Blåsa maskrosbollar

Varför slutar vi göra vissa saker när vi blir vuxna? Saker som vi gjorde när vi var barn. Saker som är så självklara och som gör en på strålande humör. Barn som vuxen.

Kan det vara så att vi vuxna stressar runt i vår egen lilla värld och glömmer bort de enkla glädjeämnena? De som inte kostar något men som värmer våra hjärtan och får vår själ att le.

Kanske borde vi istället lite oftare plocka fram det där lilla barnet inom oss och njuta av alla de där enkla glädjeämnena i livet. Som att blåsa maskrosbollar. Idag kom äldsta dottern med famnen full av härliga maskrosbollar, sträckte fram en till mig och sa:

-Här. Blås mamma!

Och som vi blåste. Vi blåste maskrosbollar så att luften yrde av allt det vita och vi skrattade och dansade runt. Tänk vad glad man kan bli av att blåsa maskrosbollar. Ibland tror jag att våra barn är en gåva vi har fått för att minnas alla de där fantastiska glädjeämnena i livet. En andra chans att återuppleva saker som vi en gång älskade att göra. En andra chans att återigen se saker ur ett barnperspektiv och njuta här och nu. Att släppa alla måsten och krav och bara ge sig hän åt livet.

Själv hoppas jag att jag kan ge mig hän mer än någonsin denna sommar. Dra ner ambitionsnivån lite och försöka leva lite mer i nuet. Ligga på rygg på gräsmattan med resten av familjen och fantisera om vad molnen föreställer, leta grodyngel i bäcken, gå upp tidigt med mat och dryck i en ryggsäck och titta på soluppgången tillsammans hela familjen, svaja i hängmattan, känna vinden i håret när jag cyklar, hoppa i vattenpölar, kasta smörgås, ha vattenkrig och självklart blåsa så många maskrosbollar som jag bara kan. Underbara sommarminnen behöver inte kosta något. De allra bästa är faktiskt helt gratis.

Bok eller film? Eller kanske båda?

Igår läste jag ut boken "The reader" av Bernhard Schlink. Jag tyckte mycket om den. De korta kapitlen och en relativt kort bok över huvudtaget (164 sidor) som verkligen bevisar att det inte är mängden sidor som gör en författare utan vad som sägs på de skrivna sidorna. Bernhard Schlink har ett rakt och enkelt språk. Inga krusiduller. Enkelheten fångar läsaren. Det är det viktiga som hamnar i fokus. Man dras in i sökandet, sensualismen, skammen, skulden, förståelsen och den eventuella förlåtelsen. En bok som berörde mig.






Nu står jag inför frågan: Ska jag se filmen med samma namn som är baserad på boken eller bör jag låta bli? Det är den ständiga frågan då man läser böcker där det finns filmatiseringar tillgängliga. Jag har haft blandade erfarenheter av det där. Ibland har jag älskat filmen men många gånger har jag blivit besviken. Men många är också de gånger då jag har sett en film och genom den upptäckt boken som jag läst i efterhand. Det hela beror kanske på vilka förväntningar man har. Försöker man att låta bli att ha förväntningar kanske också upplevelsen blir mer positiv. Jag vet inte.






Däremot vet jag att detta är en film jag väldigt gärna vill se. Jag tyckte om boken, filmen har blivit oerhört hyllad (svårt att dämpa förväntningarna där...) och framförallt spelar en av mina favoriter, Kate Winslet, huvudrollen. Ovanpå allt vann hon dessutom en Oscars för rollen. Med andra ord är det ganska mycket som talar för att se filmen. Har någon av er sett den och vad tyckte ni isåfall?

(Bild 1 från en.wikipedia.org , bild 2 & 3 från http://www.discshop.se/ )

Mors dag

När jag ligger där i sängen och hör hur resten av familjen smyger upp och viskar och har sig i köket fylls jag av en kärlek i hjärtat som får det att nästan svämma över. Maken som egentligen skulle vara i full färd med jobb vid den tiden, yngsta dottern som kom i säng alldeles för sent kvällen innan och skulle behöva sova och äldsta dottern som avskyr att gå upp tidigt. Alla har de smugit sig ut i köket för att fixa ihop överraskning åt mig. Vilken kärlek!

Jag har fått stränga order om att ligga kvar i sängen även om jag skulle vakna. Till slut måste den kissnödiga mamman smyga upp på toaletten men är snabbt som en vessla tillbaka i sängen igen och hinner slumra till innan familjen under sång kommer in i sovrummet med tända ljus, frukostbricka, morgontidningen och nyplockade liljekonvaljer. Stolt rullar de upp gardinen för att visa att flaggan är hissad till mammas ära och barnen kryper upp i sängen med kort och varsitt paket. Yngsta dottern har gjort ett vackert pärlarmband i rosa och blått och äldsta dottern har på syslöjden sytt en mobilstrumpa i svart läder med rött foder. Världens underbaraste presenter direkt från hjärtat från världens underbaraste barn! Mitt hjärta svämmar över av kärlek och tacksamhet över dessa två lintottar som jag älskar så mycket.

Våra barn är inte så små längre. Tvärtom. Det är två stora damer nu och när vi ligger där i sängen hela familjen och äter rostade mackor med lemoncurd (för att det är min favorit), läser tidningen och barnen berättar om allt kul som hände när de yrvakna var ute i skogen och plockade liljekonvaljer tillsammans med pappa, slås jag av att det är stunder som dessa som är bland de värdefullaste i livet. Stunder av närhet, kärlek, glädje och omtanke. Glädjen i att få göra något som gör en annan människa glad och få dela glädjen tillsammans. Minnen som ett modershjärta kommer leva och glädjas åt resten av livet.

