En nyklippt gräsmatta

Doften av årets första nyklippta gräsmatta sprider sig här. Jag, som turligt nog inte har någon form av allergi, älskar doften av nyklippt gräs. Den får mig att minnas barndomens sköna somrar då jag och mina kompisar sprang barfota i gräset och lekte under de ljusa och långa sommarkvällarna. Brännboll, nyponkrig, dunkgömme, kojor och en massa annat kul. De minnena återvänder alltid vid doften av nyklippt gräs.

Idag har dottern Operation Dagsverke och för henne innebär det att först kratta bort sten och grus från gräsmattan för att sedan klippa den. Hon är jätteduktig och tar sin uppgift på fullaste allvar. Hela skolan jobbar idag för att tjäna in pengar för att hjälpa unga i Sudan, för att minska antalet barnäktenskap och minska våldet mot tjejer och för rätten att få utbilda sig, tjej som kille. Det känns bra som förälder att kunna vara med och bidra till en sådan viktig sak och som en extra bonus får min dotter också lära sig hur viktigt det är med utbildning och att det vi tar för självklart här i Sverige inte är en självklarhet i andra länder. Men att vi genom ganska små insatser faktiskt kan hjälpa andra människor som behöver hjälp. Något som pedagogen inom mig brinner starkt för. Utbildning är en rättighet som är vägen till ett bra och självständigt liv. Kan min dotter genom att klippa gräsmattan för 200:- hjälpa andra barn till ett bättre liv så ställer jag självklart upp på det. Känns bra för oss allihop och dessutom har vi idag helt klart grannskapets snyggaste gräsmatta.

Vänlighet kostar så lite

Du äldre man som idag i mataffären högt och tydligt deklarerade för hela butiken att du tyckte det var för j-ligt att inte fler kassor var öppna så att du slapp att stå i kö. Som fortsatte med att säga att det var på grund av alla kärringar och fruntimmer som det blev köer i affärerna eftersom vi handlar för mycket. Som pekade på mig och sa: "Ja, sådana som du." och som anklagade mig för att det inte gick tillräckligt fort i kassan. Sedan var det plötsligt den stackars kassörskans fel. En ung tjej som gjorde ett alldeles utomordentligt jobb och som gjorde precis som hon skulle då en tidigare kund kom tillbaka med en fråga. Hon besvarade hennes fråga och hjälpte henne med problemet vilket innebar att mina varor fick vänta lite längre på bandet. För min del gjorde det absolut inget men du var tvungen att berätta för hela världen hur hemskt det var att du fick vänta ytterligare en minut extra.

Jag hoppas innerligt att du bara hade en dålig dag. En sådan som vi alla kan ha ibland. En dag när allt är fel och vi tar ut vår frustration på någon stackare som inte förtjänar det. Jag vill tro och hoppas innerligt att det var så. Att det inte är så här du beter dig varje gång du hamnar i en kö i en matvarubutik. Och jag hoppas att den stackars kassörskan kunde skaka av sig upplevelsen och förhoppningsvis när hon gick hem efter dagen mindes alla de trevliga kunderna under dagen istället för ditt orättvisa påhopp.

Vänlighet kostar så lite. Ja, faktiskt är det helt gratis. Något vi inte kan ge bort för ofta. Ord sagda i vredesmod däremot kan aldrig tas tillbaka.

Minns ni mina stegar?

Minns ni mina två trappstegar i trä som min man kom hem med en dag? Nu är de på plats och jag bestämde mig för att behålla dem precis som de var. Sakta men säkert börjar de fyllas med kryddor. Några blommor har också letat sig dit och får stanna ett litet tag. Tanken är att det endast ska vara kryddor på stegarna senare. Men så länge det finns plats får blommorna stanna kvar.

Något annat som smugit sig dit är snäckor. Stora som små. Fann fantastiskt stora och vackra snäckor härom dagen då jag var på skattjakt i gömmorna här på landet. Efter att ha spolats av med trädgårdsslangen var de hur fina som helst. De har också fått flytta in och idag fick en rosmarin på stam göra dem sällskap.

Vår lilla Medelhavshörna börjar ta form och doftar dessutom underbart gott av alla kryddor. Kryddor som finns precis utanför köksdörren så att det ska bli lätt att hämta dem då det lagas mat. En sommarkänsla börjar sprida sig.

Jag har fått paket...

Idag låg mitt vårsköna bokbytspaket från min hemliga bokvän och väntade på mig i brevlådan. Vad härligt med ett stort tjockt paket och vad nyfiken jag blev på vad det skulle innehålla. Spännande med paket och än mer spännande då man inte har den minsta aning om vad det kommer att innehålla.





Två spännande pocketböcker fanns det i paketet, SOS från mänskligheten av Johanna Nilsson samt Någon sorts frid av Camilla Grebe och Åsa Träff. Jag har inte läst någon av dem tidigare och ser fram emot att få läsa dem. Baksidetexten lovar gott. Jag kommer att berätta mer om böckerna då jag har läst dem.






I paketet fanns också dessa fina trädgårdshandskar samt tre fröpåsar vilket var toppen till en odlingstok som jag. Tjusig kommer jag att vara hädanefter då jag påtar runt i jorden.







I paketet fanns dessutom Eskilstuna te som doftade fantastiskt gott och som jag ser fram emot att prova. En härligt stor Marabou chokladkaka, en godispåse samt ett jättefint chokladkort där min hemliga vän hade skrivit ett brev.








Och för er som är nyfikna på vad som fanns i godispåsen så kan ni se här att det var cocosprickar. En av mina stora favoriter! Mums!

