Livet

Varför ska det vara så svårt att hitta mellanläget? Ni vet, det där läget när livet flyter på i ett behagligt tempo och det finns tid, lust och ork för allt och alla. Finns detta mellanläge egentligen eller är det kanske bara så att vi tror att alla andra har hittat det? Att alla andra hinner med allt samtidigt som de ser oförskämt fräscha ut? Själv känner jag mig och ser ut som en urvriden trasa just nu. En tonårsmamma som balanserar farligt nära kanten. Som står där och vinglar med armarna utsträckta samtidigt som hon försöker jonglera livets alla bollar. Kvinnan som har så svårt att säga nej. Som vill vara snäll och duktig. Aldrig göra någon besviken och vara alla till lags. Ni hör, det loppet går ju aldrig att vinna. Jag vet det och trots det är det så lätt att falla dit. I bekräftelse- och snällfällan.

Jag är ingen övermänniska. Inte klokare än någon annan. Även jag trummar på för fort ibland. Springer så fort att håret flyger i vinden. Glömmer bort mig själv. Glömmer bort att vara snäll mot Lotta. Min kropp har lärt sig. Vet att jag varken lyssnar eller ser utan bara rusar på. Tror att jag kan och orkar mer. Det är då kroppen drar i handbromsen. Rusar hjärtat och slår på tröttheten och tårarna. Då blir jag rädd. Då stannar jag upp och lyssnar. Det vet kroppen.

Jag läste någonstans att man som bloggare bara ska skriva om roliga och inspirerande saker. Att man som läsare inte orkar med andras skit utan bara vill bli inspirerad och se lycka. Kanske är det så, jag vet inte. Jag vet bara att mitt liv består av hela paletten. Skratt, tårar, styrka, mod, skörhet, drömmar, skönhet och fulhet. Att livet inte är enkelt. Vackert och svårt på en och samma gång. Att det är ok och att det är skönt att veta att man inte är ensam. Därför blir det också hela paletten här på bloggen.

Kroppen har dragit i handbromsen och jag stannar upp. Lyssnar. Tacksam över allt det vackra som finns i mitt liv. Kärleken, vänskapen och skratten som ger magknip. Livet.

Tack för att ni finns därute. Kärlek till er. / Kram Lotta


(Fotografi: Min plats i solen)

Min plats i solen

Fotografi: Min plats i solen

Jag vaknar av att maken smeker min kind, pussar mig i nacken och smyger upp ur sängen. Morgonljuset tränger in genom rullgardinen och jag ligger kvar i sängen. Bara för att jag kan. Njuter av den oslagbara lördagskänslan.

Lång frukost, tid att läsa tidningen och en svängom i köket till Ring så spelar vi på radion. Tvätt, städ, gräsklippning och matlagning står på listan för dagen. Inget spännande alls. En helt vanlig lördag med livsmåsten. Men som jag älskar dessa vanliga lördagar. Då livet rullar på i ett långsammare tempo. Och den sköna känslan när alla måsten är gjorda och jag lägger mig på rygg i gräset under päronträdet och tittar upp mot den blå himlen och solcellslamporna som vajar i den ljumma sommarvinden. Min plats i solen.

Fotografi: Min plats i solen

På kvällen blir det key lime pie och Eurovision Song Contest. Traditionsenligt kommenterande kring låtar, kläder och frisyrer. Hejarop när Sverige får poäng och burop när vi lämnas utan. En högljudd kväll i tv-soffan.

Carey Mulligan for Vogue

När vi vaknar upp till söndagen har gårdagens högsommardag förvandlats till en dag med regn som vräker ner över Skåne. Vi beslutar oss för att det är en perfekt dag för att krypa in i biomörkret. En eftermiddagsvisning av The Great Gatsby med popcorn medan regnet vräker ner utomhus.

Vi har haft en bra helg. En helg i ett lugnt tempo. Precis vad vi behövde. Jag hoppas att ni har haft en bra helg? Ta hand om er! / Kram Lotta

Blåbärslycka

Fotografi: Min plats i solen

Förra sommaren drabbades jag och min familj av blåbärslycka. Ljuvligt god blåbärslycka.

Fotografi: Min plats i solen

Vilken dag vi hade där i skogen. Vi plockade hinkar fulla, åt blåbär så att vi nästan skämdes och hade det hur gott som helst i solskenet på detta fantastiska självplocksställe. Vi hade verkligen anlänt till plattform Wow!