Jag vill också passa på att hylla världens bästa mamma idag. Nämligen min egen fantastiska mamma. Grattis på Mors dag mamma. Tack för att du alltid finns där för mig. Både när jag flyger, när jag faller och när jag står med båda fötterna på jorden. Jag älskar dig!

Valnötsjordgubbar

Jag skrev i ett tidigare inlägg om vår sandlåda som numera innehåller jordgubbar och smultron. Det är inte bara vi i familjen som gillar de där röda bären. Det gör även fåglarna och förra året var det en ständig kamp att hinna först till de röda läckerheterna. Inför denna säsong vill jag gärna slippa att dela med mig till fåglarna. Kalla mig snål men fåglarna har vad det verkar inte förstått tanken med att dela med sig. De vill ha allt. Därför har jag sökt med ljus och lykta efter olika sätt att hålla fåglarna borta från sandlådan. Ett tips jag fick och som ska testas i praktiken denna sommar var att måla ett gäng valnötter röda och placera ut i jordgubbslandet innan de riktiga bären mognar. Fåglarna ska då tro att de röda valnötterna är jordgubbar och tanken är att de efter att ha insett att dessa bär inte är ätbara ska de lämna de riktiga bären sedan ifred. Det känns som det är värt ett försök.

Vi tackar ödmjukt vårt valnötsträd för att det skänkte oss en stor skörd av valnötter förra året och därför kunde yngsta dottern i morse måla ett gäng valnötter med härligt röd färg. Nu ska de läggas ut bland jordgubbsplantor och sedan kan vi bara hoppas på det bästa. Vi kommer med spänning följa detta experiment och se om det lyckas eller om även denna sommar kommer att bli en kamp om det röda guldet. Må bästa människa eller fågel vinna!

Fredagstankar

Så har det blivit fredag igen. Jag tycker att veckorna rusar på i snabbare takt än någonsin. Det är de sista skävlande skolveckorna nu och det är intensivt. Mycket som ska hinnas med. Livet i övrigt är också intensivt just nu och nedräkningen till sommarlovet är inledd. Då går vår familj automatiskt in i ett lugnare tempo. Då är sommaren här på allvar och vi njuter av vårt lite mer avslappnade sommarliv. Sovmorgon och ljusa sena sommarnätter. Barfota i gräset, en bok i hängmattan, Sommarpratarna på radion som står på alla vakna timmar, måltider utomhus, siesta då hettan blir för svår, bad och lek, mycket glass och ofta. Ja, sommaren är så mycket och vi försöker insupa varenda sekund och lagra ljus, värme och energi till hösten då mörkret och kylan återvänder. Arbetas gör det också på sommaren men på något vis känns arbetet mycket lättare och roligare sommartid. Dagarna är långa och det hinns med både arbete och vila.

Idag har det regnat en stor del av dagen men alldeles nyss slutade det och solen tittade fram. Då passade jag på att gå ut och plocka mig en härligt regnvåt syrenbukett. Nu står den här och doftar fantastiskt gott. En bra början på en helg som bl.a. kommer innehålla firande av underbara mammor och en hel del trädgårdsarbete. Jag tror det kommer bli en bra helg.

I kväll blir det denna trio för min del. Lika självklar som Talang på TV4 har blivit för barnen i detta hus, lika självklar är på fredagskvällarna Trädgårdsfredag för mig. Jag är väldigt förtjust i årets säsong och programmet har blivit ett måste för mig på fredagkvällarna. Jag gillar personkemin och samarbetet mellan Pernilla Månsson Colt, Tareq Taylor samt John Taylor. Framförallt gillar jag deras avslappnade inställning till det här med trädgård och mat. Mat och trädgård ska först och främst vara till för din njutning. Något som lätt glöms bort men som i detta program lyfts fram på ett mycket sympatiskt sätt tycker jag. Dessutom tilltalar det mig mycket där jag ligger i tv-soffan klockan 21.30 en fredagkväll och känner mig rätt sliten men nöjd efter en veckas arbete. Precis vad jag behöver se och höra med andra ord! Jag önskar er alla en riktigt solig och fin helg.

Jordgubbar i sandlådan

När barnen var små byggde maken en sandlåda i trädgården. Som det har lekts i denna sandlåda. Rena undret att den fortfarande är hel. För några år sedan slutade barnen att leka i sandlådan. De hade växt ifrån sin sandlåda. Nu stod den där ensam och övergiven och jag tyckte så synd om den. Den hade ju skänkt oss alla så mycket glädje och fina minnen. Vad skulle vi göra med den nu?





Maken föreslog att vi skulle riva den men jag hade inte hjärta. Den var en del av vårt hem. En kär gammal vän. Vi lät den stå. Kanske skulle vi få barnbarn en dag som skulle vilja leka i sandlådan? Men så drabbades mamman i huset av odlarglädje förra året och fick idén att använda sandlådan till jordgubbar och smultron. Jordgubbsplantor köptes och smultron som redan växte i en rabatt flyttades till sandlådan. Jo, det skulle nog kunna bli bra.






Det blev bra. Den fina sandlådan är fortfarande barnens hörna eftersom där nu växer mängder med jordgubbar och smultron. En skatt att ha. Man kan smyga ut i bara pyjamasen en tidig sommarmorgon och äta av hjärtans lust och känna livet i sig. Plantorna lovar gott i år med och vi hoppas på många goda stunder med de röda bären. Vår kära sandlåda är som en familjemedlem. För familjen finns det alltid plats och den fortsätter att glädja vår familj och skänka oss goda stunder och glada minnen.