Tusen och åter tusen TACK till min hemliga bokvän för detta underbara vårsköna paket! Helt perfekt var det och jag blev superglad. Tack för allt jobb du har lagt ner på att fixa till en massa fina saker och allt detektivarbete via min blogg. Jag tror dessutom att jag nu anar vem du är min hemliga vän. Ska bli kul att se senare om jag har gissat rätt.

Dessutom vill jag passa på att tacka En bok om dagen som ordnade detta härliga bokbyte för oss bloggare. En härlig idé och jag har haft fantastiskt roligt med att fixa ihop paketet åt min hemliga bokvän och som en extra bonus fick jag dessutom ett eget underbart paket. Tack!

Sex and the city 2

Nu är det mindre än en månad kvar till premiären av Sex and the city 2 på biograferna (27/5) och jag måste erkänna att jag räknar dagarna. Många av er vet att jag har varit oerhört tveksam till att det görs ytterligare en SATC-film. Jag kände att förra filmen var ett perfekt slut (för mig bör påpekas) på en högt älskad tv-serie. Det var ett slut som kändes både värdigt och bra. Därför kändes det lite olustigt när nyheterna kom om att ytterligare en film skulle spelas in. Skulle de nu förstöra det perfekta slutet för chansen att tjäna ytterligare miljarder? Jag kände mig tudelad och ena halvan av mig skrek "Nej!" och den andra halvan skrek "Ja!".

För självklart vill en del av mig se mer, så mycket som det bara går, av de karaktärer jag lärt mig hålla av genom åren. För jag tyckte vansinnigt mycket om Sex and the city. Något min man än idag inte kan förstå. Jag vet inte, är det en kvinnogrej? Varför är vi så många kvinnor världen över som älskar denna tv-serie och dess karaktärer?

För mig tror jag att det först och främst handlade om att detta var första serien som handlade om kvinnor i min egen ålder. Jag kunde relatera, även om jag inte bodde i New York eller rörde mig i samma kretsar som huvudpersonerna. För oavsett var vi bor så delar vi ofta liknande känslor och tankar. Det var dessutom en banbrytande serie där kvinnor tilläts vara just kvinnor. Inte någon form av pidestalskvinnor utan kvinnor som hade en sexualitet och som tog ansvar för den, som hade fel och brister och som tilläts göra misstag. Sedan lockade självklart hela förpackningen med New York, mode och glamour och den humoristiska tonen. Men den viktigaste komponenten tror jag helt klart är vänskap. För det som binder samman dessa fyra ofantligt olika kvinnor är vänskapsbandet och jag gillar sättet vänskap skildras på i Sex and the city.

Nu är det alltså mindre än en månad kvar till premiären av Sex and the city 2 och överallt kan nu ses trailers för den nya filmen. I och med detta har alla mina tveksamheter försvunnit. Jag längtar och vill se filmen NU. Bara anblicken av att Aidan är tillbaka få mig att undra hur det ska gå. Så hur tveksam jag än var i början är jag numera omvänd och kommer helt klart se den nya filmen och hålla tummarna för att jag inte kommer att bli besviken.

(Bild från www.bio.nu )

Skam den som ger sig

Jag älskar denna vackra blomma. Jag älskar och förundras över dess vackra färger och förmåga att i en och samma blomma innehålla en mängd olika nyanser. Men hur mycket jag än älskar och beundrar så tycks just Hortensia vara min nemisis.

Jag lyckas hålla de mest oväntade plantor vid liv och jag lyckas driva fram alla möjliga plantor med hjälp av en fröpåse men att lyckas och hålla liv i en Hortensia tycks vara fullständigt omöjligt. Jag går bet varenda gång. Den står så vackert den första tiden för att sedan stendö och det där med att få den till att övervintra och komma på nytt i trädgården tycks förbli en ouppnåelig dröm för min del. Nej, det verkar vara som Hortensia är en högre makts påminnelse till mig om att jag inte ska tro att jag har några gröna fingrar inte.

Nu skulle jag kunna vika mig för de högre växt-makterna och ge sjutton i allt vad Hortensior heter men så funkar inte Lotta. Nej, istället blir jag bara än mer sporrad och tjurskallig och ska minsann kämpa tills dess att jag kan påvisa motsatsen. Därför min vana trogen inhandlades igår denna vansinnigt vackra Hortensia som placerades vid groventrén. Nu kommer jag att slösa all min kärlek och hoppas på att 2010 är året då Lotta överraskar med en vackert blommande Hortensia. Hoppet är ju det sista som överger människan sägs det.

Jamies nya kokbok hyllar Sverige och svenskarna

Idag välkomnades denna nya medlem av kokboksfamiljen här hemma. Jamie Olivers nya kokbok Jamie does... var ett måste för mig som är ett stort fan av Jamies matlagning. Hans sätt att laga mat tycks fungera bra på våra smaklökar här hemma och är en favorit bland kockarna.

I sin nya kokbok har Jamie besökt Spanien, Italien, Marrocko, Grekland, Frankrike och Sverige och berättar om sina besök i dessa länder och bjuder på klassiska rätter och smaker från de olika länderna.