Fotografi: Min plats i solen

Där och då bestämde jag mig för att blåbärsbuskar definitivt hör hemma i vår köksträdgård och nu står sex blåbärsplantor här och väntar på att få komma ner i jord under helgen.

Fotografi: Min plats i solen

Denna sommar lär vi inte kunna plocka några mängder men nästa sommar. Då hoppas jag att vi kan fylla hink efter hink med blåbär. Ja, fast det beror kanske på hur ofta var och en av oss smyger ner i köksträdgården med våra barfota fötter och står där vid buskarna äter av hjärtans lust.

Fotografi: Min plats i solen

Redan nu längtar jag efter alla goda efterrätter med blåbär så jag tror nog allt att det får bli en sväng till självplocken även denna sommar. Till plattform Wow!

Ta hand om er och ha en fin Pingsthelg! / Kram Lotta

Att våga vara sårbar, vacker och ful på en och samma gång

Några dagars tystnad här på bloggen. Dagar då datorn har fått vila. Dagar då min tid och uppmärksamhet har behövts för att finnas där för andra. Finnas där med kramar och pussar, torka bort tårar, trösta och lyssna. Det är en intensiv tid just nu för hela familjen. Både den yttre och inre stressen börjar ta ut sin rätt på oss alla. Tröttheten som gör att tårarna faller lättare än någonsin och hårda ord som flyger genom luften. Ord som ångras i samma stund som de lämnat läpparna. Vetskapen om att det är de vi älskar mest som får ta emot de hårda orden, tårarna och tröttheten. För det är med människor vi älskar som vi känner oss trygga och vågar släppa ut allt det som måste komma ut. Frustrationen. Tillsammans med de som älskar oss så mycket vågar vi visa oss sårbara, vackra och fula på en och samma gång. Det är något väldigt vackert i den villkorslösa kärlek som öppnar famnen och tröstar oss när vi behöver det som mest. Som låter de hårda orden, tårarna och smällandet i dörrar komma. Som förstår att det behöver komma ut. Att det kommer kännas bättre efteråt.

Om några veckor blir det lättare att andas. Då väntar ledighet. Mer efterlängtad än någonsin.


(Fotografi: Min plats i solen)

En dag på stranden

Det är något visst med havet. Jag vet inte om det är vågorna som rullar in mot stranden, ljuset, doften, sanden, fiskmåsarna som cirkulerar i skyn eller oändligheten där borta vid horisonten som får mig att njuta så mycket vid havet. Som får mig att doppa fötterna, ta ett djupt andetag och blunda mot solens värmande strålar. Kanske är det alltihop.

Vi är några få som har sökt oss ner till vattnet. Som promenerar i solskenet. I övrigt ligger stränderna öde. I väntan på alla soldyrkare som kommer dyka upp om några veckor. Då när parkeringen är full av bilar, kön till glasskiosken evighetslång och barn bygger sandslott vid strandkanten och de modiga doppar sig i det kalla havet.

Men än ligger stranden öde och tyst. Det finns gott om plats att slå sig ner och bara njuta och känna den varma sanden rinna genom fingrarna.

Volleybollnätet är uppe och redo för en ny säsong. Sommar och turistsäsong. Skåne börjar göra sig redo. Vi förbereder oss för att välkomna nya som gamla besökare till ett Skåne i sommarskrud. Erbjuda den bästa sommaren någonsin med minnen som stannar kvar länge, länge.

Det dröjer några veckor innan det sätter igång men redan nu får vi chansen att visa upp oss från vår allra bästa sida. Det råder Eurovisonfeber i Skåne denna vecka och vad härligt att vi får visa ett Skåne när det är som allra bäst.

För just nu och några veckor fram är Skåne som allra bäst. I mitt tycke. Nu när det skira gröna täcket har lagt sig över landskapet, när vi badar i det vackraste ljus och njuter långa sommarkvällar. Nu när de ljumma vindarna blåser i håret, när det blommar överallt och människor rör sig utomhus mer än någonsin. Ett Skåne fyllt av förväntan och glädje.

En fin vecka önskar jag er alla! / Kram Lotta


(Fotografi: Min plats i solen)

Pappa, pappa ser du mig?

- Pappa, pappa titta på mig!
- Mmm...
- Men pappa, du tittar ju inte!
- Mmm...

Pojken drar sin pappa i armen och tittar på honom med bedjande blick och fortsätter sedan med sina hoppsasteg.