Smak av Gotland

För några dagar sedan tipsade Boktokig om Smak av Gotland av Marita Jonsson, Fredrik Malmstedt och Laila Löfkvist och foto av Bruno Ehrs. Tusen tack för det fina tipset! Idag inhandlades ett exemplar av denna vackra kok- och matbok och jag kan inte sluta att bläddra i den. Helt magisk!

Vår familj besökte Gotland för första gången förra sommaren och det blev förälskelse vid första ögonkastet. En riktig himlastormande sådan. Därför var det heller ingen tvekan om att denna fina bok hörde hemma i kokbokssamlingen. Fotografierna är svindlande vackra, recepten påminner oss om vårt möte med Gotland och texterna om Gotland och olika matproducenter på ön är intressanta att läsa och ett välkommet inslag i en kokbok tycker jag. Allt för ofta glöms uppfödare, odlare och producenter bort i matvarukedjan tycker jag. Därför var det ett positivt inslag i boken med besök hos olika producenter. Likaså kartan över Gotland med tips på olika delikatess- och gårdsbutiker, restauranger, krogar och caféer.

Helt klart en bok som kommer att lindra vår längtan till Gotland lite och ett köp jag rekommenderar för alla de vars hjärta bultar för Gotland eller om man kanske ska besöka ön i sommar och är intresserad av god mat.

Telefonförsäljare

Jag har svårt för telefonförsäljare. Inte som personer. Absolut inte. Jag har full förståelse för att de bara utför sitt arbete och ofta mot dålig betalning dessutom. Jag kan till och med tycka synd om dem som måste tillbringa sina dagar eller kvällar med att ringa hem till folk som i de flesta fall inte är ett dugg intresserade av vad de har att sälja. Det måste kännas oerhört tröstlöst ibland och kanske inte vara det roligaste arbetet i världen.

Däremot har jag svårt för själva konceptet att ringa hem till folk och försöka sälja en mängd olika produkter. För det är ju inte så att det bara är ett enda företag i Sverige som gör detta. Nej, det är en mängd telefonsamtal på ett år som handlar om att någon försöker sälja något till dig. Och tydligen så finns det människor som köper alla dessa saker som försöker säljas via telefon annars hade de ju inte fortsatt.

För många år sedan, när vi tröttnade på att lägga varenda kväll på att prata med försäljare i telefon, anmälde vi oss till NIX i hopp om att slippa telefonförsäljare. Men då visade det sig att om du är egen företagare kan du inte spärra eftersom företag är undantagna. Dessutom kan du fortfarande bli uppringd av företag som du på något vis har anlitat. Vilket innebär att telefonförsäljning är en naturlig del av vår vardag. Det rings ofta och mycket och det är ofta jag som pratar med dessa försäljare.

Några försäljare luras nog till att tro att det ska bli en lätt match då jag svarar. Jag är nämligen en väldigt vänlig och snäll människa. Jag tror på vänlighet och jag kan inte vara otrevlig mot folk medvetet. Därför är jag alltid mycket vänlig mot telefonförsäljare. Men också väldigt bestämd. För jag har aldrig köpt något av en telefonförsäljare och det kommer aldrig att hända. På ett vänligt sätt talar jag om att jag inte är intresserad. Fram till denna punkt har jag absolut inget att klaga över vad det gäller telefonförsäljare. Det gör mig inget att de ringer och försöker sälja. De ringer och framför sitt ärende och jag avböjer på ett vänligt sätt och önskar dem en trevlig dag.

När allt slutar på detta sätt. Med ömsesidig respekt. Då har jag absolut inga som helst problem med telefonförsäljning. Tvärtom har jag upplevt många trevliga försäljare via telefon. De som har förstått att om jag får ett bra intryck av dem kanske chansen är större att jag vänder mig till dem den dagen jag efterfrågar deras produkt.

Det är när övertalningskampanjen sätter igång, eller då försäljaren börjar snäsa eller bli rent av otrevlig eller hotfull som jag får svårt för telefonförsäljare. När mitt nej inte respekteras och när jag som tagit mig tid att svara, lyssna och vara vänlig blir översköljd med den ena verbala kränkningen efter den andra. Då tappar även jag tålamodet och förbannar telefonförsäljare. Men dock först efter att jag har lagt på luren. För inte vill jag sjunka till samma låga nivå och ge mig i kast med någon verbal pajkastning. Nej, vid de tillfällena säger jag adjö och lägger på luren.

Tack och lov är dessa otrevliga försäljare mer undantag än regel men det irriterar mig att jag låter dem förstöra mitt dåliga humör. Dock irriterar det mig mer hur påverkad jag blir av de försäljare (oftast telefonbolag) som finns live i olika affärer och köpcentra. Där är det tyvärr mer regel än undantag att de inte accepterar ett nej utan följer efter en i affären eller köpcentrat och fortsätter försöka sälja. Det irriterar mig att jag låter dem påverka mig till att till och med ta en annan väg om det är möjligt för att slippa dem. Vad hände med att acceptera när någon säger nej?

Jag fick en gryta i present

Det här med att safta och sylta har inte alltid varit min grej. Tvärtom hävdade denna stadstjej bestämt att någon saftare och syltare skulle hon aldrig bli då hon flyttade ut på landet. Det skulle aldrig komma att hända. Tänk vad lite man vet!

Den person förändrade det hela var min mans mormor. En dag kom hon på besök med en present till mig. Det var en stor gryta. Det var hennes egen saft- och syltkokningsgryta som hon hade haft hela sitt liv. Nu tyckte hon att hon var för gammal för att koka saft och sylt och ville därför ge den till mig. Jag fick göra vad jag ville med den.

