonsin.

Även dofterna som omger mig i trädgården påminner om Medelhavet. De blir intensiva och nästan förföriska i hettan. Det märks att de trivs med denna hetta. I efterhand ser jag att jag skulle ha vågat köpa det där olivträdet. Med detta klimat hade inte ens jag kunnat ta livet av det. Men den utmaningen som ett olivträd kommer innebära får helt enkelt vänta till ett annat år.

Hur magiska kvällarna än är just nu så hoppas jag verkligen att det blir regn så fort som möjligt. Vi behöver det. I massor. Att se träden börja tappa sina löv i juli månad gör nästan ont i mig. Så jag hoppas att det där regnet som de pratar om till helgen verkligen tar sig en runda hit. Då kanske vi kan ta på oss stövlarna och hoppa i vattenpölarna och sjunga "Singin´in the rain" för full hals. Precis så glada kan man nämligen bli av lite regn.

Minisemester

Det har varit lite tyst här de senaste dagarna eftersom vi har varit iväg på en liten minisemester i småland och Astrid Lindgrens Värld. Nu har våra barn passerat Astrid Lindgren fasen och tillhör inte riktigt målgruppen. När de var mindre besökte vi Astrid Lindgren Värld flera gånger och de älskade verkligen att vara där och bara leka och leka. Vi trodde väl att vårt sista besök för en hel del år sedan var vårt sista besök, men det var tills vår dotter vann en tävling där första priset var just 2 dagars inträde på Astrid Lindgren Värld samt övernattning för hela familjen. Det härliga priset tackar man ju inte nej till och nu var det dags för vår lilla minisemester.





Vi har haft härliga dagar i Vimmeby och visst var det väl så att vissa saker hade barnen helt klart växt ifrån och var inte intresserade av men vissa saker tycks man aldrig bli för gammal för. Som att gunga och klättra. Dessutom hade ju en hel del hänt sedan vi var där sist. Bl.a. Saltkråkan miljön som var helt ny för oss.

Tips till blivande resenärer till detta resmål och som kommer bo i stugbyn intill - köp frukosten på "Majkens". Helt underbar och prisvärd frukostbuffé och när man ätit klart har man fri tillgång till parken. Under en och en halv timme vandrade vi runt i parken och lekte som bara den utan knappt en människa runt oss. Vilken känsla!

Två härliga dagar med mycket lek och bus tillsammans, sol och bad, shopping, Astrid Lindgrens Näs, god mat och bara vara. Vilken härlig vinst!

Ett nytt liv

Rosor i ett stort fång vill jag skicka till våra underbara vänner som tidigare ikväll fick en liten dotter. Ett stort grattis till ert fjärde underbara barn. Hon lät vänta på sig men var så värd att vänta på. Vi glädjs med er och ser fram emot att lära känna denna nya fina familjemedlem i er härliga familj.





Sommarlovet har nu kommit halvvägs och barnen har verkligen omfamnat allt som har med sommaren och sommarlovet att göra. Brunbrända och barfota har de vänt på dygnet. Sovmorgon och sena sommarkvällar utomhus i hängmattan kelandes med katterna. Sol, bad, kompisar och bara vara. Och smultron och jordgubbar på strå. Det är sommar det.






Arbetet på vår lilla toalett fortsätter. Idag när jag besökte Åhléns hade de dessutom rea på bland annat badrumssaker och jag hittade fina handdukar och framförallt hittade jag en tvålpump som bara skrek "Lotta". Att det sedan var 50% rabatt på den gjorde det hela ännu bättre. Ska bli kul att piffa till toaletten lite när det är färdigmålat.

Något annat som fortsätter här hemma är det gröna temat i köksträdgården. Idag skördade jag första omgången bondbönor och visst är de vackra?






Lika förälskad som jag är i ärtorna är jag nu också i bondbönorna. Man kan ju inte bli annat.

Jag målar

Jag är i målar- och renoveringstagen. Det är en hel del som behöver renoveras och fixas i vårt gamla hus och ibland kan det vara lite överväldigande och svårt att veta vilken ände man ska börja i. Men nu har jag satt igång med mitt nya projekt - vår lilla toalett.

Vi har förutom vårt badrum en väldigt liten toalett. Gästtoalett skulle man kanske kunna kalla den. Hur som helst har den i flera års tid varit i stort behov av uppfräschning. Den har inte varit något rolig alls faktiskt. Och nu har jag äntligen tagit tag i den där lilla toaletten. Igår blev det ett besök hos den lokala färg- och tapetleverantören och köp av färger, rengöringsmedel, penslar, rollers och annat som fick följa med hem. I morse satte jag så igång med mitt projekt.