- Pappa, ser du nu vad jag kan? Jag har lärt mig idag. På dagis.
- Mmm...
- Pappa, jag vill att du ska titta på mig!
- Vad duktig du är. säger pappa utan att titta upp från facebooksidan på sin telefon.
Pojken fortsätter göra hoppsasteg och pappa fortsätter titta på sin telefon. Båda under tystnad.

En händelse som inträffade nyligen en eftermiddag  på en cykelväg några hundra meter från en förskola. En av många av dessa händelser med barn, deras föräldrar och en telefon som gör ont i mitt hjärta att se. För det händer allt oftare att jag möter situationer lik denna ovan på promenader, i affären, på stan eller på ett fik. Barn som kämpar för att få uppmärksamhet från en förälder som befinner sig djupt försjunken i sociala medier och ett liv inuti en skärm. Barn som till slut ger upp när de hela tiden möts av tystnad.

Det gör ont i mig att se detta och jag får lust att gå fram och slita telefonen ur deras händer och få dem att se att livet är det som sker där runt omkring dem. Att det är det där bekräftelsesökande barnet vid deras sida som behöver deras uppmärksamhet. Som behöver likes och hjärtan mer än någon annan. Men jag säger inget, jag går vidare och inom mig hoppas jag att det jag har sett bara är en dålig dag, en engångsföreteelse. Men är det?


(Bild via )

Aj!

Så här kan jag inte göra just nu. Ok, ska vi vara ärliga så kan jag nog inte stå på händerna längre överhuvudtaget och det känns dessutom som det är ett område jag inte borde utforska. Definitivt ska jag inte göra det just nu. Jag har nämligen ryggskott.

Den senaste tidens intensiva träning med med promenader på 2 timmar om dagen i kombination med ett lika intensivt trädgårdsarbete talar sitt tydliga språk. Min rygg protesterar hej vilt. Den kräver vila. Nu. Och det är precis vad jag har gjort de senaste dagarna. Vilat. Men kombinationen smärta och oförmåga att kunna röra sig är ingen bra kombination. Jag blir gnällig och tycker lite synd om mig själv och gråter när smärtan är som värst. Då är det tur att jag har världens bästa familj som tar hand om mig, torkar mina tårar och får mig att skratta istället (vilket i och för sig smärtar än mer men det är det värt) och chokladtårtan med vispgrädde som jag nyss blev bjuden på tror jag är en utmärkt medicin.

Ta hand om er och ha en bra söndag! / Kram Lotta


(Bild via tumblr)

Lediga

Fotografi: Min plats i solen

Sovmorgon. Vad skönt det är att få sova tills kroppen säger att det är dags att vakna. Ligga kvar i sängen och lyssna till fåglarna som kvittrar utan för vårt sovrumsfönster, en katt som ligger ihopkurad vid mitt huvud och ljud från köket på nedervåningen. Någon eller några i familjen som redan är uppe. Välbekanta och trygga ljud. Ett lugn som ligger över vårt hus. En ledighetskänsla som sprider sig i hela kroppen.

Idag har regnet vräkt ner, det har åskat och solen har strålat om vartannat. Vi har sprungit in och ut mest hela dagen. Varvat utomhusliv i solen med bakning i köket till regnsmatter på rutorna. Ätit nybakt bröd som smakade rent himmelskt, dansat till gamla godingar på radion, läst och somnat ifrån boken under ett åskoväder och pratat, pratat, pratat. Haft tid för varandra och att bara vara. Bara vara lediga. Jag tror vi fortsätter på samma vis imorgon.

Som ringar på vattnet

Fotografi: Min plats i solen

De senaste kvällarna har jag stupat i säng. Fullständigt slutkörd. På ett skönt sätt. Sommaren har dundrat in över det skånska landskapet med över 20 grader i skuggan. Stora delar av dagen tillbringas utomhus och all sol, värme och friska luft har inte bara gett mig fräknar på näsan och en solbränna utan får mig också att somna som en stock på kvällarna. Trött men nöjd och lycklig. En skön känsla.

Livet är intensivt just nu. Det är det alltid i maj. Jag vet att det är så varje år och försöker att inte låta det stressa mig utan istället rida på vågen och njuta av allt det härliga. Och just nu händer det spännande saker i mitt liv. Utmaningar och äventyr. Tack vare bloggen. Dessutom kommer jag träffa flera av er bloggläsare och bloggare framöver. Spännande möten. Nervöst men framförallt vansinnigt roligt. Om allt detta kommer jag berätta längre fram och jag kan bara konstatera att detta bloggäventyr är bland det roligaste jag någonsin har gjort och att det har skapat ringar på vattnet. Ringar som innebär nya stigar att vandra, spännande möten och vänskapsband som jag uppskattar oerhört.