Jag blev väldigt glad över hennes kärleksfulla gåva men undrade hur hon hade tänkt. Risken fanns ju att den där grytan skulle stå och mögla i matkällaren resten av mitt liv. En ständig påminnelse om vad jag borde göra.

Några år gick och en sommar fick jag plötsligt för mig (vid detta laget vet ni ju om att jag är väldigt impulsiv) att jag skulle ta och testa den där grytan. Jag är själv uppväxt med min mormors hemlagade saft och sylt och de där underbara sommarsmakerna ville jag att mina egna barn skulle få uppleva. Mormors saft smakade helt annorlunda än den man köper i affären och det var drömmen om att ge mina barn den där smaksensationen som fick mig att plocka fram grytan. Efter ett telefonsamtal till svärmor hade jag dessutom ett familjerecept på jordgubbssaft och sylt att jobba med.

Sedan den där dagen är jag hooked vad det gäller saft- och syltkokning. Det var galet roligt, inte alls så krångligt som jag hade inbillat mig och blev helt vansinnigt gott. Stolt som en tupp blev jag över att jag hade fixat det. Nu kan jag inte sluta. Dels för att familjen vägrar att äta något annat än den hemlagade och för att det fortfarande är lika roligt. Det är kul att testa nya recept och även att skapa mina egna. Maken har i flera år hävdat att jag borde sälja min sylt, saft och marmelader. Där befinner jag mig väl inte riktigt än, däremot delas de friskt ut till familj och vänner. Vem vet, kanske jag blir saftare och syltare på heltid en dag, men än så länge är det bara till husbehov och lite därtill.

Som ni ser på bilden så blev min marmelad klar idag. Den kommer definitivt att lagas igen för den blev mycket god. Tillsammans med en rostad macka blev det väldigt gott. Något söt tyckte jag men det är väl bara att minska sockermängden något nästa gång. Receptet kommer från I skärgårdens skafferi av Birgitta Trädgård och följer här:

Apelsinmarmelad med citron

1/2 citron

1/2 kg apelsiner

1/2 l vatten

500 g strösocker

1/2 vaniljstång

1 tsk citronsyra

Borsta och skölj frukten väl i varmt vatten. Skär frukten i små bitar. Häll på vatten och låt stå över natten. Koka massan under lock tills skalen är mjuka. Tillsätt socker och vaniljstång och låt koka tills marmeladen har en klar och simmig konsistens. Tillsätt citronsyran utrörd i 1 msk vatten. Ta upp vaniljstången. Skumma av och häll upp i varma burkar. Sätt på lock.

Sommarlek

När jag var och handlade härom dagen fastnade jag på leksaksavdelningen där de hade plockat fram alla sommarleksaker. Våra barn har vid det här laget växt ifrån hink och spade och de flesta av de saker som fanns men jag fastnade framför denna piltavla. Kanske en piltavla kunde vara något för ljusa sommarkvällar och 40:- kändes som mer än överkomligt. Den fick följa med hem och vilken tur att det blev så. Piltavlan verkar nämligen bli sommarens stora succé.

Numera finner man under kvällstid vår familj ståendes vid boden med högljudda hojt och tjoande. Det blir mycket skratt och argumenterande tillsammans med poängräknande. Som jag har skrivit om tidigare så är vi alla väldigt tävlingsinriktade och piltavlan har fått igång tävlingsmänniskan inom oss rejält. Maken och jag har inte kastat pil sedan ungdomen och känner oss nästan som tonåringar igen där vi står och koncentrerar oss och kastar pil. Barnen som är nybörjare har snabbt övat upp sig och blivit hejare på pilkastning.

Piltavlan var helt klart en hit och värd sina 40:- och kommer garanterat bli den stora sommarföljetongen här hemma. Tillsammans med kubbspelet förstås. För kubb kan vi inte vara utan på sommaren. En sommartradition som håller i sig.

Medan regnet faller ...

Som jag har skrivit om tidigare är jag ingen stor kakätare. Däremot älskar jag att baka just kakor. Jag vet inte varför. Det är något fridfullt över att stå där och knåda och gegga och forma. Den kreativa sidan av mig gillar att baka kakor helt enkelt. Detta innebär också att min omgivning får stå ut med ganska mycket kakprovning samt att frysen fylls på ganska snabbt. Båda sakerna kan ju ses som ganska positiva sidoeffekter av mitt bakande och än så länge klagar åtminstone ingen av familjemedlemmarna.

Idag har regnet vräkt ner hela dagen och varit riktigt ruggigt och då kommer kakbagaren fram i mig. Härligt goda Havrekakor blev det idag och de fick tummen upp av familjen. De försvann i en farlig fart så mamman fick snabbt slänga ner de som blev kvar i frysen. Men en hann också slinka ner i bagarens egen mage.

Apelsinmarmelad med citron

Citrusdoften har lagt sig som en hinna över huset. Idag står nämligen egen tillverkad marmelad på schemat. Det ska bli Apelsinmarmelad med citron till makens stora förtjusning. Han älskar just apelsinmarmelad. Men det är inte bara maken som är förväntansfull. Själv ser jag med spänning fram emot det hela. Det är nämligen första gången jag gör just apelsinmarmelad. Förra sommaren blev det vansinnigt god plommonmarmelad och sylt i alla dess former har jag kokat under några år. Men som sagt, det blir premiär för just apelsinmarmelad.

Resultatet får vi och ni vänta på tills i morgon eftersom halva arbetet utförs idag och den resterande halvan, själva koket görs i morgon. Så jag återkommer i morgon med hur det hela slutade och nu fortsätter jag med att njuta av de härliga citrusdofterna.