Som svensk kan man ju inte låta bli att slå upp avsnittet om Sverige direkt och där blir jag fast kan jag lova. För hela avsnittet är rakt igenom en enda stor hyllning till Sverige, Stockholm, svensk mat och svenskarna. Som svensk blir jag både rörd och stolt av att läsa alla dessa hyllningar och som min make sa: "Vilken perfekt PR för Sverige. Svenska Turistrådet borde jubla". För det är verkligen en hyllning rakt igenom och det är roligt att se klassiska svenska rätter som köttbullar, Pytt i panna, gravad lax, Janssons Frestelse och andra svenska rätter lyftas fram. Framförallt idag när många svenskar tycks rata många av våra husmansklassiker för att de anses omoderna. Själv tycker jag att det är precis tvärtom. Svensk husmanskost är hetare än någonsin. Tillbaka till grunderna med bra mat av bra råvaror. Vad kan passa bättre i dessa tider då var och varannan svensk tycks odla egna grönsaker i trädgården och på balkongen.

Jag ser fram emot att få börja testa de olika recepten i boken. Ja, inte bara de svenska då. För jag nämnde väl att även Spanien, Italien, Marrocko, Grekland och Frankrike är representerade i denna härliga kokbok även om avsnittet om Sverige fick det mesta av min uppmärksamhet till att börja med.

Mamma-dotter dag

Idag har yngsta dottern varit ledig från skolan på grund av sjukhusbesök. Vi bestämde oss för att göra en riktig mamma-dotter dag av det hela och mysa till det ordentligt. När allt var klart på sjukhuset gick vi ut på stan och shoppade och tittade i affärer. Mycket fint hittade vi och några saker fick till och med följa med hem. Man blir trött och hungrig av att springa på stan och därför letade vi upp ett fik där vi hämtade kraft med goda mackor. Dottern slog dessutom till med denna smarriga Dumlemuffins. Jag kan meddela att den smakade lika gott som den ser ut att göra för jag fick minsann smaka en bit jag med.

Jag dricker inte kaffe men trots det fastnade jag för dessa rader på fikets vägg. Kändes som en passande beskrivning.

Vi har haft en härlig mamma-dotter dag tillsammans. Mycket prat och fniss och tokigheter. De är viktiga de där dagarna. Att ibland få lov att vara ensam tillsammans med en förälder. Att få egen tid och all uppmärksamhet. Det behövde vi nog båda två idag. Dessutom blev en tråkig sak som ett sjukhusbesök mycket trevligare på detta vis. Nu är vi båda trötta i både fötter och käkar och nöjda med att vara hemma igen och dessutom fulla av bubbel av allt som måste berättas för övriga familjemedlemmar om dagens händelser.

Kreativt flow

Idag har jag haft vad som kan kallas "kreativt flow". Känslan är uppfyllande, berusande och rakt igenom härlig på en och samma gång. Svårt att förklara, men ni som har varit där vet kanske hur jag menar. Idag har jag, datorn och min kreativitet varit ett och hela jag jublar. Den känslan har jag saknat ett längre tag. Att den har återkommit är som att träffa en gammal vän som man inte har träffat på länge. En bubblande känsla som nästan rinner över av allt man har att berätta och dela med sig av.

Jag är dålig på att prioritera mig själv och mina drömmar. Av ful och gammal ovana hamnar jag själv och mina behov ofta långt ner på listan. Inte så att någon annan tvingar ner det på listan. Nej, det sköter jag själv helt och hållet. Finns ingen annan att skylla på. Hela utbränd historien har fått mig att se på mig själv och mitt liv ur nya synvinklar. Nyttigt har det varit. Likaså jobbigt, smärtsamt och ångestfyllt. Men livsviktigt. Det har fått mig att inse att jag måste leva mitt liv för mig, inte för någon annan. Mitt liv och de gåvor jag har förärats är upp till mig att ta till vara på och göra det bästa utav. För jag tror verkligen att vi alla föds med olika gåvor och talanger för olika saker. Sedan är det upp till var och en hur vi förvaltar dem.

För mig blev min utbrändhet ett uppvaknande. Det var många saker att jobba med för att kunna gå framåt i livet igen och en av alla dessa saker har varit att följa mina drömmar och mål här i livet, att prioritera mig själv i högre grad än tidigare. Sedan är det svårt att lära gamla hundar att sitta, jag är en människa som bryr mig mycket om andra människor och att de ska må bra. Det är en del av vem jag är och det vill jag inte ta bort. Men det är min övertygelse att jag kan kombinera de två, både fortsätta att bry mig om andra människor och försöka nå mina drömmar.

Min tid är nu och det känns bra. Mitt "kreativa flow" som drabbade mig idag fyller mig med glädje och självkänsla och jag känner att jag är på rätt väg. En skön känsla!

Valnötstork

En av de saker som är väldigt positiva med att bo på landet är att här har det i generationer sparats och samlats i alla skrymslen och vrår. Nu har jag börjat undersöka vad som finns i alla dessa skrymslen och vrår. Jag hittar en hel del skräp men också en hel del guldkorn står att finna. Ett av dessa guldkorn är denna fantastiska valnötstork. Den ser kanske inte mycket ut för världen. Lite ruffig och sliten som en del kanske skulle säga. Men i mina ögon är den just nu guld värd. Vi har nämligen ett jättefint valnötsträd i vår trädgård som under flera år nu har skänkt oss mängder med skatter i form av härliga valnötter. Problemet har varit att torka dem. Jag har provisoriskt monterat ihop ett myggnätsfönster som de har fått ligga och torka på. Det har funkat men inte varit någon bra lösning. Så när jag hittade denna valnötstork undangömd här blev jag eld och lågor. Den kommer att underlätta arbetet med att torka valnötterna och dessutom tycker jag att den är ganska charmig. Därför dammades den av och placerades i matkällaren för att förhoppningsvis användas senare i höst. Det är inte så dumt att gå på lite upptäcksfärd bland alla skrymslen och vrår här på landet.