Fotografi: Min plats i solen

När livet är intensivt och jag känner tröttheten i kroppen och samtidigt den där bubbliga och förväntansfulla känslan över allt roligt som väntar är det skönt att stanna upp en stund, lägga sig på rygg i gräset i köksträdgården och titta upp på den klarblå himlen och den magiska blomning som sker ovanför mitt huvud. Le åt den berusade humlan som flyger från blomma till blomma. Bumble-bee... vilket vackert namn.

Livet är gott och det är en spännande resa att få vara med på. Och de där ringarna på vattnet... de gör mig glad och förväntansfull. Lite som en vår- och sommarrusig humla.

Ta hand om er och ha en bra tisdag! / Kram Lotta

Just nu

By Tom Allen 

Det är klurigt det där med filmatiseringar av en favoritroman. The Great Gatsby svepte iväg med mitt läsarhjärta för många år sedan. En av de stora favoriterna. Filmklassikern med Mia Farrow och Robert Redford har jag aldrig tyckt om och nu är det dags för en nyinspelning. Denna gång med mina favoriter Carey Mulligan och Leonardo Di Caprio i regi av Baz Luhrmann. Det lovar gott och jag hoppas innerligt att filmen står pall för hypen. Den 17 maj har filmen Sverigepremiär och jag kommer att se den. Med ett öppet sinne och utan för stora förväntningar.

By Min plats i solen

Jag älskar färgexplosionen som sker utomhus just nu. Överallt blommar det och vi plockar buketter av alla de slag. Blommor, blommor i mängd. Det lär dröja ett tag innan vi kan plocka pioner i trädgården men de börjar redan nudda halvmetersstrecket. Helt galet vad fort det går.

By Giandomenio Frassi

Det ska gjutas i betong här under vår och sommar. Två olika uteplatser med vackert betonggolv. Jag längtar efter att få gå där med mina barfota sommarfötter och tills dess scannar jag nätet efter inspiration. Betong, järn, trä, grönska och mat. Kryss i alla rutor.

By Juell Photography

Jag vet inte vad som har hänt, men denna vår har jag förälskat mig fullständigt i ljusblått. Mitt pastellsvaga hjärta jublar högt vid synen av en soffa likt denna på bilden ovan. En sådan vill jag ha till mitt arbetsrum. Jag kan utan tvekan se mig själv ligga där och läsa bokmanus. En soffa som gjord för just detta.

Via

Och en ljusblå Vespa. En sådan drömmer jag också om. Lotta som susar runt på grusvägarna här på landet med sin ljusblå Vespa. Jepp, det kan jag också se framför mig.

Via

Jag har en gammal byrå till sovrummet som ska målas om men jag har avvaktat eftersom jag inte har vetat vilken färg jag ska måla den i. När jag såg bilden ovan sa det tjong i mig och med ens visste jag precis vilken färg byrån ska få.  Kommer att bli fint i vårt vita sovrum.

By Min plats i solen

Idag är det fredag. Strålande solsken från en klarblå himmel. Vilken start på helgen! En helg som kommer att gå i trädgårdens tecken här hemma. Potatis ska sättas och ett soligt gult hav av de vackraste solrosor ska sås. Det är en underbar tid nu. En tid av njutning och hopp. En tid då allt är möjligt. Sköna vackra maj.


Sköt om er och ha en riktigt fin helg! / Kram Lotta

Livet på trappan

Jag älskar att sitta på trappan. Sitta där och njuta av livet och stunden. Måltider, tillsammans med en bok eller ett anteckningsblock, skala potatis, diskussioner om livet  tillsammans med nära och kära eller bara sitta tysta och lyssna till vinden som spelar i trädens lövverk. På någon av våra tre trappor utspelar sig många stunder av våra liv. Min favorit är den på bilden ovan. Den i söderläge. Där finner ni mig ofta.  Och nu är den här - tiden för de där barfotastunderna på trappan.

I eftermiddags satt jag och njöt i solskenet på trappan. Tillsammans med en mugg kall flädersaft. Den sista som fanns kvar i frysen från förra årets skörd. Där satt jag och lyssnade på fåglarnas sång och bäckens porlande. Jag vilade mina trötta barfotafötter efter en dag som har tillbringats utomhus i det sköna majvädret.