Jag ska väl villigt erkänna att det roligaste med att måla tycker jag är själva målandet. Allt det där förarbetet är inte speciellt roligt tycker jag. Men jag vet också att om det ska bli ett bra resultat så är just det där förarbetet av största vikt. Därför har jag tillbringat större delen av dagen med att tvätta väggar, tak och lister med rengöringsmedel. När det var klart var jag rätt tacksam över att det inte var badrummet jag höll på med utan den lilla toaletten vilken är mindre till ytan.

Sedan följde all maskering och täckande av vask och toalettstol. Tidsödande men väl värt det i slutändan. Maken var snäll och hjälpte mig med spacklingen så att jag kunde pusta ut en stund innan jag äntligen kunde ge mig i kast med att måla taket. Attans vad fint det blir! Jag är så stolt över det där taket att jag går in och tittar på det för jämnan.

Men nu behöver spacklet torka innan det ska slipas och jag kan ge mig på mer målning. Och tur är väl det, för om sanningen ska fram så är jag rätt trött efter dagens arbetande inne på vår lilla toalett. Det ska bli skönt med lite vila innan det är dags att fortsätta igen. Men det ska bli kul att ge sig i kast med målandet i morgon igen. Jag gillar det kreativa i att måla och att renovera. Att försöka förverkliga den där idén eller bilden man har i huvudet. Ibland blir det bra, ibland inte. Min känsla är att detta kommer att bli bra. Om några dagar lär vi veta om min känsla var rätt eller inte.

En handfull lycka

Just nu är mina rundor i köksträdgården ren och skär lycka. För delar av odlingarna är det skördetid och vilken lycka det är att stå där mitt bland all grönska och njuta skördens sötma. För att inte tala om stoltheten. Stoltheten över att jag lyckats odla all denna sköna prakt. Vem hade kunnat tro att dessa gröna ärtor skulle vara bland det vackraste i min köksträdgård just nu? Så späda och härligt gröna.





Jag läste om Brytsockerärt (Sugar Snap) att de gick bra att frysa in, men jag är rädd att det inte kommer att finnas några att frysa in. De är så vansinnigt goda att plocka direkt från plantan och äta rakt upp och ner, både ärt och balja. Det blir många rundor till köksträdgården just nu för de är så goda att man inte kan låta bli att göra sig ärenden dit för att kunna äta fler av dessa trinda baljor.






Och visst är det en vacker syn då man öppnar upp baljan och ser alla de vackra små ärtorna ligga där på rad? Som ett pärlhalsband av det vackraste grönt.

Film som berör

Det finns filmer som berör mer än andra. Filmer som stannar kvar i tanken även efter att sista sluttexten har rullat. Filmer som får dig att tänka. Att känna. Idag har jag sett en av de där filmerna. Filmen heter Milk och bygger på den sanna historien om Harvey Milk. Harvey Milk var en av de första öppet homosexuella som blev vald till en framträdande politisk post i USA och som kämpade för homosexuellas och alla människors lika värde och rättigheter. Under sin korta tid som politiker hann han göra betydande insatser för mänskliga rättigheter innan han 1978 sköts till döds.

Filmen handlar inte bara om gayrörelsen och dess kamp i 70-talets USA för mänskliga rättigheter. Den handlar framförallt om mod. Mod att vara den man är, om rätten att vara den man är och om att kämpa för det man tror på. Om att vissa saker är så viktiga att kämpa för att vissa är villiga att offra sina liv för den kampen.

Sean Penn vann en Oscars för sin prestation i rollen som Harvey Milk och jag kan inte annat än hålla med Oscarsjuryn. Sean Penn är fullkomligt lysande och gör en bländande rollprestation. En film väl värd att ses av många olika anledningar. En film som stannar kvar. Som skänker eftertanke. En film som skildrar en del av historien. Mycket sevärd.

(Bild från http://www.discshop.se/ )

Pesto

I köksträdgården har jag flera odlingslådor fulla med basilika. Fast här hemma går de under benämningen "pestolådorna". Det är nämligen så att jag ÄLSKAR pesto och det är just det all basilika kommer att användas till. Det var först för några år sedan som jag upptäckte pesto. Tidigare hade jag bara smakat industtritillverkad pesto och tyckt att det inte smakade något vidare alls. Och det gjorde det ju inte heller. Men så fick jag för något år sedan ett recept på hur man gjorde egen pesto och då jag odlat egen basilika hemma testade jag att göra egen pesto och det var verkligen en smaksensation som jag föll huvudstupa för. Hjälp, så gott det var!