Sommartecken

Hemma hos oss är detta ett av de tydligaste tecknen på att sommaren har anlänt. När man öppnar ytterdörren under sommarmånaderna möts man av ett hav med skor. Man skulle kunna tro att det bodde ett helt fotbollslag här hemma men vi är faktiskt inte mer än 4 stycken som bor här hemma. Denna bild är dessutom tagen under en kompisfri dag. Dagar då huset vimlar av kompisar skulle vi nog kunna öppna skoaffär. Världens röra men för mig skänker denna skoröra faktiskt bara glädje och kärlek. Vårt hus är ett hus fyllt med liv och rörelse och vi flyger in och ut genom dörrarna. Mycket skratt, prat, vänskap och kärlek. Det känns bra och min huller-om-buller hall gör mig inget. Den fyller mig med värme och tacksamhet.

Ett annat säkert sommartecken är skrubbsårens tid. Nog för att barnen har passerat den värsta skrubbsårsåldern men det hinns med en hel del på en sommar trots allt. Cykla, klättra i träd, kubb spel, kojor, bär plockning och en massa annat brukar resultera i en hel del skrubbsår av olika slag och idag har jag laddat upp med lite plåster så att vi är rustade nu när de första börja komma.

De första myggbetten kom i helgen och vi kliar för allt vad vi är värda. Åtminstone jag och äldsta dottern eftersom vi tycks ha den goda varianten av blod som myggor gillar. Övriga familjemedlemmar tycks inte vara lika tilltalande vad det gäller myggor. Ytterligare ett sommartecken. Det är inte mycket som slår den svenska sommaren och vissa saker hör bara till, annars vore det ju inte sommar.

En ny kvinna

Igår hände något med mig. Man kan säga att en ny Lotta föddes. Eller kanske snarare återuppväcktes. Det var den gamla Lotta som lockades fram igen och gjorde en storartad entré. Och jag måste säga att jag gillade denna nya kvinna. Det var ett trevligt återseende. Som att träffa en kär gammal vän efter allt för lång frånvaro.

I min ungdom var jag definitivt en läppstift tjej. Läppstiftet var alltid med. Färgerna skiftade beroende på mode och humör. Det var en självklart acessoar. Åtminstone fram tills dess att jag blev gravid. Något hände där. Läppstiftet försvann bland all amning, vaknätter, blöjbyten och allt annat som hör bebisåren till. Sedan dess har det bara gjort några få framträdanden. De är lätträknade och får plats på en hand. Mamma-rollen tog över och av någon underlig anledning fick inte läppstiftet plats i den rollen för mig.

Så har det varit fram tills igår. Igår hände någonting. Jag vet egentligen inte vad men en förändring skedde. Plötsligt och fullständigt oväntat. Det hela började med att jag skulle köpa blommor till födelsedagsjubilaren. På min väg mot blomsteraffären passerade jag en av alla dessa klädeskedjor och fick för mig att gå in och kika en sväng. Där inne hittar jag MIN klänning. Den mest ljuvliga sommarklänning som bara skrek Lotta. Det var kärlek vid första ögonkastet och där och då bestämdes att just den klänningen skulle bäras på kvällens 50-års skiva. Lycklig över mitt köp nästan flyger jag bort till blomsteraffären och köper en makalöst vacker blomsteruppsättning och när jag vandrar vidare kommer det från ingenstans: "Jag ska köpa mig ett nytt läppstift". Var det kom ifrån har jag absolut ingen aning om. Men stegen styrdes mot läppstiftens mecka och efter en massa velande fram och tillbaka köper jag inte bara ett läppstift utan TVÅ. Det blev Fatal Red och Pink Punch. Lycklig som en klockarkatt och med en känsla av att ha gått in i en ny fas i livet for jag hemåt.

På kvällen när mamman har svidat om och piffat till sig och går ner för att visa upp sig för familjen möts hon av en vissling, ett "Wow!" och ett "Mamma, du ser så ung ut!" och mamman fylls med sådan kärlek och glädje att det var ett under att inte klänningen sprack. Jag kände mig vacker och ta mig tusan om jag inte såg lite yngre ut. Tänk vad en ny klänning och lite Pink punch läppstift kan göra.

Kvällen var helt underbar. En fantastiskt rolig och trevlig 50-års skiva i det gröna med 60-talet personer. Det var skratt och glädje, god mat och dryck, musik, nya och gamla bekantskaper och älvor som dansade omkring oss på småtimmarna när dimman sänkte sig över oss. En ljuvlig kväll då man bara känner lycka. För mig var lyckan dubbel, jag hade dessutom träffat en gammal bekant från förr - mitt gamla jag som påminde mig om att hon även har en plats i mitt nya jag.

Fredag

Nu stundar helgen och det ser ut att bli en en solig och fin sådan. Det passar oss alldeles utmärkt eftersom vi kommer att ha en helg helt och hållet i firandets tecken. Det kommer bl.a. att bli 50års skiva ute i det gröna hos vänner och då är ju ett fint väder helt klart ett plus. Så här blir det på med feststassen och fram med dansskorna och virvla ut i sommarnatten. Jag önskar er alla en trevlig och förhoppningsvis ledig helg med härliga sovmorgnar, långa frukostar och många härliga skratt.

Ett tips i kokboksdjungeln

Kokboksdjungeln är både stor och snårig. Det ges ut nya kokböcker i en strid ström och hyllorna dignar över alla möjliga frestelser för en person som gillar kokböcker. Men vad ska man välja? Vilka är guldkornen?