Tv-serie nostalgi

Jag har haft lite gammal tv-serie nostalgi i helgen. Tv-serierna Marys Chans (1988) och Catherines dröm (1991) som bygger på romanerna med samma namn av Sidney Sheldon finns numera på dvd. Jag minns att jag gillade böckerna då det begav sig och jag såg tv-serierna också en gång i tiden. Därför var det kul att friska upp minnet. Nu tänkte jag skicka dem vidare till någon av er bloggläsare. Är du intresserad av lite Sidney Sheldon nostalgi så skriv en kommentar och berätta gärna varför du skulle vilja att jag skickar hem dem till dig.

Utsikt från hängmattan

Jag måste ju bara visa er den vackra utsikten vi har från en av hängmattorna. En härligt klarblå himmel och grenverket från äppelträden. Dessutom kommer denna utsikt vara ännu vackrare om några veckor då himlen kommer skymmas av all den vackra äppelblom som då kommer pryda dessa träd. Och senare i sommar och höst kommer utsikten vara mängder med härligt röda och goda äpplen. De där hängmattorna var verkligen en bra investering då vi köpte dem för en massa år sedan.

En trädgårdssöndag i solskenet

Söndagar tycks ha blivit vår stora trädgårdsdag här hemma. Speciellt om det är en solig sådan. Denna söndag är inget undantag. Solen strålar från en klarblå himmel och vi är ute i trädgården igen. Barnen kelar med katterna och för äldsta dottern blev det även frukost ute på trappan i solskenet. Maken har kalkat och gödslat odlingsbänkarna som från att ha varit 3 nu har förökats till 5 stycken.

Det är härligt att se köksträdgården växa och sakta men säkert börja anta den form vi vill ha på den. Färdig kommer den aldrig att bli. Jag tror inte att en trädgård någonsin blir "färdig" utan den står i ständig förändring och det är det jag gillar. Det sporrar den kreativa sidan hos mig. Dessutom lever den sitt eget liv, helt befriad från trender och mode. Kanske beror det på att både hus och trädgård är flera hundra år gamla och varit med om en hel del. Hur som helst är den vår oas, vår plats i solen.

Jag har också gjort lite nytta idag. Alla rosor har beskurits och det tog sin lilla tid och är inte helt utan smärta. Men när det väl är gjort känner man sig rätt stolt, både när man tittar på rosorna och sina sönderrivna händer. Efteråt kändes det som en ljuvlig belöning att slå sig ner med ett glas flädersaft, ett äpple och en Henning Mankell och läsa och ha en skön stund i solskenet. Söndagar i solen är verkligen underbara!

Vårmarknad

Idag har vi varit på vårmarknad. I strålande solsken vandrade vi runt bland alla knallare. Doften av varma munkar i alla de smaker blandades med doften från alla godisstånd. Munkar hoppade vi över däremot blev det godis inhandlat. Dessa sura melonstänger är barnens favoriter. Mmm, smakar sommar!





Det är en hel del skräp som säljs på dessa marknader men några guldkorn kan man hitta. Barnen behövde nya tofflor att springa runt i här hemma i trädgården i sommar. Dessa fina fastnade de för till slut.





Dessutom hade vi för ovanlighetens skull tur i ett lotteri och vann två Aladdin askar med choklad och med tanke på att vi alla älskar choklad passade det ju alldeles utmärkt. En mysig lördag på vift.

Anything is possible

Det finns många saker man som förälder vill lära sina barn. Gåvor man vill ge dem att ha med sig på sin färd ut i livet. Saker som rustar dem för att klara det inte alltid enkla livet som vuxen. Och som förälder kan man bara göra sitt bästa och hoppas på att vingarna håller den dag det är dags att flyga. Misstag kommer de att göra och tråkigheter kan man som förälder inte skydda dem emot. Bara hoppas på att de kommer vara av den lindriga sorten och att man har gett dem de rätta vertygen för att gå starka ur stormarna.

Jag hoppas att mina barn kommer att behålla sin nyfikenhet inför livet, sin glädje och entusiasm för att lära sig nya saker. Att deras mod och goda hjärtan kommer hjälpa dem på vägen i livet. Att deras ödmjukhet inför livet och dess svängar stannar kvar hos dem och berikar deras liv. Och att de aldrig, aldrig glömmer bort att allt är möjligt. Så mina älskade barn, sluta aldrig att drömma, hoppas och tro på er själva. Anything is possible!

Nyfödda kattungar

Nu har våren verkligen kommit för att stanna här på landet. Igår kväll föddes nämligen dessa tre söta kattungar. Barnen letade och letade och till slut hittade de var vår lilla kattmamma hade lagt sina nyfödda. Hon hade gjort sig ett fint bo i halmen och visade oss sina fina ungar. Är de inte bedårande söta? En svart, en gul och en grå. Våra överlyckliga barn har nu fullt sjå med att komma på vad de små nya familjemedlemmarna ska heta. Två namn är tydligen spikade, Herman och Lollipop. Tredje namnet är de inte överens om ännu. Vi får väl se vad det blir. Men en sak är iallafall säker, det kommer att bli mycket kelande med kattungar denna vår och sommar.