För nu går jag all in vad det gäller vår i trädgården.

Idag har det planterats växter i alla krukor utomhus, sopkvasten har gått varm och vi har plockat pinnar och skräp på gräsmattan. Nu är den redo för första klippning.

Trädgårdsmöbler har tvättats och klätterrosor har börjat klippas. En lång promenad i det sköna vädret hann vi också med. Vilken härlig dag det har varit! En dag som avslutades med en stund av ro på trappan. Med en mugg kall flädersaft.

Trötta efter en dag i solen kryper vi nu upp i tv-soffan, tittar på film och myser. Livet är gott.

Ta hand om er! / Kram Lotta


(Fotografi: Min plats i solen)

Valborgsmässoafton på landet

Valborgsmässoafton. Denna dag då vi sjunger in våren. Hälsar den välkommen med brasa och körsång medan kvällsmörkret sänker sig. Cyklar som ligger slängda i diket och barn som springer runt och leker medan vuxna står och pratar,lyssnar på sång och värmer sig i brasans sken. Valborgsmässoafton på landet.

I morgon går vi in i månaden maj och jag måste erkänna att jag inte riktigt har hängt med i svängarna. Dagarna rusar på i en faslig fart just nu. Det är som det brukar vara denna tid på året. Jag vet om det och jag försöker att inte dras med i hetsen och stressen. Trampar lite på bromsen och tar mig tid till de där stunderna av njutning. Det är så lätt att titta framåt. Mot allt som väntar. Glömma bort att stå stilla och njuta av allt det vackra runt omkring mig. Här och nu. Idag trampar jag på bromsen, stannar upp och säger hej till våren.

Jag önskar er alla en riktigt fin Valborgsmässoafton. / Kram Lotta


(Fotografi: Min plats i solen)

Vänskap och ärlighet

Idag blev jag återigen påmind om vilken skatt det är att ha vänner. Vänner som säger som det är. Rakt, ärligt och utan krusiduller. Aldrig någonsin för att såra utan enbart för att de tycker så mycket om dig. För att de vill dig väl. För att de vet att du kan bättre.

När jag tar en titt på de vänner som står mig närmast, de som jag vet att jag skulle kunna ringa mitt i natten och de skulle komma på stört, inser jag att det finns en sak som förenar dem alla. Deras ärlighet. Jag inser att jag tycker om att omge mig med människor som är ärliga och raka. Som tycker om mig och vill mig väl men som inte stryker mig medhårs. Som inte tvekar att säga sanningen även om de vet att det kommer att göra ont.

För så är det ju ofta. Att sanningar och kritik, hur välment de än må vara sagda, kan göra ont. Speciellt om det gäller något som betyder mycket. Då hugger det till, även om orden kommer från en närstående. Kanske än mer just för att det är en närstående. För ska vi vara ärliga så är det bra mycket lättare att ta åt sig beröm och positiva tillrop än kritik. Kritik kräver lite mer av oss. Lite mer arbete, självrannsakan och ödmjukhet.

Jag är tacksam för mina vänner och för att vår vänskap är stark nog att klara av ärlighet. Vänskap som innehåller både uppmuntran och positiva tillrop likväl som beska sanningar och kritik. Kanske just därför som de betyder så mycket för mig. De får mig att vilja bli bättre, att bli den bästa versionen av Lotta.


(Bild via )

Magisk sommar

Jag har en stor passion för kokböcker. Hela vårt hem dignar av kokböcker av alla de sorter och jag lagar mat, kladdar ner omdömen bredvid recepten (hur ska jag annars minnas om det är något som är värt att lagas igen?) och bläddrar i de där böckerna som skänker oss så många ljuvliga stunder kring matbordet. Förra året hade jag dock vett nog att inse att det var dags att tygla denna passion. Att minska ner på inköpen. Att vi har kokböcker nog att skänka oss god mat flera livstider om och att biblioteket är det bästa som finns. Hädanefter gäller regeln att endast de kokböcker som jag verkligen vill ha med hela kropp och själ och som kommer användas mycket ska få komma över tröskeln. Den senaste av dessa måsten är Magisk Sommar av Hannah Widell & Amanda Schulman med foto av Amelia Widell.