De stora kockarna och tv-personligheterna får inte oväntat störst utrymme både i media och i bokhandeln. Det är storsäljarna. Själv är jag väldigt förtjust i många av storsäljarna och har som så många mina olika favoriter i matdjungeln. Men jag skulle här vilja passa på att flagga för två guldkorn som du kanske inte finner i fönstret på bokhandeln men som däremot finns att köpa på nätbokhandlarna, bl.a. här och här , nämligen två böcker av Birgitta Trädgård. Hennes första heter Skärgårdsdrömmar & Trädgårdskakor och är en renodlad bakbok. Fylld med ljuvliga recept på kakor, tårtor, bullar och mycket annat och med fantastiskt vackra bilder från den skärgårdsmiljö författaren bor i. Uppföljaren heter I skärgårdens skafferi och följer årstiderna med härliga recept på maträtter, bröd, tårtor och bakverk och återigen ackompanjerad av vackra skärgårdsmiljöer.

Dessa två kokböcker är två av guldkornen i min kokbokssamling som jag vill lyfta fram och dela med mig av. De används mycket här hemma och har skänkt oss många härliga matstunder. Som sagt, det finns många guldkorn där ute i kokboksdjungeln och det lönar sig ofta att kika runt på nätbokhandlarna efter de kokböcker som kanske inte syns överallt i media. Man kan finna underbara matskatter.

(Bilderna är mina egna avfotograferingar från böckerna)

Vilken underbar dag!

Vilken underbar dag det har varit! Sommaren kom med stora steg och med den 25 grader varmt och ljumma vindar. I ett slag förvandlades alla regntrötta människor till leende och sommarklädda. Även här hemma är det barfota, sandaler, linne och korta byxor som gäller. Gardinerna fladdrar och vi flyger in och ut ur huset. Sand, grus och gräs fyller golvet innanför dörren. Precis som det blir på sommaren. Men vi bryr oss inte. Vi är bara så lyckliga över att sommaren äntligen är här.

Idag har jag planterat några fingerborgsblommor vid boden. Jag tycker att de är bland det vackraste som finns och tänkte att de vita blommorna nog kommer att bli fina mot den röda väggen. Några vita stockrosor fick också göra dem sällskap.





Nu när jag känner mig mycket bättre i ryggen vågade jag mig också på lite ogräsrensning i odlingsbäddarna. Jag måste erkänna att rensa ogräs är bland det tråkigaste jag vet. Men det måste göras och fördelen med odlingsbäddar är att det inte känns lika jobbigt eftersom man ser ett slut på eländet. Och visst känns det bra när man är klar och det ser så här fint ut kring löken som växer så att det knakar.






Det allra bästa är att man sedan kan lägga sig i hängmattan och bara njuta av allt det vackra runt omkring. Ligga där och svaja, lyssna på fåglarnas sång och bara känna livet i sig. Livet är bra underbart!

Min älskade lilla mormor

Min älskade lilla mormor, jag saknar dig så. Du är som Alfons vän Mållgan - du är här men ändå inte. Du syns inte men finns ändå.

Det är flera år sedan du försvann från oss. Ditt skal finns kvar. Kroppen som hjälpte dig genom livet, som bar dig framåt på livets väg, den finns kvar. Men samma kropp svek dig när du behövde den som mest. När du började bli gammal och skör då svek din kropp dig. Din hjärna började sakta men säkert släckas ner. Lite i taget. Små, små tecken som ingen av oss förstod. Det är naturligt att bli lite virrig när man blir gammal. Det är inget konstigt med det. Ingen av oss förstod hur illa det egentligen var. Du förstod nog. Du anade att allt inte stod rätt till. Plötsligt var du på ställen och du kunde inte komma ihåg hur du hamnade där och varför. Vi andra - vi förstod inget förrän det var alldeles för sent. När du redan var på väg bort från din kropp. Men dina nedteckande lappar med vägbeskrivning till affären och banken gjorde att vi förstod att du hade förstått långt före oss andra.

Plötsligt blev tiden så knapp. Hur länge skulle du minnas? Hur länge skulle du finnas kvar hos oss? Den blev allt för knapp. Fortare och fortare gled du ur våra händer. Vi stod hjälplösa vid sidan av och kunde inget göra. Kunde inte förstå. Hur kan en människas hela liv bara försvinna? Hur kan alla minnen och alla erfarenheter bara suddas ut? Hur kan en människa dö när hennes kropp fortfarande lever?

Jag kommer aldrig glömma dagen då jag insåg att du inte längre visste vem jag var. Då du pratade med mig som jag vore vilken okänd person som helst. Då den igenkännande blicken och glädjen var borta ur dina ögon då du såg på mig. Dagen då min mormor försvann. Smärtan var direkt och tog andan ur mig. Slog undan fötterna totalt. Jag började gråta så fort du stängde dörren och jag grät ohejdat hela vägen hem. Sorgen och tomheten var så stark. Min mormor var borta och kvar var bara hennes skal.

Jag skriver till dig mormor men jag besöker dig inte längre. Det gör för ont. Personen framför mig känner jag inte och den personen känner inte mig. Sorgen och förlusten av min mormor blev allt för plågsam varje gång jag besökte dig. Du fanns inte kvar. Du hade lämnat oss.

Jag vet att du har det bra. Din själ är hos morfar nu. Ni är tillsammans igen. Ni påtar i er trädgård och du kokar saft och gör världens bästa rabarberkräm. Du virkar medan morfar puffar på sin pipa. Och jag känner er närvaro. Ni är alltid med mig.

Min älskade lilla mormor.

Vilken glassig dröm

Denna helt underbara mjukglassmaskin från Sur la table hade alla gånger varit en höjdare här hemma. Jag bor nämligen i samma hus som tre stycken mjukglassgalningar. De älskar mjukglass i alla former och en sådan här mjukglassmaskin hade nog varit den glassigaste drömmen av alla. De tre strösselbehållarna på sidan fick mig på fall direkt. Maskinen hade helt klart kunnat bli sommarens maskin nr 1 hemma hos oss.