Jamie Oliver vecka

Denna vecka har vi Jamie Oliver vecka här hemma. All mat vi lagar fram till på söndag kommer från Jamie Olivers Matrevolution. En kokbok vi gillar skarpt här hemma. Jag vet inte hur det är hemma hos er men hos oss har vi en tendens att använda oss av några få favorit recept ur olika kokböcker. Det blir liksom inte av att man testar resten när man väl har hittat ett gäng favoritrecept. Därför är tanken att ha olika matveckor där vi kör recept ur en och samma kokbok för att utmana oss själva lite.

Vi började veckan med två favoriter sedan innan: Baconinlindad ugnsbakad torsk med rosmarin samt En perfekt burgare. Igår var det då dags för veckans första nya recept Kryddig marockansk fiskgryta med couscous. Många spännande ingredienser och enkelt att laga. Det var med entusiasm vi satte oss för att äta. Det var väldigt gott och kommer garanterat att lagas igen. Dock var vi alla överens om att couscous nog inte är vår största favorit. Helt ok men nästa gång tar vi nog ris till istället för couscous. För mig som hade haft hand om den färska chilin levde maträtten kvar hela kvällen då jag inte tänkte mig för utan petade kring ögat med ett finger som flera timmar tidigare hade vidrört chili. Det kändes kan jag lova. Förhoppningsvis minns jag det nästa gång det är dags för färsk chili.

Receptet det kommer här:

2 portioner

150 g couscous

olivolja

2 citroner

flingsalt och nymalen svartpeppar

2 vitlöksklyftor

1 färsk röd chili

ett knippe färsk basilika

1 tsk hela spiskumminfrön

1/2 tsk malen kanel

2 x 150 g vit fiskfilé

200 g råa jätteräkor, skalade

400 g krossade tomater på burk

2 nävar färska eller frysta ärter, bondbönor eller gröna bönor

Lägg couscousen i en bunke och tillsätt ett par matskedar olivolja. Dela citronerna i halvor och pressa i saften från två av halvorna. Tillsätt en nypa salt och peppar. Häll på kokhett vatten så att det precis täcker couscousgrynen, täck sedan över bunken med en tallrik eller plastfolié. Låt couscousen suga åt sig vattnet under 10 minuter.

Sätt en stor kastrull på medelvärme. Skala vitlöksklyftorna och skiva dem tunt. Skiva chilin tunt. Nyp av basilikabladen, lägg små blad åt sidan och grovhacka stora. Slå i ett par skvättar olivolja i den heta kastrullen. Tillsätt vitlök, chili, basilika, spiskummin och kanel. Rör om och lägg fiskfiléerna ovanpå. Strö över räkorna. Tillsätt krossade tomater samt ärtor och bönor. Pressa i saften från de återstående två citronhalvorna. Lägg på ett lock. Låt koka upp, sänk sedan värmen och låt grytan puttra sakta tills fisken är genomkokt och skivar sig fint, ca 8 minuter. Smaka av med salt och peppar.

En skatt bland böcker

Jag har precis upptäckt en liten skatt bland böcker. Boken har jag gått och fingrat på de senaste gångerna jag har besökt bokhandeln, men den har inte fått följa med hem. Men igår besökte jag biblioteket och då stod den plötsligt där och log inbjudande åt mig på en hylla och denna gången bjöd jag med boken hem. Boken jag talar om är Drottningen vänder blad av Alan Bennett. En liten tunn bok, inte större än en dvd film. Men vilken skatt! Jag kunde inte lägga den ifrån mig utan trollbands fullständigt av dess charm, skarpa humor, värme och totala hyllning av läsandet av böcker. Boken handlar om hur den brittiska drottningen av misstag hamnar på en bokbuss och av ren artighet lånar hem en bok. En bok hon inte tycker om men som är starten på ett läsande som saknar motstycke. Alan Bennett skriver med en sådan kvickhet och värme att man inte kan annat än bli charmad av både boken och den brittiska drottningen. Jag är så glad att jag tog med den här boken hem igår för den är verkligen en pärla bland böcker. Läs den!

Pappas flicka och mitt 100:e inlägg

Idag när det nästan går att hitta precis vad som helst på dvd är det kul att återigen titta på tv-serier som man en gång tyckte om. Jag har hunnit med en hel del och några klarar tidens tand medan tyvärr allt för många inte har klarat åldrandet lika bra. Det är väl så att vissa saker passar bäst att stanna kvar som ett trevligt minne istället för att man ska undra vad 17 man brukade titta på den tv-serien för.

Därför är det extra kul då man hittar guldkornen. De där tv-serierna som man minns med glädje och som glädjande nog funkar lika bra 2010. En av dessa har vi tittat på här hemma under helgen, nämligen Pappas flicka . En svensk sit-com från slutet av 90-talet som blev en stor succé på SVT och som fortfarande håller. Både barn och vuxna skrattade gott här hemma och att skämten funkar än idag beror nog mycket på igenkänningsfaktorn då serien berör vardagslivet och vardagsproblem i en familj och deras närmsta bekantskapskrets. Så den fick definitivt tummen upp av vår familj.

Nu till något helt annat. Detta är mitt 100:e inlägg här på min blogg. Hjälp, vad fort det gick! Jag har bara bloggat i lite mer än 2 månader och det har varit fantastiskt roligt. Mycket roligare än jag någonsin kunde föreställa mig. Och detta är tack vare er kära bloggläsare! Tusen tack för att ni tittar in här på min blogg, läser, kommenterar, skickar mail och på andra vis hör av er. Det är så roligt och jag blir både varm i hjärtat och otroligt glad. Jag är fortfarande förundrad över att andra människor på något vis berörs av det jag skriver, oavsett om det är positivt eller negativt, och att många av er dessutom återkommer och att ni tar er tid att skriva kommentarer eller mail till mig. Under denna korta tid har vänskaper och nya bekantskaper uppstått och denna galet stora bloggvärld innehåller så mycket värme, glädje, positivitet, kreativitet och framförallt fantastiska bloggar. Tack för att jag får vara en del av denna härliga bloggvärld och tack för att ni finns. Ni inspirerar mig alla på så många olika sätt!