En bok som det bara sa tjong i kropp och själ av när jag stod och bläddrade i bokhandeln. En bok som jag blev himlastormande förälskad i. Och jag vet varför - igenkänning. För när jag läser Amanda och Hannahs ord om deras somrar på Gotland minns jag våra, min och min familjs, somrar på samma ö. Så olika men samtidigt så lika. För känslorna är desamma. Kärleken till denna magiska ö och hur axlarna sjunker ner och andningen blir jämn i samma stund som vi rullar av färjan. Hur det speciella gotlandsljuset får mig att le stort och en känsla av hemma sprider sig i hela min kropp.

När jag bläddrar i Magisk sommar minns jag och känslan av sommar, ledighet och kravlöshet kommer över mig. De där ljuvliga dagarna på Gotland då maken vaknar först och njuter av tystnaden med en kopp kaffe, tidningen och suduko och vi andra kommer upp en efter en. Dagar med rufsigt hår och utan smink. Dagar vid vattnet, på cykel runt Fårö, solnedgångar i Bläse, kardemummabullar och te, familjeturnering i kubb, rökta räkor på verandan i kvällssolen och alla dessa mygg som jag alltid muttrar över. Men framförallt skratten, gemenskapen och den goda maten. Den enkla men ack så goda maten. Den som på något förunderligt vis smakar så mycket godare utomhus.

Jag är glad att jag lät Magisk sommar få komma med hem. En kokbok som kommer användas mycket här hemma i sommar. Enkla recept utan något krångel. Precis så som vi vill ha det på sommaren då vi är lediga. Enkelt och gott. Eftersom det inte blir Gotland denna sommar för vår familj känns det gott att få en dos av den magiska barfotakänslan via denna bok. Och jag vet att snart rullar vi av färjan i Visbyhamn igen. För vi återvänder alltid. Om och om igen. Vi har för alltid lämnat delar av våra hjärtan på denna magiska ö. Tack Amanda och Hannah för att ni med er magiska sommarbok påminner mig om det.


(Fotografi: Min plats i solen)

Jag är så jäkla stolt över er

Hela den här bloggrejen är fantastisk. På avstånd eller nära får jag följa er genom små glimtar av er vardag. Ord i kommentarfält, mail och möten. Vänskapsband som formas. Och jag är så jäkla stolt över er ska ni veta. För dagligen får jag följa med på era resor genom livet. Resor som ofta kräver vardagsmod och att våga drömma, hoppas och välja nya vägar i livet. Genom djupaste sorg till högsta lycka. Ni bestämmer er för att satsa på era drömmar och jag får följa era steg in det egna företagandet, studier, kreativitet och skapande, nya familjekonstellationer, flyttlass både inom och utom Sveriges gränser, nya arbeten och de utmaningar som bara en ny dag kan innebära för vissa av er. Och jag blir stolt och står entusiastiskt och hejar bredvid er. En stolt bloggsyster.

En av dessa som nyligen har kastat sig ut i ett spännande och efterlängtat äventyr är Suz med den fina bloggen Var Dags Saker . Drömmen om eget företag har funnits där ett tag och nu har hon äntligen tagit steget och öppnat sin webbutik Var Dags Saker .  En webbutik fylld med "ting med tanke" som hon själv uttrycker det. Ett stort lycka till med ditt äventyr Suz! Jag är stolt över dig!

Här faller regnet idag och det känns faktiskt som ett helt ok skrivväder. En kopp te och jag kryper in i skrivbubblan ett tag. En riktigt fin helg önskar jag er alla. / Kram Lotta


(Bild 1 via och bild 2 via )

Längtan efter ett hus av lycka

Längtan efter ett växthus har funnits där länge. Ett eget litet hus av lycka i trädgården. Än så länge är det bara en dröm och längtan. Men en dag...

Tills dess njuter jag av andras växthus. Som det här på Sofiero slott i Helsingborg.

Jag öppnar dörren och stiger in. Det är bara vi. Jag och växthuset. Och jag låter mig inspireras, planerar, drömmer och längtar. Njuter av växtlighet, doft, värme och ljus.

Att sitta utomhus i vårsolen med ryggen lutad mot väggen, sola näsan och fundera över vad jag en dag vill ha i mitt eget växthus. Pelargonier, citronträd och olivträd. Gurka, tomat och melon. Och förgätmigej.

Jag vill ha ett stort bord och stolar. Där vi kan äta, dricka, skratta, spela spel, läsa, lyssna på musik, dansa och skapa minnen tillsammans. Tillsammans med nära och kära.

Det är rätt mysigt att sitta i den varma vårsolen och drömma och längta. Längta efter ett eget hus av lycka. I min trädgård. En dag...


(Fotografi: Min plats i solen)