(Bild från www.surlatable.com )

Sex and the city 2 fest

Nu börjar det närma sig. Premiären av Sex and the city 2 är inte långt borta nu och för er därute som precis som jag längtar och kanske till och med tänker fira det hela med en Sex and the city fest vill jag återigen tipsa er om den härliga bloggen Hostess with the mostess . En härlig amerikansk festblogg helt enkelt med tips på alla möjliga fester, kalas och firande du kan tänka dig. Och vad kan vara mer på tapeten just nu (ja förutom bröllop då kanske) än en Sex and the city fest? Här kommer man fram till premiären få lite tips på hur man kan fixa till festen i sann Sex and the city anda. Kanske en Charlotte eller Miranda cupcake kan vara något för just din fest?

(Bilder från www.hostessblog.com )

Det växer så det knakar

Idag kom det vackra vädret hit. Solen skiner från en klarblå himmel och genast steg temperaturen. Ljumma vindar ger en liten försommar aning och jag njuter. Man kan inte bli annat än glad. Det rycker i mig att gå ner och påta runt i köksträdgården men jag lyckas hejda mig. Jag vet att jag behöver ytterligare ett par dagar för min rygg att återhämta sig. Annars är jag tillbaka i ryggläge innan jag hinner säga ogräsrensning.

Däremot tog jag mig en härlig försommar promenad i köksträdgården och njöt av allt som växer, gror och blommar där just nu.Tänk att man kan bli så lycklig över att se rädisorna stoltsera i sina rader. Är man nybörjare med odling av grönsaker kan jag alla gånger rekommendera rädisor. Oavsett om man gillar dem eller inte (gillar man dem inte kan man alltid ge bort dem till någon som gör) för rädisor är verkligen den största självförtroende höjaren för en odlare. De kommer snabbt upp efter sådd och ger en riklig skörd. Till och med våra barn som absolut inte gillar rädisor älskar att springa ner till köksträdgården och dra upp de härligt rosa små kloten inför middagen.

Som ni ser här så blommar även klarbärsträden för fullt. Så otroligt vackra! Har ni några bra recept eller tips på vad man kan göra med just klarbär får ni gärna dela med er. Förra sommaren försökte jag mig på att laga klarbärssylt men det blev inget bra alls. Kanske inget bra recept, fel på kocken eller helt enkelt ingen bra idé att göra sylt av dem. Jag vet inte. Funderar på att kanske prova göra saft av dem istället detta år. Hur som helst, har ni några bra tips eller recept - dela gärna med er. All hjälp tas tacksamt emot!

The ex list

I söndags när jag låg här klubbad av ryggskott och inte kunde göra något alls hamnade jag zappandes framför tv:n och fastnade då på TV400 och en maratonvisning av den amerikanska dramakomedin "The ex list". En serie som handlar om 33-åriga Bella Bloom som driver en egen blomsterbutik och efter att ha brutit upp efter ett 3 år långt förhållande besöker en sierska som talar om för henne att hon har ett år på sig att träffa den rätte annars kommer hon att förbli ogift resten av sitt liv. Haken är dessutom att sierskan säger att den rätte är en av hennes ex-pojkvänner. Bella börjar därför söka upp sina gamla pojkvänner i jakt efter den sannna kärleken.

Egentligen en crazy story men fullkomligt genial och som bygger på en Israelisk förlaga.

Hos mig gick denna serie rakt in i hjärtat och jag såg hela maratonvisningen. En serie helt i min smak. Charmig, söt och rolig. Jättelyckligt över att ha hittat en ny favoritserie kollade jag igår upp serien på nätet och får till min fasa reda på att serien inte blivit någon hit i USA och därför lades ner mitt i säsongen. Därför blev det aldrig mer än 13 avsnitt inspelade. Vad trist! En glädjande sak för mig som missade några av de första avsnitten är att de kommer att visas från start ytterligare en gång i slutet av maj (jag tror det var den 27:e). För mig som lyckats missa denna pärla till tv-serie är det lycka och jag kommer definitivt sitta bänkad för lite feelgood-känsla. Ett ryggskott behöver med andra ord inte bara vara av ondo.

(Bild från www.tv.com )

Helgen som gick

Det blir inte alltid riktigt som man tänkt sig. En av planerna inför helgen var att det skulle bli mycket trädgårdsarbete och det blev det också. Antagligen lite FÖR mycket eftersom mamman fick ryggskott och därefter inte kunde göra någonting mer alls än att bara ligga ner. Så det blev lite mer fötterna upp och vila än vad jag hade tänkt mig i helgen. Men lyssnar man inte på sin kropp får man väl skylla sig själv antar jag.





Någon Robin Hood på film blev det inte på grund av ryggskottet men barnen var lika glada iallafall. De har nämligen haft fullt upp hela helgen med att leka i bäcken och bygga en koja på en ö. Så nog blev det lek i skogen iallafall även om det inte blev av de laglösa. Men filmen går ingenstans. Den tar vi en annan dag istället.




Och som ni såg i mitt förra inlägg så har vi ju ätit gott i helgen och lyxat till oss riktigt. Vi fortsatte med det temat och gjorde egen pizza. Gott!

Så trots att det inte blev helt som vi hade tänkt oss så blev det alldeles underbart iallafall och även jag börjar känna mig bättre i ryggen, även om jag fortfarande går som en kratta. Jag hoppas att även ni har haft det bra i helgen.