Vackert ogräs

Visst är dessa lila små blommor otroligt vackra? Vi har massor av dessa vackra åkervioler i vår trädgård just nu och jag blir så lycklig då jag ser dem. Kombinationen med den gröna gräsmattan blir enastående. Maken, som är växtexperten i vår familj, undrade om jag inte visste att dessa vackra blommor faktiskt är ett ogräs. Det visste jag faktiskt inte och rent ärligt så bryr jag mig inte om det heller. Vem är det som har bestämt att vissa växter är ogräs och att de inte hör hemma i en trädgård? Jag blir glad av åkerviolen och dess vackra färg och de är mer än välkomna att stanna kvar i min trädgård.







Något annat som gör mig glad i vår trädgård är att alla vitsippor blommar just nu. Det gäller att passa på och njuta för blommningen brukar vara intensiv och snabbt övergåeende. Så idag njuter jag av att blicka ut över hela mattor med vitsippor bland träden. De är ett bevis på att snön som föll igår bara var ett tillfälligt bakslag och att våren är här för att stanna.

Trädgårdslycka

Dessa dagar känns det som vi tillbringar större delen av tiden utomhus. Det är mycket trädgårdsarbete och mycket som ska fixas nu. Det största och viktigaste tillskottet till köksträdgården installerades igår, nämligen permanent vattentillgång. Förra sommarens långa och mödosamma transport av vattendunkar i skottkärran höll på att ta knäcken på både mig och växtligheten. Därför installerade maken igår denna fantastiska vattenkran med plats för vattenslangen samt kran för att fylla på vattenkanna. Vilken trädgårdslycka!

Ett nyspolat trädgårdsbordsben. Spolat med min nya slang. Barnen älskar dessa bordsben och jag förstår dem. De för verkligen tankarna till sagornas värld.

Nyspolade trädgårdsmöbler på plats i trädgården. Nu känns det verkligen som trädgårdssäsongen har börjat. Här ska det drickas mycket saft och ätas många bullar i sommar.

I vår familj samlar vi på stenar som liknar hjärtan. I går när jag vände jorden i odlingsbäddarna hittade jag ytterligare en sten som liknar ett hjärta. Ännu ett till familjesamlingen. Visst är naturen vacker?

Jag förlorade min bästa vän

För tre år sedan förlorade jag min bästa vän. Hennes kropp orkade inte längre bekämpa den cancer som spred sig inuti hennes kropp. Det som började som en minimal liten knuta i hennes bröst växte sig större och spred sig till andra delar av hennes kropp och till slut fanns det ingen kraft kvar i kroppen. Kämparglöden och viljan att leva fanns där in till slutet men kroppen svek henne när hon behövde den som mest. Min vän hade allt att leva för och döden var inget alternativ för henne. Hon älskade livet och hade en man som älskade henne djupt och en liten son, inte ens 2 år fyllda, som hon avgudade och som behövde henne lika mycket som hon behövde honom.

Under min väns sjukdomstid hade vi många samtal kring döden. Hon ville egentligen inte tala om döden. Den var ju inget alternativ. Hon skulle leva, inte dö. Men då hennes dödsångest blev för svår att bära pratade vi mycket om döden och den ångest hon kände. Framförallt kände hon en rädsla att aldrig få se sin son växa upp. Att missa alla de där tillfällena som vi som föräldrar förväntar oss att få uppleva: födelsedagar, högtider, semestrar, första cykelturen, första skoldagen, skolavslutningar, student, bröllop, barnbarn. Alla de där sakerna ville hon uppleva och de var hennes motivation för att kämpa även när hon trodde att hon inte skulle orka mer. När de olika behandlingarna för att bekämpa cancer höll på att knäcka henne fann hon alltid den där inre styrkan att kämpa vidare. Hon hade hela tiden målet klart för sig. Hon skulle bli frisk. Under ett av våra många samtal sa hon till mig:

- Lotta, förut hade jag så många olika drömmar. Nu har jag bara en enda, att bli frisk. Inget annat betyder något när man är sjuk.

Min vän fick aldrig uppleva sin dröm gå i uppfyllelse. Hennes kropp orkade inte kämpa längre. Hon somnade in omgiven av sina närmaste. Kvar lämnade hon man och barn, familj och vänner och en förkrossande sorg.

Det är idag mer än 3 år sedan hon lämnade oss och livet har gått vidare, men hon är ständigt närvarande. Hon finns alltid med mig i min vardag. Förutom fotografier finns det saker i vårt hus som ständigt påminner om henne. Det kan vara ett läppstift hon gav mig i present, en tavla på väggen hon köpte åt mig för att den påminde henne om våra två barn. Kassettband med blandad musik som hon spelade in åt mig i tonåren. Men det kan också vara en låt som spelas på radion som hon tyckte om, en plats i världen som hon besökt, minnen vi delat och än så länge minns jag hennes röst inom mig. Men jag är så rädd att jag en dag inte längre ska minnas den där rösten. Att mitt minne ska svika mig. Jag hoppas innerligt att det inte kommer hända. Min bästa vän finns inte längre här så att vi kan se henne men vi kan känna hennes närvaro och minnas alla de glada stunderna. På det viset lever hon vidare mitt ibland oss.