Sedan dess har jag provat mig fram med olika recept och genom olika kombinationer har jag hittat det som passar mig bäst. För pesto finns det egentligen inget standardrecept eftersom mycket handlar om tycke och smak. Eftersom min axel inte klarar av att göra pesto enbart med hjälp av mortel använder jag mig av mixer då jag gör min pesto och till en sats pesto använder jag:

3 rejäla nävar basilika
1 liten hackad vitlöksklyfta
salt
1 näve pinjenötter
1 näve riven parmesanost
olivolja


Hacka vitlöken i mindre bitar och lägg i mixern tillsammans med lite salt och basilikan. Mixa och tillsätt sedan pinjenötterna och därefter den rivna parmesanosten. Mixa och häll sedan i olivoljan och mixa om vartannat tills du får önskad konsistens och smak. Smaka av med mer salt om det behövs.






Själv brukar jag frysa in pesto i små burkar att plocka fram när mörkret kommer. Kom bara ihåg att då du plockar upp en burk pesto ur frysen och sedan förvarar i kylen så fyll på med lite olivolja efterhand så torkar den inte igen eller blir torr. Går också utmärkt att frysa som små tärningsbitar om man bara vill ha små bitar.

Här doftar just nu hela huset av all härlig pesto jag har gjort idag. För mig är det inte mycket i matväg som slår en tallrik med pasta (gärna spagetti) blandad med pesto och nyriven parmesanost. Så enkelt men ack så vansinnigt gott! Burkarna som jag nu fyller min frys med lovar gott inför de mörka månaderna. En smak av sommaren mitt i höstrusket!

Espegards Konditori & Bageri

Om ni har vägarna förbi Ljugarn på östra Gotland så måste ni stanna till vid Espegards Konditori & Bageri. Ett supermysigt litet konditori och en riktig pärla längs vägen. Ljuvliga bakverk och ett härligt omtänksamt och vänligt bemötande som värmer i hjärtat och som gör att just detta konditori inte faller in som ett i mängden.





Med oss hem fick en läcker Gotlandslimpa följa samt en liten låda till kvällsmyset på altanen.





Lådan innehöll dessa vansinnigt läckra wienerbröd. De var en fröjd för smaklökarna men tog tyvärr slut alldeles för fort. Men vi minns dem med glädje och nästa gång vi återser Gotland är ett besök på Espegards självskrivet.

Släcka törsten

Bilden här ovan representerar just nu bäst det som är i allas våra tankar här hemma. Vätska. Det är ju viktigt att dricka mycket när det är varmt och det gör vi verkligen. Vi dricker och dricker och törsten tycks aldrig släckas i hettan.





Och även om det vi dricker mest av just nu är vatten (vi har verkligen underbart gott vatten) så måste jag ju erkänna att det hade varit trevligt med några sådana här fina behållare att ha saft eller kanske isvatten i. De gör på något vis att det ser ännu mer läskande ut.






Ni kanske minns att jag skrev om den här mjukglassmaskinen för några månader sedan? Om vilken dröm den skulle vara för min glasstokiga familj? Sist kom jag ju fram till att den tyvärr var i dyraste laget men om man gör ett snabbt litet överslag på hur mycket glass vår familj har ätit hittills i sommar så hade det nog lönat sig att köpa den där mjukglassmaskinen. Kanske något att fundera på till nästa sommar iallafall?


(Bilder från www.surlatable.com )

Sommarlunken fortsätter

Sommarlunken fortsätter här hemma. Det blir inte mycket gjort här hemma dessa heta dagar. Vi ta det lugnt helt enkelt och det är härligt. Sol, bad, glass och en hel del läsning i skuggan. Avkoppling med andra ord.

För min del blir det också tvätt eftersom barnen upptäckte att det var slut på trosor i garderoberna idag. Så lite nytta får också tryckas in bland allt slappande.






Någon större matlust tycks vi inte heller ha i värmen. Det blir mycket svalkande mat just nu. Mycket melon, jordgubbar, glass, kräm, fil och mackor. Men igår blev det hemmalagade hamburgare( Jamie Olivers recept) i ciabattabröd (Leilas recept) och ugnsrostad nypotatis (Lottas recept). Så gott!