Barnens överraskningsmiddag

Våra barn hade flaggat för att de ville göra en överraskningsmiddag. Ingredienser inhandlades och föräldrarna kördes ut ur köket. Mamman kunde inte hålla sig utan smög ut i köket med kameran i högsta hugg och fick rullade köttbullar på bild. Men sedan släpptes ingen in förrän middagen var klar.





När vi blev kallade till middag möttes vi av ett vackert dukat bord och en doft som var ljuvlig. Dessutom fanns det två väldigt stolta kockar med leende över hela ansiktena.






Ett gäng med egenhändigt rullade och supergoda köttbullar bjöds vi på. De godaste jag någonsin ätit!





God pasta serverades till och det hela var fantastiskt gott.







Vi hade det supermysigt tillsammans vid köksbordet och en underbar måltid tillagad med så mycket kärlek, omtanke och entusiasm. Två superstolta kockar och två lika superstolta föräldrar. Dessutom dukade kockarna av och diskade efter sig. Det känns som jag kan vänja mig vid detta.

En fredag i blom

Plommonträden blommar så otroligt vackert just nu. Man tappar nästan andan av deras skönhet och jag fick en längtan efter att plocka in några grenar. Men så sansade jag mig och kom att tänka på hur många goda plommon vi då missar i sommar och bestämde mig för att istället föreviga dem på bild. Dessutom kan jag ju precis när jag vill gå ner i köksträdgården och titta på allt det vackra istället.

Stora delar av helgen kommer tillbringas med trädgårdsarbete. Det är mycket som ska göras men konstigt nog känns det inte som ett tvång eller som något jobbigt. Tvärtom känns det väldigt rofyllt och inspirerande.

Dessutom hade vi tänkt att gå på bio också och se den nya "Robin Hood". Vi älskar ju äventyr och Robin Hood så den känns som ett måste, även om jag känner mig lite tveksam till Russel Crowe i rollen som Robin. Men förhoppningsvis blir jag positivt överraskad.

Barnen har flaggat för att de tänker laga middagen med efterföljande efterrätt i morgon och det låter helt underbart och spännande i mina öron. Det bläddras för fullt i olika kokböcker och det hela är väldigt hemligt.

Ja, det ser ut att bli en härlig helg här på landet. Jag hoppas att även ni har en trevlig helg framför er oavsett vad ni har för planer.

Jag - en motvallskärring

Jag är en riktig motvallskärring! Ja, inte när det gäller allt, men i vissa fall är jag det och det skäms jag inte över. En av dessa saker som får motvallskärringen inom mig att krypa fram är självscanning i matvarubutiken. Självscanning har funnits i flera år nu och jag är säkert en av de få som ännu inte har provat. Visst vet väl även jag att det har kommit för att stanna och jag ser att det breder ut sig allt mer och jag är inte utvecklingsfientlig eller mot ny teknik. Men just då det gäller självscanning i matvarubutiken kommer jag säkert vara den som inte börjar självscanna förrän jag blir tvingad till det.

Mitt motstånd har flera orsaker. Först och främst vet jag att butikerna införskaffar självscanning för att spara in pengar genom att man då kan göra av med personal och bara det känns olustigt tycker jag. Dessutom så är jag stor fan av den mänskliga kontakten då jag handlar. Kalla mig gammaldags men jag gillar att det sitter en riktig människa där i kassan. Dels att mitt inhandlade av mat ger en annan människa ett arbete och inkomst samt att jag tycker om de små samtalen som kan uppstå. Eftersom jag själv i min ungdom har arbetat som kassörska så vet jag hur många ensamma människor det finns där ute. Människor för vilka det betyder mycket de där små pratstunderna med kassörskan. Små stunder av mänskliga möten.

Ytterligare en anledning, dock av mindre betydelse, är att så länge jag inte får billigare matkasse för att jag gör allt jobbet själv varför ska jag då göra det? Nej, jag lär säkert vara en av de sista som övergår till självscanning. Även om jag än så länge faktiskt inte är ensam om att stå i den bemannade kassakön på IKEA. Tvärtom, de två ensamma bemannade kassaköerna är oftast flertalet gånger längre än köerna till självscanningen. Så jag anar att det är fler än jag som känner ett visst motstånd mot självscanning. Och jag står hellre lite längre tid i kö och mår bra. För stressat runt har jag gjort så det räcker i mitt liv och det höll på att sluta med förskräckelse. Så tidsbesparingsgrejen med självscanning lockar inte mig. Nej, motvallskärringen ställer sig i den långa kön istället och njuter av några lugna minuter eller intressanta samtal med övriga köande motvallskärringar.

En skål med sommargodis

Igår testade vi nya Polly Summer berries här hemma. Lockade av de vackra färgkombinationerna och löften om sommarsmaker fick en påse följa med hem från affären. Godisgrisar som vi är kan jag ju tala om att den påsen inte räckte länge. Och visst smakade de rosa och vita lite sommar men personligen tyckte jag att de smakade lite för sött. Kalla mig konservativ men för mig är Polly bäst i den ljusa chokladvarianten och jag kommer nog att fortsätta köpa den sorten istället för denna nya variant.

Loppisfynd

Idag har vi varit på loppis. En liten mysig loppis och vilka fynd vi gjorde. Den vackra kaffekannan och bringaren samt födelsedagsfatet betalade vi 15:- för tillsammans.





En jättefin gammal våg från Eks (som fungerar) för 10:- hittade vi också.





Ett jättefint plättjärn från Husqvarna för 5:- fick också komma med hem. Lite bakformar, några böcker och förvaringslådor blev det också. Allt som allt gjorde vi av med 40:-. Det kallar jag verkligen att fynda. Dessutom hade vi väldigt roligt där vi gick och tittade, vände och vred tillsammans med en mängd andra människor. En trevlig liten utflykt en regnig helgdag.