80-tals nostalgi

När jag var liten och det spelades en låt på radion från 60-talet eller tidigt 70-tal skruvade mina föräldrar upp volymen, sjöng och ibland dansade en sväng och berättade att detta var en av deras favoriter från då de var unga. Nu gör jag och min man precis detsamma mot våra barn. Fast nu är det istället låtar från 80-talet som det handlar om. Spelas det en 80-tals klassiker på radion höjer vi volymen, sjunger med, dansar och talar om att denna låt var populär när mamma och pappa var unga. Barnen himlar med ögonen och suckar. Precis som det ska vara med andra ord. Föräldragenerationen plågar sina barn med musik och minnen från sin egen barndom eller tonårstid och anses allmänt pinsamma av sina barn.

Idag var det dags igen. När jag var och handlade kunde jag nämligen inte motstå denna nostalgi-kick Absolute 80's och när jag kom hem blev det fullständig nostalgi frossa med all denna härliga musik från 80-talet. Wham, Eurythmics, Simple Minds, Whitney Houston och hela gänget spelades för fullt här hemma och mamman och pappan log och berättade minnen. En del av låtarna känner även barnen till, andra skaka de bara på huvudena åt. Det skulle inte förvåna mig om de utsätter sina barn för precis samma sak en dag. För visst är det väl så att just musik från tonårstiden tycks ha en alldeles speciell plats i hjärtat. Låtar påminner om en tid då det händer mycket i en människas liv, både kroppsligt och känslomässigt. Det är mycket starka känslor och just musik tycks ha en förmåga att få oss att minnas olika händelser i vårt liv. För mig har musik alltid haft en viktig plats i mitt liv och är starkt sammankopplat med olika perioder och händelser i mitt liv. Så idag blir det nostalgi-frossa i 80-talet här hemma och i morgon återvänder vi till 2010 igen.

En plats på landet

Jag och yngsta dottern är besatta. Ja, just så illa är det. Vi har båda blivit besatta av det brittiska tv-programmet Escape to the country (En plats på landet) som visas varje vardag på Kanal 8. Ett program om olika par som letar efter hus på landet och man får följa med dem och titta på 2-4 olika hus. Nu är det inte så illa att vi tittar på det varje dag. Det hinner vi inte. Men så ofta vi kan tittar vi och myser.

Jag kan inte svara på vad det är exakt som lockar oss med detta program. För egen del tror jag att det handlar mycket om att jag är en stor Anglofil. Jag hyser en stor förkärlek för allt brittiskt och genom dessa tv-program får jag se och uppleva det brittiska som jag ibland saknar väldigt. Extra roligt har varit att se just de program som utspelar sig i de delar av England som jag har tillbringat mycket tid i. Ett roligt sätt att minnas och döva saknaden.

Vyerna är otroliga och lantisar som vi själva är känns det kul att se alla fina hus på landet i Storbritannien. Här hemma har det blivit lite sport att gissa vilket av husen paren slutligen kommer att välja om de väljer något överhuvudtaget. Vi tittar och kommenterar de olika husen och får egna favoriter.

Övriga familjemedlemmar tittar ibland de också men det är jag och yngsta dottern som har blivit smått besatta av detta brittiska tv-program. Men hade detta tv-program utspelat sig i Sverige tror jag inte att vi hade varit lika intresserade. Det är nog helt enkelt hela det brittiska konceptet vi köper. Dottern som är ganska ny på det engelska språket tycker att det är toppen att öva sin engelska till detta program. Med andra ord kommer hon säkert att bli en hejare på alla engelska ord som har med hus och husköp att göra. Kan ju vara bra om man planerar att arbeta som mäklare i Storbritannien. Om inte får man kanske se det som ett plus i det engelska ordförrådet istället.

(Bild från wikipedia.org )

En helt oplanerad lördag

Det är svårt att tänka sig att det bara för några veckor sedan låg mängder med snö överallt. Vad snabbt man glömmer och anpassar sig. Numera kan man alltså se grönska och blommor överallt. Denna härligt röda blommade otroligt vackert på Sofiero härom dagen. Kan man bli annat än glad?

Idag lyser dock solen med sin frånvaro och det blåser en lite kylig vind. Efter en god och lång frukost tillsammans med morgontidningen och "Ring så spelar vi" på radion ligger nu en helt oplanerad lördag framför oss. Härligt! Vi har haft kompisövernattning och trots att det pratades långt in på småtimmarna var de uppe redan 6.30 i morse och har nu redan gett sig ut för att leka i trädgården. Jag har smittats av deras energi och glädje och tänker också ge mig ut i trädgården. Inte så mycket lek som rensning i rabatter, krattning av löv och liknande. Men vem vet, kanske tar vi fram kubb-spelet och spelar en runda på gräsmattan. Kombinationen nytta och nöje är ju oslagbar, eller hur?

Jag skäms

Alla har vi säkert något i vårt hem som vi skäms lite för att vi en gång köpte. Något som vi kanske knappt vill erkänna att vi faktiskt äger. Jag har säkert en hel hög med sådana saker om jag börjar leta runt i skåp och lådor. Igår blev jag pinsamt medveten om en av mina "skäms saker". På radion spelades nämligen "Touch me" med Samantha Fox och jag blev påmind om att jag har denna skiva i min ägo. Inget jag är stolt över men så är det. Jag var 15 år och på språkresa i England när Samantha Fox slog igenom och det var låten alla dansade till och sjöng just då och skivan inhandlades. Tillfällig sinnesförvirring eller ungdomligt oförstånd, jag vet inte om jag kan hävda något av det? Maken log igenkännande och menade på att den låten hade stort känslomässigt värde gällande vår ungdom. För min del tillhör skivan min "skäms kategori".







En intressant observation är dock att min absoluta favorit i min skivsamling köptes i samma veva som min "skäms skiva". Skulle jag bara få lov att rädda en endaste skiva om vårt hus brann så skulle det utan tvekan bli The Joshua Tree av U2. Det är min favoritskiva alla kategorier och helt klart den skiva som har betytt mest för mig på ett känslomässigt plan.

Finns det några skäms saker hemma hos dig? Och finns det något som är din absoluta favorit, som betyder mycket för dig?

(Bilder från www.ginza.se )

Modern Family

Ikväll är det premiär för den amerikanska tv-serien Modern Family på TV4 kl.21.30. Trailern har visats mycket under veckan och den lovar gott. Känns som det är en serie som kommer falla mig i smaken och jag kommer garanterat sitta bänkad ikväll för att se om den är värd att lägga tid på en fredag kväll. Med andra ord hoppas jag på goda skratt och kanske en hel del igenkänning.

(Bild från wikipedia.org )

Mot naturens krafter är vi rätt små

Det känns som en molnbild är ganska passande idag med tanke på vulkanutbrottet på Island och att ordet askmoln nog är ett av de mest yttrade det senaste dygnet. När sådana här saker händer inser man med ens att mot naturens krafter är vi rätt små.

Vi människor vill gärna ha någon vi kan skylla på eller ge skulden när saker och ting inte går som planerat. Någon eller något att vara arg på. Någon vi kan kräva ersättning av för vårt lidande eller våra besvär. Just nu verkar det som det är flygbolagen som får stå i skottgluggen för folks besvikelse och frustration och det är kanske förståeligt.

Själv har jag familj som just nu sitter fast i England och inte kommer hem till Sverige. Tråkigt, besvärligt och oroande men i allt kaos är jag glad över att de befinner sig där, i säkerhet, och inte uppe i ett plan där deras liv riskeras. För det är ju trots allt så att planen inte flyger av säkerhetsskäl och jag är tacksam över att flygbolagen inte tar några risker med människors liv. Att det ställer till problem är ofrånkomligt men hellre det än att flygplan trillar ner från himlen på kors och tvärs.

Hur mycket problem detta än ställer till för omvärlden är det ju allra värst för befolkningen på Island. En ö som just nu genomlider ett allvarligt vulkanutbrott och där befolkningen inte kommer någonstans och där man verkligen drabbas av askan som sprutar ur vulkanen.

När vi drabbas av naturkatastrofer av olika slag inser man hur små vi är. Hur beroende vi är av vår jord och hur vi helt enkelt inte kan styra vissa saker. Ibland blir vi av moder natur påminda om viktiga saker. Länder och människor emellan kan bråka, kriga och vara oense om en mängd saker men hur vi än vänder och vrider på det sitter vi alla i samma båt. När naturkatastrofer slår till och drabbar oss alla kvittar det var vi bor, vilken religion vi har eller vilka meningsskiljaktigheter vi må ha. Då gäller det att vi arbetar tillsammans och hjälps åt. Det glömmer vi ofta bort.

Jag själv kommer aldrig glömma den skräck här om året då vi vaknade till jordbävningen här i södra Sverige. Hela huset skakade men det värsta var ljudet. Ett skrämmande muller/dån som kom ur marken. Jag har aldrig varit så rädd tidigare och då var det ju ingenting mot de jordbävningar som drabbat många runt vår jord på senare tid. Ibland ger moder jord oss små eller större "örfilar". För oss i denna delen av världen är de oftast små men med samma kraftfulla budskap. Att vakna upp och inse hur bra vi har det och att lite ödmjukhet inför vår värld inte skulle skada.

(Bild från www.alltomvetenskap.se )

Lite fler bilder...

Det blir lite fler bilder från gårdagens utflykt till Sofiero slott och slottsträdgård. Det fanns mycket att glädjas åt och inspireras av i parken. Jag gillar deras sätt att "binda upp" och låta bland annat olika fruktträd växa längs murar och olika spaljeer. Mycket tips och idéer att inspireras av som även kan fungera i en "vanlig" trädgård.

Vinnaren är...

Det har varit lottdragning här på morgonen och på lotten som fiskades upp ur skålen stod namnet Karin. Ett stort grattis till dig Karin! Hoppas att du kommer ha mycket glädje av denna fina kokbok. Grattis! Jag tackar övriga deltagare för att ni ville vara med i min tävling. Vinnaren är meddelad via e-post.

Läkning med hjälp av naturen

Jag är ingen bra "patient". Det är urtrist att ligga inomhus och titta på det vackra vädret utomhus. Speciellt nu när våren är här och jag verkligen inte har lust att vara förkyld. Därför bestämde jag mig idag för att jag istället för att ligga inomhus och tycka synd om mig själv skulle ge mig ut på äventyr och njuta av det härligt soliga vädret.

Det blev ett besök på Sofiero slott och slottsträdgård. En otroligt vacker park som dessutom vann tävlingen Europas vackraste park 2010 nyligen. Rustad med min kamera och ett helt underbart vårväder hade jag några härliga timmar i solen. Och nog känner jag mig allt lite piggare nu. Det blev vila av ett annat slag idag och förhoppningsvis läkning med naturens hjälp.